NJA 1984 s. 592

Försändelse innehållande vadeinlaga har med posten inkommit till kronofogdemyndighet och har, efter det att inlagan vidarebefordrats därifrån, inkommit till TR:n först efter den ordinära vadetidens utgång. Fråga huruvida tillräckligt stöd förebragts för påstående att försändelsen varit rätteligen adresserad till TR:n. Tillika fråga om betydelsen av att motparten fullföljt talan mot TR:ns dom och att partens vadeinlaga inkommit till TR:n inom den för anslutningsvad stadgade tiden.

HD

Eskilstuna TR meddelade d 30 mars 1983 dom i tvistemål mellan Maskinaktiebolaget Dux och direktören B.G. angående ersättningsskyldighet för vissa reparationskostnader m m. Sedan B.G. anmält vad mot domen och genom en vadeinlaga fullföljt överklagandet, avvisade TR:n i beslut d 26 april 1983 vadetalan, enär inlagan inkommit till TR:n först efter fullföljdstidens utgång.

I ansökan som inkom till HD d 29 april 1983 anhöll B.G. om återställande av försutten tid för fullföljd av talan mot TR:ns dom.

Bolaget bestred bifall till ansökningen.

HD (JustR:n Hult, Persson och Freyschuss) fattade följande slutliga beslut: Enligt den av TR:n meddelade fullföljdshänvisningen skulle vadeinlaga vara inkommen till rätten senast onsdagen d 20 april 1983. Sökandens ombud, advokaten H., upprättade en till Svea HovR ställd vadeinlaga som undertecknades av honom d 18 april 1983. Ombudet har uppgivit att inlagan lades i ett till Eskilstuna TR adresserat kuvert som postades samma dag. Försändelsen blev emellertid i stället befordrad till kronofogdemyndigheten i Eskilstuna distrikt, där vadeinlagan inkomststämplades d 19 april 1983. Befattningshavare hos kronofogdemyndigheten sände först d 21 april 1983 inlagan vidare till Svea HovR, dit den anlände påföljande dag. Sedan HovR:n i sin tur vidarebefordrat inlagan inkom den till Eskilstuna TR d 24 april 1983 där beslut om avvisning av vadetalan meddelades d 26 april 1983. Beslutet har vunnit laga kraft.

Det kan här först anmärkas att, enligt vad som upplysts, B.G:s motpart vädjat mot TR:ns dom och att B.G:s vadeinlaga inkom till TR:n (liksom till HovR:n, jfr 50 kap 3 § RB) inom den för anslutningsvad stadgade tiden. TR:ns avvisningsbeslut hade därför bort begränsas till att gälla den fullföljda talan såsom ordinär vadetalan.

För frågan, huruvida tiden för ordinär vadetalan bör återställas, är det avgörande om försändelsen innehållande vadeinlagan inkom till kronofogdemyndigheten till följd av felsortering från postverkets sida eller till följd av att den felaktigt adresserats till kronofogdemyndigheten. Med hänsyn till att kuvertet inte blivit bevarat kan någon fullständig klarhet härvidlag inte vinnas.

Det förra alternativet förutsätter att man på kronofogdemyndigheten öppnat en till Eskilstuna TR adresserad försändelse. Att så skett utan att man observerat att försändelsen inte var adresserad till kronofogdemyndigheten kan emellertid med hänsyn till den stora mängd försändelser som får förutsättas ha inkommit till myndigheten samma dag ingalunda anses osannolikt. Nämnvärd betydelse kan heller inte tillmätas det förhållandet, att kronofogdemyndigheten i missivskrivelse till Svea HovR betecknat inlagan som "Felsänt av H:s advokatbyrå"; man kan här knappast ha ansett sig ha anledning framhålla annat än att inlagan kommit fel oavsett anledningen därtill.

Till stöd för sin ansökan har B.G. åberopat dels utdrag ur H:s advokatbyrås postbok, där bland avgående post för d 18 april 1983 upptagits "ET vadeinlaga B.G....", dels en uppgift av en sekreterare på advokatbyrån, enligt vilken Eskilstuna TR och TR:ns rätta adress antecknats på kuvertet.

Den bevisning som sålunda talar för riktigheten av påståendet att försändelsen varit rätteligen adresserad till Eskilstuna TR kan visserligen inte anses stark. Med beaktande av jämväl att B.G. inte kan lastas för att kuvertet inte finns i behåll finner HD emellertid att den får anses utgöra godtagbart stöd för nämnda påstående. Vid denna bedömning har B.G. för sin underlåtenhet att i rätt tid fullfölja ordinär vadetalan mot TR:ns dom haft laga förfall som han inte kunnat i rätt tid anmäla.

På grund av det anförda förordnar HD, att HovR:n skall utan hinder av TR:ns avvisningsbeslut behandla B.G:s vadeinlaga såsom innefattande i rätt tid fullföljd ordinär vadetalan.

Referenten, JustR Welamson, med vilken JustR Knutsson instämde, var skiljaktig och anförde: Enligt den - - - (se HD:s beslut) - - - laga kraft.

Till stöd för påståendet att försändelsen innehållande vadeinlagan varit rätteligen adresserad till Eskilstuna TR och att det följaktligen måste vara en felsortering vid postbefordringen som föranlett att den i stället inkommit till kronofogdemyndigheten i Eskilstuna har B.G. åberopat dels utdrag ur H:s advokatbyrås postbok, där bland avgående post för d 18 april 1983 upptagits "ET vadeinlaga B.G....", dels en uppgift av en sekreterare på advokatbyrån, enligt vilken Eskilstuna TR och TR:ns rätta adress antecknats på kuvertet.

För den händelse försändelsen varit rätteligen adresserad till Eskilstuna TR har emellertid förekommit misstag inte bara från postverkets sida utan också från kronofogdemyndighetens sida i så måtto att man där öppnat en försändelse som inte varit adresserad dit. Det har under angiven förutsättning inte heller varit korrekt att, såsom kronofogdemyndigheten gjort i missivskrivelse till Svea HovR, beteckna inlagan som "Felsänt av H:s advokatbyrå".

Sist anmärkta förhållanden kan visserligen inte tillmätas något större bevisvärde. Detsamma gäller emellertid även vad B.G. åberopat till stöd för påståendet att försändelsen inte varit feladresserad; bl a i betraktande av att inga upplysningar lämnats om rutinerna vid förande av postboken. Även med hänsyn tagen till att B.G. inte kan lastas för att kuvertet inte finns i behåll kan utredningen därför inte anses ge tillräckligt stöd för antagandet, att förseningen av vadeinlagan föranletts av förhållanden som utgör laga förfall för B.G..

I ärendet är emellertid upplyst att B.G:s motpart inom föreskriven tid vädjat mot TR:ns dom. B.G:s vadeinlaga har inkommit till TR:n (liksom till HovR:n, jfr 50 kap 3 § RB) inom den för anslutningsvad stadgade tiden. B.G:s vadetalan borde därför ha avvisats endast såsom ordinär vadetalan och ha befunnits i rätt tid fullföljd såsom anslutningsvad.

På grund av det anförda - och i överensstämmelse med den rättstillämpning som skett i NJA 1982 s 188 - förordnar jag att HovR:n skall utan hinder av TR:ns avvisningsbeslut behandla B.G:s vadeinlaga såsom innefattande en inom därför föreskriven tid anslutningsvis förd vadetalan.