Till statsrådet och chefen för finansdepartementet

Enligt regeringens bemyndigande den 21 april 1977 tillkallade chefen för budgetdepartementet den 23 maj 1977 numera departementsrådet Jan Francke att som särskild utredare se över reglerna om stämpelskatt och expeditionsavgift samt avgiften för förhandsbesked i taxeringsfrågor (B 1977: 06).

Till experter förordnades sistnämnda dag numera vice börschefen Lars Bredin, numera byrådirektören Björn Hagman (t.o.m. 31 mars 1981), bitr. skattedirektören Eric Lundholm, numera rådmannen Åke Rehnström och numera hovrättslagmannen Lars Åhlén.

Därefter har ytterligare följande experter förordnats; den 26 maj 1978 revisionsdirektören Åke Kleist (t.o.m. 1 november 1980), den 21 augusti 1980 förste advokatfiskalen F. A. af Sandeberg, den 23 september 1980 byrådirektören Carin Hedström och numera förbundsjuristen Håkan Torngren (t.o.m. 18 juni 1982) samt den 21 oktober 1980 revisionsdirektören Barbro Lindby-Ragsten.

Utredningen har antagit namnet stämpelskatteutredningen. Som sekreterare åt utredningen har tjänstgjort numera förbundsjuristen Håkan Torngren (fr.o.m. den 11 juni 1977 t.o.m. 1 oktober 1980) och numera kammarrättsassessorn Peter Dinnetz (fr.o.m. den 1 oktober 1980).

Utredningen har tidigare avlämnat betänkandet Avgifter vid tingsrätt m.m. (Ds B 1980: 7). Betänkandet har lagts till grund för lagstiftning (prop. 1981/82: 31, SkU 1981/82: 15, rskr 62, SFS 1982: 36 och 465-467).

I föreliggande betänkande behandlas översynen av stämpelskattelagen (1964: 308).

Utredningen får härmed överlämna betänkandet Stämpelskatt. Till betänkandet fogas ett särskilt yttrande av experten af Sandeberg.

Av utredningsarbetet återstår nu att behandla de delar av expeditions- kungörelsen (1964: 618) som inte omfattades av utredningens förra betän- kande; de avgifter som tas ut enligt avd I Allmänna expeditioner i avgiftslistan och avgifterna enligt avd III Expeditioner vid annan myndighet än domstol. Vidare återstår att se över stämpelkungörelsen (1964: 619). I detta sammanhang kommer också stämpelmärkenas roll i detta regelsystem att övervägas.

• Sida 4
•  Original

Utredningen avser slutligen att ta upp frågan om avgiftssättningen för riksskatteverkets förhandsbesked enligt lagen (1951: 442) om förhandsbe- sked i taxeringsfrågor.

Stockholm i februari 1983

Jan Francke

/Peter Dinnetz

• Sida 5
•  Original

InnehåH

Förkortningar

Sammanfattning

Författningsförslagen

1. Inledning 11 Utredningsuppdraget 1.2 Utredningsarbetet

2 Gällande bestämmelser 2.1 Allmänt . . 2. 2 Stämpelskatt hos inskrivningsmyndighet 2.2.1 2.2.2 2.2.3 2.2.4 2.2.5 2.2.6 2.2.7 2.2.8 2.2.9

Skatteobjekten

Skattesatserna . Grunderna för skattens beräkning Uppgiftsskyldighet m.m. Beskattningsmyndigheter Skattens fastställande m.m.

Återvinning, besvär m.m. Uppbörd Tillsyn, anmärkningsförfarandet m.m.

2.3. Stämpelskatt hos RSV

3. Utredningens överväganden 3.1 Inledning . . 3.2 Särskilda frågor 3.2.1 3.2.2 3.2.3 3.2.4 3.2.5 3.2.6 3.2.7 3.2.8 3.2.9

Fastighetsreglering

Överlåtelser inom koncerner m.m. Kommunernas förvärv Transportköp

Inteckningssanering

Dubbel stämpelskatt Skattskyldighetens inträde Återvinning

Dispenser

3.2.10 Aktier

11

27 27 28

3 1 3 1 32 32 32 32 33 33 33 34 34 34 35

37 37 39 39 43

46 47 50 50 52 53 54

• Sida 6
•  Original

3. 3 Övriga frågor . . . . . . . . . . . . . . 56 3.3.1 Anmärkningsförfarandet . . . . . . . 56 3. 3. 2 Egendom som förvärvas av konsulat eller beskickning 56 3.3.3 Värdet av utländskt myntslag . . . . . . . 56 3. 3. 4 Tillsyn över stämpelbeläggning . . . . . . . 56 3. 3. 5 Åtalsanmälan . . . . . . 57 3. 3. 6 Fastighetslängder hos inskrivningsmyndighet . . 57 3.4 Ekonomiska konsekvenser och finansiering . . . . . 58 3.4.1 Tidpunkten för skattskyldighetens inträde . . . 58 3.4.2 Slopande av den dubbla stämpelskatten . . . . 59 3.4.3 Fastighetslängder hos inskrivningsmyndighet . . 61 3.4.4 Finansiering . . . . . . . . . . . . . 61 4 Specialmotivering . . . . . . . . . . . . . . . 63 Särskilt yttrande . . . . . . . . . . . . . . . . 81 Bilaga 1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 83 Bilaga 2 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 99 Bilaga 3 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 101

Bilaga4................... 105

• Sida 7
•  Original

Förkortningar

AGL lagen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt CFD centralnämnden för fastighetsdata Ds B departementsserien, budgetdepartementet Expk expeditionskungörelsen (1964: 618) FBL fastighetsbildningslagen (1970: 988) JB jordabalken milj. kr. million kronor prop. proposition RB rättegångsbalken rskr riksdagens skrivelse RSV riksskatteverket SCB statistiska centralbyrån SFS svensk författningssamling SkbrL skattebrottslagen (1971: 69) SkU skatteutskottets betänkande SL stämpelskattelagen (1964z308) SOU statens offentliga utredningar

• Sida 8
•  Original

* 1: I * ** .1 .- " '. * ,! j'. . ** . 1' .. .1 » . ' .J . , _1 |*. |, ' ..' 11111_— ”Hål; ” ..! *"?” :.***;'* ”esi" .it. **»Ä ' _a, f***-ITM

. .1 ..'j ** . ' *.'.* *.i . **|*.1 **...* ....Ff | *. .*=*. . » ..» l _. .' !I .. * 1 * '. '] :*..l: .. r.f.” . WWF-fll. * 1 1 . . . » . =.; »» _. .. 3 ' 1 _ »1. —»* ”.J. *. IUI lil _' . 'i.*1_ 1.*. ' _ *”I * II;-"L : **. . .». .*._ .*th*1_.—**» ». ». » - _ . _ .! -_».*;r . .1, .— .* -*-1" *»». . .. — *»»-». .*»__ måh'lg. . . . . :*le .* ? 11159"- . » ; .r _ * .. » * ** " .. " '. :. *unl irland. .» .. .. .- .*=" . . .imh . .- ' "hint-

- ' . .. l . , 1 , _ »- _1 WP. 1'**_ _.1..-1_| .*.- ' . * 1**--***|-*u'_'

• Sida 9
•  Original

Sammanfattning

Stämpelskatteutredningen har till huvuduppgift att se över reglerna om stämpelskatt occh expeditionsavgift. Enligt direktiven bör översynen i första hand syfta till ett förenklat och mer lättöverskådligt regelsystem.

I betänkandet föreslås att man författningsmässigt åtskiljer stämpelskatt som fastställs av inskrivningsmyndighet och stämpelskatt som fastställs av riksskatteverket (RSV).

Utredningen föreslår en ny lag om stämpelskatt vid inskrivningsmyndig- heter. Förslaget bygger i huvudsak på gällande lagstiftning.

Ett av utredningens förslag som öppnar möjlighet till betydande förenk- lingar gäller tidpunkten för skattskyldighetens inträde. Utredningen föreslår att skattskyldighet inträder först när en ansökan om lagfart eller inskrivning beviljas. Till följd härav kan antalet återvinningsfall avsevärt minskas. Flera bestämmelser om undantag från skatteplikt har också kunnat mönstras ut.

Vidare föreslår utredningen att den dubbla stämpelskatten för vissa juridiska personers förvärv av fast egendom och tomträtter slopas. Förslaget i denna del medför bl.a. att ett stort antal återvinningsärenden försvinner. För att kompensera det skattebortfall som blir följden av förslaget föreslås en generell höjning med en halv procent av skattesatsen för förvärv av fast egendom och tomträtter.

Vad gäller stämpelskatt på förvärv anser utredningen att de speciella skattefrihetsregler som gäller vid transportköp kan utmönstras.

Betydande förändringar föreslås också i fråga om stämpelskatten på inteckningar, särskilt i fråga om bestämmelserna om avräkning av skatt vid s.k. inteckningssanering. Bl.a. föreslås att skatteavräkning endast skall få ske i samband med samtidig dödning och nyinteckning. Förenklingar i sättet för avräkningsbeloppets beräkning föreslås också.

Från redaktionell synpunkt skiljer sig utredningens förslag från gällande lagstiftning på flera punkter. Utredningen har strävat efter att bygga upp bestämmelserna efter ett mer enhetligt system än vad som nu är fallet. Vidare har motsvarigheter till de verkställighetsföreskrifter som förekommer i SL tagits in i en förordning.

I övrigt föreslår utredningen att de inskrivningsmyndigheter som inte är anknutna till fastighetsdatasystemet skall förses med utdrag ur fastighets- längderna. För en begränsad kostnad — storleksordningen 100 000 kr. — nås härigenom stora fördelar för sökandena och totalt sett också för det allmänna.

• Sida 10
•  Original

RSV:s befattning med stämpelskatt inskränker sig numera till fastställande av sådan skatt vid emission av aktier. I materiellt hänseende föreslår utredningen i huvudsak endast den ändringen att den primära skattskyldig- heten för ett bolags styrelseledamöter slopas. Med hänsyn till den pågående beredningen i regeringskansliet av betänkandet Punktskatter och prisregle— ringsavgifter (SOU 1981: 83.84) har utredningen avstått från att utarbeta ett författningsförslag för denna stämpelskatt.

• Sida 11
•  Original

Författningsförslag

1. Förslag till Lag om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter

Inledande bestämmelser

1 & Stämpelskatt skall betalas till staten enligt denna lag vid förvärv av fast egendom, tomträtter eller skepp samt för inteckningar.

2 & Staten är inte skattskyldig enligt denna lag.

3 & Inskrivningsmyndighet är beskattningsmyndighet. Med inskrivningsmyndighet avses också registermyndighet enligt 2 & sjölagen (1891: 35 s. 1).

Förvärv av fast egendom och tomträtter Skatteplikt

45. Följande förvärv av fast egendom är skattepliktiga

1) köp eller byte,

2) tillskott till bolag eller förening, utdelning eller skifte från bolag eller förening,

3) fusion enligt 14 kap. 1 eller 2.3; aktiebolagslagen (1975: 1385), 4) expropriation eller annan inlösen på grund av stadgande om rätt eller skyldighet att lösa fast egendom.

Förvärv av tomträtter genom upplåtelse, överlåtelse mot vederlag eller annat fång som avses i första stycket är skattepliktiga.

5 & Har ett som gåva betecknat förvärv skett mot övertagande av ansvar för skuld för vilket borgenär har säkerhet på grund av inteckning eller annars mot vederlag, är förvärvet skattepliktigt enligt denna lag om vederlaget uppgår till minst 85 procent av egendomens värde. Därvid skall värdet av egendomen anses vara det taxeringsvärde eller motsvarande värde som enligt 8-11 åå skall gälla som egendomens värde.

6 & Skatteplikt föreligger inte vid 1) förvärv från make, om förvärvet sker i syfte att för sammanläggning

• Sida 12
•  Original

åstadkomma enhetliga lagfartsförhållanden beträffande makarnas fasta egendom,

2) förvärv genom byte iden mån vederlaget utgörs av annan fast egendom, om bytet sker för att åstadkomma en lämpligare fastighetsindelning eller utgör led i åtgärder för jordbrukets eller skogsbrukets yttre rationalise- ring,

3) sambruksförenings förvärv genom tillskott från medlem och samfällig- hetsförenings förvärv enligt 5 % lagen (1973: 1150) om förvaltning av samfälligheter,

4) försäkringsbolags förvärv från annat försäkringsbolag i samband med sådant avtal om övertagande av det senare bolagets hela försäkringsbestånd, som avses i 15 kap. 1 & försäkringsrörelselagen (1982: 713),

5) förvärv av järnväg eller av mark för järnväg, 6) kommuns eller annan menighets förvärv av mark som enligt fastställd plan skall användas för allmän plats, begravningsplats eller för sådant ändamål som enligt 2 kap. 2 & fastighetstaxeringslagen (1979: 1152) medför att byggnad skall anses som specialbyggnad,

7) förvärv av kronojord genom skatteköp eller annars på grund av skattebrev,

8) förvärv av ständig besittningsrätt till kronohemman eller krononybygge, då på grund av förvärvet vinnes inrymning i sådan rätt,

9) upplåtelse av tomträtt i nybildad fastighet vars mark tidigare helt eller till övervägande del ingått i fastighet som varit upplåten med tomträtt till samme tomträttshavare.

S kattesats

7 & Stämpelskatt tas ut med tjugo kronor för varje fullt tusental kronor av egendomens värde, dock lägst med tio kronor.

Skattens beräkning

8 & Vid köp av fast egendom skall skatten beräknas på köpeskillingen. Om taxeringsvärdet året närmast före det är lagfart söks är högre än köpeskil- lingen skall dock skatten beräknas på detta värde.

Ingår i egendomen sådana tillbehör till fastighet som avses i 2 kap. 3 % jordabalken skall till taxeringsvärdet läggas värdet av dessa tillbehör. Värdet fastställs av inskrivningsmyndigheten.

Första och andra styckena gäller även i andra fall när förvärv sker mot vederlag.

9 & Vid byte av fast egendom med olika taxeringsvärden på ömse sidor skall skatten för varje förvärv beräknas på det högsta av dessa taxeringsvär- den.

Utgår vid byte av fast egendom pengar eller annan lös egendom (mellangift) skall skatten för varje förvärv beräknas på värdet av den förvärvade fasta egendomen. Om värdet av vad som erhållits på endera sidan är lägre än vad som lämnats efter avdrag för mellangift som erhållits skall dock skatten beräknas på sistnämnda värde.

• Sida 13
•  Original

105 Saknas särskilt taxeringsvärde för det i 8 & angivna året, skall skatten i stället beräknas på egendomens värde vid tidpunten för upprättande av den handling på vilken förvärvet grundas. Detsamma skall gälla om det visas att egendomen efter den tidpunkt, som taxeringsvärdet för nämnda år avser, men före fångeshandlingens upprättande gått ner i värde till följd av eldsvåda. borttagande av byggnad, skogsavverkning, väsentlig förändring av rörelse i vilken egendomen har använts, eller annan liknande anledning. Visas att egendomens värde efter fångeshandlingens upprättande har höjts till följd av nybyggnad eller av annan liknande anledning, skall denna värdeförhöjning inte medräknas, när egendomens värde bestäms. Värdet av fast egendom i de i första stycket angivna fallen fastställs av inskrivningsmyndigheten.

11 5 Vid upplåtelse eller överlåtelse av tomträtt utan tillhörande byggnad skall värdet av tomträtten anses motsvara avgälden för ett år. Har vid överlåtelse större vederlag utfästs skall tomträttens värde dock anses motsvara vederlaget. I övrigt skall värdet av tomträtt i tillämpliga delar bestämmas enligt föreskrifterna i 8-10 55. Som taxeringsvärde skall därvid gälla det taxerade byggnadsvärdet.

125 Omfattar förvärv även annat än fast egendom eller tomträtt och har fördelning av vederlag mellan skattepliktig och övrig egendom inte angetts i fångeshandlingen, skall hela vederlaget anses avse den skattepliktiga egendomen, om fördelningen inte på annat sätt tillförlitligen styrks före skattens fastställande. Vad nu sagts gäller inte vid sådant byte som avses i

95.

Förvärv av skepp Skatteplikt

135. Följande förvärv av skepp är skattepliktiga

1) köp eller byte, 2) tillskott till bolag eller förening, utdelning eller skifte från bolag eller förening,

3) fusion enligt 14 kap. 1 eller 2å aktiebolagslagen (1975: 1385). Med skepp jämställs i denna lag andelar i skepp.

14 & Skatteplikt föreligger inte vid:

1) förvärv av utländskt skepp, 2) förvärv av skeppsbygge genom skeppsbyggnadsavtal eller överlåtelse av sådant avtal innan bygget har fullbordats,

3) förvärv av nybyggt skepp omedelbart från den som har byggt skeppet,

4) förvärv av skepp, som är avsett att användas för yrkesmässigt fiske, för livräddning eller i övrigt för annat ändamål än yrkesmässig sjöfart.

• Sida 14
•  Original

S kattesats

155 Stämpelskatt tas ut med en krona för varje fullt hundratal kronor av skeppets värde vid tiden för förvärvet.

Skattens beräkning

165 Vid köp skall värdet anses motsvara köpeskillingen. Om det finns särskilda skäl att anta att värdet av den förvärvade egendomen är högre än köpeskillingen, skall dock skatten beräknas på det verkliga värdet.

175 Saknas i ärende om inskrivning av skeppsförvärv en av parterna undertecknad fångeshandling med uppgift om köpeskillingen, skall förvär- vare eller överlåtare som är bosatt här i riket lämna skriftlig försäkran om köpeskillingens storlek. I fråga om annat förvärv än köp skall intyg av sakkunnig företes om skeppets värde vid tiden för förvärvet. Sådant intyg skall på begäran även ges in vid förvärv genom köp.

18 5 Med ärende om inskrivning som sägsi 17 & likställs i fall då skepp genom förvärv upphör att vara svenskt, anmälan för avregistrering.

Inteckning

Skatteplikt

195 Stämpelskatt utgår för inteckningar om inte annat sägs i 20 &.

205 Skatteplikt föreligger inte för 1) inteckningar i järnväg 2) inteckningar på grund av 4 5 lagen (1927: 79) om rätt för borgenär till betalning ur ersättning på grund av brandförsäkringsavtal, 3) sammanföring av inteckningar, 4) inteckningar i skeppsbygge. Ingår i fastighet som bildats genom sammanläggning egendom som före sammanläggningen besvärades av inteckningar, föreligger inte skatteplikt om inteckningar, högst till motsvarande belopp, meddelas i den nybildade fastigheten, inom ett år från det de tidigare inteckningarna upphört att gälla. Skatteplikt föreligger inte heller för inteckningar som meddelas i sådan tomträtt för vilken upplåtelse är undantagen från skatteplikt enligt 6 & 9). Undantag från skatteplikt gäller dock bara till högst ett belopp som motsvarar inteckningar i tomträtt som upphört och under förutsättning att de nya inteckningarna meddelas inom ett år från det de tidigare inteckningarna upphört att gälla.

Skattesats

21 & Stämpelskatt tas ut med tio kronor för varje fullt tusental kronor av det belopp, som intecknas, dock lägst med tio kronor. För inteckning i skepp tas dock skatt ut med fyra kronor av motsvarande belopp.

• Sida 15
•  Original

Skattens beräkning

22å Sker dödning och nyinteckning på grund av samtidig ansökan. beräknas skatten enligt 21 5 på det nyintecknade beloppet med avdrag för den beräknade skatten för de inteckningar som dödas. Detta gäller dock bara om inteckningarna meddelas i egendom, eller näringsverksamhet, som helt eller delvis omfattades av de dödade inteckningarna.

Fastställande av skatt

23å Skattskyldighet inträder i fall som avses i

a) 4å när ansökan om lagfart eller inskrivning av tomträtt beviljas,

b) 13 å när ansökan om inskrivning beviljas, eller i fall då skepp genom förvärv upphör att vara svenskt, när avregistrering sker,

c) 19 å när inteckning beviljas, eller när inteckning förs över från skeppsbyggnadsregistret till skeppsregistret.

24 & Beslut om skatt skall meddelas när skattskyldigheten inträder. eller om hinder möter för detta, så snart hindret blivit undanröjt.

25% Skattskyldig är i fråga om skatt för a) förvärv av fast egendom, tomträtt eller skepp, båda kontrahenterna. b) inteckning, den som har ansökt om inteckningen. När flera svarar för skattens betalning är de solidariskt ansvariga.

26å Inskrivningsmyndigheten får anmana den skattskyldige att lämna de uppgifter som behövs för att fastställa skatten. Anmaning får förenas med vite. Vitet skall bestämmas med hänsyn till den skattskyldiges ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt, dock ej till lägre belopp än femhundra kronor.

Försuttet vite döms ut av inskrivningsmyndigheten.

Betalning av skatt

27 å Skatten skall betalas till inskrivningsmyndigheten eller den myndighet regeringen bestämmer inom en månad från den dag, då beslut om skatten tillhandahålls sökanden. Innan beslut om skatten meddelats får skatten inte tas emot.

Fastställer överrätt skatten till högre belopp än inskrivningsmyndigheten skall tillkommande skattebelopp betalas inom en månad efter det att överrättens beslut meddelats.

28å Om synnerliga skäl föreligger får inskrivningsmyndigheten bevilja anstånd med att betala skatten.

295 Inskrivningsmyndigheten får inte lämna ut handling, som ligger till grund för skattens fastställande, eller pantbrev, förrän skatten har beta- lats.

Har en inteckning förts över från skeppsbyggnadsregistret till skeppsregi-

• Sida 16
•  Original

stret i samband med att ett skeppsbygge registrerats som skepp, får inte nationalitetshandling för skeppet lämnas ut förrän skatten för inteckningen har betalats.

305 Har den skattskyldige inte betalat skatt inom föreskriven tid, skall restavgift tas ut med sex öre för varje hel krona av den skatt som inte har betalats i rätt tid, dock med minst femtio kronor. Öretal jämnas till närmast högre hela krontal. Restavgift betalas till inskrivningsmyndigheten. Inskrivningsmyndigheten får befria från restavgift, om dröjsmålet med betalningen är obetydligt eller det annars finns särskilda skäl.

31 5 Har skatt inte betalats inom föreskriven tid, skall skattebeloppet jämte i förekommande fall restavgift på framställning av inskrivningsmyndigheten omedelbart tas ut genom utmätning.

Återvinning

325 Har efter det att beslut meddelats om fastställande av skatt

a) lagfart, inskrivning av tomträtt eller av förvärv av skepp eller inteckning undanröjts genom dom eller beslut som vunnit laga kraft,

b) inskrivning av förvärv av skepp avförts enligt 14 & tredje stycket sjölagen (1895: 35 s. 1), kan den skattskyldige få återvinning av skatten.

Beslut om återvinning medför befrielse från skyldighet att betala fastställd skatt, eller rätt att återfå skatt som har betalats.

