NJA 1984 s. 623

C.P. ansökte hos inskrivningsmyndigheten i Stenungsunds domsaga om lagfartssammanträde för utredning av hans äganderätt till fastigheten Gömme 1:45 i Långelanda socken, Orust kommun. Inskrivningsmyndigheten kallade C.P. i egenskap av sökande till sådant sammanträde. Sammanträdet kungjordes i laga ordning.

Vid sammanträdet, som hölls d 13 aug 1981, inställde sig E.B. genom advokaten S.W.. Även C.P. företräddes av ombud.

W. yrkade vid sammanträdet ersättning för kostnader med 4 539 kr, varav 3 500 kr för arbete och tidsspillan, 904 kr för resa och 135 kr för lösen av handlingar i ärendet. Han yrkade dessutom ersättning för lösen av lagfartsbevis samt av protokoll från sammanträdet.

Inskrivningsmyndigheten (tingsfiskalen Östberg) meddelade i protokoll från sammanträdet följande beslut: Enligt 12 § kungörelsen d 29 okt 1971 med tillämpningsföreskrifter för inskrivningsväsendet enligt JB har vid lagfartssammanträde annan än sökanden som kallats för att höras upplysningsvis rätt till ersättning av allmänna medel. Ersättning utgår enligt vittnesersättningskungörelsen (1979:594). Enligt 20 kap 12 § 3 st JB skall kostnaden för lagfartssammanträde betalas av sökanden. - E.B. har inte kallats till sammanträdet. Mot bakgrund av vad som framkommit och då det väl kan anses att hon bort kallas finner inskrivningsmyndigheten henne berättigad till ersättning av allmänna medel. Hon får vidare anses berättigad att sätta ombud i sitt ställe. - Enligt vittnesersättningskungörelsen skall ersättning utgå för resa, traktamente och tidsspillan. - W. tillerkänns ersättning av allmänna medel med 1 089 kr, varav 904 kr för resa, 135 kr för tidsspillan och 50 kr för traktamente. Denna kostnad skall C.P. återbetala till statsverket. - Annan ersättning kan inte utgå.

På inskrivningsdagen närmast efter sammanträdet avslog inskrivningsmyndigheten C.P:s på protokollet från sammanträdet grundade ansökan om lagfart:

E.B. anförde besvär mot ersättningsbeslutet i HovR:n för Västra Sverige och yrkade ersättning för sina ombudskostnader med ytterligare 3 450 kr att utgå av allmänna medel eller, i andra hand, att utges av C.P..

HovR:n (hovrättslagmannen Arning, hovrättsrådet Ericsson, referent, och adj led Westerling) anförde i slutligt beslut d 11 mars 1982:

HovR:ns skäl. E.B. har i HovR:n anfört: W. begärde vid lagfartssammanträdet att yrkandet om ersättning för ombudets arbete skulle behandlas antingen vid lagfartssammanträdet eller i själva inskrivningsärendet. De tillämpningsföreskrifter för inskrivningsväsendet enligt JB som ger rätt till ersättning i vissa fall av allmänna medel är ej av beskaffenhet att upphäva den rätt till ersättning som eljest föreligger enligt allmänna regler. E.B. var tvungen att inställa sig vid sammanträdet för att undgå rättsförlust. Genom att anlita ett i Sverige bosatt ombud har hon kunnat avsevärt nedbringa kostnaderna för inställelsen. Det skulle varit processekonomiskt olämpligt om hon nödgats inställa sig personligen därför att endast resekostnader men ej arvode skulle ersättas av allmänna medel. - I ärendet om inskrivning av lagfart råder ett utpräglat motsatsförhållande mellan E.B. och C.P.. Redan den omständigheten att C.P:s ansökan om lagfart avslagits bör föranleda ersättningsskyldighet för honom. Dessutom var det av C.P. begärda lagfartssammanträdet onödigt med hänsyn till att E.B. då detta hölls väckt talan mot C.P. om bättre rätt till fastigheten. Sammanträdet skall därför i kostnadshänseende jämställas med onödig rättegång.

