NJA 1984 s. 441

Domskäl

TR:n (ordf tingsfiskalen Swenman-Bergquist) anförde i dom d 7 juni 1983:

Domskäl. B.G. har förnekat vad åklagaren lagt honom till last.

På åklagarens begäran har M.F. hörts i sin egenskap av målsägande. Hon har berättat i huvudsak: Hon har känt B.G. alltsedan 1971. De flyttade till en gemensam bostad d 1 juli 1972. Under hela tiden de levat tillsammans har hon misshandlats minst en gång varje år. B.G. har bl a slagit henne på kroppen, gjort strypförsök och hällt sprit i hennes öga. Hon har gjort flera polisanmälningar men alltid tagit tillbaka dem, så även i maj 1980 när B.G. var "häktad" en natt. Våldet har trappats upp med åren och kulminerade i juni förra året. Fram till mars 1982 bodde nämligen hennes son hemma och kunde ingripa. Händelsen d 12 juni startade med ett allmänt gräl. Hon "mopsade upp sig" och klagade över att B.G. tagit hem sprit. När hon sa detta till B.G. "smällde det". Han slog henne hårt i mellangärdet, på armar och ben. Hon kan inte säkert påstå att det var knytnävsslag eftersom det gick så fort. Hon blev emellertid så blåslagen, att hon ringde sin chef och bad om en veckas semester. Hon har mycket kundkontakter i sitt arbete som revisor och ville inte visa sig som hon såg ut. Vid tillfället hade bägge druckit sprit. Hon har svårt att bedöma vem som druckit mest. Hon har inte själv alkoholproblem men dricker när B.G. dricker. Han har spritproblem och har t o m tagit labsprit med sig hem från jobbet, vilket hon påtalat för hans chef. Efter det inträffade åkte hon till bekanta på Kungsholmen och stannade där en dag. Påföljande dag d 14 juni tog hon med sin far hem för hon vågade inte sova ensam hemma med B.G.. Han skulle egentligen arbeta d 15 juni men på morgonen gick han inte dit. Han påstod att hon och fadern pratat hela natten och stört B.G:s sömn. Han var därför för trött att arbeta. Hon och fadern lämnade lägenheten och senare på dagen återvände hon ensam. Hon ville nämligen vara hemma påföljande dag som var hennes födelsedag. Hennes föräldrar och barn brukar uppvakta då. På kvällen d 15 juni drack hon och B.G. sprit. Först var det trevligt men sedan urartade det. Hon blev trött och ville lägga sig. B.G. slet då av henne långbyxorna och kastade upp henne i en fåtölj. Han slet upp blusen så att knapparna flög. Han halvlade sig ovanpå henne. Hon hamnade på rygg på golvet och ålade sig genom lägenheten med honom ovanpå. Han förde upp sin hand i hennes underliv flera gånger. Hon skrek "sluta" och "Aj aj" hela tiden. Hennes trosor blev helt nerblodade. Han slutade tvärt. Hon rusade ut ur lägenheten iförd bara trosor och blus. Hon ringde på tre dörrar men det var ingen som öppnade. Hon ringde då på dörren till egna bostaden men B.G. öppnade inte. Hon satte sig utanför. Till slut öppnade B.G.. Han var mycket ångerfull. Eftersom hon lovat följa med B.G. till företagsläkaren påföljande dag kl. 10, tänkte hon att hon kunde få hjälp där med B.G:s problem och sa till honom att de skulle glömma det inträffade. Bägge gick och la sig att sova. På morgonen vaknade hon. B.G. ville inte ha kaffe. Hon tog sina vitamintabletter och ett par tabletter som låg på matbordet. Hon trodde det var järntabletter. Emellertid somnade hon om och vaknade av att telefonen ringde strax efter kl 10. Det var B.G:s fackordförande som ringde från företagsläkaren. B.G. talade med doktorn och sa sedan till henne att han fått ny tid kl 16. Hon åkte till sina föräldrar och ringde hem kl 16.30 för att höra om B.G. gått till doktorn. Han var hemma och ville prompt veta var hon fanns. Hon talade inte om det. Hon blev mycket dålig av de tabletter hon fått i sig och fick på kvällen åka ambulans till Huddinge sjukhus. Där talade hon med en mentalsköterska som ordnade plats åt henne på Alla kvinnors hus (AKH). Tillsammans med en assistent från AKH åkte hon nästa dag till Södersjukhusets gynekologklinik för att få underlivsskadorna undersökta. I samvaron med B.G. har det väl hänt att hon själv blivit våldsam eftersom hon varit slagpåse i 10 år. Hon har dock aldrig, som påståtts, slagit släktingar till honom eller till dem sagt att hon skulle strypa B.G.. Hon har inte heller kört ut B.G. från deras lägenhet men väl stängt honom ute ibland.