33 5 Beslut om återvinning meddelas av inskrivningsmyndigheten. Ansökan om återvinning görs skriftligen hos myndigheten inom ett år efter det att förutsättningar för återvinning inträtt. Ansökan får dock alltid göras inom tre år från dagen för inskrivningsmyndighetens beslut om skattens fastställan- de.

Besvär

345 Inskrivningsmyndighets beslut enligt denna lag får överklagas genom besvär hos hovrätten av den skattskyldige och granskningsmyndigheten. Beslut om föreläggande av vite får inte överklagas.

35 5 Besvär över inskrivningsmyndighets beslut enligt denna lag skall ges in till inskrivningsmyndigheten och vara ställda till hovrätten.

Beslut som innefattar prövning av fråga om fastställande eller återvinning av skatt, får överklagas inom tre år från dagen för beslutet. Har en part anfört besvär och vill även motparten överklaga beslutet, skall dennes besvär ha kommit in till hovrätten inom två månader från det att delgivning som avses i 52 kap. 7 & rättegångsbalken har skett. Prövningen av frågan om motpartens besvärstalan har fullföljts på föreskrivet sätt och inom rätt tid skall göras av hovrätten.

När besvär behörigen anförts över beslut, som avses i andra stycket, skall hovrätten alltid höra klagandens motpart över besvären.

• Sida 17
•  Original

Återbetalning

365 Inskrivningsmyndigheten skall återbetala skatt enligt denna lag. Detta skall ske även om det beslut som ligger till grund för återbetalningen ännu inte har vunnit laga kraft. Ränta skall, om inte annat följer av 38 5, utgå på det återbetalade beloppet från och med den dag då skatten har betalats till den dag då återbetalning görs. Räntan beräknas för visst kalenderår efter den högre av de räntesatser som gäller för beräkning av ränta för året enligt 69% lmom. andra stycket uppbördslagen (1953z272). Ränta utgår endast om räntebeloppet överstiger femtio kronor. Vid ränteberäkningen skall avrundning ske till närmast högre hela krontal.

Tillsyn över beslut om skatt

37 5 Inskrivningsmyndighets beslut i ärenden om fastställande eller återvin- ning av stämpelskatt skall granskas av den myndighet som regeringen förordnar. Granskningsmyndigheten för det allmännas talan.

Särskilda föreskrifter

385 Regeringen eller den myndighet regeringen förordnar kan i särskilda fall när synnerliga skäl föreligger medge befrielse från eller återbetalning av skatt.

Vid beslut om återbetalning av skatt, som meddelas med stöd av första stycket skall regeringen eller myndighet som där sägs, förordna i vad mån ränta skall utgå på det skattebelopp som skall återbetalas.

395 Har regeringen med stöd av 19 kap. 24 5 jordabalken för viss inskrivningsmyndighets område eller del av sådant område bestämt att inskrivning skall ske i inskrivningsregister i stället för i fastighetsbok eller tomträttsbok, meddelar regeringen de föreskrifter som behövs för skattens betalning. Regeringen får därvid besluta om undantag från 29 5.

405 De föreskrifter som fordras för tillämpning av denna'lag, meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen förordnar.

1. Denna lag träder i kraft den ..... då stämpelskattelagen (1964: 308) skall upphöra att gälla.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i ärenden där före ikraftträdan- det skatten har fastställts i samband med att ansökan om inskrivningsåtgärd har förklarats vilande.

3. Skatteplikt föreligger inte i fråga om förvärv av tomträtter på vilket övergångsbestämmelserna till lagen (1953: 415) angående ändring i lagen (1907: 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom, 4 kap. sistnämnda lag, skall tillämpas i sin äldre lydelse.

4. Skattskyldighet föreligger inte vid förvärv av fast egendom genom tillskott till bolag i enlighet med lagen (1963: 583) om avveckling av fideikommiss.

• Sida 18
•  Original

5. Äldre bestämmelser om skattefrihet gäller fortfarande i fråga om förvärv som skett med stöd av lagen (1925: 334) om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område.

6. Har inteckning dödats eller av annan anledning upphört att gälla före ikraftträdandet skall 12 å i den gamla lagen fortfarande tillämpas.

7. Äldre bestämmelser om återvinning gäller för skatt som har fastställts före ikraftträdandet.

8. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till en föreskrift som har ersatts av en bestämmelse i denna lag tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

2. Förslag till Förordning om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

15 Denna förordning gäller i fråga om skatt enligt lagen (1983: 000) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter. Beteckningar i förordningen har samma innebörd som i den lagen.

Skattens beräkning

25 Värdet av tillbehör till fastighet skall fastställas efter intyg av sakkunnig eller annan utredning.

35 Värdet av sådan egendom som anges i 10 5 lagen (1983:000) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter skall fastställas efter intyg av sakkunnig eller annan utredning. Föreligger särskilda skäl får inskrivnings- myndigheten påkalla att länsstyrelsen åsätter egendomen värde till ledning för skattens bestämmande. Länsstyrelsen skall därvid bestämma värdet med ledning av vad som sägs i 225 2 mom. lagen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt.

45 Värdet av utländskt myntslag beräknas efter den köpkurs på checkar, utställda i samma myntslag, som gäller vid tidpunkten för skattskyldighetens inträde. Vid beräkning av skatt enligt 22 5 lagen (1983: 000) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter skall dock värdet av de tidigare inteckningrna beräknas efter den kurs som gäller vid tidpunkten för skattskyldighetens inträde för de nya inteckningarna. Kan värdet av utländskt myntslag inte beräknas efter de grunder som anges i första stycket bestämmer riksbanken hur beräkningen skall ske.

Fastställande av skatt m.m.

55 Fastställt skattebelopp antecknas på expedition i ärendet. Om anteck- ning angående expeditionsavgift gäller bestämmelserna i expeditionskungö- relsen (1964: 618).

• Sida 19
•  Original

Utgår i ett ärende såväl skatt som expeditionsavgift anges summan av beloppen.

65 I dagbok över inskrivningsärenden antecknas det värde som ligger till grund för fastställande av stämpelskatt och den fastställda skattens belopp. Om en inskrivningsmyndighets beslut i ett skatteärende överklagas, antecknas i dagboken uppgift om den dag då besvärsinlagan kommer in. Fastställer överrätt skatten till annat belopp än inskrivningsmyndigheten, lämnas meddelande om detta till inskrivningsmyndigheten.

Återvinning m.m.

7 5 Inskrivningsmyndighet för särskild förteckning i två exemplar över ärenden om återvinning av stämpelskatt. Ärendena tas upp i förteckningen efter hand som de kommer in och numreras i löpande följd för kalenderår. För varje ärende hänvisas i förteckningen till det ärende i vilket skatten har fastställts.

Beslut i återvinningsärende med angivande av dagen för beslutet tas upp i förteckningen. Innebär beslutet bifall till ansökningen skall detta tillsam- mans med beloppet antecknas. Skälen för beslutet anges genom hänvisning till tillämpat lagrum. Innebär beslutet att ansökningen avslås, skall beslutet sättas upp särskilt. Avskrift av sådant avslagsbeslut skall genast sändas till sökanden i rekommenderat brev. I förteckningen hänvisas till det särskilt uppsatta beslutet.

När återvinningsärende har avgjorts, skall den som fattat beslutet bestyrka införingarna i förteckningen med sitt namn.

Vid bifall till ansökan om återvinning skall beslutet antecknas i dagbok vid det ärende som ansökningen avser.

85 I fråga om aktbildning och utgallring i återvinningsärenden skall bestämmelserna i 16-19 55 protokollskungörelsen (1971: 1066) för de allmänna domstolarna gälla i tillämpliga delar.

Underrättelser m.m.

9 5 Betalas inte fastställd skatt inom tre veckor från den dag då expedition i ärendet har tillhandahållits, skall den skattskyldige skriftligen erinras om betalningsskyldigheten. Sådan underrättelse skall innehålla uppgift om det belopp som skall betalas, den tid inom vilken betalning skall ske samt den myndighet till vilken beloppet skall betalas.

Vid underrättelsen skall fogas postgiroinbetalningskort med erforderliga uppgifter ifyllda.

Fastställer överrätt skatt till högre belopp än förut har beräknats skall underrättelse enligt första stycket genast tillställas den skattskyldige av överrätten.

10 5 Inskrivningsmyndighet skall anteckna när underrättelse enligt 9 5 skickas i en särskild förteckning. Overrätt skall göra motsvarande anteckning på dagboksbladet i ärendet.

• Sida 20
•  Original

11 5 Om överrätt fastställt skatten till annat belopp än vad inskrivningsmyn— digheten har beslutat, skall avskrift av beslutet genast sändas till inskriv- ningsmyndigheten.

Handlingar som har legat till grund för skattens fastställande skall överlämnas till överrätten för anteckning av den fastställda skatten när denna har fastställts till högre belopp än förut beräknats. Kan handlingen inte överlämnas skall avskrift av handlingen i stället ges in eller, om det inte sker, av myndigheten göras på den skattskyldiges bekostnad. Sedan överrätten har antecknat den fastställda skatten, skall handlingen eller avskriften på denna genast sändas till inskrivningsmyndigheten.

12 5 När skatt återbetalas skall detta om möjligt antecknas på den handling som upptar beslut om skatten.

Tillsyn över skattens fastställande

13 5 Granskningsmyndighet som avses i 37 5 lagen (1983: 000) om stämpel- skatt vid inskrivningsmyndigheter är kammarkollegiet.

14 5 Inskrivningsmyndighet skall för varje månad före utgången av nästa månad sända ett exemplar av förteckningen över återvinningsärenden enligt 7 5 till kammarkollegiet. Vid förteckningen skall fogas akterna i de ärenden som redovisas i förteckningen.

Om insändande av dagbok över inskrivningsärenden gäller särskilda bestämmelser.

15 5 När granskningen av de handlingar som anges i 14 5 första stycket har avslutats, skall kammarkollegiet återställa akterna till inskrivningsmyndig- heten.

Granskningen av alla under ett år avlämnade dagböcker och förteckningar med tillhörande handlingar bör vara avslutad före utgången av följande ar.

Tillsyn över uppbörd m.m.

16 5 Tillsynen över uppbörd och redovisning av stämpelskatt som fastställts enligt lagen (1983: 000) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter utövas av domstolsverket. Domstolsverket skall särskilt kontrollera att stämpelskatt uppbärs med fastställt belopp.

Domstolsverket skall minst en gång varje år kontrollera redovisningen av stämpelskatt hos inskrivningsmyndighet utan att denna underrättas om detta i förväg.

17 5 Visas oredlighet eller försumlighet i fråga om uppbörd eller redovisning av skatt skall domstolsverket vidta de åtgärder som är påkallade.

18 5 Bestämmelserna i denna förordning innebär inte någon inskränkningi vad som annars gäller om kontroll över medelsförvaltning eller om allmän tillsynsskyldighet för myndighet.

• Sida 21
•  Original

195 Om den skatt som har fastställts av inskrivningsmyndighet inte har kunnat tas ut, får domstolsverket avskriva beloppet i myndighetens räkenskaper.

Uppbörd av stämpelskatt vid centralnämnden för fastighetsdata m.m.

205 I fråga om stämpelskatt som enligt 11 5 första stycket fastighetsdata- kungörelsen (1974: 1058) skall betalas in till centralnämnden för fastighets- data skall 27—29 55 lagen (1983: 000) om stämpelskatt vid inskrivningsmyn- digheter tillämpas. Andra handlingar än pantbrev får dock lämnas ut av inskrivningsmyndighet utan hinder av 295 nämnda lag. Fastställd skatt tas ut mot postförskott. Så snart det lämpligen kan ske och senast den femtonde dagen efter uppbördsmånadens utgång, skall central- nämnden för fastighetsdata sätta in de under månaden influtna stämpelskat- terna på statsverkets checkräkning i riksbanken.

Om inte skatten betalas in inom tre veckor efter det att centralnämnden för fastighetsdata avsänt postförskottsförsändelsen, skall nämnden skriftligen erinra den skattskyldige om betalningsskyldigheten.

Om inte skatten betalas in inom föreskriven tid, skall centralnämnden för fastighetsdata överlämna handlingarna i ärendet till inskrivningsmyndighe- ten

Särskilda bestämmelser

21 5 Närmare föreskrifter om uppbörd och redovisning av stämpelskatt hos inskrivningsmyndighet meddelas av domstolsverket.

225 Myndighet som avses i 275 första stycket lagen (1983:000)om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter är domstolsverket.

23 5 Domstolsverket får meddela föreskrifter i fråga om befrielse från skyldigheten att erlägga restavgift enligt 30 5 andra stycket lagen (1983: 000) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter.

Denna förordning träder i kraft den .....

4. Förslag till Förordning om ändring i kungörelsen (1971:784) med tillämpningsföreskrifter för inskrivningsväsendet enligt

jordabalken

Härigenom föreskrivs att 4 5 kungörelsen (1971:784) med tillämpningsfö- reskrifter för inskrivningsväsendet enligt jordabalken' skall ha nedan

angivna lydelse

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

452

Sökande skall inge de handlingar som han vill åberopa till stöd för sin ansökan. Avser ansökan lagfart eller inskrivning av tomträtt skall sökan- den förete bevis om egendomens taxeringsvärde och typkod året när- mast före det år då lagfarten eller inskrivningen sökes.

Sökande skall ge in de handlingar som han vill åberopa till stöd för sin ansökan. Görs ansökan av flera sökande gemensamt och avser an- sökningen lagfart eller inskrivning av tomträtt, skall ansökningen inne- hålla uppgift om hur stor andel av fastigheten eller tomträtten varje

9Senaste lydelse 1975: 947. lKungörelsen omtryckt 1977: 162. 2Senaste lydelse 1975:]120.

• Sida 26
•  Original

Nuvarande lydelse

I ansökan eller annan handling som ges in i inskrivningsärende skall beträffande överlåtare, upplåtare och förvärvare anges person- eller organisationsnummer, där sådant finns, och namn.

Göres ansökan av flera sökande gemensamt och avser ansökningen lagfart eller inskrivning av tomträtt, skall ansökningen innehålla uppgift om hur stor andel av fastigheten eller tomträtten varje sökande innehar. Sker det ej och underlåter sökan- dena att efterkomma föreläggande att komplettera ansökningen, skall den anses avse andelar efter huvud- talet.

Föreslagen lydelse

sökande innehar. Sker det ej och underlåter sökandena att efterkom- ma föreläggande att komplettera ansökningen, skall den anses avse andelar efter huvudtalet.

I ansökan eller annan handling som ges in i inskrivningsärende skall beträffande överlåtare, upplåtare och förvärvare anges person- eller organisationsnummer, där sådant finns, och namn.

Denna förordning träder i kraft den ......

• Sida 27
•  Original

1.1. Utredningsuppdraget

Vid regeringssammanträde den 21 april 1977 bemyndigades statsrådet och chefen för budgetdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att se över reglerna om stämpelskatt och expeditionsavgift samt avgifter för förhandsbesked i taxeringsfrågor. _

I utredningens direktiv (Dir 1977: 55) erinras inledningsvis om att nu gällande författningar i fråga om stämpelskatt har varit i kraft sedan år 1965. Vidare anförs.

Genom 1964 års reform av stämpelskatten och expeditionsavgiften moderniserades och förenklades bestämmelserna avsevärt. Förhållandena på dessa områden har emellertid sedan mitten av 1960—talet undergått stora förändringar. Trots partiella reformer- föranledda av exempelvis ny lagstiftning inom fastighets- och sjörätten samt utvecklingen på dataområdet — framstår regelsystemet i flera avseenden som otidsenligt. En översyn av regleringen på dessa områden framstår därför som motiverad. Översynen bör i första hand syfta till ett förenklat och mer lättöverskådligt system.

I direktiven fästs vidare uppmärksamhet på följande särskilda frågor som rör stämpelskatt.

Efter SL:s införande har nya regler om marks överförande genom fastighetsreglering tillkommit. Sådan marköverföring ärinte stämpelskattepliktig. Kammarkollegiet hari skrivelse den 16 maj 1975 fäst regeringens uppmärksamhet på att fastighetsreglering i vissa fall använts i syfte att undgå stämpelskatt. Utredaren bör därför undersöka i vilken omfattning institutet utnyttjas i sådant syfte. Det bör emellertid beaktas att det redan vid fastighetsbildningslagens tillkomst stod klart att fastighetsreglering medför ett visst bortfall av stämpelskatt. Som då anfördes bör det fiskala intresset inte få lägga hinder i vägen för den i andra avseenden mest lämpliga handläggningsformen vid fastighetsbildning (prop. 1969: 128 s. 3451). Å andra sidan bör det inte accepteras att institutet används i syfte att undgå stämpelskatt. Har detta förekommit, bör förslag till erforderliga ändringar i reglerna läggas fram.

Undantagen från stämpelskatt — särskilt lagfartsstämpel — har tilldragit sig viss uppmärksamhet. Från kommunalt håll har gjorts gällande att en effektiv kommunal markpolitik ofta i tiden ligger före det fastighetsrättsliga planarbetet. Det i SL uppställda kravet på att markens användning skall framgå av fastställd plan för att kommun i vissa fall skall få skattebefrielse kan därför vara svårt att uppfylla. Utredaren bör undersöka möjligheterna till jämkning av nämnda bestämmelser. Reglerna om undantag från skatteplikt — särskilt för kommunala förvärv - bör också ses över i syfte

• Sida 28
•  Original

lAv regeringen överläm- nade skrivelser.

att om möjligt inrymma de fall som f.n. dispensvägen medges befrielse. Bestämmel- serna om återvinning av skatt bör granskas på motsvarande sätt.

Riksskatteverket har uppmärksammat vissa problem vid tillämpningen av SL. Detta gäller exempelvis beskattningen av lotterier och av utländska värdepapper. Det bör ankomma på utredaren att kartlägga dessa problem och. om det behövs, föreslå ändrade regler.

1.2. Utredningsarbetet

Utredningen, som började sitt arbete med en översyn av Epr, har i juni 1980 avlämnat betänkandet Avgifter vid tingsrätt m.m. (Ds B 1980: 7). I betänkandet har utredningen gjort en lagteknisk översyn av nämnda regler och föreslagit en särskild förordning om avgifter vid tingsrätt. Vidare föreslogs att länsstyrelserna inte längre skall medverka vid indrivning av obetalda stämpelskatter och viss ändring av reglerna om skattefrihet vid förvärv av fiskeskepp.

Betänkandet har föranlett förslagi prop. 1981/82: 31 och har vad rör ovan nämnda delar om stämpelskatt lagts till grund för lagstiftning (SkU 1981/ 82:15, rskr 62, SFS 1982: 36). Efter det att utredningen avlämnade sitt delbetänkande har arbetet bedrivits i två arbetsgrupper. Den ena har fortsatt översynen av Epr. Den andra, vars överväganden och förslag redovisas i detta betänkande, har arbetat med översynen av SL.

Till utredningen har överlämnats följande skrivelser rörande stämpel- skatt:

Angående

Kammarkollegiet1 Ifrågasatta bestämmelser om stäm- pelskatt vid fastighetsreglering. Ifrå- gasatt upphävande av 8 5 1 mom. första stycket tredje (numera fjärde) punkten SL.

LandstingsförbundetI Frihet från skatteplikt vid förvärv av fast egendom för landstingskom- mun.

Sveriges Redareförening1 Stämpelskattesatsens höjd vid

skeppsinteckning. Köpeskillingsförsäkran vid skepps-

förvärv. Riksskatteverket1 Formerna för åtalsanmälan rörande skattebrott. Hans E Olsson Återvinning enligt 42 5 2 mom. ByggnadsAB1 andra stycket SL. Sveriges Redareförening Stämpelskattesatsens höjd vid in-

teckning i och förvärv av skepp.

• Sida 29
•  Original

Sveriges Skeppsklarerare— Köpeskillingsförsäkran vid skepps- och Skeppsmäklareförening förvärv.

Sveriges Industriförbund Ifrågasatt skattskyldighet beträffan-

de fastighetsöverlåtelser i samband med koncernbildningar.

Utredningen har avgett remissyttranden över följande betänkanden: El Kapitalmarknaden i svensk ekonomi (SOU 1978: 11-13), :i Ny plan— och bygglag (SOU 1979: 65-66),

Lotterier och spel (SOU 1979: 29-30), :! Besvärsregler vid allmän fastighetstaxering, följdändringar m.m. (Ds B 1980: 8) och Punktskatter och prisregleringsavgifter (SOU 1981: 83-84).

Den i direktiven särskilt uppmärksammade frågan om utnyttjande av fastighetsreglering i stämpelskatteundandragande syfte har föranlett upp- drag till lantmäteriverket att undersöka omfattningen av fastighetsreglering. Uppdraget har redovisats i en promemoria, se bilaga 1.

Statistiska centralbyrån har på utredningens uppdrag bearbetat visst statistikmaterial i syfte att belysa de ekonomiska effekterna av vissa av utredningens förslag. Utredningen har också i viss utsträckning inhämtat uppgifter från olika inskrivnings- och andra myndigheter angående frekven- sen av vissa ärendetyper.

Utredningen har därutöver under arbetets gång haft fortlöpande kontak— ter med företrädare för domstolsverket, centralnämnden för fastighetsdata (CFD) och sjöfartsregistret vid Stockholms tingsrätt. Utredningen har också haft kontakt med punktskatteutredningen (Fi 1970: 57), utredningen om företagsinteckning (Ju 1972: 12), pantbrevsutredningen (Ju 1979: 02), 1976 års fastighetskommitté (Fi 1976: 05), viteskommittén (Ju 1979: 01) och skattetilläggsutredningen (Fi 1975: 06).

• Sida 30
•  Original

**t -f_'..=3*f*åi ,

. . .t . ' ”Waite",

• Sida 31
•  Original

2. Gällande bestämmelser

Stämpelskatt tas ut för aktier. Den skall erläggas för aktier som ges ut i samband med att bolag bildas eller vid ökning av aktiekapital i redan befintliga bolag. Skatten utgår med en procent av aktiens nominella belopp eller, om emissionskursen är högre, av detta belopp. Betalas vissa aktier med pengar och andra aktier genom tillskott av annat än pengar, skall skatten beräknas som om alla aktier betalats med pengar. Betalas samtliga aktier genom tillskott av annat än pengar, beräknas skatten efter det nominella beloppet (195). — Till skillnad från vad som gäller för stämpelskatt vid inskrivningsmyndighet bygger beskattningen av aktier på ett deklarations— förfarande. Deklaration skall enligt huvudregeln avlämnas inom två månader från registreringen hos patent- och registreringsverket (PRV). Huvudregeln kompletteras—utom ifråga om fondemission — av en skyldighet att inkomma med deklaration inom två månader från det betalning erhållits för aktierna. Är deklarationen inte undertecknad av bolagets styrelse, skall genom protokollsutdrag visas att styrelsen beslutat lämna de uppgifter som deklarationen innehåller (27 5). Riksskatteverket kan genom föreläggande — med eller utan vite — vända sig till den som är eller kan antas vara skattskyldig och begära in de uppgifter som behövs för att ta ställning i skatteåtendet.

