NJA 1984 s. 477

Domskäl

Skäl. Den i domen upptagna, mellan parterna avtalade regleringen av underhållsskyldigheten är ej utformad på sådant sätt, att därigenom uteslutits tillämpning av lagen om ändring av vissa underhållsbidrag. B.Ö. har därför för den aktuella tiden haft att utge underhållsbidrag för barnen beräknade under hänsynstagande till samtliga de av försäkringskassan företagna indexuppräkningarna. På grund härav och då B.Ö. eljest icke haft någon invändning mot betalningsskyldighet beträffande det av försäkringskassan slutligen sökta beloppet, 1 857 kr, skall utmätningen stå fast.

HovR:ns avgörande. HovR:n fastställer kronofogdemyndighetens beslut.

Referenten, hovrättsrådet Palmgren, var av skiljaktig mening och anförde: Bestämmelsen i 1 § 2 st lagen om ändring av vissa underhållsbidrag innebär, att regeln i §:ns 1 st om höjning av dessa underhållsbidrag ej äger tillämpning om dom eller avtal, varigenom bidraget bestämts, innehåller föreskrift om att bidraget vid ändring i penningvärdet eller i den bidragspliktiges inkomster skall utgå med ändrat belopp enligt grunder som anges i domen eller avtalet. Detta stadgande kvarstår - frånsett vissa redaktionella ändringar - i stort sett oförändrat sedan 1952, när den första lagen om höjning av vissa underhållsbidrag tillkom och en undantagsbestämmelse var erforderlig för de fall då redan tidigare i dom eller avtal en indexreglering av underhållsbidraget skett.

Under det att det ursprungliga stadgandet framstod som en nödvändig undantagsbestämmelse när en ny lag infördes, framstår den nu gällande bestämmelsen som en särreglering, som på detta område ger kontrahenterna möjlighet att träffa en överenskommelse om att höjning av underhållsbidrag exempelvis inte behöver ske just i den takt som penningvärdets försämring fortgår. Det finns flera skäl som kan föranleda, att parterna önskar reglera denna fråga på egen hand. En anledning till att parterna kan vilja ha en långsammare höjning av bidragen än lagen stadgar kan vara, att den underhållspliktige just har bytt yrke och under viss tid kommer att ha en begränsad inkomst. En annan anledning kan vara, att den underhållsberättigade i samband med en bodelning tillskiftats en fastighet eller annan värdefull egendom och därför under viss första tid håller till godo med ett lägre underhållsbidrag än eljest skolat utgå. Givetvis måste fordras, att den överenskommelse parterna träffat framstår som juste och inte är ett resultat av ena partens starkare förhandlingsposition. Om i ett avtal skulle beslutas, att de bidrag som överenskommits endast skall stiga med någon tiondels procent om året eller under de första tio åren alls inte skall stiga, finns skäl att antaga, att den gynnade parten missbrukat en sådan starkare förhandlingsposition. Varken av lagens ordalydelse eller av dess förarbeten kan dock utläsas, att lagstiftaren ansett nödvändigt för regelns giltighet att parterna överenskommit om ändring varje år beträffande bidragens storlek.

I förevarande fall har B.Ö. och hans hustru S.Ö. kommit överens om att de bidrag man enats om inte skall höjas under tiden från juli 1978 till mars 1981. Denna överenskommelse har skett genom ett avtal, där båda parter företrätts av advokat, och har sedan bekräftats genom domstols dom. Överenskommelsen innebär, att vid ändring i penningvärdet bidragen skall höjas enligt i avtalet och domen på visst sätt angiven grund. Det förhållandet att bidragen under viss tid kommer att utgå med oförändrade belopp trots penningvärdets fall under motsvarande tid innebär enligt min uppfattning inte att överenskommelsen skall anses strida mot stadgandet i 1 § 2 st nämnda lag. I målet har inte anförts någon grund, enligt vilken avtalet skulle vara ogiltigt, och S.Ö. har inte vid domstol påkallat jämkning av avtalet. Försäkringskassans ståndpunkt sådan den kommer till uttryck i kassans förklaring till HovR:n i förevarande mål innefattar enligt min mening en oriktig tolkning och tillämpning av stadgandet i 1 § 2 st nämnda lag.

Under hänvisning till vad ovan anförts anser jag, att laga grund för ifrågavarande utmätning inte förelegat och upphäver därför densamma.

B.Ö. anförde besvär och yrkade att utmätningen skulle upphävas.

Försäkringskassan bestred ändring.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Boqvist, hemställde i betänkande om följande beslut: Skäl. Av den i Uppsala TR:s dom d 3 juli 1978 intagna överenskommelsen angående underhållsbidrag framgår att lagen om ändring av vissa underhållsbidrag skall vara tillämplig för tiden efter d 31 mars 1981. Avsikten med denna överenskommelse har uppenbarligen varit att åstadkomma en samlad reglering av förutsättningarna för justering av de underhållsbidrag som domen och överenskommelsen gäller. Överenskommelsen utesluter alltså tillämpning av 1966 års lag om ändring av vissa underhållsbidrag för tiden t o m mars månad 1981. Att underhållsbidragen därigenom oavsett inträffade penningvärdesförändringar kommer att utgå med oförändrade belopp under viss tid innebär inte att överenskommelsen inte uppfyller det krav på normer för justering av underhållsbidrag som anges i 1 § 2 st i den nu ifrågavarande lagstiftningen. Utmätningen, som avser det belopp varmed förhöjning av underhållsbidragen skulle ha skett vid förhöjningar enligt 1966 års lag från tidpunkten för TR:ns dom, saknar därför laga grund och skall upphävas.