B.G. har närmare hörd över åtalet berättat i huvudsak: Han träffade M.F. 1971. Hon bodde då hos en pensionär som hade spritproblem. Hon var då arbetslös och drack mycket sprit. B.G. tog hand om henne. Hon fick flytta till hans bostad i Västertorp. Hennes son, som var omhändertagen och bodde i Älvsbyn, hälsade på och ville flytta tillbaka till sin mamma. Barnavårdsnämnden gav klartecken om de skaffade större bostad. B.G. kan inte erinra sig vad som hände d 12 juni 1982. Det kan ha varit ett tillfälle som M.F. gick "bärsärkagång" i lägenheten och han tagit tag i henne hårt för att lugna ner henne. Han slog henne inte direkt utan ruskade om henne. Han får skulden för alla hennes blåmärken även sådana som åstadkommits av hennes söner. Det är lätt att skylla på B.G. som tagit livet av en kvinna för länge sedan. M.F. är lugn när hon är nykter. Med sprit i sig blir hon våldsam och slår honom. När hon har köpt brännvin lämnar han lägenheten och går ut. - Natten innan läkarbesöket d 16 juni 1982 sov han ute som vid flera andra tillfällen i källaren. Han försov sig och vaknade omkring kl 11. Han var utelåst och ringde till doktorn från en telefonkiosk. Han fick ny tid till eftermiddagen samma dag. Han gick hem för att tvätta sig. Han fick inte komma in. M.F. sa "Där ute kan du stå din jäkel". Han kan inte uttala sig om hur hon fått påstådda underlivsskador. Han vet inte ens om hon var hemma på natten. Vidare tror han att hon haft andra herrbekanta. Hennes beskyllningar mot honom är en direkt följd av att han i början av juni, när hon kom hem från en kurs i Danmark, föreslog att de skulle separera eftersom hon bara klagade på honom. Hon "vände på klacken" och sa att om de skulle separera, skulle hon "ställa till ett helvete" för honom.

På B.G:s begäran har hans svåger G.S., f 1920, och hans systerson J.S., f 1960, hörts som vittnen.

G.S. har berättat sammanfattningsvis; B.G. har vid flera tillfällen bott hemma hos honom och hans fru när M.F. varit för jobbig för honom. Senast ringde B.G. på kvällen d 12 febr 1982 och sa "Hör du G.S. skall du komma hem och hämta mig, jag klarar inte det här för nu håller hon på att ta ner mig totalt". G.S. åkte dit. M.F. började prata inställsamt men han svarade inte utan stod bara och väntade på B.G.. Plötsligt gav hon G.S. en "dagsedel". Han och B.G. gick mot dörren. Hon skrek åt B.G. "Dig din djävel skall jag knåda". Påföljande dag åkte G.S., troligen också hans son samt B.G. till lägenheten för att hämta deklarationshandlingar. Hon vägrade öppna dörren. Polis tillkallades men hon öppnade ändå inte. - Varje gång G.S. hämtat B.G. har M.F. varit betydligt fullare än B.G. som själv sagt att han flera gånger fått sova i källaren på grund av hennes uppträdande. G.S. har aldrig sett eller hört talas om att B.G. misshandlat M.F..