Skattskyldighet inträder när registrering om fullgjord betalning har skett. Vid fondemission inträder dock skattskyldighet när ökningen av aktiekapi- talet registreras hos PRV (305 2mom. tredje stycket d)). För skattens erläggande är bolaget och dess styrelseledamöter solidariskt ansvariga (325). Rätt till återvinning av erlagd skatt föreligger om bolaget trätt i likvidation på grund av att aktierna inte till fullo betalats (42 5 3 mom.). I fråga om fastställande av skatt, efterbeskattning, administrativa sanktions- avgifter, besvär m.m. gäller i princip förfarandelagen.

Betalning av stämpelskatt skall ske till RSV inom samma tid som gäller för deklarations ingivande. Eventuellt tillkommande skatt erlägggs inom tid som verket bestämmer (365 andra stycket). Vad gäller möjlighet att medge anstånd med skattens erläggande, förfarandet vid dröjsmål med betalning och därmed sammanhängande frågor gäller motsvarande bestämmelser som för stämpelskatt fastställd av inskrivningsmyndighet (36 och 3755). Om återbetalning av skatt finns bestämmelser i 295 förfarandelagen. Enligt denna paragraf kan den skattskyldige, om för mycket skatt inbetalats, återfå vad som erlagts för mycket. Ränta utgår härvid fr.o.m. inbetalningsdagen (47 5 tredje stycket). Det allmännas talan skall föras av den som är utsedd att vara allmänt ombud enligt 2 5 förfarandelagen (495). Befrielse från eller återbetalning av skatt kan om synnerliga skäl föreligger, medges av regeringen eller den myndighet regeringen förordnar. Befrielse eller återbetalning kan även avse särskild avgift (565). RSV har i fråga om stämpelskatt för aktier meddelats befogenhet att pröva frågor enligt 565 SL.

• Sida 36
•  Original

• Sida 37
•  Original

2.1. Allmänt

Stämpelskatt (stämpelavgift) har funnits i Sverige sedan mitten på1600—talet. Benämningen hänger samman med att vissa avtal för att bli giltiga förutsatte användning av stämplat papper — Charta sigillata — som staten tillhandahöll mot betalning. Med tiden ändrades systemet genom att handlingarna försågs med stämpelmärken. Stämpelmärken förekommer numera endast beträffan- de vissa expeditioner från statliga myndigheter samt i fråga om vissa ansökningar vid domstol.

Nu gällande lagstiftning om stämpelskatt trädde i kraft den 1 januari 1965 och grundas på förslag av stämpelutredningen. Närmare bestämmelser om uppbörd och tillsyn m.m. återfinns i kungörelsen (1964: 619) om stämplar samt uppbörd och redovisning av stämpelmedel m.m. — stämpelkungörel- sen.

Stämpelskatten anknyter nära till civilrättsliga regler i exempelvis jorda- balken (JB), aktiebolagslagen (ABL) och sjölagen. När ändringar gjorts i civilrätten har justeringar i stämpelskattereglerna varit nödvändiga. Genom den nya JB, fastighetsbildningslagen, ABL och sjölagen har under 1970- talet betydande partiella reformer vidtagits i stämpelskattesystemet.

SL har också genomgått andra förändringar. Systemet med stämpelmär- ken har numera slopats. Från stämpelskatteplikt har vidare undantagits obligationer och andra liknande skuldebrev, utländska värdepapper och kommanditdelägares insatser. Stämpelskatten på lotterier har slopats fr.o.m. den 1 januari 1983. Vissa skattesatsjusteringar har också vidtagits sedan SL:s ikraftträdande.

Stämpelskatt utgår för

förvärv av fast egendom, tomträtter och skepp.

inteckning i fast egendom, tomträtter, skepp, luftfartyg, företag och järnväg för enskild trafik och

emission av aktier.

Stämpelskatteintäkterna uppgick under kalenderåret 1981 till 1 238,6 milj. kr.] .

Stämpelskatt fastställs dels av inskrivningsmyndighet, dels av RSV efteri princip olika beskattningsregler. Gemensamt är dock att skatten erläggs till staten och att staten inte är skattskyldig (1 och 2 55).

IStämpelskatteintäkterna för budgetåret 1981/82 var 1 365 milj. kr.

• Sida 32
•  Original

2.2. Stämpelskatt hos inskrivningsmyndighet

2.2.1. Skatteobjekten

Fast egendom och tomträtter: Stämpelskatt skall erläggas för vissa uppräk- nade förvärv av fast egendom och tomträtt. Förvärv genom gåva, arv och liknande ärinte stämpelskattepliktigt. Sker gåva mot övertagande av ansvar för intecknad skuld eller annan ersättning, skall frågan om förvärvet är skatteplikigt bedömas med hänsyn till samtliga omständigheter vid fånget (3 5). Särskilda skattefrihetsfall finns angivna i 4 5. Detta gäller bl.a. makes förvärv för att åstadkomma enhetliga lagfartsförhållanden, fastighetsbyte för vissa rationaliseringsändamål, vissa tillskottsförvärv och sådana förvärv av kommun eller annan menighet som enligt fastställd plan skall användas för vissa allmänna ändamål. Vidareöverlåtelse på i princip oförändrade köpe- villkor, s.k. transportköp, beskattas endast beträffande det sista förvärvet (5 5). Främmande stats förvärv av egendom som är avsedd för beskickning eller konsulat kan av regeringen undantas från skatteplikt (6 5).

Skepp: Stämpelskatt skall erläggas för i princip samma slag av förvärv som gäller för fast egendom. Såväl förvärv av helt skepp som förvärv av andel i skepp är stämpelskattepliktiga (13 5). Undantagna från skatteplikt är bl.a. förvärv av utländskt skepp, skeppsbygge och nybyggt skepp om förvärvet sker från byggaren (14 5). Skattefrihet föreligger dessutom i samband med transportköp (15 5).

lnteckning: Stämpelskatt skall erläggas för inteckning i fast egendom, tomträtt, skepp, luftfartyg, företag och järnväg. Undantagna från skatteplikt är inteckningar i skeppsbyggen och inteckning i järnväg för allmän trafik (11 5). Vidare gäller skattefrihet i vissa särskilda fall då ny inteckning ersätter tidigare inteckning — s.k. inteckningssanering (12 5). Skattefriheten uppnås här genom att från skatten på den eller de nya inteckningarna avräknas ett belopp som svarar mot skatten på den eller de tidigare inteckningarna.

2.2.2. Skattesatserna

Skatteuttaget för förvärv av fast egendom och tomträtt är femton kronor för varje fullt tusental kronor av egendomens värde (7 5 första stycket). Om egendom förvärvas av juridiska personer utgår skatten med dubbelt belopp med de undantag som framgår av 7 5 andra stycket. För förvärv av skepp utgår skatt med en krona för varje fullt hundratal kronor av skeppets värde (16 5). För inteckning utgår skatt med tio kronor av varje fullt tusental av det intecknade kapitalbeloppet utom för inteckning i skepp där skattesatsen är fyra kronor för varje fullt tusental kronor av kapitalbeloppet (11 5 andra stycket).

2.2.3. Grunderna för skattens beräkning

Vid förvärv av fast egendom beräknas stämpelskatten i normalfallet med utgångspunkt i köpeskillingen eller motsvarande vederlag. Om fastighetens taxeringsvärde för året före lagfartsansökan är högre, beräknas stämpelskat— ten på grundval av nämnda taxeringsvärde. Saknas taxeringsvärde eller visas

• Sida 33
•  Original

att detta är högre än egendomens värde vid tidpunkten för fångeshandlingens upprättande, beräknas skatten i stället på sistnämnda värde. Vid förvärv genom byte gäller särskilda värderingsregler. Principen är dock densamma som vid köp nämligen att det högsta av den förvärvade egendomens värde respektive vederlagets värde skall läggas till grund för skatteberäkningen (8 5 1 mom.). Vid förvärv av tomträtt beräknas stämpelskatten på grundval av avgälden för ett år. Är vederlaget vid överlåtelsen högre, beräknas skatten på vederlaget (85 2 mom.). Beskattningsunderlaget vid förvärv av skepp är skeppets värde vid tiden för förvärvet. Vid köp förutsätts köpeskillingen motsvara värdet om det inte finns anledning att anta att värdet är högre (165). I fråga om inteckning utgör stämpelskatten en multipel av det intecknade kapitalbeloppet.

2.2.4. Uppgiftsskyldighet m.m.

Vid förvärv av fast egendom och tomträtt är det — som framgått av vad som nyss sagts — fångeshandlingen som bildar underlag i beskattningsårendet. Inskrivningsmyndigheten kan dessutom förelägga en skattskyldig att ge in värdeintyg eller annan utredning som behövs för att fastställa skatten till ett riktigt belopp (33 5). I fråga om köp och försäljning av skepp föreskrivs att vid ansökan om inskrivning eller avregistrering skall fogas skriftlig försäkran av överlåtare och förvärvare om köpeskillingen. Vid andra typer av skattepliktiga fång inges intyg om skeppets värde, (17 och 18 55). För att få fram den utredning som behövs i skatteärendet har öppnats möjlighet för beskattningsmyndigheten att utfärda föreläggande — med eller utan vite (33—34 55).

2.2.5. Beskattningsmyndigheter

Beskattningsmyndighet i fråga om fast egendom och tomträtt är den inskrivningsmyndighet till vilkens inskrivningsområde fastigheterna hör. I fråga om skepp är sjöfartsregistret vid Stockholms tingsrätt beskattnings- myndighet. Ärenden om inteckning i luftfartyg och inskrivning rörande järnväg handläggs också vid Stockholms tingsrätt. Ärende om företagsin- teckning tas i princip upp av inskrivningsmyndigheten i den kommun där verksamheten bedrivs eller, om näringsidkaren är aktiebolag, där bolagets styrelse har sitt säte (30 5 2 mom. andra stycket jfrt med 30 5 1 mom. a) och b).2

2.2.6. Skattens fastställande m.m. zEn översiktlig redogö_

_ . . relse avseende verksam- Beslut om stämpelskatt meddelas och skattskyldighet inträder den mskriv- heten vid de olika in-

ningsdag beslut fattas eller ansökan förklaras vilande (30 5 1 mom. a) och b) skrivningsmyndigheterna samt 30 5 2 mom. tredje stycket a)—c)). Beträffande skatt för förvärv svarar a_tårfmnsbl Flridng'gäls båda kontrahenterna solidariskt för skattens betalning. Skattskyldig för ". igare. el an 5." 6 V' gifter Vid tmgsratt m.m. inteckning är den som vid tiden för skattskyldighetens inträde är behörig att (Ds B 1980: 7) avsnitt ansöka om eller medge inteckning (32 5). 4.3.

• Sida 34
•  Original

2.2.7. Återvinning, besvär m.m.

Genom återvinning kan stämpelskatt återbetalas. En förutsättning är att nya omständigheter tillkommit efter beslutet. Rätt till återvinning föreligger endasti de särskilda fall som anges i 42 5. Beslut om återvinning meddelas av beskattningsmyndigheten efter särskild ansökan (43 5 första stycket).

Inskrivningsmyndighets beslut om stämpelskatt överklagas hos hovrätten genom besvär. Rätt att överklaga tillkommer den skattskyldige och kammarkollegiet som för det allmännas talan (44 5). Besvärstiden är tre år från dagen för skattebeslutet (45 5).

2.2.8. Uppbörd

Betalning av stämpelskatt regleras i 36 5. Beskattningsmyndigheten är betalningsmottagare. För de inskrivningsmyndigheter som har inskrivnings- register grundade på automatisk databehandling är dock CFD betalnings- mottagare. Betalning av skatt skall i princip ske inom en månad efter beslut i ärendet. Dessförinnan får betalning inte tas emot. Anstånd med skattens erläggande får beviljas av beskattningsmyndigheten om synnerliga skäl föreligger. Om betalning ej sker i rätt tid, gäller enligt 37 5 att förfallet belopp jämte eventuell restavgift omedelbart skall tas ut genom utmätning. Framställning om utmätning görs av beskattningsmyndigheten. Återbetal- ning av för mycket betald skatt sker genom vederbörande länsstyrelse i den ordning som anges i uppbördslagen för restitution av skatt. Ränta utgår i princip på det återbetalda beloppet (47 5).

2.2.9. Tillsyn, anmärkningsförfarandet m.m.

Inskrivningsmyndighets beslut i ärenden om fastställande eller återvinning av stämpelskatt granskas av den myndighet som regeringen förordnar (48 5). I 225 stämpelkungörelsen har kammarkollegiet fått sådant förordnande.

Tillsynen över uppbörden utövas av domstolsverket (23 5 stämpelkungö- relsen). Särskilda bestämmelser gäller dock för stämpelskatt där CFD är uppbördsmyndighet (33 a 5 stämpelkungörelsen).

Som tidigare nämnts för kammarkollegiet det allmännas talan i ärenden om stämpelskatt. Vid sidan av den vanliga besvärsordningen finns vidare ett särskilt anmärkningsförfarande som grundas på att en inom kammarkollegiet upprättad promemoria godkänns av den skattskyldige efter hörande av inskrivningsmyndigheten. Sker sådant godkännande, ersätter det i prome- morian intagna beslutet tidigare skattebeslut. Rättelse av skattebeslut kan göras med stöd av 17:15 RB. Skattebrottslagens (1971: 69) bestämmelser gäller i tillämpliga delar för stämpelskatt (1 5 Skbrl).

Regeringen eller den myndighet regeringen förordnar kan om synnerliga skäl föreligger, medge befrielse från eller återbetalning av skatt (565). Kammarkollegiet har av regeringen bemyndigats att pröva vissa sådana frågor. Se förordning (1979:293) om befrielse från eller återbetalning av viss stämpelskatt.

• Sida 35
•  Original

3.1. Inledning

Som framhållits i direktiven framstår det nuvarande regelsystemet i SL i flera avseenden som otidsenligt. Reglerna är dessutom svåröverskädliga och komplicerade. Främst hänger detta samman med att SL innehåller två skilda regelsystem, ett för stämpelskatt vid inskrivningsmyndighet och ett för stämpelskatt vid RSV. Vidare har betydande ändringar inom civilrätten föranlett justeringar av och tillägg i SL, vars ursprungliga systematik därmed rubbats. SL innehåller också i stor utsträckning föreskrifter av ren verkställighetskaraktär.

Utredningen har inte till huvuduppgift att i sak pröva stämpelskattesyste- met eller dess grundläggande principer. Utredningen skall i stället göra en teknisk översyn med syfte att åstadkomma de förenklingar i regelsystemet som är möjliga.

Stämpelskatten har sin naturliga anknytning till å ena sidan inskrivnings- väsendet och å den andra RSV:s punktskatteenhet. De båda typerna av stämpelskatt har praktiskt taget ingen beröring med varandra. Utredningen har mot denna bakgrund ansett det naturligt att författningsmässigt helt skilja dessa regelkomplex från varandra. Denna uppdelning och utredning- ens övriga överväganden har lett till att utredningen föreslår att SL ersätts med två författningar, den ena för stämpelskatt hos inskrivningsmyndighet och den andra för stämpelskatt hos RSV.

Stämpelskatt som fastställs av RSV utgår numera endast på aktier sedan stämpelskatten på lotterier slopats fr.o.m. årsskiftet 1982/83 (se prop. 1981/82: 170, SkU 1982/83: 06, rskr 1982/83: 41, SFS 1982/83: 1015). Med anledning härav har de i direktiven särskilt uppmärksammade frågeställning- arna rörande beskattningen av lotterier kommit att förlora sin aktualitet. Detsamma gäller i fråga om stämpelskatt på vissa utländska värdepapper sedan också denna beskattning upphävts (se prop. 1978/79: 165, SkU 1979/80: 10, rskr. 1979/80: 61, SFS 1979: 1060). Det är uppenbart att betydande förenklingar kunde nås om även den rest av punktbeskattning som stämpelskatten på aktier utgör utmönstrades ur stämpelskattesystemet. Utredningen har närmare redovisat detta i avsnitt 3.2.10. Med hänsyn till direktivens utformning anser sig emellertid utredningen förhindrad att lämna förslag om en sådan åtgärd. I stället har utredningen — med beaktande av förslagen i betänkandet Punktskatter och prisregleringsavgifter (SOU 1981: 83-84) — angett hur stämpelskatten på aktier bör anordnas.

• Sida 38
•  Original

Utredningens arbete har koncentrerats på frågor som hänger samman med stämpelskatt vid inskrivningsmyndighet. I betänkandet läggs fram förslag till lag om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter. Förslagen bygger i allt väsentligt på gällande lagstiftning. Utredningen har strävat efter att inom ramen för gällande system ta till vara varje möjlighet till förenkling.

I utredningens allmänna översyn har vissa frågor uppmärksammats särskilt. Hit hör återvinningsrätten för juridiska personer i samband med vidareförsäljning av fast egendom, tidpunkten för skattens fastställande och skattskyldighetens inträde, den dubbla stämpelskatten för juridiska perso- ners förvärv av fast egendom samt reglerna om s.k. transportköp.

De nu angivna principiellt viktiga frågeställningarna tas i betänkandet upp i särskilda avsnitt.

Sveriges Redareförening har i en skrivelse till regeringen begärt lättnader i stämpelskatten i samband med skeppsinteckning. Regeringen har överläm- nat skrivelsen till utredningen. Föreningen har vidare i skrivelse till utredningen begärt andra lättnader i stämpelbeskattningen och därvid hänvisat till vad som gäller i andra länder. Efter föreningens skrivelser och regeringens överlämnande har riksdagen antagit nya sjöfartspolitiska riktlinjer på grundval av förslagen i prop. 1979/80: 166. Härvid avvisades förslag om lättnader i stämpelbeskattningen. Statsmakterna har alltså tagit ställning till de av föreningen väckta frågorna och utredningens förslag i dessa delar innebär därför endast att nu gällande regler förs över till det nya regelsystemet.

Utredningen har övervägt att föra in regler om skattetillägg, försenings- avgift och efterbeskattning i fråga om stämpelskatt vid inskrivningsmyndig- het men avstått från att lägga fram sådana förslag. Regler om skattetillägg och förseningsavgift förutsätter i princip ett deklarationsförfarande. Efter- som stämpelskatt vid inskrivningsmyndighet tas ut utan deklaration, faller enligt utredningens mening frågan om att föra in regler om skattetillägg och förseningsavgift. Frågan om efterbeskattning har tidigare prövats och därvid avvisats (se prop. 1964: 75 s. 259). Utredningen ansluter sig till den bedömning som gjordes i detta lagstiftningsärende. Enligt utredningens mening är ett införande av efterbeskattningsregler på detta område förenat med större nackdelar än fördelar. Även frågan om att införa särskilda rättelsebestämmelser för stämpelskatt vid inskrivningsmyndighet har över- vägts. Utredningen har erfarit att rättegångsutredningen (Ju 1977: 06) har denna fråga under övervägande i hela dess vidd. Med hänsyn till att det är olämpligt att föra in särskilda rättelseregler endast för stämpelskatt avstår utredningen från att lägga fram ett sådant förslag.

En annan fråga som har övervägts är att flytta över kammarkollegiets granskningsuppgifter på RSV. I och för sig vore detta naturligt eftersom RSV är den centrala tillsynsmyndigheten för skatteområdet i stort. Utredningen har därvid kommit till den uppfattningen att om en överflyttning skall ske, bör även motsvarande tillsyn enligt AGL flyttas över på RSV. Enligt utredningens mening är detta emellertid en organisatorisk fråga som bör övervägas i annat sammanhang. Utredningen avstår därför från att lägga fram något förslag till ändring av nuvarande ordning.

I utredningens betänkande Avgifter vid tingsrätt m.m. (DSB 1980: 7)

• Sida 39
•  Original

förutskickades att utredningen i samband med översynen av SL avsåg att behandla frågor om införande av dröjsmålsränta för både stämpelskatter och expeditionsavgifter (s. 202). Skatteindrivningsutredningen (B 1981: 02) har nu fått till uppgift att se över hela det problemkomplex som rör räntor och restavgifter. Utredningen anser det lämpligast att hithörande frågor såvitt avser stämpelskatten behandlas i detta större sammanhang och lägger därför inte fram förslag i ämnet.

I uppdraget att se över SL har också ingått att ta ställning till vissa i direktiven uppmärksammade frågor (bl.a. stämpelskatt vid fastighetsregle- ring, undantag från skatteplikt beträffande kommunala förvärv, begränsning av dispensregeln — se avsnitt 1.1). Dessa frågor redovisas särskilt. Detsamma gäller några frågor som enligt utredningens mening fordrar särskild uppmärksamhet t.ex. överlåtelser inom koncerner och förslagens ekono- miska konsekvenser. I avsnittet Övriga frågor har slutligen samlats bl.a. vissa frågor rörande förfarandet.

3.2. Särskilda frågor

3.2.1. Fastighetsreglering

Såsom framgår av direktiven ingår i utredningens uppdrag att undersöka i vad mån institutet fastighetsreglering används i syfte att undgå stämpelskatt samt att om detta förekommer lägga fram förslag till erforderliga ändringari reglerna. Samtidigt har understrukits att det redan vid FBLzs tillkomst stod klart att fastighetsreglering medför ett visst bortfall. Som då anfördes (prop. 1969: 128 5. B 451) får det fiskala intresset inte lägga hinder ivägen för den i andra avseenden mest lämpliga handläggningsformen vid fastighetsbild- ning.

I frågan har en skrivelse från kammarkollegiet till regeringen överlämnats till utredningen. Av skrivelsen framgår att taxeringsavdelningen vid länssty- relsen i Örebro län underrättat kollegiet om två ärenden rörande fastighets- reglering och under hand givit uttryck för den meningen att det vid fastighetsregleringen genomförda förfaringssättet synes innebära en form av kringgående av skattelag.

Av handlingarna beträffande de båda ärendena framgår att till grund för fastighetsregleringarna legat köpebrev respektive köpekontrakt vilka upp- rättats före ansökan om fastighetsreglering. Dessa handlingar har sedan vid fastighetsregleringens genomförande ansetts som sådant medgivande till fastighetsreglering som avses i 5 kap. 18 5 första stycket 3 FBL.Kollegiet hari sin skrivelse anfört att det kommit till kollegiets kännedom att samma metod som den som använts i de båda nämnda fallen, använts i mycket stor utsträckning.

Utredningen har uppdragit åt lantmäteriverket att undersöka omfattning- en av fastighetsreglering. Uppdraget har redovisats i en promemoria, ”Undersökning angående omfattningen av marköverföring genom fastig- hetsreglering”, vilken promemoria fogas till betänkandet som bilaga 1. De i promemorian redovisade undersökningarna hänför sig till åren 1972 — 1978.

• Sida 40
•  Original

Verket har vidare redovisat en sammanställning som bl.a. visar den totala arealen i hela riket som under budgetåren 1975/76 —1979/80 varit föremål för fastighetsreglering. Av denna sammanställning framgår att omfattningen av överföring av mark genom fastighetsreglering är i avtagande. Verkets bedömning är också att denna tendens kommer att stå sig de närmaste åren.

