NJA 1983 s. 724

Negativ fastställelsetalan med yrkande om förklaring att arrendeförhållande inte föreligger mellan parterna har ansetts utgöra arrendetvist enligt 8 kap 32 § JB.

(Jfr 1983 s 331)

G.D. E.D. C.D. och E.D. ansökte hos Stockholms TR, fastighetsdomstolen, om stämning å S.T.

TR:n (t f chefsrådmannen Rosén) yttrade i beslut d 20 aug 1982: Det antecknas, att kärandena i målet yrkat att rätten måtte förklara att det mellan parterna inte gäller något arrendeavtal av visst angivet innehåll.

Det har i stämningsansökningen uppgetts att förhandlingar om ett arrendeavtal pågått mellan parterna men att förhandlingarna befinner sig i ett låst läge.

Kärandena har gjort gällande att arrendetvist föreligger men har varken i stämningsansökningen eller i en senare ingiven skrift velat påstå att något avtal om arrende ingåtts.

Praktiska skäl talar för att tvisten handläggs som en arrendetvist, särskilt som svaranden får antagas komma att göra gällande att arrendeavtal föreligger. Det är emellertid kärandenas påståenden målet gäller. Eftersom kärandena inte påstått att något avtal om arrende ingåtts, finner fastighetsdomstolen - med beaktande av rättsfallet i NJA 1976 s 422 - att målet inte tillhör fastighetsdomstols prövning.

Vid en sådan bedömning har kärandena förklarat sig anse att Stockholms TR inte är rätt forum.

Stämningsansökningen avvisas.

G.D. och medparter anförde besvär i Svea HovR och yrkade att HovR:n, med upphävande av TR:ns avvisningsbeslut, måtte visa målet åter till fastighetsdomstolen för erforderlig handläggning.

HovR:n (hovrättslagmannen Svahn, hovrättsrådet Ekberg och adj led Larnefeldt) lämnade i beslut d 26 okt 1982 besvären utan bifall.

Referenten, hovrättsrådet Edwall, var skiljaktig och yttrade: Såsom TR:n anfört talar praktiska skäl för att tvisten handläggs som arrendetvist. Om inte svaranden medger talan, vilket förefaller föga antagligt, skall domstolen även i den föreliggande situationen, då kärandena för en s k negativ fastställelsetalan, pröva huruvida rättsfiguren arrende föreligger. Då alltså enligt min mening även formella skäl talar för att tvisten handläggs som arrendetvist, vill jag upphäva det överklagade beslutet.

G.D. och medparter anförde besvär med yrkande att målet måtte återförvisas till fastighetsdomstolen för erforderlig handläggning.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr H. hemställde i betänkande, att HD måtte meddela följande beslut:

Domskäl

Skäl. En tvist, där käromålet grundas på påstående att ett arrendeavtal gäller mellan parterna, är en arrendetvist. Den talan som kärandena i förevarande fall har väckt är en negativ fastställelsetalan med yrkande om förklaring att arrendeförhållande inte föreligger mellan parterna. En sådan talan karakteriseras av att den föregriper ett käromål från motsidan byggt på påstående om ett existerande arrendeförhållande. Den får därför anses gälla en arrendetvist och bör prövas av fastighetsdomstol.

Slut. Med ändring av HovR:ns beslut visar HD målet åter till Stockholms TR, fastighetsdomstolen, för erforderlig behandling.

HD (JustR:n Hult, Fredlund, Welamson, Vängby och Bengtsson, referent) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.