J.S. har berättat i huvudsak: Dagen efter det han, hans far och B.G. försökte komma in i lägenheten efter deklarationshandlingar åkte J.S., B.G. och X.X. åter dit. J.S. och X.X. kom då in och X.X. hämtade handlingarna i köket. M.F. gav J.S. en örfil utan anledning och sa sedan att "man skulle strypa B.G. med en snara". På J.S:s fråga om hon menade allvar bekräftade hon det. Hon verkade påverkad. Sedan visade hon blåmärken på sina armar som hon påstod att hennes son Kenneth åstadkommit.

Åklagaren har som skriftlig bevisning åberopat rättsintyg utfärdat d 25 aug 1982 av leg läk L.S. vid gynekologkliniken på Södersjukhuset. Hon uttalar: Ang patienten M.F. - - - Patienten uppsökte mig på Södersjukhusets gynekologiska akutmottagning d 17 juni 1982.

Patienten uppgav att hon blivit misshandlad av sin make, dels d 13 juni 1982 då hon blivit slagen med knytnäve, dels d 16 juni 1982 då hon blivit nerknuffad i golvet av maken samt att denne därefter upprepade gången kört upp flera fingrar i underlivet på henne. Patienten hade hela tiden försökt komma undan genom att åla sig baklänges på golvet, men maken förföljde henne hela tiden genom våningen. Patienten uppgav att hon d 16 juni 1982 haft blödning från underlivet.

Vid undersökning d 17 juni 1982 framkommer följande skador:

Bedömning.

Vid undersökningen framkommer ingenting som motsäger patientens lämnade berättelse.

Vid förnyad undersökning på gynekologmottagningen Södersjukhuset d 22 juni 1982 undersöktes patienten av överläkare U.R.. Vid gynekologundersökning framkom då inga synliga skador, (denna uppgift hämtad ur journalen).

Ovanstående intygas på heder och samvete.

TR:ns bedömning.

M.F. har avgivit en fyllig berättelse om sitt förhållande till B.G.. Hon har berättat om nu åtalade brott och om tidigare misshandelstillfällen som hon polisanmält men återtagit. Hon har vidare omtalat att B.G. överkonsumerar sprit men förnekat egna alkoholproblem. B.G. har å sin sida förnekat varje form av misshandel. Han har fastmera gjort gällande att M.F. till följd av alkoholmissbruk blir våldsam mot honom. - I målet är fråga främst om tilltro skall fästas till målsägandens uppgifter. M.F. har utförligt berättat om vad som enligt henne inträffat d 12 juni och d 16 juni 1982. De skador hon påstår ha ådragit sig vid tillfällena styrks också i stort av åberopat rättsintyg. Även om jämväl M.F. synes ha varit spritpåverkad vid dessa tillfällen och även i övrigt brukat alkohol i något större utsträckning än normalt, finner TR:n inte anledning att frånkänna hennes berättelse tilltro. Hennes berättelse skall läggas till grund för bedömning av åtalet. Angående händelsen d 12 juni 1982 har hon berättat om uppkomsten av och skadorna på armar och ben samt i mellangärdet. Hon har inte med säkerhet kunnat påstå att B.G. tilldelat henne knytnävsslag i magen. Hon har emellertid vid undersökning på Södersjukhuset d 17 juni 1982 haft skador på överarmarna och magen som väl motsvarar sådant våld åklagaren påstått dock att slaget i magen med hänsyn till hennes egna uppgifter kan ha varit av annan art än knytnävsslag. Vidkommande gärningen begången d 16 juni 1982 stöds M.F:s berättelse om våldet å henne helt av rättsintyget. B.G. skall således fällas till ansvar för misshandel.

Annan påföljd än fängelse är enligt TR:ns mening utesluten. Med hänsyn till omständigheterna vid händelserna kan fängelsestraffets längd sättas något lägre än det eljest skulle ha gjorts.