I ärende angående lagfartssammanträde kan ersättning av allmänna medel utgå till annan än sökanden som av inskrivningsmyndighet kallats till sådant sammanträde för att höras upplysningsvis eller som vittne eller sakkunnig. Ersättning utgår i den omfattning som framgår av 36 kap 24 § och 40 kap 17 § RB samt av 12 § kungörelsen (1971:784) med tillämpningsföreskrifter för inskrivningsväsendet enligt JB.

Såvitt avser lagfartssammanträdet kan ersättning i det hänseende som besvären avser inte utgå av allmänna medel. I ärende om inskrivning av lagfart kan ersättning av allmänna medel överhuvudtaget ej lagligen ifrågakomma.

Varken i ärende rörande lagfartssammanträde eller i fråga om inskrivning av lagfart föreligger något egentligt motpartsförhållande. På grund härav och då omständigheterna i förevarande fall ej föranleder till annat, är bestämmelserna i RB om rättegångskostnad icke tillämpliga. Det mot C.P. riktade yrkandet om ersättning för rättegångskostnader i anledning av lagfartssammanträdet eller det därpå följande ärendet om inskrivning av lagfart kan därför inte lagligen bifallas.

På grund av det anförda skall besvären lämnas utan bifall.

HovR:ns avgörande. HovR:n lämnar besvären utan bifall.

Hovrättsrådet Ståhlgren var skiljaktig och anförde: Enligt min mening föreligger i ärendet angående lagfartssammanträde ett sådant motpartsförhållande att RB:s regler beträffande rättegångskostnad i tvistemål är analogt tillämpliga. Jag anser därför att besvären bör utställas till förklaring med C.P.. Överröstad härutinnan är jag i denna del förhindrad att göra ändring i TR:ns beslut. I fråga om rättegångskostnader avseende inskrivning av lagfart är jag ense med pluraliteten.

HD

E.B. anförde besvär och yrkade bifall till sin i HovR:n förda talan.

C.P. förelades att inkomma med förklaring men lät sig inte avhöra.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Wiking-Johnsson, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande beslut: Skäl. Bestämmelserna om lagfartssammanträde skall möjliggöra för den som förvärvat fast egendom att få lagfart på sitt förvärv, även om han inte kan förete sin fångeshandling. Syftet med sammanträdet är att åstadkomma utredning av äganderättsförhållandena angående fastigheten i fråga och därvid bl a att erhålla upplysningar angående det av sökanden påstådda förvärvet (se NJA II 1972 s 496 och 497). Det är också ett allmänt intresse att lagfartsfrågor blir utredda (se NJA II 1972 s 495 och 1975 s 711). Frågan om sökandens lagfart prövas dock inte vid sammanträdet, utan på den inskrivningsdag som infaller närmast efter det protokollet från sammanträdet sattes upp.

Till lagfartssammanträdet skall inskrivningsmyndigheten enligt 20 kap 11 § 1 st JB kalla bl a - förutom sökanden - den som ärendet kan antas angå. Några närmare regler angående förfarandet vid sammanträdet har inte ansetts erforderliga. Enligt 19 kap 3 § 2 st JB är RB:s bestämmelser om tvistemål i princip tillämpliga vid behandlingen av inskrivningsärende. Detta gäller också i fråga om lagfartssammanträde, som är att jämställa med indispositivt tvistemål (NJA II 1975 s 711 och 712).

