NJA 1984 s. 32
Arvsskattemål. Testamentsdonation av fastighet avsedd att användas som semesterhem för viss kategori personal hos en ideell förening har förklarats enligt 3 § arvsskattelagen fri från skatt när föreningens (Ersta diakonisällskap) huvudsakliga ändamål är sådana som avses i nämnda lagrum.
HovR:n
(Jfr 1959 s 248 och 1961 s 301)
Genom testamente d 6 okt 1963 förordnade L.L. från Plintsberg i Leksands socken bl a att den henne tillhöriga fastigheten Plintsberg 32:8 i Leksands socken jämte därtill hörande möbler, husgeråd, mattor, gardiner, linne och övrigt lösöre, som icke ingick i övriga legat, efter hennes död under namn av "L.L:s donation" skulle tillfalla Ersta diakonissanstalt, Stockholm. Vidare anförde hon i testamentet att det var hennes önskemål att legatet, kompletterat av ledningens för diakonissanstalten goda vilja, skulle bereda möjlighet för anstaltens systrar - då företrädesvis de yngre - och dess vänner och anhöriga, att i Plintsberg 32:8 få en fast såväl semester- som rekreationsplats.
L.L. avled d 18 okt 1980 och efterlämnade såsom dödsbodelägare tre syskon barn och två universella testamentstagare.
Bouppteckning efter L.L. inregistrerades vid Leksands TR d 13 juli 1981 och utvisade en behållning av 122 171 kr.
TR:n (tingsnotarien Blomgren) beräknade värdet av det Ersta diakonissanstalt tillkommande legatet till 31 000 kr. Arvsskatt fastställdes för denna lott till 4 320 kr.
Ersta diakonisällskap anförde såsom innehavare av Ersta diakonissanstalt besvär över TR:ns beslut i Svea HovR och yrkade återfående av det erlagda skattebeloppet, 4 320 kr, jämte ränta.
Till stöd för sin talan anförde sällskapet: Enligt stadgarna är sällskapets ändamål att utöva egen diakonal verksamhet i form av vård av behövande ålderstigna, sjuka, handikappade eller eljest nödlidande och vårdbehövande, att utbilda diakonissor, diakoner och andra medarbetare - i huvudsak ungdom - till egen, svenska kyrkans och samhällets tjänst för vård och fostran, att även på annat sätt främja en kristen människovård i form av omsorg om barn och ungdom, ålderstigna, sjuka, handikappade och andra som är i behov av hjälp och stöd, samt att främja vetenskaplig forskning inom områden av betydelse för sällskapets verksamhet. Sällskapets verksamhet är således av sådan beskaffenhet som avses i 3 § lagen om arvsskatt och gåvoskatt, varför sällskapet är befriat från skattskyldighet.
Kammarkollegiet bestred bifall till besvären och anförde: Ersta diakonisällskaps ändamål är sådana att de berättigar till skattefrihet enligt 3 § arvsskattelagen. Avgörande för om skattefrihet skall beviljas är emellertid det ändamål som föreskrivits i testamentet och att detta är sådant att det uppfyller kraven för skattefrihet. Avsikten med legatet till diakonissanstalten berättigar ej till skattefrihet enligt 3 § arvsskattelagen.
HovR:n (hovrättslagmannen Litzén, hovrättsrådet Åslund, referent, och adj led Kerstin Andersson) anförde i beslut d 24 juni 1982:
Domskäl
Skäl. HovR:n finner att det huvudsakliga ändamålet med donationen inte kan anses vara sådant som enligt 3 § lagen om arvsskatt och gåvoskatt befriar från skattskyldighet.
HovR:ns avgörande. HovR:n lämnar besvären utan bifall.
