NJA 1984 s. 316
I samband med dom i mål vari part beviljats allmän rättshjälp beslöt TR:n att parten inte skulle erlägga rättshjälpsavgift. Sedan parten fullföljt talan mot domen, förordnade HovR:n att rättshjälpen skulle upphöra och förpliktade HovR:n parten att till statsverket återbetala rättshjälpskostnaderna i såväl TR:n som HovR:n. Eftersom TR:ns beslut rörande rättshjälpsavgift inte överklagats, har HovR:n ansetts inte ha ägt ingå i prövning av om parten borde åläggas återbetalningsskyldighet till statsverket för rättshjälpskostnaderna i TR:n.
Mölndals TR
Mölndals kommun väckte efter ansökan om stämning å R.C. och T.L. vid Mölndals TR talan dels om fastställelse av att de inte hade någon nyttjanderätt till viss fast egendom dels om förpliktande för dem att avflytta från egendomen i fråga.
R.C. och T.L. hade beviljats allmän rättshjälp i målet med gemensamt biträde.
Sedan TR:n i deldom d 18 sept 1981 på grund av R.C:s medgivande förklarat att R.C. inte hade nyttjanderätt till den fasta egendomen meddelade TR:n (rådmännen Duus och Ligner samt tingsfiskalen Wikström) dom d 18 dec 1981, varigenom kommunens talan i huvudsaken i övrigt bifölls och i fråga om rättshjälpskostnaderna, som uppgick till för R.C. 6 846 kr och för T.L. 2 713 kr, rättshjälpsavgiften för såväl R.C. som T.L. fastställdes till 0 kr.
R.C. och T.L. fullföljde talan i huvudsaken med yrkande att kommunens talan måtte ogillas.
Kommunen bestred ändring.
HovR:n (hovrättslagmannen Öhrbom, hovrättsrådet Helling, hovrättsassessorn Bengtsson och adj led Westerling, referent) anförde i dom d 16 juni 1982:
Domskäl
Domskäl. HovR:n finner såväl R.C:s som T.L:s vadetalan uppenbart ogrundad. - - -
Vid angiven bedömning i huvudsaken och med hänsyn till omständigheterna i övrigt kan R.C. och T.L. ej anses ha befogat intresse av att få sin sak behandlad. På grund härav och då det ej kan anses uppenbart obilligt skall enligt 34 § 1 st 4 rättshjälpslagen R.C. och T.L. beviljad allmän rättshjälp upphöra. Enär R.C. och T.L. framställt påståenden och invändningar, som de måste ha insett eller i vart fall bort inse sakna fog, har de genom vårdslöshet föranlett ökade kostnader för rättshjälpen. R.C. och T.L. bör därför själva bära samtliga kostnader vid TR:n och i HovR:n för respektive rättshjälp.
Domslut
Domslut. HovR:n fastställer TR:ns dom. - - -
HovR: n fastställer ersättning enligt rättshjälpslagen åt (biträdet) till skäliga ansedda 1 000 kr, avseende arbete. Av ersättningen utgor hälften kostnad för R.C:s rättshjälp och hälften kostnad för T.L:s rättshjälp.
HovR:n förordnar att den för envar av R.C. och T.L. beviljade allmänna rättshjälpen skall upphöra. R.C. och T.L. skall till statsverket återbetala kostnaden för rättshjälpen, R.C. med 7 346 kr och T.L. med 3 213 kr.
HD
R.C. och T.L. sökte revision och yrkade att HD måtte bestämma att rättshjälpen skulle bestå och att de skulle befrias från den återbetalningsskyldighet för rättshjälpskostnaderna, som ålagts dem av HovR:n, i vart fall till den del återbetalningsskyldigheten avsåg rättshjälpskostnaderna vid TR:n.
Domstolsverket medgav att R.C. och T.L. befriades från återbetalningsskyldigheten såvitt den avsåg rättshjälpskostnaderna vid TR:n men bestred i övrigt ändring.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Almbladh, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande slutliga beslut:
Domskäl
Skäl. I fråga om rättshjälpens upphörande saknas anledning att frångå HovR:n:s bedömning.
När det beslutas att allmän rättshjälp skall upphöra på grund av att den rättssökande ej längre kan anses ha befogat intresse av att få sin sak behandlad skall enligt 34 § 4 st rättshjälpslagen (1972:429) den som har haft rättshjälpen själv bära kostnaderna för denna om inte särskilda skäl föranleder annat. I bestämmelsen anges emellertid inte hur det skall förfaras i fall där domstol redan före förordnandet om rättshjälpens upphörande beslutat om i vilken omfattning den rättssökande skall bära rättshjälpskostnaderna.