Slut. Med ändring av HovR:ns beslut upphäver HD utmätningen.

HD (JustR:n Hult, Fredlund, Welamson, Persson och Gregow, referent) fattade följande slutliga beslut:

Skäl. Genom dom d 3 juli 1978 dömde Uppsala TR till äktenskapsskillnad mellan B.Ö. och S.Ö.. I domen förordnade TR:n, i enlighet med en mellan parterna träffad överenskommelse, bl a att S.Ö. skulle ha vårdnaden om makarnas två barn och att B.Ö. skulle förskottsvis varje månad betala underhållsbidrag för vartdera barnet med 400 kr tills det fyllt 18 år. Härjämte föreskrevs i domen, likaledes i enlighet med överenskommelsen, att underhållsbidragen skulle vara underkastade de förändringar som enligt lagen om ändring av vissa underhållsbidrag - indexlagen - "kan komma att utgå för tiden efter d 31 mars 1981". Domen vann laga kraft.

Vad som föreskrivits i domen angående ändring av underhållsbidragen enligt indexlagen måste så förstås, att någon sådan ändring av bidragen inte skulle äga rum under åren 1979 och 1980 utan först 1981.

På grund av utgivna bidragsförskott, avseende tid efter mars 1981, har försäkringskassan enligt 15 § lagen om bidragsförskott inträtt i barnens rätt till underhållsbidrag gentemot B.Ö.. Försäkringskassans ansökan om utmätning avsåg delvis belopp, varmed underhållsbidragen för nämnda tid uppräknats enligt indexlagen, varvid uppräkningen baserats på att bidragen skolat uppräknas även d 1 april 1979 och d 1 april 1980, och delvis andra belopp. B.Ö. har emellertid i olika poster erlagt en del av det fordrade beloppet. Vad som därefter kvarstår torde utgöra de åren 1981 och 1982 uppräknade beloppen till den del dessa påverkats av 1979 och 1980 års indexhöjningar.

Enligt 1 § 2 st indexlagen äger denna lag inte tillämpning, om dom eller avtal varigenom underhållsbidrag bestämts innehåller föreskrift om att bidraget skall vid ändring i penningvärdet eller i den bidragspliktiges inkomster utgå med ändrat belopp enligt grunder som anges i domen eller avtalet. I rättsfallet NJA 1972 s 419, som avsåg avtal om underhållsbidrag till make, fann HD att indexlagen var tillämplig, oavsett att kontrahenterna, som i avtalet förbundit sig att inte påkalla jämkning av bidraget, kunde ha avsett att för framtiden utesluta tillämpning även av lagstadgad förhöjning av bidraget. Indexlagens reglering är sålunda åtminstone i viss utsträckning av tvingande natur.

När parterna i en rättegång begär att domstolen skall fastställa en mellan parterna träffad överenskommelse rörande underhållsbidrag, får det anses åvila domstolen att pröva att vad parterna härutinnan överenskommit inte strider mot indexlagen i den utsträckning denna lag är tvingande. Sedan en överenskommelse om underhållsskyldighet fastställts av domstol - varmed är att jämställa att domstol, utan att formellt fastställa överenskommelsen, ålagt underhållsskyldighet i enlighet med denna - måste emellertid vad domen sålunda innehåller lända till efterrättelse, även om domen i detta hänseende skulle stå i strid med indexlagens tvingande reglering. Det ankommer sålunda inte på kronofogdemyndigheten att i mål om verkställighet av domen ingå i bedömning av frågan huruvida domen i nämnda hänseende är materiellt riktig. Möjligheterna för part - och för försäkringskassan - att reagera mot att indexlagens reglering åsidosatts är desamma som när underhållsbidrag eljest förmenas ha blivit bestämt till för lågt belopp.

I förevarande fall har TR:n i sin dom, i enlighet med en av parterna träffad överenskommelse, förordnat angående skyldighet för B.Ö. att betala underhållsbidrag till barnen, och verkställighet har sökts med åberopande av domen. Av skäl som anförts i det föregående kan frågan, huruvida förordnandet strider mot indexlagens tvingande reglering, inte prövas i verkställighetsmålet. Med hänsyn härtill och då förordnandet i domen, som nämnts i det föregående, måste anses innebära att bidragen inte skulle ändras under åren 1979 och 1980 kan domen inte läggas till grund för uttagande av ändringsbelopp som baseras på indexhöjningar dessa år.

På grund av det anförda finner HD - som i följd av nämnda ståndpunkt inte tagit ställning tillfrågan huruvida vad som föreskrivits i domen kan anses förenligt med indexlagen - att den verkställda utmätningen inte bort äga rum.

Slut. Med ändring av HovR:ns beslut upphäver HD utmätningen.