NJA 1984 s. 620

Arvsskattemål. Fordran enligt lönsparkonto har vid fastställande av arvsskatt uppskattats med tillämpning av 23 § C 1 st lagen om arvsskatt och gåvoskatt till sitt kapitalbelopp jämte ränta på arvlåtarens dödsdag. Jfr 2 och 5 §§ lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer.

HovR:n

S.D. avled d 19 aug 1981 och efterlämnade som dödsbodelägare allmänna arvsfonden och hennes avlidne make W.D:s efterarvingar.

I bouppteckningen, som utvisade en behållning å 549 742 kr, upptogs bland tillgångarna en S.D:s fordran å Ulricehamns sparbank enligt ett "skattesparkonto". Från kontots nominella belopp å S.D:s dödsdag, 14 803 kr, gjordes i bouppteckningen avdrag med 2 869 kr. Sistnämnda belopp motsvarade det avdrag å 25 % av kontots nominella belopp per d 31 dec 1980 vilket kontohavaren enligt 5 § 1 st lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer hade att vidkännas om uttag från kontot skett å S.D:s dödsdag.

Sjuhäradsbygdens TR (tingsnotarien Anita Vallin) inregistrerade bouppteckningen efter S.D. d 15 mars 1982. TR:n godkände inte avdraget med 2 869 kr. Boets behållning fastställdes till 552 610 kr.

Arvsskatten bestämdes till 72 063 kr, varav på fostersonen G.D:s lott 39 979 kr.

Skatten erlades d 22 april 1982.

Dödsboet anförde besvär i HovR:n för Västra Sverige och yrkade att fordringen å kontot vid bestämmande av arvsskatten skulle upptagas till det i bouppteckningen angivna beloppet, 11 934 kr.

Dödsboet anförde: Arvtagaren (dödsboet) har ett berättigat intresse att erhålla beloppet kontant. Det måste framstå som ett naturligt led i boets beredning att utestående fordringar drivs in. Vid tidpunkten för arvlåtarens död representerar fordringen ett värde motsvarande inte mer än 75 % av insatt belopp, vilket torde vara det avgörande argumentet för bifall till besvären. Att fordringen någon gång i framtiden, om visst beteende iakttages, skall betalas ut till sitt oreducerade belopp, skall inte påverka bedömningen av den i målet föreliggande frågan. Hur arvlåtaren under sin livstid i praktiken disponerat sina tillgångar genom insättning på skattesparkonto är arvlåtarens angelägenhet och inte dödsboets eller arvtagarens. Dödsboet eller arvingarna är på intet sätt bundna av arvlåtarens avsikt vad gäller skattesparandet.

Kammarkollegiet bestred bifall till besvären och anförde: Enligt 23 § C arvsskattelagen skall fordran uppskattas till sitt kapitalbelopp jämte upplupen ränta å tid som avses i 21 §. Dödsboet hävdar att behållningen på kontona skall reduceras med 25 % med hänsyn till den latenta skuld som belastar beloppen. Enligt 5 § 1 st lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer skall, om uttag sker från lönsparkonto eller aktiesparfond före utgången av det femte året efter det år för vilket sparskattereduktion kommer i fråga enligt 2 §, avdrag göras med 25 % respektive 35 % innan medlen utbetalas. Enligt 5 § 2 st sistnämnda lag skall innestående medel utbetalas om rätten till lönsparkonto eller aktiesparkonto inom den i 1 st angivna tiden övergår på annat sätt än genom arv, testamente eller bodelning med anledning av makes död eller om rätten till sådant konto pantsätts. Därvid tillämpas bestämmelserna i 1 st. Härav följer att uttag ej är obligatoriskt på grund av dödsfall varför behållningen ej automatiskt nedgår i värde. Situationen påminner om den som tidigare gällde för medel på skogskonto. Numera skall sådana medel enligt 23 § C 3 st arvsskattelagen upptagas till halva värdet. Innan detta uttryckligen angavs i lag fick reducering ej göras med hänsyn till skatteskuld.

Skatten på den G.D. tillkommande lotten ur S.D:s kvarlåtenskap synes rätteligen utgöra 38 979 kr.

Dödsboet anförde ytterligare: Avgiften enligt lagen om skattelättnader för vissa sparformer kan inte betraktas som en skatt (latent skatteskuld). Vad kammarkollegiet anfört rörande skogskonto utgör närmast ett stöd för dödsboets talan. Ett naturligt sätt för fastställande av marknadsvärde är överlåtelse. Vid överlåtelse av fordran å skattesparkonto skall avdrag göras enligt 5 § nämnda lag.

HovR:n (hovrättslagmannen Öhrbom, hovrättsrådet Wessman, referent, hovrättsassessorn Westerling och adj led Sandgren) anförde i beslut d 25 maj 1983:

Domskäl

Skäl. Som kammarkollegiet anfört skall om rätten till lönsparkonto övergår genom arv eller testamente medlen å kontot inte utbetalas och sådant avdrag som anges i 5 § 1 st lagen om skattelättnader för vissa sparformer inte äga rum. På grund härav och då såvitt utredningen visar uttag av medel från det i målet ifrågavarande kontot ej skett å sådan tid att avdrag av nyss angivet slag ägt rum skall på sätt TR:n gjort tillgodohavandet å kontot värderas till det vid dödsfallet gällande, nominella beloppet, 14 803 kr. Dödsboets talan kan alltså inte vinna bifall.

Skatten å den G.D. tillkommande testamentslotten utgör som kammarkollegiet anmärkt rätteligen 38 979 kr.

På grund av vad sålunda upptagits och då HovR:n inte finner skäl att i annat hänseende ändra TR:ns beslut, skall arvsskatten fastställas till 71 063 kr.

HovR:ns avgörande. HovR:n ändrar endast på så sätt TR:ns beslut att HovR:n

fastställer arvsskatten till 71 063 kr.

För mycket erlagd arvsskatt jämte ränta återfås kostnadsfritt efter ansökan hos LSt:n i Älvsborgs län.

HD

Dödsboet anförde besvär och yrkade bifall till sin i HovR:n förda talan.

Kammarkollegiet bestred bifall till besvären.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Öhrström, hemställde i betänkande, att HD måtte fastställa HovR:ns beslut.

HD (JustR:n Holmberg, Sven Nyman, referent, Bengtsson, Gad och Lind) fattade följande slutliga beslut:

Domskäl

Skäl. Uppskattningen av ifrågavarande fordran skall ske med hänsyn till förhållandena på S.D:s dödsdag. Därvid skall 23 § C lagen om arvsskatt och gåvoskatt tillämpas. De bestämmelser i detta lagrum som medger reducering av en fordrans värde är inte tillämpliga i förevarande fall. Uppskattningen skall därför ske med ledning av huvudregeln i lagrummet, vilket innebär att fordringen - som är räntelöpande - uppskattas till sitt kapitalbelopp jämte upplupen ränta på dödsdagen eller till 14 803 kr.

Slut. HD fastställer det slut HovR:ns beslut innehåller.