NJA 1983 s. 817

Svea HovR dömde d 28 nov 1983 amerikanske medborgaren J.R. för misshandel, olaga hot, bedrägeri, grovt bedrägeri medelst förfalskning samt skadegörelse till fängelse 10 mån och utvisning ur riket med förbud att återvända hit före d 20 okt 1988. Fängelsestraffet skulle till en tid av 153 dagar anses verkställt i anstalt.

De som misshandel och olaga hot bedömda gärningarna hade riktats mot J.R:s hustru K.R. och bestått i att J. vid ett flertal tillfällen i makarnas gemensamma bostad utdelat sparkar och slag mot skilda delar av K:s kropp samt medelst hotfulla yttranden och mot överkropp och huvud riktade karateslag hotat att misshandla och döda henne.

I domen förordnade HovR:n att J.R. skulle "i häkte avbida att domen i ansvarsfrågan vinner laga kraft mot honom". Någon särskild motivering för detta beslut gavs inte i HovR:ns dom. I Uppsala TR:s till HovR:n överklagade dom i målet hade som skäl för häktning av J.R. åberopats risken för fortsatt brottslig verksamhet.

J.R. förklarade sig d 5 dec 1983 nöjd med det honom ådömda fängelsestraffet.

I en d 7 dec 1983 inkommen ansökan om revision yrkade J.R. att HD skulle dels undanröja förordnandet om utvisning dels omedelbart försätta honom på fri fot. Till stöd för sistnämnda yrkande anförde J.R. bl a att domen i ansvarsfrågan hade vunnit laga kraft genom nöjdförklaringen. Enligt J.R. hade kriminalvårdsstyrelsen förgäves sökt få ett klarläggande uttalande från HovR:n om vad som åsyftats med det i domen intagna häktningsbeslutet. Då något vägledande uttalande inte erhållits hade styrelsen tolkat beslutet som avseende även utvisningsfrågan. Denna tolkning var enligt J.R. oriktig.

Riksåklagaren bestred bifall till J.R:s yrkanden.

Målet föredrogs i HD d 13 dec 1983 för fråga om avvisande av J.R:s talan i häktningsfrågan.

Föredraganden, RevSekr Malmström, hemställde i betänkande om följande beslut: Enär HovR:ns beslut om att J.R. skall i häkte avbida att domen i ansvarsfrågan vinner laga kraft genom J.R:s nöjdförklaring förfallit och således på grund härav talan mot häktningsbeslutet ej längre kan fullföljas av J.R. prövar HD lagligt att avvisa J.R:s talan i häktningsdelen.

HD (JustR:n Hessler, Knutsson, referent, Palm, Broomé och Magnusson) fattade följande beslut: Enligt föreskrift i HovR:ns dom skall J.R. i häkte avbida att "domen i ansvarsfrågan" vinner laga kraft mot honom. Denna formulering kan föranleda viss tvekan i frågan om häktningen alltjämt består, sedan J.R. förklarat sig nöjd med det honom ådömda fängelsestraffet men fullföljt talan i utvisningsfrågan. Det är givetvis angeläget att ett beslut om frihetsberövande utformas så att innebörden tydligt framgår.

Genom nöjdförklaringen har domen vunnit laga kraft mot J.R. såvitt rör brottspåföljden. Utvisning är inte att beteckna som en brottspåföljd utan utgör en särskild rättsverkan av brott (jfr prop 1979/80:96 s 121 f). Avgörande för räckvidden av HovR:ns häktningsbeslut blir om det där använda uttrycket "ansvarsfrågan" omfattar också frågan om utvisning. I andra sammanhang har uttrycket använts i sådan betydelse. Sålunda har HD i rättsfallet NJA 1979 s 478 anfört att överrätt, i fall då den tilltalade fullföljt talan beträffande förvisning, har att prova "ansvarsfrågan i dess helhet" och alltså kan ändra domen till den tilltalades förmån även t ex i fråga om en jämte förvisningen ådömd fängelsepåföljd (jfr även NJA 1980 s 337 och prop 1979/80:96 s 121 och 135). Det måste med hänsyn till omständigheterna i förevarande fall - bl a förhållandet att domen avsåg också skadestånd - antas att uttrycket "ansvarsfrågan" innefattar också utvisningen.

På grund av det anförda gäller HovR:ns häktningsbeslut, om det ej upphävs, så länge domen i vad avser förordnandet om utvisning inte har vunnit laga kraft mot J.R. Skäl saknas därför att avvisa dennes mot häktningsbeslutet fullföljda talan.

HD förordnar att målet skall såvitt gäller häktningsfrågan tas upp till handläggning på avdelning för tillståndsprövning.

(Mål nr B 1116/83)

Sedan målet såvitt gällde häktningsfrågan föredragits på avdelning för tillståndsprövning fann HD ej skäl att meddela prövningstillstånd i denna fråga.