Det har emellertid ansetts att något egentligt partsförhållande inte föreligger i ärenden om lagfartssammanträde och att bestämmelsen i 18 kap 13 § RB om parts återgäldande till statsverket av kostnader som utgått av allmänna medel för bevisning eller annan åtgärd därför inte är tillämplig (se NJA II 1975 s 712). I stället infördes genom en lagändring år 1975 (SFS 1975:1085) i 20 kap 12 § 3 st JB den regeln, att kostnaden för lagfartssammanträde, med visst angivet undantag, betalas av sökanden. Samtidigt intogs i 12 § 1 st kungörelsen med tillämpningsföreskrifter för inskrivningsväsendet enligt JB en bestämmelse, enligt vilken annan än sökande som av inskrivningsmyndigheten kallats att höras upplysningsvis vid lagfartssammanträde har rätt till ersättning av allmänna medel. Ersättningen utgår, enligt vad som föreskrivs i 6 § förordningen om ersättning av allmänna medel till vittnen m m, för resa, traktamente och tidsspillan. Att sökanden skall svara för kostnaderna för lagfartssammanträde innebär bl a att han till statsverket skall betala tillbaka vad som kan ha utgått av allmänna medel till vittne, sakkunnig eller person som har kallats till sådant sammanträde för att höras upplysningsvis.

I förevarande ärende om lagfartssammanträde har W. i egenskap av ombud för E.B. inställt sig utan att någon av dem varit kallad. W:s närvaro vid sammanträdet som ombud för E.B. har emellertid godtagits av inskrivningsmyndigheten och ersättning har därför kunnat utgå av allmänna medel i samma omfattning som om kallelse till sammanträdet hade utfärdats.

I överensstämmelse med ändamålet med lagfartssammanträde föreligger, såsom anförts och som HovR:n funnit, inte något partsförhållande vid sådant sammanträde. Möjlighet saknas därför för den som inställt sig att höras upplysningsvis att av sökanden erhålla ersättning utöver vad som medges enligt de särskilda reglerna i JB och tillämpningsföreskrifterna.

Fråga om ersättning för inställelse vid lagfartssammanträde kan inte komma under prövning i efterföljande ärende om inskrivning av lagfart.

På grund av det anförda skall E.B:s besvärstalan lämnas utan bifall.

Slut. HD fastställer det slut vartill HovR:n kommit.

HD (JustR:n Hesser, Erik Nyman, Vängby, Ehrner och Magnusson, referent) fattade följande slutliga beslut:

Domskäl

Skäl. Till ärenden om lagfartssammanträde kan inskrivningsmyndigheten kalla även annan än sökanden. Om en sådan person kallas för att höras upplysningsvis, har han rätt till reseersättning, traktamente och ersättning för tidsspillan. Ersättning utgår av allmänna medel och skall återbetalas till statsverket av sökanden. (Se 20 kap 12 § 3 st JB, 12 § 1 och 4 st kungörelsen, 1971:784, med tillämpningsföreskrifter för inskrivningsväsendet enligt JB samt 6 § 15 förordningen, 1982:805, om ersättning av allmänna medel till vittnen, m m.)

De bestämmelser som nu har angetts får anses uttömmande reglera rätten till ersättning för den som har kallats till ett lagfartssammanträde för att höras upplysningsvis. Detta innebär bl a att sökanden inte kan förpliktas utge ersättning till en sådan person utan endast kan bli återbetalningsskyldig gentemot statsverket. Regleringen skall ses mot bakgrund av att ärenden om lagfartssammanträde visserligen har ansetts böra jämställas med indispositiva tvistemål men att det inte föreligger något egentligt partsförhållande i dessa ärenden (se prop 1975/76:21 s 54 f). RB:s regler om ersättning till motpart är alltså inte tillämpliga.

W. har i egenskap av ombud för E.B. tillerkänts ersättning av allmänna medel för resa, traktamente och tidsspillan. HD saknar i målet anledning att gå in på frågan huruvida sådan ersättning hade bort utgå, trots att varken E.B. eller W. hade kallats till lagfartssammanträdet. I enlighet med vad som nyss har sagts kan ersättning av allmänna medel i varje fall inte utgå i de hänseenden som avses med besvären. Inte heller kan C.P. förpliktas betala ersättning till E.B..

Frågor om ersättning för inställelse vid lagfartssammanträde kan inte komma under prövning i ett efterföljande ärende om inskrivning av lagfart.

På grund av det anförda skall E.B:s besvärstalan lämnas utan bifall.

Slut. HD fastställer det slut vartill HovR:n har kommit.