NJA 1984 s. 684

(Jfr 1983 s 544)

I ansökan om betalningsföreläggande, som inkom till Göteborgs TR d 31 maj 1983, yrkade Panco A/S förpliktande för Nordisk Import Nimex AB att utge 16 580 norska kr eller motsvarande belopp i svenskt mynt jämte ränta och kostnader. Slutbevis meddelades d 14 nov 1983. Sedan Nimex ansökt om återvinning och TR:n återupptagit målet, kallades parterna till muntlig förberedelse d 21 dec 1983. Nimex uteblev från förhandlingen och Panco begärde tredskodom. TR:n meddelade tredskodom d 28 dec 1983. I domen antecknades att Nimex' rätt till återvinning var förfallen.

Nimex anförde i HD besvär över domvilla och yrkade undanröjande av tredskodomen och återförvisande av målet till TR:n. Nimex åberopade att vid TR:n förekommit grovt rättegångsfel genom att tredskodomen meddelats trots att bolaget inte rätteligen delgivits kallelse till förhandlingen d 21 dec 1983.

Panco bestred bifall till besvären.

TR:n (rådmannen Sjögren) anförde i ett av HD infordrat yttrande: TR:n har tidigare å samtliga tvistemålsavdelningar haft ett flertal mål där B.L. varit inblandad och där uppenbara svårigheter förelegat med delgivningsförsöken. I nu förevarande mål har spikning först skett i samband med målet om betalningsföreläggande. Då kallelse till nu ifrågavarande förhandling skulle ske genom att svaranden - genom B.L. - sökt återvinning, blev jag uppringd av stämningsmannen som omtalade att svaranden genom B.L. vid två tillfällen vägrade att öppna för delgivning samt att förhållandena för stämningsmannen genom långvarig erfarenhet beträffande B.L. var sådana att det skulle bli omöjligt att få svaranden genom B.L. delgiven på annat sätt än genom spikning. Min egen erfarenhet tidigare av mål med B.L. var sådan att jag i och för sig delade stämningsmannens synpunkt. Jag hade före telefonsamtalet med stämningsmannen beslutat om spikning men något fel hade uppstått vid expediering av kallelsen till stämningsmannen. Anledningen till mitt beslut om spikning var den korta tid som förflutit sedan spikning hade måst ske i målet, nämligen d 1 nov 1983. För stämningsmannen bekräftade jag därför vid telefonsamtalet att spikning skulle ske och detta omtalade jag ytterligare en gång samma dag för stämningsmannen, då denne ringde på nytt och förklarade att förnyat ordinärt delgivningsförsök varit lönlöst, varför spikningsförfarandet slutligen hade måst företagas. Spikning skedde enligt stämningsmannen på adress (adress uteslutet här), B.L:s hemadress, den adress som tidigare använts vid delgivning med svarandebolaget.

Betänkande

HD (JustR:n Holmberg, Mannerfelt, Sven Nyman, Broomé och Gad, referent) fattade följande slutliga beslut: Såvitt angår läget när TR:n hade att ta ställning tillfrågan om förfarandet vid delgivning av kallelsen till den muntliga förberedelsen framgår av utredningen i målet till en början följande. Nimex hade tidigare bedrivit sin verksamhet i kontorslokaler vid Allhelgonagatan i Göteborg men hade avflyttat därifrån till för TR:n och delgivningsmyndigheten okänd adress. Behörig ställföreträdare för bolaget var dess ende styrelseledamot B.L. med bostadsadress (adress uteslutet här) i Göteborg. I målet om betalningsföreläggande skedde delgivning av handlingarna med bolaget, sedan TR:n meddelat förordnande om delgivning enligt 15 § 2 st delgivningslagen (s k spikning), genom att försändelsen nedlades i brevlådan till B.L:s bostad. I det delgivningsärendet uppgav stämningsmannen bl a att B.L. var väl känd för personalen på delgivningscentralen som "en notorisk smitare", som aldrig öppnade dörren vid påringning, höll sig undan med avsikt och flydde på gatan från stämningsmannen.

Som framgår av rättsfallet NJA 1983 s 544 är det en första förutsättning för att beslut skall få fattas om spikning - vari inbegrips att, såsom här skett, handling delges genom att den i slutet kuvert lämnas i den söktes hemvist - att möjligheten att åstadkomma delgivning på ordinär väg har prövats i det aktuella delgivningsärendet. I den delen har ett fel förekommit hos TR:n enligt vad som framgår av dess yttrande. Beslut om spikning hade nämligen till en början fattats på grundval av tidigare erfarenhet i målet och ej med anledning av misslyckade delgivningsförsök i ordinär ordning i den delgivningsfråga som aktualiserades när det gällde kallelsen till förberedelsen. TR:ns berörda fel blev emellertid utan betydelse genom att det faktiskt, enligt vad som framgår av utredningen, skedde försök till delgivning med B.L. i ordinär ordning innan stämningsmannen tillgrep spikning; efter dessa delgivningsförsök i ordinär ordning mellankom för övrigt nytt spikningsbeslut från TR:n vilket inte ger anledning till anmärkning i nu nämnda hänseende.

En ytterligare förutsättning för delgivning genom spikning är att det finns anledning antaga att den sökte avvikit eller på annat sätt håller sig undan. Att denna förutsättning i avseende på B.L., som i delgivningslagens mening (9 § nämnda lag) var den sökte, får anses klarlagt.

Utifrån de förhållanden som var kända för TR:n vid tiden för delgivningsförfarandets fullbordan har alltså inte i berörda hänseenden och ej heller i övrigt förekommit något rättegångsfel av beskaffenhet att kunna leda till bifall till domvillobesvären.

Emellertid återstår frågan huruvida det skall tillmätas betydelse om det rent faktiskt, i det fördolda, förhöll sig så att förutsättning för spikning inte förelåg. Frågan uppmärksammades vid delgivningslagens tillkomst av lagrådet (prop 1970:13 s 226), som fann, utan motsägelse senare i lagstiftningsärendet, att frågans lösning kunde överlämnas till rättstillämpningen.

I förevarande fall är i HD upplyst att bolaget d 3 okt 1983 flyttat sin verksamhet till ny kontorslokal på Norra Nils Erikssonsgatan i Göteborg. Något delgivningsförsök enligt 13 § delgivningslagen har inte gjorts på den nya adressen före spikningen. Det har emellertid berott på att adressändringen inte var känd för TR:n eller stämningsmannen. Skulden härför åvilar väsentligen B.L. som, när han för bolagets räkning i nov 1983 gjorde ansökan om återvinning, i strid mot 33 kap 1 § RB, underlät att lämna uppgift om bolagets adress. Ej heller i nu berört avseende föreligger därför grund för bifall till domvillobesvären.

I enlighet med det anförda lämnas nämnda besvär utan bifall.