Enligt 28 § rättshjälpslagen skall domstol i mål eller ärende vid domstolen genom att fastställa rättshjälpsavgift göra en fördelning av ditintills uppkomna rättshjälpskostnader mellan statsverket och den rättssökande. Den rättssökande kan enligt 49 § rättshjälpslagen föra talan mot beslut om rättshjälpsavgift. Även domstolsverket har enligt 49 a § samma lag rätt att föra talan mot beslutet.
Om ett mål vandrar genom flera instanser skall rättshjälpsavgiften fastställas av varje instans. Formellt meddelar då den högre instansen jämlikt 28 § 1 st sista punkten rättshjälpslagen nytt beslut om rättshjälpsavgift som innefattar den vid den lägre rätten fastställda rättshjälpsavgiften. Av förarbetena till rättshjälpslagen i dess nu gällande lydelse framgår att den högre instansen då skall pröva om rättshjälpsavgiftens storlek bör påverkas av förfarandet i den högre instansen. Har den lägre instansens beslut om rättshjälpsavgift överklagats av den rättssökande eller domstolsverket har den högre instansen i anledning av denna talan dessutom att pröva om förfarandet i den lägre instansen bör påverka avgiftens storlek. (Se prop 1978/79:90, s 104 ff samt s 180 ff.)
Vad som anförts ovan ger vid handen att den nu gällande ordningen för slutreglering av kostnadsansvaret mellan den rättssökande och statsverket är uppbyggd på den förutsättningen - som också överensstämmer med allmänna processuella grundsatser - att vad domstol förordnat om omfattningen av den rättssökandes kostnadsansvar för vissa kostnader inte annat än i anledning av särskild talan mot beslutet skall kunna ändras.
I förevarande mål har TR:n då den skilt målet ifrån sig fastställt rättshjälpsavgiften för envar av R.C. och T.L. till maximibeloppet för hans rättshjälpsavgift eller till 0 kr. Därigenom har TR:n beslutat att R.C. och T.L. inte skall till någon del bära rättshjälpskostnaderna i TR:n. TR:ns beslut om rättshjälpsavgift har inte överklagats. HovR:n har följaktligen inte ägt ingå i prövning av om R.C. och T.L. borde åläggas återbetalningsskyldighet till statsverket för rättshjälpskostnaderna i TR:n. HovR:ns beslut i denna del skall därför undanröjas.
Såsom närmare utvecklats av HD i NJA 1983 s 221 bör i fall av den typ som nu är i fråga visserligen parts kostnadsansvar vid upphörande av allmän rättshjälp regelmässigt begränsas till maximibeloppet för rättshjälpsavgiften men bör - i linje med vad som i 29 § rättshjälpslagen stadgats rörande fastställande av rättshjälpsavgift - denna begränsning inte gälla för kostnader som den rättssökande föranlett genom vårdslöshet eller försummelse.
Vid fullföljd av talan mot TR:ns dom och under handläggningen i HovR:n åberopade R.C. och T.L. samma omständigheter till stöd för sin vadetalan som de åberopat vid TR:n samt det förhållandet att Mölndals kommun inte hade styrkt att de inte hade en nyttjanderätt av det slag de påstod. Mot bakgrund av vad TR:n anfört i sin dom, vars innebörd får förutsättas ha klargjorts för dem av deras juridiska biträde, måste de emellertid ha insett att de inte med stöd av de av dem åberopade omständigheterna kunnat vinna någon framgång i målet. R.C:s och T.L:s åtgärd att trots detta fullfölja talan till HovR:n har utgjort vårdslöshet från deras sida. De skall därför i enlighet med vad HovR:n funnit åläggas betalningsskyldighet för sina rättshjälpskostnader i HovR:n.
Slut. HD undanröjer HovR:ns dom i vad den avser R.C. och T.L. ålagd återbetalningsskyldighet för rättshjälpskostnader i TR:n. HD fastställer i övrigt HovR:ns dom såvitt nu är i fråga, i följd varav envar av R.C. och T.L. skall till statsverket återbetala 500 kr avseende rättshjälpskostnader i HovR:n.
HD (JustR:n Fredlund, Welamson, referent, Knutsson, Ehrner och Gad) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.