Utredningen har med ledning av de i promemorian lämnade uppgifterna sökt beräkna stämpelskattebortfallet. Därvid har nu gällande stämpelskat- tesatser, 1,5 % respektive 3 %, använts.

Vad avser fastighetsreglering för lantbruksändamål leder beräkningarna till följande resultat (medelvärde/år).

Mottagare av Areal Beräknat Värde ”Stämpel- överförd mark hektar/procent värde/ milj. kr skattebortfall" hektar milj. kr

Staten 2 800 2.7 2 150 6 0" Övriga juridiska

personer 45 000 43 2 150 96 2,8 Make 350 0,3 2 150 0,75 Ob Övriga fysiska

personer 56 350 54 2 150 121 1,8

Summa 104 000 100 — 223,75 4,6

" Skattefri enligt 2 5 SL h Andelen i sig försumbar särskilt vid beaktande av att denna kategori torde kunna innehålla fall som enligt 4 5 1) SL ändå är undantagna från stämpelskatteplikt.

Lantmäteriverket har i sin undersökning angett den totala årliga omfatt- ningen av stämpelbeskattade jordbruksfastighetsköp under åren 1976 — 1978 till 1,5 — 2,5 miljarder kr. Används medeltalet 2 miljarder kr./år kan fastighetsregleringarna värdemässigt grovt räknat uppskattas till 10 % av de årliga jordbruksfastighetsöverlåtelserna.

När det gäller fastighetsregleringarnas inverkan på Stämpelskatteintäkter- na bör dock beträffande fastighetsregleringar för lantbruksändamål bestäm— melserna i 45 2) SL beaktas. Enligt dessa bestämmelser föreligger inte skatteplikt för förvärv genom byte i den mån vederlaget utgörs av annan fast egendom, om bytet sker för att åstadkomma lämpligare fastighetsindelning eller utgör led i åtgärder för jordbrukets eller skogsbrukets yttre rationali- . sering. Av lantmäteriverkets undersökning framgår att huvuddelen eller 74 % av den totala arealen under åren 1972 — 1975 har överförts vid ensidiga marköverföringar medan återstående 26 % har överförts som ökning vid omarrondering. Räknas sistnämnda överföringar bort — under antagande att de ändå hade varit stämpelskattefria enligt 4 5 2) SL — ger undersökningen följande resultat:

• Sida 41
•  Original

Mottagare av Areal/ Värde/ Värde ”Stämpelskatte- överförd mark hektar hektar milj. kr bortfall” milj. kr

Övriga juridiska

_personer 33 300 2 150 71,6 2,1 Ovriga fysiska

personer 41 700 2 150 89,6 1,3 Summa 161,2 3,4

Skattebortfallet sjunker då från 10 till 8 %. Undersökningen av fastighetsreglering för bostads-, fritids- och övriga ändamål leder till följande beräkningar.

Mottagare av Areal Värde/ Värde ”Stämpelskatte- överförd mark hektar/ hektar milj. kr bortfall” procent milj kr

Staten 901 2,1 239 733 216 0 Kommun 343 0,8 93 294 32 Oc Övriga juridiska

personer 29 206 68 30 062 878 26,4 Make _— försumbart Övriga fysiska

personer 12 437 28 8 603 107 1,6

Summa 42 887 98,9 — 1 233 28

c Fall som enligt 4 5 6) SL är undantagna från stämpelskatt.

Lantmäteriverket har i undersökningen angett den årliga stämpelskatte- pliktiga omsättningen av annan fastighet under åren 1976 — 1978 till 20 — 30 miljarder kr. Relateras medelvärdet härav — 25 miljarder kr. — till fastighetsregleringarnas värdemässiga omfattning utgör fastighetsreglering- arna ca 4 % av den totala omsättningen.

Skattebortfallets storlek blir något olika om man vid beräkningen använder sig av en areal- eller en värdefördelning. Oavsett vilket av dessa beräkningsätt man använder kan dock skattebortfallet grovt skattas till högst 5 %.

Läggs undersökningsresultaten samman får man följande resultat:

• Sida 42
•  Original

Mottagare av Areal/hektar Värde "Stämpelskatte- överförd mark milj. kr bortfall” milj. kr Staten 3 701 113 0 Kommun 343 32 0 Övriga juridiska personer 74 206 974 29 Make 350 0,75 0 Övriga fysiska personer 68 787 228 3,4 Summa 147 737 1 347,75 32,4

De 32,4 milj. kr. i stämpelskattebortfall motsvarar 4,1 % av den på lantmäteriverkets uppgifter framräknade totala medelskatteintäkten för åren 1976 - 1978.

Den företagna undersökningen leder således till att det stämpelskattebort- fall som fastighetsregleringarna föranleder kan uppskattas till mindre än 5 % av den totala stämpelskatteintäkten p.g.a. fastighetsomsättning. Eftersom fastighetsregleringarna inte är i ökande, kan resultatet, enligt utredningens mening, användas som mått på det skattebortfall fastighetsregleringarna årligen medför. Detta skattebortfall anser utredningen ligga inom ramen för vad som ansågs godtagbart vid tidpunkten för institutets införande.

I frågan om i vad mån institutet används för att undgå stämpelskatt har utredningen bl.a. studerat de av kammarkollegiet anförda ärendena. Vidare har studerats ett antal stämpelskatteavgöranden i vilka överföring av mark genom fastighetsreglering på olika sätt ingått i kombination med andra förvärvssätt: NJA 1975 s. 13, 1977 s. 166, 1981 s. 1068, hovrättens för Västra Sverige avgörande 25.11 1975 SÖ 122, Göta hovrätts avgörande 26.21979 SÖ 46 och 21.12 1979 SÖ 396.

I sammanhanget bör påpekas att den vinst en förvärvare gör p.g.a. utebliven stämpelskatt i inte oväsentlig mån neutraliseras av de avgifter som tas ut i samband med fastighetsregleringen enligt lantmäteritaxan (1971:1101).

Oavsett om sistnämnda förhållanden vägs in i bedömningen eller ej har utredningen inte i något konkret fall, vare sig i de omnämnda ärendena eller i det övriga material som gåtts igenom, ansett sig kunna konstatera att fastighetsregleringsinstitutet tillgripits enbart i syfte att undgå stämpel- skatt.

Sammanfattningsvis har enligt utredningens mening överföring av mark genom fastighetsreglering ej antagit sådana proportioner vid sidan av vanliga förvärv att omfattningen härav och därigenom stämpelskattebortfallet kan anses större än vad lagstiftaren hade att räkna med då institutet infördes. Eftersom utredningen ej heller i de utredningar som företagits funnit belägg för att institutet används i enbart stämpelskatteundandragande syfte har utredningen stannat för att inte föreslå några beskattningsregler beträffande marköverföring genom fastighetsreglering.

• Sida 43
•  Original

3.2.2 Överlåtelser inom koncerner m.m.

I en skrivelse som överlämnats till utredningen har Sveriges Industriförbund begärt att möjligheterna för stämpelskattefrihet vid överlåtelser inom koncerner skall utredas. I skrivelsen har förbundet som skäl för sin framställning redovisat följande exempel. I samband med en omorganisation av en koncern bildades två nya bolag för den operativa verksamheten medan moderbolaget övergick till att fungera som sammanhållande ledningsföretag. På grund av stämpelskatten — beräknad till ca 30 milj. kr. — har dock de fasta anläggningstillgångarna inte ansetts kunna överföras till de operativa bolagen. Moderbolaget hyr i stället ut dessa till dotterbolagen vilket medför vissa administrativa och andra problem.

Enligt förbundets uppfattning kan man redan av principiella skäl ifrågasätta om överlåtelser inom koncerner av verksamhetsbetingade anläggningsfastigheter kan jämföras med andra stämpelskattepliktiga omsättningar. Förbundet hävdar att samma näringspolitiska och andra skäl som åberopats som stöd för skattefrihet vid fusioner enligt 1745 1944 års aktiebolagslag kan åberopas också i de nu aktuella fallen. Från stämpelskatt bör åtminstone kunna undantas fastighetsöverlåtelser som sker mellan koncernbolag i samband med att den huvudsakliga delen av den på fastigheten bedrivna verksamheten överlåtes till samma koncernbolag som förvärvar fastigheten. Förbundet menar vidare att om stämpelskattefriheten görs beroende av att överlåtelsefastighet eller aktier i det övertagande bolaget inte överlåtes inom viss tid från fastighetsförvärvet torde goda garantier kunna skapas mot missbruk.

Även Sveriges Redareförening har i en skrivelse som överlämnats till utredningen bl.a. ifrågasatt om inte stämpelskatten kan avskaffas i samband med överlåtelser av teknisk natur inom en och samma koncern.

De enda skattefrihetsregler angående koncernförhållanden som finns i SL gäller förvärv i samband med fusion av helägt dotterbolag och bestämmel- serna har i sak varit oförändrade alltsedan de infördes år 1954.

I förarbetena till de ursprungliga bestämmelserna påpekades bl.a. att fusion trots hittills genomförda skattelättnader i andra skattesammanhang inte kommit till stånd i önskad omfattning och att orsaken till detta kunde sökas i de allmänna avgifter såsom lagfartsstämpel och dylikt som ett moderbolag hade att erlägga vid övertagande av ett dotterbolag.

Departementschefen anförde bl.a. att regleringen inte borde lägga oberättigade hinder i vägen för sådana fusioner som kan anses innebära en önskvärd företagskoncentration. Från denna utgångspunkt skulle stämpel- skattefrihet i och för sig kunna komma i fråga om syftet var att ernå en företagsekonomiskt lämplig organisation. Detta gällde dock givetvis inte då fusionsformen begagnades huvudsakligen i syfte att överlåta egendom från ett rättssubjekt till ett annat. Departementschefen ansåg därför att den enda möjligheten att dra en klar gräns mellan de olika fallen var att begränsa stämpelskattefriheten till förvärv genom fusion av helägt dotterbolag med moderbolag, trots att vissa invändningar kunde göras gällande. En bidra- gande orsak till gränsdragningens utformning var också att liknande grunder använts i fråga om utskiftningsskatt (prop. 1954: 184 s. 16). Även i förarbetena till SL framfördes tankar på en utökad skattefrihet beträffande

• Sida 44
•  Original

förvärv genom fusion för att åstadkomma önskvärda organisatoriska omläggningar. Tankarna avvisades dock under hänvisning till att den redan år 1954 påtalade risken för att stämpelskattefriheten kunde missbrukas och till svårigheterna att genomföra en rationell gränsdragning mellan skattefria och skattepliktiga fusioner.

Vissa förändringar har på senare tid genomförts i fråga om den civilrättsliga regleringen av fusioner. Den nya aktiebolagslagen (1975: 1385) gäller sedan den 1 januari 1977. Bestämmelser om den fusionsform som regleradesi 175 51 1944 års lag återfinnsi 14 kap. 1 5aktiebolagslagen medan fusion av helägt dotterbolag reglerasi 14 kap. 8 5 samma lag. Dessutom har införts en ny form av fusion s.k. kombination (14 kap. 2 5 sistnämnda lag) som innebär att två eller flera bolag (överlåtande bolag) uppgår i ett nytt bolag som bildas i och med fusionen. Fusionsformen har närmast karaktären av bolagsbildning med rätt att teckna aktier mot apport (prop. 1975: 103 s. 524).

De skäl som vid SL”s tillkomst anfördes för en begränsning av skattefri- heten till fusion mellan moderbolag och helägt dotterbolag gäller fortfaran- de. Utredningen anser av samma skäl det inte möjligt att låta skattefriheten omfatta den typ av fusion som benämns kombination (14 kap. 2 5 aktiebolagslagen). Utredningen föreslår alltså att stämpelskattefriheten begränsas till att gälla fusion enligt 14 kap. 85 aktiebolagslagen.

Vad som nyss anförts mot skattefrihet i andra fusionsfall än enligt 14 kap. 8 5 aktiebolagslagen gäller också för överlåtelse av fast egendom eller skepp inom koncerner. Mot den av förbundet anvisade lösningen att förena skattefrihet med villkor kan resas flera invändningar. Det framstår som uppenbart att det i praktiken skulle vara ytterst svårt att anordna en effektiv kontroll av ett sådant system. Vid en samlad bedömning anser sig därför utredningen inte kunna ställa sig bakom industriförbundets och redareföre— ningens framställningar.

Emellertid hyser utredningen förståelse för industriförbundets och reda- reföreningens uppfattning att stämpelskattefrihet i samband med vissa överlåtelser inom koncerner kan framstå som motiverad. Det är dock som nämnts inte möjligt att i en lagregel på ett godtagbart sätt avgränsa dessa fall. I stället anser utredningen att skattebefrielse kan ifrågakomma dispensvä- gen, om överlåtelser också från det allmännas synpunkter framstår som särskilt välgrundad. '

Med hänsyn till vad ovan sagts har utredningen stannat för att inte föreslå andra ändringar av bestämmelserna inom detta område än att utsträcka de skattepliktiga fången till att avse även förvärv genom den nya fusionsformen kombination och göra de redaktionella förändringar som föranleds av den nya aktiebolagslagen.

3.2.3 Kommunernas förvärv

Enligt 4 5 6) SL är vissa kommunala och andra menigheters förvärv av mark undantagna från skatteplikt. En förutsättning för skattefrihet är att de ändamål för vilka marken förvärvats skall framgå av fastställd plan. Skattefrihetsregeln härrör från stämpelutredningens förslag, som förutom kravet på fastställd plan var begränsat till kommuns förvärv av allmän plats

• Sida 45
•  Original

eller begravningsplats. Under remissbehandlingen av stämpelutredningens betänkande framställdes önskemål om både en utvidgning av förvärvsända- målen och en jämkning av kravet på fastställd plan. I regeringsförslaget (prop. 1964: 75) skedde en anpassning av förvärvsändamålen till full överensstämmelse med kommunalskattelagens dåvarande skattefrihetsreg- ler för kommun. Ytterligare utvidgning av skattefria ändamål ansåg departementschefen strida mot kravet på att stämpelskatteförordningens bestämmelser skulle vara enkla och lätta att tillämpa. ”I enlighet härmed bör också fasthållas vid kravet, att ändamålet med markens användning skall framgå av plan som är fastställd vid tidpunkten för förvärvet" (prop. 1964: 75 s. 81). De skattefria förvärvsändamålen har sedan den 1 januari 1981 (SFS 1980: 963) anpassats till de skattefrihetsregler som gäller i fastighetstax- eringslagen, vilka ersätter tidigare motsvarande regler i kommunalskattela- gen. Anpassningen har i viss mån inneburit en utvidgning av skattefria förvärvsmöjligheter för kommun. Möjligheterna begränsas dock fortfaran- de, som inledningsvis nämnts, av att fastighetens användning skall framgå av fastställd plan. '

Dessa bestämmelser har särskilt uppmärksammats i utredningens direktiv enligt vilka utredningen bör undersöka möjligheterna till jämkning av nämnda bestämmelser. Till utredningen har i denna fråga även överlämnats en skrivelse från Svenska Landstingsförbundet vari bl.a. anförs att utveck- lingen av landstingskommunernas verksamhet har nödvändiggjort inköp av fast egendom i så snabb takt att verksamhetens art inte före förvärvet framgått av fastställd plan. Landstingskommunerna har vidare i ett flertal fall inköpt fast egendom i områden där endast utomplansbestämmelser gäller. Att ändamålet för förvärvet fastställts vid landstingsmöte eller överensstäm- mer med en av kommunfullmäktige före förvärvet antagen dispositionsplan har inte godtagits som grund för skattebefrielse. Skrivelsen utmynnar i en hemställan om erforderliga lagändringar för att säkerställa skattefrihet för landstingens förvärv av fast egendom.

Utredningen konstaterar till en början att endast vissa av de kommunala förvärven är stämpelskattefria. En utvidgning av skattefriheten till att omfatta alla kommunala fastighetsförvärv ligger utanför ramen för utred- ningens uppdrag. Dessutom skulle en ändring i antydd riktning innebära ett skattebortfall som kan uppskattas till ca 10 milj. kr./år. För utredningen återstår därför att granska huruvida den begränsade skattefriheten förutsät- ter gällande krav på att fastighetens användning skall framgå av fastställd plan. Utredningen anser de i prop. 1964: 75 angivna skälen fortfarande bärande. Det är av särskild betydelse att inskrivningsmyndighetens prövning är av formell natur. Något godtagbart alternativ till kravet på fastställd plan har utredningen ej kunnat finna. Inte heller framstår en vidgad rätt till återvinning som någon lämplig lösning. Övervägande skäl talar därför för att bibehålla gällande ordning. Undantagen från skatteplikt bör alltså alltjämt avse vissa förvärv för uppräknade ändamål av allmännyttig karaktär som framgår av fastställd plan. I fråga om förvärvsändamålen anser dock utredningen att en fullständig anpassning till fastighetstaxeringslagens skattefrihetsbestämmelser beträffande specialbyggnad bör ske, varigenom utöver de i 4 5 6) SL uppräknade byggnadstyperna även bör ingå försvarsbyggnad, kommunikationsbyggnad, distributions- och reningsan-

• Sida 46
•  Original

läggning. Genom hänvisningen till begreppet specialbyggnad vinner lag- texten i enkelhet.

I utredningens uppdrag i detta sammanhang ingår också att särskilt se över reglerna om undantag från skatteplikti syfte att om möjligt inrymma de fall som för närvarande medges befrielse genom dispens. Denna fråga behandlas under avsnitt 3.2.9.

3 .2.4 Transportköp

Skattefrihet föreligger enligt SL vid s.k. transportköp av fast egendom, tomträtter och skepp. Bestämmelserna är i sina detaljer något olika för fastighet och skepp. Reglerna är dock genomgående konstruerade så att skatt i dessa fall endast erläggs för det sista förvärvet.

Särbestämmelser för transportköp har funnits sedan mitten på 1800-talet. Den äldsta skattefrihetsbestämmelsen reglerade transportköp av fast egen- dom och infördes år 1857. Denna bestämmelse har sin motsvarighet i dagi 5 5 första stycket SL och infördes närmast av billighetsskäl.

Skattefrihetsregler för transportköp av skepp infördes år 1916 utan särskild motivering. Bestämmelsen motsvaras i princip av nu gällande 15 5 första stycket SL.

År 1921 infördes skattefrihetsregler för transport av fast egendom genom tillskott till bolag eller förening. Bestämmelserna motiverades med att den samtidigt införda stämpelavgiften för förvärv genom tillskott annars skulle slå alltför hårt (Bevu 1921244, 5. 27). Samma år infördes skattefrihetsbestäm- melser för det fall andel av förvärvat fartyg transporterades till delägare i nybildat rederi och då fartyg eller andel i fartyget överläts till nybildat bolag. Syftet var att undvika dubbelbeskattning när fartyg köptes för sådana rederiers eller bolags räkning, som höll på att bildas.

Olika tekniska ändringar av bestämmelserna har under årens lopp skett. I samband med SL:s tillkomst inordnades transporter av tomträttsavtal och utökades bestämmelserna om transportköp av skepp till att avse även transporter genom tillskott. Några uttalanden av senare datum angående den principiella grunden för skattefriheten vid transportöverlåtelser finns dock inte.

Utredningen har varit i kontakt med bl.a. inskrivningsmyndigheten vid Stockholms tingsrätt och sjöfartsregistret för att få uppgifter angående omfattningen av utnyttjandet av transportköpsbestämmelserna. Av inhäm- tade upplysningar framgår att transportköp av fast egendom enligt 5 5 första stycket SL förekommer nästan varje inskrivningsdag, medan transportöverl— åtelser av fast egendom genom tillskott ytterst sällan förekommer. Tran- sportköp av skepp enligt 15 5 första stycket SL har endast förekommit någon enstaka gång och transportöverlåtelse av skepp enligt 15 5 andra stycket SL har inte alls förekommit. Från inskrivningsmyndigheten vid Stockholms tingsrätt har vidare upplysts att transportköp av fastighet ofta medför merarbete för inskrivningsmyndigheten bl.a. i de fall då förvärvstillstånd erfordras.

De skäl som ursprungligen anfördes för bestämmelser om transportköp var närmast billighetsskäl. Dessa skäl anser utredningen i och för sig inte var tillräckliga för skattefrihet. Det är enligt utredningens uppfattning t.ex. inte

• Sida 47
•  Original

riktigt att skattefrihet skall gälla när överlåtelser sker på oförändrade villkor, men inte om köparen av omständigheterna tvingas att ändra köpevillkoren. exempelvis genom att sätta ned priset. Mot denna bakgrund och då övriga transportavtal knappast förekommer anser utredningen att den särskilda skattefriheten i samband med transportavtal bör slopas. Förslaget innebär enligt utredningens mening en klar förenkling i regelsystemet.

Genom 5 5 femte stycket SL är bestämmelserna i tredje stycket samma paragraf om avräkning och återvinning vid transportköp tillämpliga på förköp enligt förköpslagen (1967: 868). Behovet av dessa avräknings- och återvinningsregler bortfaller emellertid även vid förköp om utredningens förslag att knyta skattskyldighetens inträde till tidpunkten för inskrivningens beviljande godtas (beträffande utredningens förslag i denna del se avsnitt 3.2.7). Av utredningens förslag följer att bestämmelserna i 5 och 15 55 kan upphävas.

3.2.5 Inteckningssanering

Vid sidan av de i 11 5 sista stycket SL uppräknade direkta undantagen från skatteplikt för inteckning inträder skattefrihet i vissa särskilda fall. Detta gäller då ny inteckning beviljas eller ansökan om inteckning förklaras vilande efter eller i samband med att tidigare inteckning dödas eller av annan anledning upphört att gälla - s.k. inteckningssanering. Institutet regleras i 125 första stycket SL. Ett antal förutsättningar måste härvidlag vara uppfyllda. Nyinteckning måste beviljas eller förklaras vilande inom ett år från det att den tidigare inteckningen upphörde att gälla. Den nya inteckningen måste avse egendom som helt eller delvis omfattades av den tidigare inteckningen. Skattefriheten uppnås genom att skatten på den nya inteckningen nedsätts med ett belopp motsvarande skatten för den tidigare inteckningen.

Det stämpelskatterättsliga saneringsinstitutet infördes genom SL. Enligt 12 5 tredje stycket i dess ursprungliga lydelse fick avräkning ske om dödning av inteckning samtidigt åtföljdes av nyinteckning grundad på ny handling. Syftet med bestämmelsen var att uppmuntra till utrensning av gamla inteckningar i fastighetsböckerna så att man därur direkt skulle kunna utläsa en fastighets aktuella belastning.

År 1968 ändrades paragrafens lydelse. Bl.a. slopades samtidighetskravet beträffande inteckningssanering. Syftet härmed var närmast att utöka institutets tillämpningsområde så att även inteckningar som hade upphört att gälla av annan anledning än dödning, skattefritt skulle kunna ersättas av ny inteckning grundad på ny handling. Beträffande denna typ av intecknings- sanering kunde inte något samtidighetskrav upprätthållas. I konsekvens härmed fann departementschefen skäl att släppa samtidighetskravet för de ursprungliga saneringsfallen (prop. 1968: 89 s. 57). Genom denna ändring uppkom också möjlighet till partiell avräkning. Föreskrifter om antecknings- skyldighet — nuvarande andra stycket — infördes därför samtidigt för att förhindra att skatten tillgodoräknas flera gånger.

