Genom utslag i mål om betalningsföreläggande den 13 oktober 2010, den 25 mars 2013, den 25 juni 2013 och den 14 oktober 2013 förpliktades A.-L.C. av Kronofogdemyndigheten att till Affinion International AB, Marie­dals Lantbruk Aktiebolag, TeliaSonera Sverige Aktiebolag, Hi3G Access AB, respektive Photomic AB betala vissa kapitalbelopp jämte ränta och kostnader.

A.-L.C. klagade i hovrätten över domvilla. Till stöd för sin klagan gjorde hon gällande att hon inte blivit delgiven Kronofogdemyndighetens förelägganden att yttra sig över ansökningarna om betalningsföreläggande. Hovrätten fann att hon inte visat att det förekommit domvilla och avslog därför hennes klagan.

A.-L.C. har överklagat till HD.

Av 59 kap. 1 § första stycket 2 RB följer att en dom som har vunnit laga kraft ska undanröjas på grund av domvilla om domen givits mot någon som inte har varit rätteligen stämd. Bestämmelsen gäller även Kronofogdemyndighetens utslag (se 59 kap. 5 § RB och NJA 1993 s. 427). Frågan i målet är om de tidigare avgörandena på grund av domvilla ska undanröjas.

Kronofogdemyndigheten har antecknat att A.-L.C. den 30 september 2010 blivit delgiven ansökningen om betalningsföreläggande med s.k. vitt kort, men att delgivningskvittot inte längre finns kvar i arkivet.

A.-L.C. har anfört att hon aldrig har fått något föreläggande och att hennes dåvarande sambo H.B. undanhållit post från henne. Hon har som skriftlig bevisning bl.a. åberopat polisförhör med H.B. där han erkänt egenmäktigt förfarande under tiden mellan mars 2012 och oktober 2013 genom att tillgripa hennes postförsändelser.

HD finner inte skäl att ifrågasätta Kronofogdemyndighetens uppgifter om att myndigheten som bevis om mottagande av den aktuella ansökningen har fått ett delgivningskvitto (jfr NJA 2013 s. 364).

Delgivning har skett om den som söks för delgivning själv har tagit emot handlingen. Ett delgivningskvitto som är undertecknat med den söktes namn kan i regel godtas som ett tillräckligt bevis för att den sökte själv är delgiven de handlingar som kvitterats. Om den som klagar över domvilla gör gällande att han eller hon likväl inte har tagit emot handlingarna och någon annan olovligen har tecknat namnet på kvittot, får det normalt ankomma på klaganden att lämna en plausibel förklaring till detta och dessutom lägga fram åtminstone någon bevisning som stöder förklaringen. (Se NJA 2008 s. 890.)

Eftersom delgivningskvittot i det aktuella fallet har gallrats ur Kronofogdemyndighetens arkiv är det inte längre möjligt att kontrollera vem som har undertecknat detta. Även under sådana förhållanden får det normalt ankomma på den som sökts för delgivning, och som gör gällande att han eller hon inte har tagit emot handlingen eller undertecknat delgivningskvittot, att lämna en rimlig förklaring till detta och lägga fram åtminstone någon bevisning till stöd för sin förklaring.

A.-L.C:s uppgifter skulle i och för sig kunna utgöra en förklaring till att hon inte har tagit emot ansökningen om betalningsföreläggande. Den bevisning som hon har åberopat ger dock inte stöd för påståendet att H.B. i september 2010 utan hennes vetskap tagit emot föreläggandet. A.-L.C. har således inte visat att det förekommit någon omständighet som utgör domvilla. Hennes överklagande i denna del ska därför lämnas utan bifall.

Förelägganden att yttra sig över ansökningarna om betalningsföreläggande i övriga fall har delgetts A.-L.C. genom s.k. surrogatdelgivning med stöd av 35 § delgivningslagen (2010:1932). Detta innebär att handlingarna överlämnats till en annan vuxen person i A.-L.C:s hushåll, i detta fall hennes dåvarande sambo H.B., och att underrättelse om detta därefter hade skickats per post till henne. Surrogatdelgivning anses enligt 39 § delgivningslagen ha skett när en handling har lämnats och en underrättelse har skickats på ovan nämnt sätt.

A.-L.C. har gjort gällande att hon inte har blivit delgiven Kronofogdemyndighetens förelägganden att yttra sig över ansökningarna om betalningsföreläggande på ett sätt som lagen kräver. Till stöd för sin ståndpunkt har hon anfört sammanfattningsvis följande. Hon har inte känt till att Kronofogdemyndigheten sökt henne och hon har inte fått några förelägganden avseende de ansökningar som sedermera har lett till utslagen den 25 mars 2013, den 25 juni 2013 och den 14 oktober 2013. Förklaringen till det är att H.B. har dolt inkommen post för henne och att han inte har berättat för henne att han mottagit förelägganden för hennes räkning. Den 5 oktober 2013 hittade hon mängder av oöppnad post till henne, däribland brev från Kronofogdemyndigheten, i ett uthus.