Domslut

Domslut. TR:n dömde B.G. till fängelse 4 mån.

Domskäl

Domskäl. I HovR:n har förnyade förhör hållits med samtliga de personer som har hörts vid TR:n. De har i allt väsentligt vidhållit de uppgifter som finns redovisade i TR:ns dom.

Lika med TR:n finner HovR:n utrett att B.G. har gjort sig skyldig till misshandel av M.F. vid de med åtalet avsedda två tillfällena.

När det gäller valet av påföljd beaktar HovR:n följande. B.G. och M.F. har sammanbott sedan början av 1970-talet. De har tidvis missbrukat sprit, och misshälligheter och handgripligheter har även förekommit mellan dem. Utredningen i målet visar också att M.F. stundtals har under årens lopp använt sin intellektuella överlägsenhet till att dominera och provocera B.G.. Hans i målet aktuella övergrepp mot henne bör ses mot bakgrund av dessa förhållanden. Enligt HovR:ns mening finns det därför skäl att - trots brottens art - välja en icke frihetsberövande påföljd. Denna bör bestämmas till skyddstillsyn, vilken av hänsyn till allmän laglydnad bör förenas med ett bötesstraff.

Domslut

Domslut. HovR:n ändrar på det sättet TR:ns dom att påföljden bestäms till skyddstillsyn jämte 75 dagsböter å 30 kr.

Till övervakare förordnas K.K., (Adress, uteslutet här). Övervakningen skall bedrivas under ledning av skyddskonsulenten i Stockholm-Hägersten.

Referenten, hovrättsrådet Palmér, var skiljaktig på det sättet att han ville fastställa TR:ns dom.

Domskäl

Domskäl. HD har hållit huvudförhandling och därvid på nytt hört M.F. och B.G.. De har i allt väsentligt lämnat samma uppgifter som har redovisats i TR:ns dom.

HD finner liksom TR:n och HovR:n utrett att B.G. har gjort sig skyldig till misshandel vid de tillfällen som avses med åtalet.

Misshandeln d 12 juni 1982 kan, även om den ej framstår som allvarlig, likväl inte bedömas som ringa. Det våld som B.G. utsatte M.F. för natten till d 16 juni 1982 har däremot varit i hög grad kränkande för henne och är även i övrigt av allvarlig art.

Av utredningen framgår att såväl B.G. som M.F. har använt sprit i förhållandevis stor omfattning under den tid de bodde tillsammans och att det vid upprepade tillfällen har förekommit gräl mellan dem. Det har emellertid inte framkommit att B.G. vid något av de i målet aktuella misshandelstillfällena har blivit provocerad på ett sådant sätt att det kan påverka bedömningen. Inte heller i övrigt föreligger mildrande omständigheter.

På grund av det sagda förskyller brotten fängelse, såvida inte B.G:s personliga förhållanden gör det befogat att välja en annan påföljd.

B.G. står sedan d 15 nov 1983 under övervakning till följd av HovR:ns dom. De uppgifter som genom övervakaren och i övrigt har kommit fram beträffande B.G:s person tyder på att han under senare tid har genomgått en positiv utveckling och att han f n lever under ordnade förhållanden. Individualpreventiva skäl talar alltså med en viss styrka för en icke frihetsberövande påföljd. De aktuella brotten, särskilt misshandeln natten till d 16 juni 1982, har dock haft en sådan karaktär att hänsynen till allmän laglydnad väger tyngre.

Påföljden för B.G. skall därför, som TR:n funnit, bestämmas till fängelse. Med beaktande av att TR:ns dom på fängelse 4 mån har överklagats endast av B.G. och att denne i anledning av HovR:ns dom har stått under övervakning i mer än ett halvt år bör strafftiden bestämmas till 3 mån.

Domslut

Domslut. Med ändring av HovR:ns domslut i fråga om påföljden dömer HD B.G. till fängelse 3 mån.