Första stycket i paragrafen fick sin nuvarande lydelse år 1971 (prop. 1971: 82).

Från domstolsverket har påtalats att tillämpningssvårigheter mött vid

• Sida 48
•  Original

dödning och nyinteckning för belopp som inte lyder på jämna tusentals kronor. Vidare har hävdats att de praktiska synpunkter som lades till grund för att slopa samtidighetskravet inte längre är giltiga. Enligt domstolsverket kan det slutliga resultatet av 1968 och 1971 års ändringar sammanvägt med jordabalkens bestämmelser sägas ha medfört försämringar för inskrivnings- myndigheterna. Tillämpningssvårigheter har uppstått särskilt vid successiva dödningar och nyinteckningar. Vidare har förfarandet belastats med kontroll av ettårsfristen och anteckningsskyldigheten. Domstolsverket anser att skattefriheten bör begränsas till de fall där saneringsintresse verkligen föreligger och att inskrivningsmyndigheterna bör besparas såväl kontrollen av ettårsfristen som anteckningsskyldigheten. Dessutom bör från skatten på det sammanlagda beloppet på nya inteckningar avräknas den beräknade skatten på det sammanlagda beloppet av de tidigare inteckningarna.

Enligt verket har det dessutom visat sig att den nu gällande ettårsfristen sällan utnyttjas i praktiken. Vid en undersökning hos sju av landets inskrivningsmyndigheter framkom beträffande perioden januari — oktober 1976 att av drygt 5 000 ansökningar utgjorde endast 56 annat än ansökningar vid samma tillfälle.

Utredningen har låtit SCB utföra en motsvarande undersökning för kalenderåret 1980, begränsad till tre inskrivningsmyndigheter i Norrland. Därvid framkom att av totalt 1 164 ansökningar hänförde sig 19 till gruppen skilda ansökningar.

Ettårsfristen

Någon anledning att med förmånliga skatteregler uppmuntra till andra åtgärder än dödning och nyinteckning föreligger enligt utredningens mening inte längre i fråga om inteckning i fastighet. I huvudsak är det endast härigenom som en sanering som inte kan åstdkommas på annat sätt företas i böckerna. Eftersom den inteckningsberättigade helt disponerar över dessa åtgärder saknas också anledning att bibehålla ettårsfristen. Gällande regler innebär besvär för inskrivningsmyndigheterna i form av kontroll m.m. Med hänsyn härtill föreslår utredningen att de nu gällande avräkningsmöjlighe- terna i framtiden endast skall gälla vid samtidig dödning och nyinteckning, dvs. i rena saneringsfall. En sådan ändring medför avsevärda lättnader för inskrivningsmyndigheterna. Begränsas avräkningsfallen till samtidig död- ning och nyinteckning blir bestämmelserna i andra och tredje stycket i 12 5 SL onödiga och kan utgå.

I och för sig är bestämmelserna i 12 5 SL generellt tillämpliga på samtliga förekommande inteckningsområden. Förutom för fast egendom och tom- trätt är sedan år 1976 pantbrevskonstruktionen införd när det gäller inteckningi skepp. Inte heller för denna kategori föreligger längre skäl för att med förmånliga skatteregler uppmuntra till annat än dödning och samtidig nyinteckning. Däremot gäller för närvarande vid såväl inteckning i företag som i luftfartyg — i och för sig även beträffande järnväg, som dock saknar praktisk betydelse i sammanhanget — den ursprungliga konstruktionen med ingivande av skuldebrev. Inom dessa områden kan alltjämt det förfarande förekomma som 1968 års ändringar syftade till att motverka omfattningen av.

• Sida 49
•  Original

Utredningen har på grundval av SCB:s Statistiska meddelanden R 1981: 9 uppskattat de olika inteckningsområdenas procentuella fördelning från intäktssynpunkt för kalenderåret 1980, varvid följande erhållits: D fast egendom och tomträtt ca 79,6 % företagsinteckningar ” 19 %

skepp " 1,2 %

El luftfartyg ” 0,1 %

Som framgår utgör fast egendom och tomträtt den helt dominerande inteckningsgruppen. Dessutom är samtliga här berörda inteckningsområden f.n föremål för översyn. Utredningen (Ju 1972: 12) angående företagsinteck- ning har i september 1981 avlämnat sitt slutbetänkande Företagshypotek (SOU 1981: 76), i vilket föreslås att konstruktionen av rätt på grund av företagsinteckning skall anpassas till den konstruktion av panträtt på grund av inteckning i fast egendom som infördes genom JB. Förslaget bereds f.n. inom regeringskansliet.

Pantbrevsutredningen (Ju 1979: 02) har i januari 1983 avlämnat betänkan- det Pantbrev (SOU 1982: 57). I detta betänkande föreslås att pantbrevssys- temet införs beträffande luftfartyg. För fastighetsrätten och sjörätten föreslås pantbrevssystemet bestå.

Med anledning härav anser utredningen att man bör kunna utgå ifrån att ett i princip enhetligt panträttssystem kommer att införas för samtliga aktuella inteckningsområden i vilket genomgående gäller att pantbrev eller motsvarande kommer att utfärdas som bevis på en efter ansökan beviljad inteckning. Utredningen har i sina överväganden utgått från att så kommer att ske inom så snar framtid att ifrågavarande pantbrevskonstruktioner i huvudsak kommer att vara gällande när en lag byggd på utredningens förslag kan träda i kraft. Med pantbrevssystemet genomfört inom samtliga inteckningsområden kan i princip det resonemang som anförts beträffande inteckning i fast egendom och tomträtt appliceras även på inteckning i företag och luftfartyg.

Beräkningssättet

Ifråga om beräkningssättet innebär domstolsverkets förslag införandet av en schablonmetod. Redan nu skulle schablonmetoden ge samma resultat som nuvarande beräkningsgrunder (lagmetoden) beträffande de inteckningsom- råden där stämpelskatten är 1 % (fast egendom, företagsinteckning, luftfartyg) om var och en av de nya inteckningarna är på minst 1 000 kr. och på fullt tusental kronor. Vad angår inteckning i skepp (0,4 %) ger schablonmetoden samma resultat som lagmetoden vid motsvarande förhål- landen men först vid ett minsta belopp på varje ny inteckning av 3 000 kr.

I de fall skillnad uppstår rör det sig om förhållandevis små belopp, ömsom till nackdel och ömsom till fördel för den skattskyldige respektive staten vilket närmare framgår av exemplen i bilaga 4.

Enligt utredningens mening innebär schablonmetoden avsevärda förenk- lingar från tillämpningssynpunkt. Några större betänkligheter mot att ändra skatteavräkningen till denna metod kan knappast föreligga eftersom

• Sida 50
•  Original

skatteavräkningsbeloppet redan enligt gällande ordning är schabloniserat i den meningen att vad som avräknats inte är vad som tidigare har erlagts utan vad som skulle ha utgått med för det aktuella tillfället gällande skattesatser. Med hänsyn till de förenklingar schablonmetoden medför föreslår utredning- en att denna beräkningsmetod skall införas vid inteckningssanering.

3.2.6 Dubbel stämpelskatt

Skattesatsen för förvärv av fast egendom och tomträtter är för fysiska personer 1,5 % av egendomens värde. Om egendomen förvärvas av en juridisk person skall dock skatten utgå med dubbelt belopp. Betydande undantag från den dubbla skatten finns dock, såsom t.ex. för bostadsrätts— föreningar. allmännyttiga bostadsföretag, kreditinrättningar och dödsbon.

Regeln om dubbel stämpelskatt för vissa juridiska personer är av mycket gammalt datum. Ursprungligen avsåg den endast aktiebolag. Genom 1965 års lagstiftning blev den huvudregel för juridiska personer, dock med betydande undantag. Regeln har motiverats med att fast egendom till betydande värde innehas av vissa juridiska personer och att omsättningshas- tigheten för denna egendom är klart lägre än för fastigheter tillhörande fysiska personer.

För att ytterligare markera att den högre skattesatsen var betingad av den lägre omsättningshastigheten infördes år 1965 en rätt till återvinning av hälften av erlagd dubbel stämpelskatt om egendomen åter avyttrades inom 10 år.

Utredningen har övervägt att slopa den dubbla stämpelskatten av främst två skäl. För det första ifrågasätter utredningen om huvudskälet för den dubbla skattesatsen, den lägre omsättningshastigheten, alltjämt är bärande. Så har t.ex. fastighetsöverlåtelser inom koncerner och i samband med bolagsbildningar sannolikt ökat under senare år. För det andra skulle enligt utredningens mening ett avskaffande av den dubbla stämpelskatten och därmed också ett slopande av rätten till återvinning vid avyttring inom 10 är, avsevärt förenkla regelsystemet. Gränsdragningsproblemen mellan personer med enkel och dubbel skatt försvinner. Antalet återvinningsfall minskar, vilket är till fördel både för de skattskyldiga och för inskrivningsmyndighe- terna.

Med hjälp av visst underlag från statistiska centralbyrån har utredningen beräknat att ett slopande av den dubbla stämpelskatten under år 1980 skulle ha inneburit ett skattebortfall på ca 100 milj. kr. Härifrån bör dock dras inbesparade återbetalningar på omkring 13 milj. kr.

Utredningen är medveten om att detta inkomstbortfall måste kompense- ras om den dubbla skatten skall slopas.

De vinster som uppnås i form av en förenklad hantering av skatten om den dubbla skatten slopas är enligt utredningen så stora att förslaget bör genomföras.

3.2.7 Skattskyldighetens inträde

Tidpunkten för skattskyldighetens inträde i fråga om stämpelskatt som fastställs av inskrivningsmyndighet har ändrats vid flera tillfällen.

• Sida 51
•  Original

Före år 1965 gällde att stämpelavgiften skulle erläggas samtidigt som handlingarna lämnades in till rätten. Genom införandet av SL försköts skattskyldighetens inträde till den tidpunkt när inskrivningsdomaren först upptog ärendet till prövning.

I samband med införandet av nya jordabalken år 1972 försköts tidpunkten ytterligare framåt på så sätt att skattskyldighet inträdde först när ansökning- en bifölls eller förklarades vilande. Som skäl angavs bl.a. — förutom en förenkling av regelsystemet — att motverka den ökning av antalet återvin- ningsfall som det nya uppskovsinstitutet kunde befaras medföra. Denna reglering är alltjämt gällande.

Utredningen har i enlighet med sina direktiv undersökt möjligheterna att förenkla reglerna i SL. Därvid har utredningen som ett alternativ undersökt om förutsättningar finns att ytterligare förskjuta skattskyldighetens inträde framåt i tiden, nämligen till tiden för ärendets slutliga avgörande, eller, annorlunda uttryckt, lagfartens eller inteckningens beviljande. En sådan ordning skulle enligt utredningen medföra flera fördelar. För det första skulle antalet återvinningsfall (se avsnitt 3.2.8) kunna begränsas kraftigt. Således blir nuvarande regler om rätt till återvinning, när ansökan om lagfart, inskrivning av tomträtt eller inteckning avslagits eller återtagits, överflödiga. Återvinningsrätten i samband med kommunala förköp kan också tas bort.

Vidare har utredningen uppmärksammat att problem f.n. föreligger när skattefastställelsen grundar sig på kontrakt som innehåller preliminära köpeskillingar, köpeskillingar som relateras till ungefärliga arealuppgifter o.d. I praxis godtas sådana kontrakt för erhållande av vilande lagfarter. Om köpeskillingen därefter justeras råder osäkerhet om de skattskyldiga har möjlighet att få tillbaka skatt eller att betala in ytterligare skatt. En förskjutning av tidpunkten för skattskyldighetens inträde till lagfartens beviljande skulle i stort eliminera detta problem. När lagfarten beviljas skall nämligen enligt utredningens uppfattning köpeskillingen vara slutligt bestämd.

En sådan förskjutning av skattskyldighetens inträde innebär också att behovet av regler om efterbeskattning begränsas. Utredningen har också avstått från att föreslå ett införande av sådana regler (avsnitt 3.1).

Slutligen vill utredningen erinra om att stämpelskatten på lagfarter och inteckningar av tradition betraktats som en skatt på fastighetsomsättningen. Denna omsättning kan inte anses som definitiv förrän lagfarten är beviljad. Från rent skatteteoretisk synpunkt synes därför lagfartens beviljande vara den mest korrekta tidpunkten för skattskyldighetens inträde.

Ett genomförande av förskjutningen av skattskyldighetens inträde framåt i tiden medför även vissa nackdelar. En senarelagd inbetalning av skatten medför ränteförluster. Som anges i avsnitt 3.4.1 kan den beräknas till storleksordningen 2—3 milj. kr. per år.

En annan nackdel är att det finns en risk att vilandeförklarade ansökningar inte kommer att fullföljas. I och för sig finns i jordabalken regler som ger inskrivningsmyndigheterna möjlighet att få en ansökan fullföljd eller förklarad förfallen. Frågan är om reglerna tillämpas på ett sådant sätt att ansökningarna verkligen fullföljs.

• Sida 52
•  Original

Utredningen hari detta sammanhang haft kontakter med domstolsverket, som därvid hävdat att inskrivningsmyndigheternas rutiner vid hanteringen av vilandeförklarade ansökningar bör kunna ordnas så att dessa ansökningar antingen fullföljs eller förklaras förfallna inom en skälig tidrymd.

Sammantaget anser utredningen att fördelarna med förslaget klart överväger nackdelarna. Utredningen föreslår därför att skattskyldighet skall inträda när lagfarten eller inteckningen beviljas.

3.2.8 Återvinning

Återvinningsinstitutet infördes den 1 januari 1965. Syftet härmed var att få en möjlighet att få skattebeslutet omprövat av inskrivningsmyndigheten. Institutet skulle i princip användas när den skattskyldige åberopade vissa nya omständigheter medan besvärsvägen skulle användas för omprövning av beslut som enligt klaganden fattats i strid mot gällande bestämmelser. För att begränsa institutets tillämpningsområde kunde återvinning endast fås i vissa angivna situationer, som ansågs praktiskt eller principiellt viktiga.

Reglerna om återvinning fick sin nuvarande lydelse den 1 januari 1976. I 42 5 1 mom. SL medges återvinning dels om skatt har fastställts i samband med vilandeförklaring av en ansökan och ansökningen därefter har avslagits eller förfallit efter återkallelse, dels om en lagfart eller en inskrivning av en tomträtt, ett skeppsförvärv eller en inteckning har undanröjts genom en dom eller ett beslut.

Genom utredningens förslag att flytta fram tidpunkten för skattskyldighe- tens inträde till den då lagfarten eller inskrivningen beviljas blir det först nämnda återvinningsfallet överflödigt. Utredningen föreslår därför att det slopas.

Det andra fallet, återvinning sedan beviljad lagfart eller annan inskrivning undanröjts, påverkas inte av utredningens förslag om ändrad tidpunkt för skattskyldighetens inträde. Några andra skäl att slopa rätten till återvinning i detta fall föreligger inte heller, varför det enligt utredningens mening bör kvarstå.

Ytterligare en återvinningssituation regleras i 425 1 mom. SL, nämligen rätt till återvinning när en inskrivning av ett skeppsförvärv avförs enligt 14 5 tredje stycket sjölagen (1895: 35 s. 1). Det är här fråga om villkorade förvärv av skepp. Sådana förvärv kan skrivas in och stämpelskatt skall betalas vid inskrivningen. Om sedan villkoret görs gällande skall inskrivningen föras av enligt nämnda lagrum i sjölagen. Utredningen anser att skatt inte bör utgå i denna situation och att återvinningsregeln således är motiverad. Som alternativ till återvinning kan övervägas att förskjuta skattskyldighetens inträde till den tidpunkt då förvärvet inte längre är beroende av något villkor. En sådan förskjutning skulle dock komplicera lagstiftningen avsevärt, varför utredningen stannar för att föreslå att regeln om återvinning behålls i detta fall.

Bestämmelserna om återvinning enligt 42 5 2 mom. SL blir också överflödiga som en följd av utredningens förslag att dels slopa Särbestäm- melserna om transportköp, dels avskaffa den dubbla stämpelskatten för vissa juridiska personer.

Återvinningsfallet i 42 5 3 mom. SL gäller skatt för aktier och behandlas i

• Sida 53
•  Original

avsnittet 3.2.10.

Sammanfattningsvis bör alltså nuvarande bestämmelser om återvinning i 42 5 1 mom. b) och d) behållas och övriga återvinningsfall slopas. I och för sig kan det diskuteras att i förenklingssyfte helt slopa återvinningsinstitutet. Utredningen anser dock att det är principiellt felaktigt att beskatta ett förvärv av fast egendom eller skepp, vilket av domstol ogiltigförklaras. Vidare bör redan den kraftiga begränsning av institutet som föreslås bidra till att tillämpningen av lagen förenklas betydligt.

3.2.9 Dispenser

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer kan när synnerliga skäl föreligger medge befrielse från eller återbetalning av stämpelskatt. Bemyndigande att besluta har i särskild förordning (1979: 293) lämnats kammarkollegiet då det gäller stämpelskatt som fastställs av inskrivnings- myndighet och i övrigt RSV. Myndigheternas beslut överklagas till regeringen, som också prövar dispenser angående skeppsförvärv och inteckning i skepp eller luftfartyg samt frågor av principiell betydelse.

Restitution efter dispens förekom enligt reglerna i SF. Dispensinstitutet i SL är tänkt närmast som ett komplement till återvinningsreglerna (prop. 1964: 75 s. 271). Möjlighet finns också att medge befrielse från skatt som inte erlagts.

Utredningen har enligt direktiven till uppgift att särskilt undersöka i vad mån sådana fall som f.n. medges befrielse dispensvägen kan inrymmas i de generella reglerna om undantag från skatteplikt resp. återvinning. Speciell uppmärksamhet skulle därvid ägnas åt de kommunala förvärven.

Gruppen av dispensärenden är heterogent sammansatt och skiftar från tid till annan. De kommunala förvärv som vid tiden för direktivens utformande åtnjöt skattebefrielse genom dispens var i huvudsak förvärv som föranleddes av sammanslagningar av kommunala eller allmännyttiga bostadsföretag, antingen på grund av kommunsammanslagningar eller av rationaliserings— skäl. Dessa typer av ärenden förekommer numera sällan. En annan urskiljbar grupp är ärenden om befrielse från stämpelskatt i samband med avveckling av s.k. 5 000 kronors-bolag (prop. 1973: 168 s. 20). Denna typ av ärenden kommer att försvinna inom en nära framtid. Ytterligare en annan grupp av ärenden gäller dispens vid skeppsöverlåtelser. Avgörandena i dessa ärenden är betingade av näringspolitiska och sjöfartspolitiska hänsyn. I övrigt åberopas det varierande skäl till stöd för dispensyrkandet. Utredning- en anser att det numera inte finns någon särskild grupp som bör inordnas i reglerna om skattefrihet eller återvinning. Enligt utredningens mening bör alltså även i fortsättningen befrielse från eller återbetalning av skatt i särskilda fall medges genom dispens om synnerliga skäl föreligger. Eftersom en sådan regel endast innebär en rätt för regeringen att i särskilda fall medge undantag från skattereglerna torde några hinder från grundlagssynpunkt inte föreligga.

Till frågan om dispensprövningen skall ankomma på regeringen eller annan myndighet, anser utredningen att den nuvarande ordningen bör bestå. Kammarkollegiet bör även i fortsättningen pröva ärenden om dispens såvida de inte är av principiell betydelse eller gäller skepp eller inteckning i luftfartyg.

• Sida 54
•  Original

1Intäkten under budget- året 1981/82 var ca 114 milj. kr.

3.2. 10 Aktier

Stämpelskatt skall betalas när ett aktiebolag bildas och när ett bolags aktiekapital ökas. Skatten är en procent av aktiens nominella belopp eller, om ett högre belopp betalas, av detta högre belopp. RSV är beskattnings- myndighet.

Statens intäkter av stämpelskatten på aktier var under år 1981 ungefär 82 milj. kr.1

I propositionen 1978/79: 165 om den svenska kapitalmarknaden uttalade föredragande statsrådet att den av vissa remissinstanser väckta frågan om ett avskaffande av stämpelskatten på aktier närmare borde utredas av stämpel- skatteutredningen (s. 149).

De synpunkter som framfördes i detta sammanhang var närmast att kostnaden för stämpelskatten på aktier motverkar syftet med bestämmelser- na i lagen (1967: 94) om avdrag vid inkomsttaxeringen för viss aktieutdel- ning, den s.k. Anell- lagen, att underlätta bolagens anskaffande av nytt kapital från aktieägarnas sida. Särskilt pekades på relationen mellan det s.k. Anellavdragets storlek — då fem % av vad som har betalts för nytecknade aktier — och aktiestämpelskattesatsen.

I och för sig kan utredningen instämma i att stämpelskatten kan motverka Anell-lagens syfte även om stämpelskattens betydelse i detta avseende torde ha minskat genom de ändringar i Anell-lagen som på senare tid har företagits. Ett mer näraliggande skäl för att avskaffa stämpelskatten på aktier är att så har skett ifråga om övriga typer av värdepapper. Stämpelskatt kan på detta område härigenom sägas ha förlorat sin tidigare karaktär av allmän kapitalomsättningsskatt. Ett slopande av stämpelskatten på aktier skulle givetvis medföra förenklingar från lagteknisk synpunkt. Stämpelskatt skulle då avse sådan skatt som tas ut av inskrivningsmyndigheterna och RSV:s bestyr med stämpelskatten skulle upphöra.

Dessa fördelar måste dock vägas mot det intäktsbortfall som skulle bli följden. I denna avvägning måste, enligt utredningens mening, de rent politiska övervägandena ha större tyngd än de tekniska och utredningen har därför avstått från att ta ställning till frågan om ett upphävande av stämpelskatten på aktier. Olika möjligheter att förenkla skattens hantering har dock undersökts. Som tidigare nämnts har utredningen kommit fram till att regelsystemet för aktiestämpelskatten bör regleras i en särskild lag.

Som en möjlig förenklingsåtgärd har utredningen vidare övervägt att föreslå att skatten alltid skall beräknas på aktiens nominella belopp. S.k. överkurser skulle då inte beskattas. Med en sådan ordning skulle sannolikt nuvarande system med skatteredovisning genom ett deklarationsförfarande kunna slopas. Skatten skulle i stället kunna tas ut genom ett debiteringsför- farande i samband med registreringen av aktierna hos patent- och registreringsverket.