Hovrättsrådet Holmbergh var skiljaktig och anförde: Ersta diakonisällskap har sådana ändamål och sådan verksamhet, att sällskapet åtnjuter skattebefrielse jämlikt 3 § arvsskattelagen. En testamentslott, som utan närmare villkor tillfaller sällskapet, skall alltså inte beläggas med arvsskatt. När en testamentslott givits med särskilda villkor eller ändamålsbestämmelser bli dessa avgörande för skattebefrielsen. Men sådana särskilda bestämmelser måste tolkas och tillämpas i belysning av mottagarens (sällskapets) ändamål och verksamhet.
Att utge semesterersättning och att hålla semesterhem för anställda god tages vid inkomstbeskattning som arbetsgivares utgifter för inkomsts förvärvande. Om sällskapet fått en fastighet utan särskilt villkor och bestämt att fastigheten skall användas som semesterhem, måste användandet anses i överensstämmelse med sällskapets ändamål, och skattefrihet måste anses föreligga enligt 3 § arvsskattelagen.
Det förhållandet att det testamentariska förordnandet avser en vidare krets än sällskapets anställda och medarbetare innebär icke att förordnandets huvudsakliga ändamål är annat än nyss sagts. Genom tillkomsten av semesterhem underlättas sällskapets möjligheter att få personal till sin verksamhet. Enligt min mening är L.L:s donation så anknuten till de ändamål sällskapet främjar, att förutsättningarna för skattebefrielse enligt 3 § arvsskattelagen uppfyllts. Med ändring av TR:ns beslut befriar jag sällskapet från ålagd arvsskatt.
Ersta diakonisällskap anförde besvär och yrkade att dess förvärv skulle förklaras fritt från arvsskatt samt att sällskapet skulle berättigas att återfå erlagd skatt jämte ränta.
Kammarkollegiet bestred ändring.
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Östling, hemställde i betänkande om följande beslut:
Skäl. I L.L:s testamente har beträffande den ifrågavarande donationen såsom "önskemål" angivits att fastigheten med därtill hörande lösöre skulle tjäna som semester- och rekreationsplats för diakonissanstaltens systrar samt deras anhöriga och vänner. Det finns i arvsskatteärendet inte anledning att räkna med annat än att diakonisällskapet kommer att ställa sig dessa anvisningar till efterrättelse. Ändamålet är, isolerat sett, inte sådant som kan leda till skattefrihet enligt 3 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt.
Som kammarkollegiet har vitsordat är emellertid Ersta diakonisällskaps huvudsakliga ändamål sådana att de berättigar till skattefrihet enligt nämnda lagrum i arvsskattelagen. Av utredningen framgår att diakonisällskapet för driften av sina olika verksamhetsgrenar har ett stort antal anställda av olika kategorier. Härav följer att sällskapet har att i betydande omfattning bedriva även personalvårdande verksamhet. Att hålla semesterhem för anställda är för en arbetsgivare av sällskapets storlek att anse som ett normalt inslag i personalvården, och beaktas bör att kostnader till skäligt belopp för semesterhem godtas såsom avdragsgilla personalkostnader vid inkomstbeskattningen av företag.
I betraktande av det sagda kan L.L:s donation, som disponeras av diakonisällskapets ordinarie förvaltningsorgan, till sitt ändamål inte anses falla utanför ramen för sällskapets verksamhet i stort eller vara främmande för dess syften. Testamentsförordnandet till diakonisällskapets förmån får i stället - på samma sätt som om det inte hade varit förenat med särskilda villkor - anses huvudsakligen främja de ändamål som diakonisällskapet har.
På grund av det anförda finner HD att arvsskatt inte skall utgå för det legat som tillkommer Ersta diakonisällskap.
Slut. Med ändring av HovR:ns beslut förklarar HD det till Ersta diakonisällskap utgående legatet efter L.L. vara fritt från arvsskatt, i följd varav den sammanlagda arvsskatten på behållningen efter L.L. utgör 17 472 kr.
HD (JustR:n Westerlind, Hessler, Knutsson, Broomé, referent, och Magnusson) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.