NJA 1984 s. 259

Vid bedömning, enligt 3 § 3 st stämpelskattelagen (1964:308), av frågan om stämpelskatt för ett som gåva betecknat fastighetsförvärv, uppstår fråga vilket värde som enligt 8 § samma lag skall gälla som egendomens värde med hänsyn till att byggnadsåtgärder företagits före förvärvet men efter den tidpunkt som varit bestämmande för taxeringsvärdet året före lagfartsansökningen. Värdeökningen på grund av byggnadsåtgärderna har funnits inte kunna beaktas i inskrivningsärendet.

HD

B.F. överlät genom gåvobrev d 1 dec 1981 Flaxenvik 2:127, Vaxholms kommun, med hälften till vardera av sina barn M.H. och C.F.. Såsom villkor för gåvan föreskrevs bl a att fastigheten alltjämt skulle utgöra säkerhet för inteckningslån på tillhopa 132 kr för vilka givaren behöll det personliga betalningsansvaret, att gåvotagarna skulle utfärda en revers till givaren på 180 000 kr samt att gåvotagarna inte utan givarens medgivande fick avyttra fastigheten eller del därav, inteckna den eller upplåta annan rätt i den.

Inskrivningsmyndigheten i Södra Roslags domsaga (tingsnotarien Mellqvist) meddelade d 18 dec 1981 lagfart för M.H. och C.F. och antecknade att förvärvet i stämpelskattehänseende var att anse som köp samt bestämde stämpelskatten till 2 700 kr. Stämpelskatten beräknades på angivet vederlag för gåvan å 180 000 kr. Fastighetens taxeringsvärde uppgavs vara 48 000 kr.

M.H. och C.F. anförde besvär i Svea HovR och hävdade att stämpelskatt ej skulle utgå på förvärvet.

Kammarkollegiet tillstyrkte bifall till besvären.

HovR:n (hovrättslagmannen Wikner, hovrättsrådet Bolte, referent, samt adj led Envall och Christiansson) anförde i slutligt beslut d 22 juni 1982:

Skäl. Till utveckling av sin talan i HovR:n har M.H. och C.F. uppgivit bl a följande. Förvärvet är i stämpelskattehänseende att anse som gåva. Fastigheten har under 1981, före gåvoöverlåtelsen, varit föremål för omfattande byggnadsarbeten och sålunda undergått väsentlig värdeförändring jämfört med de förhållanden som legat till grund för 1980 års fastighetstaxering.

Till stöd för sin talan i HovR:n har M.H. och C.F. åberopat värdeintyg d 21 sept 1981 av länslantmätaren N.S., enligt vilket fastighetens värde vid förvärvstidpunkten uppskattat i enlighet med 8 § stämpelskattelagen var 218 000 kr. I intyget finns angivet att huvudbyggnaden färdigställts under 1981.

Bestämmelserna i 8 § 1 mom stämpelskattelagen lämnar ej utrymme för att - vid avgörande enligt 3 § 3 st samma lag huruvida överlåtelsen är att bedöma som köp eller gåva - anse egendomens värde vara annat än dess taxeringsvärde året närmast före det år då lagfart sökes. Enär M.H. och C.F. till givaren lämnat vederlag överstigande detta taxeringsvärde är förvärvet i stämpelskattehänseende att anse som köp. Stämpelskatt å fånget skall därför utgå med av inskrivningsmyndigheten fastställt belopp. Inskrivningsmyndighetens beslut skall därför fastställas.

HovR:ns avgörande. HovR: n fastställer inskrivningsmyndighetens beslut.

M.H. och C.F. anförde besvär och yrkade befrielse från stämpelskatten.

Kammarkollegiet tillstyrkte bifall till besvären.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Östling, hemställde i betänkande att HD måtte fastställa HovR:ns beslut.

HD (JustR:n Fredlund, Knutsson, Palm, referent, Ehrner och Gad) fattade följande slutliga beslut:

Domskäl

Skäl. M.H. och C.F. har vidhållit den ståndpunkt som redovisats i HovR:ns beslut. Till stöd för sin talan har de åberopat bestämmelsen i 8 § 1 mom 4 st stämpelskattelagen (1964:308) om att värdehöjning genom bl a nybyggnad som skett efter upprättande av fångeshandlingen inte skall beaktas. Enligt deras uppfattning bör denna regel, till överensstämmelse med föreskrifterna i 22 § 2 mom 2 st lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, anses motsatsvis innebära att värdehöjning, som till följd av nybyggnad eller av liknande anledning skett före fångeshandlingens upprättande men efter senaste fastighetstaxeringen, skall påverka värderingen.

Kammarkollegiet har å sin sida, som grund för uppfattningen att besvären bör bifallas, åberopat 8 § 1 mom 3 st första meningen stämpelskattelagen. Bestämmelsen är enligt kollegiets mening tillämplig, eftersom fastighetens substans ändrats under tiden från taxeringen till gåvan och "nästföregående års taxeringsvärde" därför inte är representativt. - (Jfr Lindberg-af Sandeberg: Stämpelskatt hos inskrivningsmyndighet s 30 och s 34 f samt betänkandet SOU 1983:8, Stämpelskatt, s 69.)

Enligt inledningsmeningen i 8 § 1 mom 1 st stämpelskattelagen skall till grund för stämpelskatteberäkning - och för den bedömning enligt 3 § 3 st som är aktuell i detta mål - läggas den fasta egendomens taxeringsvärde året närmast före det år då lagfart söks. HD finner bestämmelserna i 8 § 1 mom i övrigt ge vid handen att denna regel är avsedd att - med det undantag som anges i 4 st - gälla även om, efter den tidpunkt taxeringsvärdet avsett, egendomens värde höjts genom nybyggnad eller av annan liknande anledning. Förhållandet att inte värdeökning - men väl värdeminskning (se 3 st sista meningen) - genom förändring i byggnadsbeståndet får beaktas i inskrivningsärendet har utförligt berörts i stämpelskattelagens förarbeten (se bl a prop 1964:75 s 127 f - jfr utredningens i prop s 341 ff intagna författningsförslag 8 § 1 mom 2 st - s 129 f och s 132 f). Den har motiverats huvudsakligen med att den som söker lagfart normalt inte kan ha något intresse av att upplysa om ändringen och att det vore opraktiskt att i alla lagfartsärenden kräva intyg om att värdeökning inte skett efter den tidpunkt som varit bestämmande för taxeringsvärdet. (Ang de särskilda överväganden som föranlett regeln i 8 § 1 mom 4 st se nämnda prop s 133.)

Med hänvisning till det anförda och i övrigt på de skäl HovR:n angett finner HD att överklagade avgörandet bör fastställas.

Slut. HD fastställer HovR:ns avgörande.