Utredningen har vid dessa överväganden bedömt det angeläget att eventuella inkomstbortfall för staten bör begränsas i görligaste mån. Vid genomgång av vissa nyemissioner i börsbolag under åren 1979-1981 har utredningen funnit att överkurser regelmässigt förekommer och har avsett betydande belopp. Omfattningen av överkurser i framtiden är svår att förutse. Utredningen gör dock den bedömningen att ett slopande av

• Sida 55
•  Original

beskattningen av överkurser innebär ett inte obetydligt skattebortfall. Med hänsyn härtill är utredningen trots de tekniska förenklingar som kan uppnås inte beredd att föreslå en beskattning grundad på aktiernas nominella belopp.

Utredningen har konstaterat att bestämmelsen i 32 5 SL om skattskyldig- het för aktiestämpelskatt har orsakat problem i den praktiska tillämpningen. Såväl bolaget som bolagets styrelseledamöter är skattskyldiga. Osäkerhet råder emellertid om t.ex. en styrelseledamot som har tillkommit efter det skatteplikt inträtt är skattskyldig.

Motsvarande skattskyldighetsregel torde inte finnas i annan skattelagstift- ning. I lagen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning finns efter mönster av uppbördslagen m.fl. författningar en regel som i princip innebär att den som i egenskap av företrädare för skattskyldig juridisk person uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att betala in skatt är betalningsskyldig för skatten tillsammans med den skattskyldige. Punktskat- teutredningen föreslår att regeln överförs till den föreslagna lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter. Lagen föreslås i sin helhet bli tillämplig på stämpelskatt. Även om regeln endast delvis kan ersätta nuvarande bestämmelser anser utredningen att liksom vad gäller på andra skatteområden, endast bolaget skall vara skattskyldigt. Regeln om skattskyl- dighet för styrelseledamöter föreslås sålunda slopad. I konsekvens härmed bör även bestämmelsen i 275 första stycket sista punkten SL upphävas.

Återvinning av stämpelskatt på aktier kan medges enligt 42 5 3 mom. SL. Enligt 1944 års aktiebolagslag gällde att ett bolag kunde registreras när hälften av aktiekapitalet var betalt. Stämpelskatteplikt inträdde vid registre- ringen och för att resterande aktiekapital skulle betalas in inom viss tid stadgades att bolaget skulle likvideras vid bristande betalning. I och med likvidationen inträdde rätt till återvinning av skatten. Enligt 1975 års aktiebolagslag kan ett nybildat bolag inte registreras förrän full betalning för aktierna har erlagts. Grunden för återvinningsregeln i 42 5 3 mom. SL har därför bortfallit och regeln föreslås avskaffad. I sammanhanget kan påpekas att punktskatteutredningen också, om än på delvis andra grunder, har föreslagit att denna återvinningsregel skall upphävas (se SOU 1981: 83 s. 329).

I fråga om förfarandet när det gäller stämpelskatt på aktier anser även utredningen, som också har framhållits i yttrandet över punktskatteutred- ningens betänkande, att samma regler bör gälla som för förfarandet beträffande övrig punktbeskattning. Den ovan nämnda föreslagna nya punktskattelagen bör därför göras tillämplig på stämpelskatten på aktier. Utredningen erinrar dock om att utredningen i sitt ovan nämnda yttrande anfört att straffansvarighetsbestämmelsen i 51 5 SL bör upphävas. Eftersom förslag till förfarandelagstiftning redan finns och utredningen ansluter sig till förslaget avstår utredningen från att lämna särskilda förslag om hur författningsreglerna på detta område bör utformas.

• Sida 56
•  Original

3.3 Övriga frågor

3.3.1 Anmärkningsförfarandet

Som tidigare nämnts har kammarkollegiet, om det visar sig att skatten blivit för lågt beräknad, i vissa fall möjlighet att framställa anmärkning, vilken om den godkänns av den skattskyldige gäller som beslut om fastställelse av skatten. Enligt uppgift från kammarkollegiet har detta anmärkningsförfa- rande under de senaste åren endast tillämpats vid något enstaka tillfälle. Kollegiet har vidare anfört att institutet kan vara besvärligt att tillämpa. Med hänsyn till att institutet i princip torde sakna praktisk betydelse, föreslår utredningen att anmärkningsförfarandet slopas. Ändring bör således i fortsättningen sökas besvärsvägen i dessa fall.

3.3.2 Egendom som förvärvas av konsulat eller beskickning

Enligt utredningens mening är bestämmelsen om regeringens befogenhet att undanta främmande stats förvärv av egendom som är avsedd för beskickning eller konsulat från skatteplikt (6 5 SL) överflödig eftersom skattefrågor om dylika förvärv numera är reglerad i lagen (1976: 661) om immunitet och privilegier i vissa fall. Bestämmelsen föreslås därför slopad.

3.3.3 Värdet av utländskt myntslag

I 31 5 SL anges hur värdet av utländskt myntslag skall beräknas vid fastställande av stämpelskatt. Sjöfartsregistret har påpekat att osäkerhet råder om bestämmelserna skall tillämpas i samband med avräkning av skatt enligt 12 5 SL. En metod som har använts har varit att tillgodoräkna skatt på den dödade inteckningen motsvarande nyinteckningsdatums valutavärde. En annan metod är att tillgodoräkna skatt motsvarande valutavärdet vid tidpunkten för skattepliktens inträde för den dödade inteckningen. Riktig- heten av den förstnämnda metoden kan ifrågasättas med hänsyn till nuvarande lydelse av 31 5 SL.

Tillgodoräknande av skatt enligt 12 5 SL och enligt utredningens motsvarande förslag sker efter schablon. Det saknar därvid betydelse hur mycket skatt som faktiskt har erlagts. Med hänsyn härtill anser utredningen att avräkning i de nu aktuella fallen bör göras med utgångspunkt från valutakursen vid tiden för nyinteckningen.

En bestämmelse av detta innehåll har enligt utredningens mening närmast karaktären av en tillämpningsföreskrift. Detta gäller även bestämmelserna i 31 5 SL. Utredningen föreslår därför att bestämmelserna tas in i en förordning och kompletteras i enlighet med vad som nyss sagts.

3.3.4 Tillsyn över stämpelbeläggning

I 50 5 SL stadgas bl.a. att myndighet i vissa fall bör tillse att ingiven handling är försedd med stämpel till behörigt belopp.

Stämpelmärken förekommer inte längre i stämpelskattesammanhang och 505 SL kan därför slopas.

• Sida 57
•  Original

3.3.5 Åtalsanmälan

Till utredningen har från RSV överlämnats en skrivelse angående formerna för åtalsanmälan vid skattebrott. I fråga om stämpelskatt fastställd av RSV har punktskatteutredningen i sitt betänkande SOU 1981: 83, 84 föreslagit en bestämmelse om åtalsanmälan (28 5 förslaget till förordning om punktskatter och prisregleringsavgifter), utformad efter mönster i sjömansskattekungö- relsen och mervärdeskattekungörelsen (SFS 1978: 624 och 625). Utredning- en anser sig därför inte behöva lämna något förslagi denna del. När det gäller stämpelskatt fastställd av inskrivningsmyndighet föreligger det enligt utred- ningens mening inte något praktiskt behov av en sådan bestämmelse.

3.3.6 Fastighetslängder hos inskrivningsmyndighet

I vissa inskrivningsärenden skall sökanden förete bevis om egendomens taxeringsvärde och typkod året före det år lagfart söks (4 5 kk (1971: 784) med tillämpningsföreskrifter för inskrivningsväsendet enligt jordabalken — inskrivningskungörelsen). Sådant bevis utfärdas av den lokala skattemyn- digheten. Den nuvarande ordningen är enligt utredningens mening onödigt omständlig både för sökanden och för de lokala skattemyndigheterna. Det händer inte sällan att inskrivningsmyndigheterna får in taxeringsbevis avseende fel är och ibland att bevis överhuvudtaget inte lämnas in. Vissa inskrivningsmyndigheter tar in erforderliga uppgifter per telefon, andra begär komplettering av sökanden. I båda fallen ökar ärendets handlägg- ningstid.

Hos inskrivningsmyndigheter där fastighets- och tomträttsregister förs med hjälp av automatisk databehandling finns direkt tillgång till erforderliga taxeringsuppgifter (4 5 fastighetsdatakungörelsen). Ansökan om lagfart eller inskrivning av tomträtt hos dessa inskrivningsmyndigheter behöver därför inte åtföljas av taxeringsbevis.

Enligt utredningens mening skulle klara fördelar uppnås om också övriga inskrivningsmyndigheter fick tillgång till erforderliga uppgifter ur fastighets- längderna. Även i andra sammanhang torde tillgång till uppgifter ur fastighetslängderna vara till nytta för tingsrätterna t.ex. i samband med bouppteckningsärendena. En sådan lösning innebär vidare att allmänheten får samma service oavsett om inskrivningsmyndigheten är inordnad i fastighetsdatsystemet eller ej.

Utredningen föreslår därför att de inskrivningsmyndigheter som står utanför fastighetsdatasystemet skall förses med utdrag av fastighetslängder- na. Utdragen bör innehålla motsvarande uppgifter som de som inskrivnings- myndigheter inordnade i fastighetsdatasystemet har tillgång till. Utdragen bör framställas av vederbörande länsstyrelse. Som framgår av de i avsnitt 3.4 redovisade konsekvenserna är kostnaderna för förslaget endast marginella. Som en konsekvens av utredningens förslag bör 45 första stycket andra punkten inskrivningskungörelsen upphävas.

• Sida 58
•  Original

3.4 Ekonomiska konsekvenser och finansiering

3.4.1 Tidpunkten för skattskyldighetens inträde

I avsnitt 3.2.7 föreslår utredningen att tidpunkten för skattskyldighetens inträde skall förskjutas så att skattskyldighet inträder när lagfart, inskrivning eller inteckning beviljas. Förslaget kommer att innebära ränteförluster för staten på grund av senare inbetalning av skatten. För att uppskatta denna ränteförlust har utredningen sökt beräkna vad en sådan ändring skulle ha inneburit i fråga om 1981 års stämpelskatteintäkter. Under hand har inhämtats uppgifter om vilandeförklaringarnas andel i förhållande till lagfarternas etc. beviljande per normal inskrivningsdag under år 1981 hos 12 av landets 94 inskrivningsmyndigheter och genomsnittlig handläggningstid hos dessa myndigheter från vilandeförklaring till lagfarts beviljande. Vidare har i fråga om tio av dessa myndigheter som under 1981 redovisade intäkterna till domstolsverket från verket inhämtats uppgift om totalt influten stämpelskatt på grund av fastighetsförvärv för varje myndighet. Uppgifterna framgår av nedanstående tablå:

Inskrivnings Uppskattad Genomsnittlig hand- Stämpelskatt myndighet andel vilande läggningstid vilande- (milj. kr) förklaringar förkl. lagfart (%) (mån.) Norrköping 2—5 3 13,6 Östersund 2 3 6,6 Södra Roslag 5—10 3 CFD fr. o. m. 1.4 1981 Bollnäs 0,5 3 CFD fr. o. 111. 1.6 1980 Sölvesborg 2,5 3 1,6 Karlstad 6,5 3 6,5 Halmstad 3 under 3 7,5 Piteå 2 3—6 3,2 Lycksele 10 6 1.9 Boden 0—1 3 1,0 Nacka 15 3 15,5 Jönköping 10 3 8,5

Hos de tio inskrivningsmyndigheter som redovisar intäkten till domstols— verket hade enligt dessa uppgifter skatteinbetalningen fördröjts med i genomsnitt tre månader.

Vid en räntesats på 12 % skulle denna fördröjning, under förutsättning att den genomsnittliga procentandelen vilandeförklaringar (5,4 %) även mot- svarar vilandeförklaringarnas värdemässiga andel (66 milj. kr. x 5,4 % = 3,5 milj. kr.), ha medfört en ränteförlust på (3,5 milj. kr. x 12 % x (',25 år =) 105 000 kr. eller 0,16 % av totalintäkten 66 milj. kr. hos dessa myndigheter för fastighetsförvärv. Utredningen har dock i sina beräkningar avrundat ränteförlusten till 0,2 %.

Fördröjningen av skatteinbetalningen kommer dock att slå igenom i samtliga fall där vilandeförklaring förekommer. Ränteförluster kommer således att uppstå även när det gäller inteckning i fast egendom och tomträtter. Ifråga om de inskrivningsmyndigheter som redovisar ntä—kterna

• Sida 59
•  Original

till domstolsverket bör man kunna utgå ifrån att ränteförlusten kan beräknas med ledning av samma procentsats eftersom andelen vilandeförklarade inteckningsansökningar snarast torde vara mindre än andelen vilandeförkla- rade ansökningar om lagfart etc. Även den framräknade genomsnittliga handläggningstiden torde kunna läggas till grund för denna beräkning.

Enligt uppgift från domstolsverket utgjorde redovisad stämpelskatteintäkt för fastighetsförvärv inkl. tomträtter under år 1981, 502 milj. kr. och för fastighetsinteckningar 485 milj. kr. Ränteförlusten på dessa intäkter skulle således ha uppgått till (987 x 0,2 % =) knappt 2 milj. kr.

För att ange den totala förlusten måste till ovan angivet belopp läggas den ränteförlust en övergång medför på stämpelskatteintäkten i fråga om de inskrivningsmyndigheter som är knutna till CFD. CFD har endast kunnat lämna uppgift om att den totala stämpelskatteintäkten för år 1981 var 212,4 milj. kr. Utredningen anser att man även här kan utgå från den framräknade ränteförlusten på 0,2 %.

För år 1981 skulle alltså ränteförlusten ha uppgått till 2,4 milj. kr.

3.4.2 Slopande av den dubbla stämpelskatten

I avsnitt 3.2.6 föreslår utredningen att den dubbla stämpelskatten för vissa juridiska personers förvärv skall slopas. SCB har på uppdrag av utredningen redovisat de förvärv som föranlett lagfart eller vilande lagfart under år 1980. Annan fastighet och jordbruksfastighet har redovisats var för sig. Samman- ställningen över annan fastighet baseras på preliminära uppgifter medan sammanställningen över jordbruksfastigheter är grundad på definitiva uppgifter. Detta innebär att uppgifterna beträffande annan fastighet är något mer osäkra.

I sammanställningarna har förvärven fördelats på olika kategorier av förvärvare. Det av SCB framställda underlaget tar inte hänsyn till att vissa förvärv är undantagna från skatteplikt. Detta medför att en beräknad skatt på detta underlag blir högre än den verkliga. Utredningen har i sina beräkningr tagit hänsyn till att statens och dödsbos förvärv är fria från stämpelskatt (den huvudsakliga förvärvsformen för dödsbo är arv).

Enligt SCB:s sammanställning fördelar sig förvärven enligt följande:

Förvärvare Enkel Beskattningsunderlag

Stämpelskatt

mkr (%) mkr (%) Kyrkan 1,5 0,2 105 ,636 0,25 Kommun 10,0 1,3 672,42] 1,6 Bostadsrför. 21,3 2,8 1 419,697 3,4 Allm. bostf. 5,1 0,7 341,654 0,8 Fys. pers. 448,3 58,4 29 889,415 71,5

Summa 486,2 63,4 32 428,823 77,5

• Sida 60
•  Original

Förvärvare Dubbel Beskattningsunderlag Stämpelskatt

mkr (%) mkr (%)

Svenska AB 234,4 30,6 7 814,490 18,7 Annan jur. p. 46,4 6,0 1 546,001 3,7

Summa 280,8 36,6 9 360.491 22,4

Summa totalt 767 100 41 789,314 99,9

På grundval av de uppgifter som SCB lämnat blir således stämpelskatten 767 milj. kr.

Enligt uppgift från domstolsverket uppgick redovisad stämpelskatteintäkt härrörande från fastighetsförvärv och inteckningar under år 1980 till 921,9 milj. kr. Härav härrör 485,1 milj. kr. från förvärv vilket motsvarar 52,6 %.

CFD har inte kunnat göra motsvarande särredovisning. Den totala stämpelskatteintäkten hos CFD under år 1980 var 106 milj. kr. Under antagande att fördelningen av intäkt på förvärv och inteckningar är densamma inom CFD:s område som inom domstolsverkets hänför sig 55,8 milj. kr till förvärv (52,6 %).

Den totala stämpelskatteintäkten under år 1980 avseende fastighetsför- värv uppgick alltså till (485,1 + 55,8 =) 540,9 milj, kr.

Sistnämnda belopp utgör endast 70,52 % av den SL-intäkt som har framräknats på grundval av SCB:s uppgifter angående det beskattningsbara fastighetsomsättningsvärdet, i vilken del statliga och dödsboförvärv redan har frånräknats. Resterande del (29,48 %) kan antas hänförlig till gåva, arv, dubbelräkningar vid transportköp och andra typer av skattefria förvärv.

Utgår man från domstolsverkets och CFD:s uppgifter angående stämpel- skatteintäkten kan det beskattningsbara fastighetsvärdet under år 1980 beräknas till 29 469.824 milj. kr. (70,52 % av 41 789,314 milj. kr.).

Överförs den i tabellen ovan redovisade procentuella fördelningen mellan dubbel och enkel stämpelskatt på domstolsverkets och CFD:s siffror, leder detta till att 342,9 milj. kr. (63,4 % av 540,9 milj. kr.) utgör enkel stämpelskatt och 198 milj. kr. (36,6 % av 540,9 milj. kr.) utgör dubbel stämpelskatt.

Ett slopande av dubbel stämpelskatt skulle för detta är således medföra ett skattebortfall på 99 milj.kr.

Vidare bör beaktas att med ett slopande av den dubbla stämpelskatten följer avskaffandet av rätten till återvinning vid avyttring inom tio år. Den skatt som har återvunnits på denna grund under år 1980 har av utredningen beräknats till ca. I3milj. kr. Denna summa bör dras från nyss angivna 99 milj. kr.

Skattebortfallet blir således netto 86 milj. kr.

• Sida 61
•  Original

3.4.3 Fastighetslängder hos inskrivningsmyndighet

I avsnitt 3.3.6 föreslår utredningen att de inskrivningsmyndigheter som f.n. inte är anknutna till fastighetsdatasystemet skall förses med utdrag ur fastighetslängd. Kostnaden härför har av domstolsverket beräknats till 100 000 kr.

3.4.4 Finansiering

De kostnader som räknats fram i de närmast föregående avsnitten är följande:

1) tidpunkten för skattskyldighetens inträde 2,4 milj. kr.

2) slopande av den dubbla stämpelskatten 86,0 ” " 3) fastighetslängder hos inskrivningsmyndighet 0,1 ” "

Som framgått hänför sig beräkningarna över de två huvudposterna (1) och 2) ovan) till olika är (1980 och 1981). Eftersom kostnaden för slopandet av den dubbla stämpelskatten är den helt dominerande posten anser utredning- en att de olika delposterna kan läggas samman. Den framräknade totalkostnaden blir således 88,5 milj. kr.

Räknat på det i avsnitt 3.4.2 framräknade beskattningsbara fastighetsvär- det för år 1980, 29 469,824 milj. kr., täcks kostnaden 88,5 milj. kr. om skattesatsen för fastighetsförvärv höjs med (29 469,824 x X% = 88,5) 0,3 %, dvs. till 1,8 %.

Med hänsyn till de osäkerhetsfaktorer som de redovisade beräkningarna innehåller anser utredningen att skattesatsen bör höjas till 2 %. En sådan höjning skulle ge ett visst överskott. Därigenom är utredningens förslag finansierade med god marginal.

• Sida 62
•  Original

• Sida 63
•  Original

Skatteplikt

4 5

I denna paragraf, som motsvarar 3 5 första och andra stycket SL, anges vilka förvärv som är skattepliktiga. Det är en rent redaktionell ändring att de olika förvärvssätten räknas upp i fyra punkter. Som anförts i avsnitt 3.2.2 anser utredningen att till skattepliktiga förvärv bör hänföras även den fusionsform - kombination - som regleras i 14 kap. 2 5 aktiebolagslagen

(1975: 1385).

5 5

I paragrafen, som motsvarar 3 5 tredje stycket SL, behandlas gränsdrag- ningen mellan köp och gåva.

Enligt den nu gällande bestämmelsen i SL skall — om ett som gåva betecknat förvärv skett mot övertagande av skuld — frågan om förvärvet är att anse som gåva eller annat skattepliktigt fång avgöras med hänsyn till samtliga omständigheter av vilka fångets huvudsakliga innebörd framgår. Syftet med denna bestämmelse är att förhindra vissa skentransaktioner. Angående den

• Sida 65
•  Original

närmare innebörden av bestämmelsen anförde departementschefen (prop. 1964: 75 s. 88), att skatteplikt som regel kommer att föreligga, då de övertagna inteckningarna eller vederlaget motsvarar eller överstiger tax- eringsvärdet, även om det verkliga värdet är betydligt större än taxerings- värdet. "Om de övertagna inteckningarna inte överstiger 50 % av taxeringsvärdet, torde i regel gåva anses föreligga. Mest svårbedömda blir således de fall, där de övertagna inteckningarna utgör mellan 50 och 100 % av taxeringsvärdet och här får helt överlåtas åt praxis att bedöma överlåtelsens huvudsakliga innebörd."

Sedan ifrågavarande regel träddei kraft år 1965 har frågan om en som gåva betecknad överlåtelse från stämpelskattesynpunkt skall bedömas som gåva eller köp eller annat skattepliktigt fång prövats vid flera tillfällen. Därvid har det övertagna inteckningsansvaret eller vederlagets storlek i förhållande till det för fastigheten gällande taxeringsvärdet i första hand blivit den avgörande faktorn. l rättsfallet NJA 1970 s. 469 uttalade högsta domstolen att fånget borde hänföras till gåva om vederlaget inte uppgick till 85 procent av fastighetens värde i stämpelskattehänseende och omständigheterna i övrigt ej föranledde till annat (jfr även NJA 1967 s. 135, 1968 s. 151 och s. 409, 1975 C 224, 1977 C 146, Sv JT 1969 rf s. 40). När vederlaget varit exakt 85 % har stämpelskatt utgått (se NJA 1978 s 232). I ett rättsfall (NJA 1980 s. 291) har en överlåtelse bedömts som köp trots att vederlaget något understeg 85 procent av fastighetens taxeringsvärde. Omständigheterna i detta fall var emellertid speciella.

I praxis har således en ”SS-procentsregel” vuxit fram. Utredningen anser att denna praxis bör kodifieras. Härigenom får man en regel som blir lätt att tillämpa både för allmänheten och inskrivningsmyndigheterna.

Ett särskilt problem som inte har direkt anknytning till bestämmelsen som sådan men som ändå har visst samband med gränsdragningen mellan stämpelskattepliktiga förvärv och gåva ligger i förhållandet mellan stämpel- skatt och gåvoskatt. När det gäller stämpelskatt bedöms transaktionen enligt gällande regler efter sin huvudsakliga innebörd. I fråga om gåvoskatt delas rättshandlingen upp i en onerös och en benefik del. Detta medför att för samma överlåtelse kan komma att utgå både stämpelskatt såsom för köp och gåvoskatt (jfr NJA 1968 s. 156 och NJA 1975 C 224). Som reglerna är utformade är detta ofrånkomligt. Reglernas utformning kan också medföra att varken gåvoskatt eller stämpelskatt utgår därigenom att tillämpligt taxeringsvärde vid gåvobeskattningen är det som gäller året före gåvan medan tillämpligt taxeringsvärde enligt SL är det som gäller året innan lagfart söks.

Utredningen har vad gäller den förstnämnda situationen, som hänger samman med att gåvo- och stämpelskatteunderlaget ej är kommensurabla enheter, ej ansett sig ha anledning att i sitt arbete behandla och föreslå ändringari gåvoskattelagstiftningen, men anser att det finns skäl att påpeka problemet. Vad gäller sistnämnda situation anser utredningen inte att problemet är av sådan storleksordning att det finns skäl att tillskapa en undantagsregel från huvudregeln att gällande taxeringsvärde i stämpelskat- tesammanhang är taxeringsvärdet året innan lagfart söks.

• Sida 66
•  Original

6 5

I denna paragraf behandlas undantagen från skatteplikt. Bestämmelserna i punkterna 1) - 3) och 7) - 9) har i oförändrat skick förts över från 45 SL.

Punkt 4) motsvarar 4 5 4) SL. Bestämmelsen har dock anpassats till den nya försäkringsrörelselagen (1982: 713).

Enligt 4 5 5) SL gäller att förvärv av järnväg för allmän trafik eller av mark för sådan järnväg är undantagen från skatteplikt. Förvärv av järnväg för enskild trafik eller förvärv av mark för sådan järnväg är däremot skattepliktig. Från inskrivningsmyndigheten vid Stockholms domsaga, som är central inskrivningsmyndighet rörande järnvägar, har inhämtats att järnvägar för enskild trafik i praktiken inte längre används som särskilda inskrivningsobjekt. De järnvägar för enskild trafik som alltjämt förekommer utgör i rättsligt hänseende tillbehör till fast egendom. Enligt utredningens mening behöver man därför inte i lagtexten behålla den nuvarande skillnaden mellan järnväg för allmän respektive enskild trafik. Punkt 5) i utredningens förslag har utformats med beaktande härav.

Punkt 6), som motsvarar 4 5 6) SL har behandlats i avsnitt 3.2.3. Enligt 4 5 7) SL undantas från skatteplikt förvärv enligt lagen (1925: 334) om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område (ensittarlagen). Denna lag upphörde att gälla i och med utgången av år 1976. Ärende om inlösen, som vid denna tidpunkt var anhängigt, skall dock handläggas enligt lagen. Utredningen har konstaterat att det än i dag finns ett antal oavslutade inlösenärenden och att det kan ta många år innan ärendegruppen upphör. Eftersom några nya förvärv enligt ensittarlagen inte blir aktuella, har det ansetts lämpligt att reglera kvarstående frågor i en övergångsbestämmelse.

Enligt 4 5 11) SL föreligger inte skatteplikt vid återgång av fång i fall, där rätt till återvinning föreligger enligt 425 SL. När bestämmelsen infördes uttalade departementschefen (prop. 1964: 75 5.98 och 259): ”Bakgrunden till denna punkt rörande återgång framgår av vad jag ämnar anföra vid 42 5. — Då en transaktion skett enbart för att vinna rättelse beträffande register- eller lagfartsförhållanden, bör den i praxis medgivna skattefriheten behållas. I de fall, där överlåtelse av fast egendom eller tomträtt återgår, avser återvin- ningsmöjligheten den skatt som erlagts eller skall erläggas för överlåtelsen. För det fång som återgången kan anses utgöra har i 45 SL föreskrivits skattefrihet.” Om ett köp hävs och lagfarten undanröjs av domstol. blir den för säljaren tidigare beviljade lagfarten gällande. Någon ny lagfart beviljas alltså inte för honom och något skattepliktigt förvärv föreligger inte (jfr 4 5). Mot denna bakgrund har utredningen funnit att 4 5 11) SL kan utmönstras utan att detta medför någon ändring i sak.

S kattesats

7 5

I denna paragraf, som motsvaras av 75 första stycket SL, anges skattesatsen. Som framgått av avsnitt 3.4.4 föreslår utredningen att skattesatsen höjs från femton till tjugo kronor för varje fullt tusental kronor av egendomens värde.

• Sida 67
•  Original

Skattens beräkning

l 8 - 11 55, som i princip motsvarar 8 5 SL, ges regler för värdering av fast egendom.

8 5

Denna paragraf innehåller huvudreglerna för värdering av fast egendom vid köp. Den motsvarar i princip 85 1 mom. första stycket SL.

Enligt nu gällande regler i SL skall till grund för beskattningen läggas det högsta värdet av köpeskillingen respektive taxeringsvärdet året före det år då lagfart söks. Utredningen har — i syfte att förenkla tillämpningen — övervägt att använda en enda värderingsgrund. Det ligger därvid närmast till hands att låta köpeskillingen utgöra underlag för beskattningen. Den kan med fog sägas vara en tillförlitlig värdemätare på det aktuella omsättningsvärdet och läggs enligt nuvarande ordning — trots de höjningar som gjorts av taxeringsvärdena — till grund för beskattningen i flertalet fall. Att använda köpeskillingen som enda värderingsregel kan dock medföra risker för missbruk. Även om det är en förutsättning för giltigt köp att köpeskillingen är riktigt angiven i fångeshandlingen (JB 4: 1) och även om det ligger i förvärvarens intresse — med tanke på framtida realisationsvinstbeskattning — att inte få för lågt ingångsvärde. är det enligt utredningens mening tveksamt om dessa faktorer i praktiken kan anses utgöra tillräckliga garantier mot missbruk. Utredningen vill därför inte förorda att köpeskillingen skall vara enda värderingsgrund.

En annan väg som skulle medföra förenklingar är att enbart använda taxeringsvärdet som värderingsgrund. Detta är den officiella värdemätare som läggs till grund för beskattning i andra sammanhang. Emellertid lider det nuvarande fastighetstaxeringssystemet av den bristen, att taxeringsvärdena i princip gäller i så lång tid som fem år. Dessa värden förlorar därmed successivt i aktualitet. 1976 års fastighetstaxeringskommitté har dock i uppdrag att utreda möjligheterna att införa ett system med ”rullande” fastighetstaxering. Kommittén har utarbetat en teknisk modell enligt vilken det kan bli aktuellt med årliga omräkningar av åsatta taxeringsvärden. Skulle systemet införas, finns det enligt utredningens mening skäl att allvarligt överväga att endast använda taxeringsvärdet som värderingsgrund.

Mot denna bakgrund har utredningen stannat för att inte föreslå någon ändring av de grundläggande värderingsreglerna vid köp. Köpeskillingen skall alltså även i fortsättningen bilda utgångspunkt för beskattningen. Om taxeringsvärdet året närmast före det år lagfart söks är högre än köpeskil- lingen skall skatten dock beräknas på detta värde.

Enligt 8 5 1 mom. första stycket SL skall hänsyn tas till sådana tillbehör till fastighet som avses i 2 kap. 3 5 JB. Till taxeringsvärdet skall läggas värdet av sådana tillbehör. I utredningens förslag har denna regel tagits in i andra stycket.

Enligt 8 5 1 mom. första stycket fjärde punkten SL skall rätt till avkomst eller annan förmån av egendomen som förbehållits säljaren inte inräknas i köpeskillingen. Olika åsikter kan i och för sig framföras om riktigheten härav. Å ena sidan kan hävdas att förbehållna förmåner bör ses som en del av vederlaget och att vederlaget bör beskattas oavsett i vilken form det erläggs.

• Sida 68
•  Original

Å andra sidan kan de förbehållan förmånerna ses som en belastning för förvärvaren som trots att förmånen inte längre är sakrättsligt skyddad minskar omsättningsvärdet. Förbehåll av detta slag är sällsynta vid köp. Utredningen har därför stannat för att slopa undantaget för förbehållna förmåner. Enligt förslaget skall således dylika förbehåll räknas in i köpeskillingen.

Utredningen har i samband med behandlingen av denna fråga erfarit att det ibland uppstår problem i samband med skatteunderlagets beräknande då vederlaget inte är bestämt i pengar. Det har framkommit att olika uppfattningar föreligger om hur värdet av lös egendom skall beräknas. Enligt utredningens uppfattning bör bestämmelserna i AGL tillämpas i dessa fall i syfte att få till stånd en enhetlig värdering. Ett näraliggande fall är då betalning delvis sker i form av livränta eller annan liknande framtida utbetalning. Enligt stadgad praxis beräknas i dessa fall det kapitaliserade värdet härav med ledning av de till AGL fogade tabellerna II och lll. Det har beträffande båda dessa fall övervägts att i klarhetens intresse lagfästa de angivna värderingsreglerna. Utredningen är emellertid av den meningen att det är onödigt att tynga lagtexten med uttryckliga bestämmelser härom.

I tredje stycket anges att de grundlägande värderingsreglerna vid köp skall gälla även i andra fall när förvärv sker mot vederlag. Denna bestämmelse motsvarar 8 5 1 mom. andra stycket första punkten SL.

9 5

Paragrafen innehåller bestämmelser om värdering av fast egendom vid byte. Den motsvarar i princip 85 1 mom. andra stycket SL.

Utredningens förslag innebär inte någon ändring i sak. Vid byte av fast egendom med olika taxeringsvärden skall alltså skatten även i fortsättningen för varje förvärv beräknas på det högsta av dessa taxeringsvärden. Vid SL:s tillkomst motiverades denna regel med att skatten för den fastighet som har det lägsta taxeringsvärdet bör beräknas efter vederlaget (se prop. 1964: 75 s. 132). Följande exempel belyser regelns närmare innebörd:

En fastighet (A), som har ett taxeringsvärde om 100 000 kr., byts mot en fastighet (B) med taxeringsvärdet 50 000 kr. Den som erhåller B har därmed lämnat ett vederlag om 100 000 kr. och skatten för hans förvärv skall beräknas med ledning av detta vederlag. Den som erhåller A har lämnat endast 50 000 kr. i vederlag. Eftersom vederlaget understiger taxeringsvärdet för A, skall sistnämnda värde läggas till grund för beskattningen av detta förvärv.

I andra stycket behandlas de fall då s.k. mellangift ingåri transaktionen. Inte heller i dessa fall innebär utredningens förslag någon ändring i sak. Regeln innebär att skatten för vardera förvärvet skall beräknas på det högre av två värden, nämligen värdet av den förvärvade fasta egendomen och värdet av det vederlag som belöper på denna egendom. Följande exempel belyser bestämmelsens innebörd:

A förvärvar genom ett bytesavtal en fastighet med ett taxeringsvärde på 100 000 kr av B. I byte har A lämnat en fastighet med ett taxeringsvärde på 50 000 kr. samt 25 000 kr. i mellangift. Skatten beträffande A's förvärv skall beräknas efter 100 000 kr., som är den förvärvade fasta egendomens värde, eftersom det vederlag han lämnat i utbyte (75 000 kr.) understiger taxeringsvärdet. Skatten beträffande B*s förvärv skall

• Sida 69
•  Original

beräknas efter värdet av vad fångesmannen (A) erhållit i utbyte efter avdrag för den mellangift denna (A) må ha lämnat (100 000 kr. — 25 000 kr. =) 75 000 kr.. vilket är det vederlag B i praktiken har lämnat eftersom han erhöll 25 000 kr. för mellanskillnaden. Eftersom detta värde överstiger taxeringsvärdet 50 000 kr. skall skatten beräknas på vederlaget. Hade A lämnat 50 000 kr. i mellangift hade skatten på B*s förvärv beräknats på 50 000 kr. (taxeringsvärdet).

Bestämmelserna ger således samma effekt som om transaktionen genomförts som två separata köp.

10 5

I denna paragraf regleras i första stycket vad som skall gälla om taxeringsvärde saknas eller om egendomen av vissa orsaker gått ned i värde. I andra stycket behandlas verkan av värdehöjande åtgärder. Bestämmelserna motsvarar 85 1 mom. tredje och fjärde stycket SL.

Utredningens förslag innebär inte någon ändring i sak. Exemplifieringen i första stycket har dock inte gjorts lika omfattande som i 8 5 1 mom. tredje stycket SL. Vid tillämpningen skall — utöver vad som framgår av lagtexten — även i fortsättningen beaktas att egendomen nedgått i värde till följd av vattenflöde eler annan sådan tilldragelse, borttagande av viss anläggning på egendomen eller av tillbehör till denna och nedläggning av rörelse, i vilken egendomen varit använd.

Enligt kammarkollegiet föreligger en viss osäkerhet om bestämmelsernas innebörd i samband med överlåtelse genom entreprenadkontrakt, dvs. då köparen förvärvar en obebyggd tomt och säljaren samtidigt åtar sig att för köparens räkning uppföra ett hus på tomten. Vid tidpunkten för köpekon- traktets upprättande är huset ofta till viss del uppfört. Idet fall att tomten har ett taxeringsvärde avseende året innan lagfart söks föreligger olika meningar om taxeringsvärdet skall läggas till grund för skatteberäkningen eller om huruvida skatten skall beräknas på värdet vid tidpunkten för fångeshand- lingens upprättande.

Den avgörande tidpunkten för bestämmande av underlaget för beskatt- ning är enligt utredningens uppfattning tidpunkten för fångeshandlingens upprättande. I det här skisserade fallet avspeglar inte taxeringsbeviset värdet av den fasta egendom som överlåtes. Av 10 5 andra stycket kan därför slutas att värdet vid tidpunkten för förvärvet skall bestämmas med ledning av ett värdeintyg.

Följande exempel belyser bestämmelsernas innebörd:

A förvärvar genom köpekontrakt en obebyggd tomt från B. B åtar sig samtidigt att på tomten uppföra ett hus. Den totala köpeskillingen är 350000 kr. Tomten har ett taxeringsvärde på 50 000 kr. Vid tidpunkten för kontraktets upprättande är huset färdigställt så långt att värdet av tomten och uppförd del av huset enligt värdeintyg är 100 000 kr. Skatten skall i detta fall beräknas på värdet 100 000 kr.

11 5 Denna paragraf innehåller bestämmelser om värdering av tomträtt vid upplåtelse och överlåtelse. Den motsvarar 85 2 mom. SL.

• Sida 70
•  Original

12 5

Denna paragraf innehåller en presumtionsregel för beräkning av skatten när genom samma fångeshandling förvärvas både fast och lös egendom. Bestämmelsen motsvarar 95 SL.

Förvärv av skepp

Skatteplikt

13 5

I denna paragraf, som motsvarar bestämmelserna i 13 5 SL, anges vilka förvärv som är skattepliktiga. Enligt nu gällande lydelse skall stämpelskatt erläggas för förvärv av skepp eller andel i skepp med ett värde av minst 25 000 kr.

Konstruktionen med värdegräns är av gammalt datum och höjdes vid SL's tillkomst från 6 000 kr. till 25 000 kr. Höjningen genomfördes närmast av praktiska skäl och främst av hänsyn till kontrollsvårigheter när det gällde förvärv av mindre nöjes- och fritidsbåtar (prop. 1964: 75 s. 164).

Nuvarande bestämmelser om skatteplikt vid skeppsförvärv innebär att stämpelskatt endast skall utgå för förvärv i andra hand av svenskt skepp eller andel i sådant skepp. Som förutsättning gäller vidare att skeppet är avsett för yrkesmässig sjöfart och är värt minst 25 000 kr.

Förvärv av nöjes- och fritidsbåtar är alltså undantagna från skatteplikt oavsett värde. I dagens läge torde skepp avsedda för yrkesmässig sjöfart ha ett värde som överstiger 25 000 kr. Med anledning härav har enligt utredningens mening värdegränsen förlorat sin aktualitet och behövs inte längre.

Som anförts i avsnitt 3.2.2 anser utredningen att till skattepliktiga förvärv bör hänföras även den fusionsform— kombination — som regleras i 14 kap. 2 5 aktiebolagslagen (1975:1385). Bestämmelser härom har tagits in i 135 3). '

Redaktionellt skiljer sig lagtexteni förslaget från 13 5 SL därigenom att de olika förvärvssätten räknas upp i tre punkter. Vidare har sista stycket i nuvarande paragraf inte förts över. Någon ändring av rättsläget är inte avsedd härmed. Enligt utredningens mening framgår det med tillräcklig tydlighet att bestämmelserna i den föreslagna paragrafen gäller även för det fall skepp genom förvärv upphör att vara svenskt.

14 5

Paragrafen innehåller bestämmelser om undantag från skatteplikt. Bestämmelserna är identiska med de i 14 5 SL 1)—4). Bestämmelsernai 14 5 5) SL om undantag från skatteplikt vid återgång av fång i fall, där rätt till återvinning föreligger enligt 42 5 SL har mönstrats ut av samma skäl som redovisats i samband med 65

Ska ttesats

15 5 Paragrafen motsvarar 16 5 första stycket SL.

• Sida 71
•  Original

Skattens beräkning

16 5

Denna paragraf motsvarar 165 andra stycket SL. Om det finns skäl att anta att köpeskillingen är lägre än det verkliga värdet och antagandet styrks av verkställd utredning skall skatten beräknas på det verkliga värdet.

17 5

Bestämmelserna i paragrafen anger de handlingar som erfordras för att skatten skall kunna beräknas till ett riktigt belopp och motsvarar nu gällande 17 5 SL.

Enligt gällande föreskrifter skall vid förvärv genom köp skriftlig försäkran av överlåtare och förvärvare om köpeskillingen s.k. köpeskillingsförsäkran, alltid ges in. Till utredningen har från regeringen överlämnats en skrivelse från Sveriges Redareförening vari ifrågasätts om det är motiverat att kräva in sådan försäkran från utländska köpare eftersom möjligheterna att göra straffrättsliga sanktioner gällande och att indriva skatter från dem torde vara ytterst begränsade. Föreningen anser att det borde räcka med en försäkran från den svenske säljaren. Ytterligare en skrivelse av delvis samma innehåll har inkommit till utredningen från Sveriges Skeppsklarerare- och Skepps— mäklarförening.

Bestämmelser om köpeskillingsförsäkran har förekommit sedan tiden före SL's tillkomst och i SL erhöll bestämmelserna sin nuvarande utformning är 1976 i samband med vissa ändringar i sjölagen.

Grunden för köpeskillingsförsäkran — någon uttrycklig motivering har inte lämnats i förarbetena till SL — torde vara att det vid köp av fartyg inte finns några regler om köpets form. Ett fartyg kan överlåtas formlöst till skillnad från vad som gäller i fråga om fast egendom.

Vid utarbetandet av ändringarna i sjölagen övervägdes att införa formkrav vid fartygsköp men man avstod från detta bl.a. med hänsyn till marknadens utpräglat internationella karaktär och behovet av att kunna träffa snabba avtal. Man förutsatte att de nya registrerings- och inskrivningsreglerna skulle leda till att skriftlig form som regel skulle tillämpas vid förvärv av fartyg utan föreskrift om detta (SOU 1970: 74 s. 96 och prop. 1973: 42 s. 232).

Ett upphävande av obligatorisk köpeskillingsförsäkran torde i praktiken medföra vissa lättnader. Enligt vad som inhämtats från sjöfartsregistret ges skriftlig köpehandling som regel in vid registrering. Emellertid är denna vanligen endast undertecknad av säljaren. Utredningen anser att dubbel skriftlig dokumentation är onödig och att det finns goda skäl att förvänta sig att köpehandlingarna i framtiden kommer att undertecknas av båda parter.

Utredningen anser därför att det bör räcka att köpeskillingsförsäkran ges in endast i de fall då annan skriftlig dokumentation, t.ex. köpeavtal saknas eller om sådant finns detta inte innehåller uppgift om köpeskilling eller saknar parternas underskrifter. En sådan ändring innebär inte någon större skillnad från skattestraffrättslig synpunkt. Inkommen skriftlig köpehandling till stöd för registrering av äganderättsövergång av skepp grundar, för det fall den innehåller oriktig uppgift, ansvar enligt skattebrottslagen på samma sätt

• Sida 72
•  Original

som oriktigt angiven köpeskilling i köpehandling beträffande fastighetsöver- låtelse.

De svårigheter Sveriges Redareförening och Sveriges Skeppsklarerare- och Skeppsmäklareförening anfört i sina skrivelser om att få den utländska parten att skriva under en köpeskillingsförsäkran kan leda till tidsutdräkt och andra problem för den svenska parten i avtalet. Den utländska partens ansvar är också i praktiken svår att utkräva. Från praktisk synpunkt bör det därför vara tillräckligt att endast den svenska parten undertecknar köpes— killingsförsäkran.

I förslaget har bestämmelserna om köpeskillingsförsäkran utformats i enlighet härmed. Övriga bestämmelser i nuvarande 17 5 SL är överförda i oförändrat skick:

18 5 Bestämmelsen i denna paragraf motsvarar i sak föreskrifterna i 185 SL.

Inteckning

Skatteplikt

19 5

Denna paragraf motsvarar i princip bestämmelserna i 11 5 första stycket SL. Inteckning kan beviljas i fast egendom, tomträtter, luftfartyg, skepp, företag och järnväg.

20 5

Paragrafen innehåller bestämmelser om undantag från skatteplikt för inteckningar.

Första stycket i paragrafen motsvarar i princip 11 5 tredje stycket SL. Undantagen från skatteplikt har dock kunnat begränsas i förhållande till gällande ordning.

Punkten ] gäller undantag från skatteplikt för inteckning i järnväg och motsvarar 11 5 tredje stycket 1) SL. Enligt gällande rätt gäller undantaget endast för inteckning meddelad i järnväg för allmän trafik. lnteckning i järnväg för enskild trafik är alltså skattepliktig. Enligt vad utredningen har inhämtat förekommer dock inte längre att enskilda järnvägar utnyttjas som självständiga inteckningsobjekt. Undantaget från skatteplikt bör därför gälla generellt för inteckningar i järnvägar.

Punkten 2 överensstämmer, bortsett från en redaktionell ändring, med 11 5 tredje stycket 3) SL.

Punkten 3 undantar sammanföring av inteckningar från skatteplikt. Motsvarande undantag återfinns i 11 5 tredje stycket 4) SL. Enligt gällande bestämmelser är också utbytesinstitutet undantaget från skatteplikt. Utbyte av pantbrev är enligt utredningens mening en åtgärd som faller utanför skatteplikten eftersom skatten enligt 195 gäller uttag av inteckning och belastningshöjden inte berörs. Undantaget har därför ansetts överflödigt och inte förts över till den föreslagna lagen. Möjligen skulle undantaget för sammanföringsinstitutet kunna slopas av samma skäl. Med hänsyn till innehålleti 22 kap. 8 a 5 JB anser dock utredningen att det i syfte att undvika

• Sida 73
•  Original

tveksamhet bör kvarstå.

Punkten 4 överensstämmer, bortsett från en redaktionell ändring, med 11 5 tredje stycket 8) SL.

Övriga undantag i gällande bestämmelser, nämligen 11 5 tredje stycket 2) och 5)—7) SL, behöver enligt utredningen inte föras över till den föreslagna lagen av följande skäl.

Undantaget i punkten 2) blir överflödigt, eftersom skatteplikt enligt utredningens förslag inte inträder förrän en ansökan om inteckning fullföljs.

[ punkten 5) stadgas undantag från skatteplikt när en inteckning utsträckes att gälla i flera fastigheter eller luftfartyg. Utredningen har i annat sammanhang föreslagit en begränsning av det s.k. saneringsinstitutet till att gälla endast samtidig dödning och nyinteckning inom i princip bestående inteckningsenheter (se avsnitt 3.2.5). Detta förslag kan komma att leda till att institutet utsträckning får en ökad användning. En sådan utveckling är enligt domstolsverket inte önskvärd, då utsträckningsärenden förorsakar problem för inskrivningsmyndigheterna. Med hänsyn härtill och då några principiella invändningar inte torde kunna göras mot att beskatta utsträck- ningar, föreslår utredningen att undantaget från skatteplikt slopas.

Undantaget i punkten 6) från skatteplikt för vissa nya pantbrev är — i likhet med undantaget för utbyte av pantbrev — överflödigt och föreslås därför inte överflyttat till den föreslagna lagen.

Utredningen har utgått från att pantbrevsinstitutet införs även för luftfartyg. Härigenom kommer undantaget från skatteplikt i punkten 7) att sakna betydelse och kan därför tas bort.

] paragrafens andra stycke föreskrivs undantag från skatteplikt vid nyinteckning i samband med sammanläggning. F.n. är det vanligt att inteckningarna i de fastigheter som skall ingå i sammanläggningen dödas före denna. Efter sammanläggningen intecknas den nybildade fastigheten, varvid skatteavräkning sker med stöd av 12 5 SL. Genom utredningens förslag att avräkning skall få ske endast vid samtidig dödning och nyinteckning (se 22 5) blir avräkningi praktiken inte längre möjligi dessa fall. Utredningen anser—i likhet med domstolsverket — att detta är en olycklig konsekvens av de föreslagna reglerna om avräkning vid sanering. Utredningen föreslår därför att i paragrafens andra stycke införs en regel om undantag från skatteplikt i fråga om nyinteckning efter sammanläggning under samma förutsättningar som gäller enligt SL.

En med sammanläggningsfallen liknande situation är upplåtelse av tomträtt i nybildad fastighet vars mark helt eller delvis tidigare ingått i fastighet som varit upplåten till tomträttshavaren med tomträtt. Inte heller här blir avräkning av skatten på tidigare gällande inteckningar möjlig enligt den ordning utredningen föreslår i fråga om skatteavräkning vid intecknings- sanering. Utredningen föreslår därför att inteckningsöverföringar i dessa sammanhang bör undantas från skatt upp till ett belopp motsvarande skatten på de inteckningar som gällde i den tidigare tomträtten under samma förutsättningar som föreslagits för sammanläggningsfallen. Tredje styckethar utformats i enlighet härmed.

• Sida 74
•  Original

S kattesats

21 5 I paragrafen, som motsvarar 11 5 andra stycket SL. anges skattesatsen.

Skattens beräkning

22 5

Paragrafen innehåller bestämmelser om beräkningsgrunderna vid s.k. inteckningssanering. Nu gällande bestämmelser återfinns i 12 5 SL. I avsnitt 3.2.5 har redogjorts för de allmänna överväganden som föranlett förslagets utformning. Bestämmelserna har utformats under antagande att pantbrevs- konstruktionen kommer att införas för sådana inteckningar som kan komma att omfattas av reglerna.

Enligt förslaget begränsas avräkningsreglernas tillämpningsområde till samtidig dödning och nyinteckning. Endast i dessa fall föreligger enligt utredningens mening ett verkligt saneringsintresse. Förslaget i denna del medför att skatteavräkning inte kommer att kunna äga rum vid ”överföring" av inteckning från en inteckningsenhet som upphör att existera, trots att den nya inteckningen helt eller delvis omfattar samma egendom som den tidigare inteckningen. Det inteckningsområde som närmast berörs är inteckningar i fastigheter. Den föreslagna regeln innebär att man inte skattefritt kan föra över inteckningar vid fastighetsreglering. Enligt nuvarande regler torde avräkning mot det gamla inteckningsbeloppet kunna ske vid fastighetsregle- ring, eftersom nyinteckningen avser delvis samma egendom. Enligt utred- ningens mening överväger dock fördelarna med förslaget då det i detta fall inte föreligger någon egentlig saneringssituation.

Fastställande av skatt

23 5

' I denna paragraf behandlas tidpunkten för skattskyldighetens inträde. Nu gällande bestämmelser finns i 305 2 mom. tredje stycket a) - c) SL. Som närmare motiverats i avsnitt 3.2.7 anser utredningen att skattskyldighetens inträde bör förskjutas till den tidpunkt inskrivning beviljas. Bestämmelserna har utformats i enlighet härmed.

24 5

I paragrafen anges när beslut om skatt skall meddelas. I sak motsvarande bestämmelser finns f.n. i 30 5 1 mom. första stycket a) och b) och 30 5 1 mom. andra stycket SL. I konsekvens med utredningens ställningstagande i fråga om tidpunkten för skattskyldighetens inträde skall beslut om fastställelse av skatt meddelas när inskrivningsåtgärd beviljas. Genom den föreslagna ordningen minskar behovet av en bestämmelse om uppskov. En sådan bestämmelse kan dock inte undvaras. Det kan nämligen inte uteslutas att hinder för skattens fastställande föreligger trots att inskrivningsärendet kan avslutas. Bl.a. har uppskovsinstitutet kommit till användning vid enstaka tillfällen beträffande inskrivning av skepp, trots att systemet med vilande- förklaring inte förekommer inom detta område. Hos de inskrivningsmyn- digheter som tillämpar inskrivningsregister är varje vardag inskrivningsdag.

• Sida 75
•  Original

Möjligheten att till inskrivningsdagen hinna lämna kompletterande uppgifter för skatteärendets avgörande är därför begränsad.

25 5

Genom bestämmelserna i denna paragraf regleras skattskyldigheten dvs. ansvarigheten för skattens erläggande gentemot statsverket. Bestämmelser— na har sin motsvarighet i 325 SL första stycket a) och b) samt andra stycket.

Ifråga om skattskyldighet för förvärv anser utredningen att den nuvarande ordningen bör bestå med hänsyn till regelns syfte att säkerställa statens intresse. Första stycket a) i förslaget motsvarar därför nu gällande bestämmelse.

Ej heller beträffande inteckning har utredningen funnit skäl att föreslå någon ändring i sak. Emellertid har förslaget i denna del anpassats till pantbrevssystemets införande på samtliga inteckningsområden.

26 5

Enligt nuvarande ordning gäller den i 33 5 SL föreskrivna uppgiftsskyl- digheten även den som skäligen kan antas vara skattskyldig i den mån föreläggande meddelas av inskrivningsmyndigheten (33 5 tredje stycket SL). Denna bestämmelse har ej förts över då den enligt utredningens mening saknar praktisk betydelse inom det tillämpningsområde lagförslaget omfat- tar.

Vitesbestämmelserna har varit oförändrade sedan SL:s tillkomst. De skiljer sig numera från motsvarande bestämmelser i annan skattelagstiftning bl.a. genom föreskrivna maximi- och minimibelopp. Inom de flesta andra skatteområden, så även i AGL, är lägsta vitesbelopp 500 kr. och något maximibelopp anges inte. Förslaget har anpassats till denna ordning.

Betalning av skatt

27 5

Denna paragraf innehåller regler om betalningstid och betalningsmotta- gare. Bestämmelserna motsvarar i princip nuvarande bestämmelser i 36 5 första stycket SL.

28 5

Enligt denna paragraf, som motsvarar 365 tredje stycket SL, får inskrivningsmyndigheten bevilja anstånd med skattens erläggande om synnerliga skäl föreligger.

Denna bestämmelse bör tillämpas mycket restriktivt. Det skall vara fråga om nedsatt skatteinbetalningsförmåga på grund av oförvållad omständigheti situationer som ansluter till laga förfall.

29 5

Bestämmelserna i denna paragraf motsvarar i princip bestämmelserna i 365 fjärde stycket SL.

Enligt gällande ordning får beskattningsmyndigheten inte lämna ut den handling som ligger till grund för skattens fastställande eller, när det är fråga om inteckning inom de områden där systemet med pantbrev är infört,

• Sida 76
•  Original

pantbrev eller vilandebevis, förrän skatten har erlagts. Motsvarande gäller beträffande nationalitetshandling för skepp när inteckning överförs från skeppsbyggnadsregistret till skeppsregistret i samband med att skeppsbygge registreras som skepp. Syftet med bestämmelserna är att säkerställa betalningen av skatten. I praktiken upprätthålls detta krav genom att ärendet i fråga lämnas ut mot postförskott.

Till följd av utredningens förslag i fråga om tidpunkten för skattskyldig— hetens inträde och fastställelse av skatten kan inte förbudet mot att lämna ut handling längre upprätthållas när ansökan förklaras vilande. Detsamma gäller det nuvarande förbudet mot att lämna ut vilandebevis.

30 5 Denna paragraf motsvarar 37 5 2 mom. första och andra stycket SL.

31 5 Till denna paragraf har överförts bestämmelserna i 375 1 mom. SL.

Återvinning

32 5

Paragrafen innehåller bestämmelser om förutsättningarna för återvinning, första stycket, och om vad beslut om återvinning innebär, andra stycket. Bestämmelserna motsvarar 42 5 1 mom. första stycket b) och d) samt andra stycket SL. Till följd av utredningens förslag om tidpunkten för skattskyl— dighetens inträde - se avsnitt 3.2.7 - har övriga återvinningsfall i detta moment enligt nuvarande ordning kunnat slopas.

33 5

Till denna paragraf har förfarandebestämmelserna i 43 5 första stycket SL förts över.

Enligt bestämmelserna i 43 5 andra stycket SL får återvinning på grund av återtagen ansökan om inteckning ej beviljas om inte vilandebevis återställs. — Som en konsekvens av utredningens förslag om tidpunkten för skattefast- ställelse har denna grund för återvinning mönstrats ut.

143 5 sista stycket SL anges från vilken tidpunkt besvärstiden skall räknas i samband med en godkänd anmärkning enligt det särskilda förfarande som utredningen föreslagit slopat (3.3.1). Bestämmelsen har därför inte förts över till förslaget.

Besvär

34 5

I denna paragraf ges regler om besvärsförfarandet. Bestämmelserna motsvarar helt vad som enligt 445 SL gäller i fråga om besvär över inskrivningsmyndighets beslut.

35 5 Paragrafen motsvarar 45 5 SL.

• Sida 77
•  Original

Återbetalning

36 5

[ paragrafen regleras sättet för återbetalning av skatt på grund av återvinning eller då Överinstans fastställt skatten till lägre belopp än beskattningsmyndigheten beslutat samt vid dispens.

Gällande bestämmelser om återbetalning finns i 47 5 SL, varifrån huvudinnehållet i förslaget har hämtats. Vissa modifieringar har dock företagits.

Enligt gällande ordning skall länsstyrelsen i den ordning som är föreskriven i uppbördslagen återbetala skatt i de fall inskrivningsmyndighet är beskattningsmyndighet. Länsstyrelsens funktion vad gäller uppbörd vid för sen inbetalning. tilläggsbetalning och restavgift beträffande skatt fastställd av inskrivningsmyndighet har nyligen förts över till beskattnings- myndigheten genom ändringar 136 och 37 55 SL. Enligt utredningens mening bör därför även återbetalning av skatt ombesörjas av inskrivningsmyndighe- ten. Paragrafens första stycke har utformats i enlighet härmed.

Enligt 47 5 andra stycket SL utgår ränta på det återbetalade beloppet utom när återbetalning sker på grund av återvinning av hälften av dubbel stämpelskatt. Utredningen har föreslagit att denna återvinningsgrund skall utmönstras eftersom samma skattesats skall gälla för samtliga skattepliktiga förvärv av fast egendom och tomträtt. Som en konsekvens härav kommer förutsättningar för ifrågavarande undantag beträffande ränta att bortfalla. Ränta skall således i princip utgå i samtliga fall av återbetalning av skatt.

Ränta utgår för närvarande enligt 47 5 andra stycket SL med 5 % per år fr.o.m. dagen för inbetalning på grund av det ursprungliga beslutet om fastställande av skatt t.o.m. dagen för återbetalning, dock längst tills en månad förflutit sedan det beslut som grundar återbetalningen vunnit laga kraft. Utredningen föreslår att sistnämnda tidsgräns slopas eftersom utredningen anser det felaktigt att fördröjning i handläggningen från utbetalande myndighets sida drabbar enskild part. Som anförts under avnsitt 3.1 har utredningen avstått från att föreslå bestämmelser om dröjsmålsränta med hänsyn till att skatteindrivningsutredningen har till uppgift att se över ränte- och restavgiftskomplexeti sin helhet. Utredningen anser trots detta att räntesatsen vid återbetalning bör ändras till den i andra skatteåterbetalnings- sammanhang gängse, nämligen den räntesatskonstruktion som gäller enligt uppbördslagen. Av samma skäl föreslås att minimibeloppet för utbetalning av ränta höjs till 50 kr. *

Paragrafens andra och tredje stycke har utformats under beaktande av vad ovan sagts.

Tillsyn över beslut om skatt

37 5 Till denna paragraf har överförts innehållet i bestämmelserna i 48 5 SL samt tillämpliga delar av 495 SL.

• Sida 78
•  Original

Särskilda föreskrifter

38 5

Föreskriften motsvaras i tillämpliga delar av 56 5 SL. Som anförts i avsnitt 3.2.9 anser utredningen att det även i fortsättningen skall vara möjligt att i särskilda fall befria från eller återbetala stämpelskatt om synnerliga skäl föreligger.

Bestämmelsen i 56 5 sista stycket SL avser det fallet att befogenheten att meddela dispens delegeras till inskrivningsmyndigheten. Sådan delegering har hittills inte förekommit och enligt utredningens mening bör även framdeles beskattnings- och dispensutövningen hållas åtskilda. Bestämmel- sen har därför inte tagits med i paragraftexten.

39 5

Till denna paragraf har överförts bestämmelserna i 38 a 5 SL vilka ger regeringen möjlighet att utfärda de särföreskrifter som behövs där inskriv- ningsregister förekommer. I dessa fall finns fångeshandlingar m.m. hos inskrivningsmyndigheterna medan bevis om lagfart m.m. utfärdas av CFD. Kravet på att handling som ligger till grund för skattens fastställande inte får lämnas ut förrän skatten har betalts, dvs. att fångeshandling och lagfartsbevis skall expedieras samtidigt mot postförskott, kan svårligen upprätthållas i dessa fall. Möjligheten för regeringen att besluta om undantag från dessa krav bör alltjämt kvarstå.

40 5 Paragrafen motsvarar 575 SL och bemyndigar regeringen att meddela eller förordna annan myndighet att meddela tillämpningsföreskrifter.

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

Punkt 1 Som tidigare framgått föreslår utredningen att bestämmelserna om stämpelskatt på aktier tas in i en särskild lag anpassad till den kommande förfarandelagstiftningen på punktskatteområdet. Av praktiska skäl bör den föreslagna lagen om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter träda i kraft vid samma tidpunkt. Eftersom denna inte är känd för utredningen har något förslag om tidpunkt för ikraftträdande av förevarande lagförslag inte lämnats.

Punkt2 I princip anser utredningen att den nya lagen skall tillämpas fullt ut i ärenden som avgörs efter ikraftträdandet. Utredningens förslag innebär emellertid bl.a. att tidpunkten för skattskyldighetens inträde förskjuts till inskrivningsärendets definitiva avgörande (se avsnitt 3.2.6). På fastighets- rättens område kommer därigenom övergångsvis ärenden att slutligt avgöras efter ikraftträdandet varvid skattskyldighet inträder enligt de nya reglerna trots att skatt har fastställts före ikraftträdandet enligt nuvarande bestäm- melser. I syfte att förhindra att skatt tas ut ännu en gång i dessa fall stadgas i denna bestämmelse att de äldre bestämmelserna (närmast 105 och 11 5 tredje stycket 2) SL) fortfarande skall gälla. Bestämmelsens syfte är också att förhindra att tillämpningsproblem uppstår i fråga om vilken skattesats juridiska personers fastighetsförvärv skall beräknas efter i det fall att skatt har fastställts i samband med vilandeförklaring som har beslutats före

• Sida 79
•  Original

ikraftträdandet och där inskrivningsärendet slutligt avgörs efter ikraftträdan- det. Av bestämmelsen följer att den äldre skattesatsen skall tillämpas även i dessa fall.

Punkt 3 Bestämmelsen motsvarar punkt 4 i övergångsbestämmelserna till SL.

Punkt 4 Denna bestämmelse motsvarar punkt 5 i övergångsbestämmelser- na till SL.

Punkt 5 Denna bestämmelse avser inlösen enligt ensittarlagen och behandlas närmare i specialmotiveringen till 6 &.

Punkt 6 Utredningens förslag till bestämmelser om avräkning av skatt vid inteckningssanering (22 &) innehåller inte någon motsvarighet till den enligt 12 & SL gällande ettårsfristen. Utredningen anser dock att vid ikraftträdan- det löpande ettårsfrister bör få utnyttjas.

Punkt 7 Bestämmelserna om återvinning enligt utredningens förslag (32 &, avsnitt 3.2.8) innebär avsevärda begränsningar i förhållande till gällande ordning. Enligt utredningens mening bör de vid ikraftträdandet löpande tidsfristerna för rätt till återvinning enligt SL kunna utnyttjas även om detta innebär att de nuvarande bestämmelserna kommer att gälla under lång tid. Detta gäller särskilt i sådana fall där dubbel stämpelskatt har betalts.

Punkt 8 Genom denna bestämmelse blir den nya lagens bestämmelser tillämpliga om det i andra lagar eller författningar hänvisas till motsvarande bestämmelser i SL. Övergångsbestämmelsen täcker emellertid inte sådana fall där en hänvisning avser SL som sådan. Utredningens förslag förutsätter därför redaktionella ändringar i följande författningar: Zl skattebrottslagen (1971: 69),

lagen (1971: 1072) om förmånsberättigade skattefordringar m.m., C fastighetsdatakungörelsen (1974: 1058), :| bevissäkringslagen (1975: 1027),

förordningen (1979:293) om befrielse från eller återbetalning av viss stämpelskatt,

förordningen (1979: 572) med tingsrättsinstruktion och förordningen (1982: 1037) med instruktion för kammarkollegiet.

• Sida 80
•  Original

• Sida 81
•  Original

Särskilt yttrande Av experten F. A. af Sandeberg

E fterbeskattnin g

Stämpelskattelagen saknar bestämmelser om efterbeskattning. Det upp- kommer inte sällan behov av en sådan möjlighet. Har en ”preliminär" köpeskilling kommit att ligga till grund för skatten eller har kontrahenterna redan vid överlåtelsen i handlingarna satt ut en lägre köpeskilling än den verkliga är det i dag osäkert om ytterligare skatt kan uttagas. Rättelse kan inte ske besvärsvägen. I praktiken har frågan i bland kunnat lösas så att inskrivningsmyndighet sedan förhållandet anmälts av köparen och sedan även säljaren hörts tagit upp anmälningen som ett nytt ärende och debiterat mer skatt. Detta tillvägagångssätt har dock underkänts av två hovrätter och frågan är nu hänskjuten till högsta domstolen. Enligt min mening är behovet av lagstiftning påkallat eftersom det både för berörda myndigheter och för den som vill betala korrekt skatt förefaller otillfredsställande att ändring inte kan ske. Omgången att efter process undanröja lagfarten och sedan söka ny lagfart på köpehandling med den rätta köpeskillingen utnyttjas av förståeliga skäl inte.

Jag föreslår en bestämmelse av följande innebörd.

Har köpehandling upptagit preliminär köpeskilling eller eljest oriktig köpeskilling och har stämpelskatt till följd härav uttagits med för lågt belopp äger inskrivningsmyndigheten uttaga ytterligare skatt.

Rättelse av felaktigt beslut

I sak ense med utredningen vill jag dock framföra följande.

Med hänsyn till felens art framstår inte sällan de rättelsemöjligheter som stå till buds som omständliga. Det normala är att klaga till hovrätt. I vissa fall kan det ganska komplicerade anmärkningsförfarandet användas. Enligt RB 17: 15 kan dock självrättelse ske av uppenbara skriv- och räknefel.

Det är mycket vanligt med skattebeslut där uppenbara fel förekommit. Ofta är de förorsakade av att värderingshandlingarna är oriktiga. Det skulle vara lämpligt inte bara att befria hovrätterna från denna typ av stämpelskat- temål utan även skapa ett enklare förfarande.

Instansordningen skulle rubbas om det infördes en prövningsinstans vid sidan av inskrivningsmyndighet och hovrätt exempelvis granskningsmyndig— heten. Däremot är det en framkomlig väg att utöka inskrivningsmyndighe- ternas möjligheter till självrättelse. Om de enligt RB 17: 15 avser uppenbara skriv- och räknefel så bör de med fördel när det gäller stämpelskatt kunna

• Sida 82
•  Original

utökas till att avse även andra uppenbara fel. Parterna vid rättelseförfarandet bör vara skattskyldig och granskningsmyndigheten. De skall beredas tillfälle till yttrande.

Värderingsreglerna

Det är värdefullt om man utan att tynga lagtexten kan göra bestämmelserna så kompletta som möjligt. För värdering av lös egendom exempelvis aktier, lösa saker och rätt till livränta, torde reglerna i 23 & arvsskatte- och gåvoskattelagen kunnat analogivis tillämpas. Så skall ske även i framtiden. I praktiken kan konstateras att det i bland uppstår felaktigheter eller diskussioner rörande värdering av här berörd egendom eftersom ingen uttrycklig föreskrift finns i SL. Erfarenhetsmässigt skulle det vara till fördel om en värderingsbestämmelse kunde intagas i lagtexten eller i förordningen om stämpelskatt vid inskrivningsmyndighet.

Enligt min mening skulle följande vara tillräckligt. Lös egendom värderas enligt 23 % arvsskatte- och gåvoskattelagen.

• Sida 83
•  Original

Justitiedepartementet

Nytt militärt ansvarssystem, [2] Ersättning för miljöskador. [7]

Finansdepartementet

Skatteregler om traktamenten m.m. [3] Koncession för försäkringsrörelse. [5] Stämpelskatt. [8]

Utbildningsdepartementet

Fristående skolor för inte längre skolpliktiga elever. ['l]

Jordbruksdepartementet Radon i bostäder. [6]

Arbetsmarknadsdepartementet Om hälften vore kvinnor, [4]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.

• Sida 108
•  Original

';r Halimi-'em' . .5

.. . c .it; 4 tua.

'"! mm;-*. :. - .ur .j . J.M.-u.: ..i'L-.. ..wn. .l

• Sida 109
•  Original

• Sida 110
•  Original