A.-L.C. har som skriftlig bevisning åberopat ett polisförhör där H.B. erkänt egenmäktigt förfarande under tiden mellan mars 2012 och oktober 2013 genom att tillgripa hennes postförsändelser, till ett uppskattat antal av cirka fyra stycken per månad, och gömma undan dem så att hon inte har fått dem. Därutöver har hon åberopat intyg från S.C., M.N., E.P. och H.P. där de uppgett att de varit med henne och öppnat ett tiotal påsar med oöppnad post.

Vid surrogatdelgivning påverkas inte delgivningens giltighet av det förhållandet att den som tagit emot en handling eventuellt har underlåtit att vidarebefordra den till den som sökts för delgivning (se prop. 2009/10:237 s. 176). Den omständigheten att H.B. inte skulle ha överlämnat handlingar som han mottagit från Kronofogdemyndigheten till A.-L.C. medför därmed inte att delgivningarna skulle vara ogiltiga. Domvilla på den grunden föreligger alltså inte.

För att få framgång i mål av nu aktuellt slag måste det i stället vara visat att någon av de förutsättningar som gör att det föreligger en giltig surrogatdelgivning inte har varit uppfylld.

Delgivningsformen får endast tillämpas om det med beaktande av vad som har framkommit i det aktuella delgivningsärendet eller vid andra delgivningsförsök med delgivningsmottagaren finns anledning att anta att han eller hon har avvikit eller på annat sätt håller sig undan (se 29 § lagen, 1990:746, om betalningsföreläggande och handräckning jämförd med 33 kap. 5 § RB).

Av utredningen framgår att Kronofogdemyndigheten gjort ett flertal misslyckade delgivningsförsök med A.-L.C. innan surrogatdelgivning i de nu aktuella målen skedde. Utifrån de förhållanden, som var kända för Kronofogdemyndigheten vid tidpunkten för delgivningsförfarandena, har det funnits anledning för myndigheten att anta att A.-L.C. avvikit eller på annat sätt hållit sig undan. Något fel som kan utgöra grund för domvilla har i det avseendet inte förekommit.

Det ska dock också tillmätas betydelse om det rent faktiskt, i det fördolda, har varit så att det saknats förutsättningar för surrogatdelgivning (jfr NJA 1984 s. 684, NJA 1999 C 29 och NJA 2008 s. 890). Det får då normalt ankomma på en klagande, som gör gällande detta, att lägga fram bevisning som ger stöd åt hans eller hennes påstående. Av utredningen ska det sammantaget framstå som klart att klaganden inte alls avvikit eller försökt hålla sig undan, och det ska också stå klart att en verkställd surrogatdelgivning har berott på förhållanden som klaganden inte kunnat råda över.

Genom den bevisning som A.-L.C. åberopat framstår det som klart att hon inte alls avvikit eller hållit sig undan. Av bevisningen framgår också att de verkställda surrogatdelgivningarna inte har berott på förhållanden som A.-L.C. kunnat råda över, utan på H.B:s agerande under den tidsrymd som Kronofogdemyndigheten har sökt henne för delgivning. Det har därmed rent faktiskt, i det fördolda, saknats förutsättningar för att delge A.-L.C. genom surrogatdelgivning. Hon har följaktligen inte blivit rätteligen delgiven betalningsföreläggande i de nu aktuella fallen. Utslagen i dessa fall ska därmed undanröjas på grund av domvilla och målen visas åter till Kronofogdemyndigheten för fortsatt behandling. Hovrättens beslut ska ändras i enlighet med detta.

Det anförda leder till slutsatsen att följande utslag av Kronofogdemyndigheten ska undanröjas. Kronofogdemyndighetens utslag den 25 mars 2013 nr 14-26935-13 i mål nr 14-167473-12, Kronofogdemyndighetens utslag den 25 juni 2013 nr 14-56942-13 i mål nr 14-87572-13, Kronofogdemyndighetens utslag den 14 oktober 2013 nr 14-89227-13 i mål nr 14-55607-13, Kronofogdemyndighetens utslag den 14 oktober 2013 nr 14-89302-13 i mål nr 14-100239-13, och Kronofogdemyndighetens utslag den 14 oktober 2013 nr 14-89320-13 i mål nr 14-110378-13. Målen ska visas åter till Kronofogdemyndigheten för fortsatt behandling. I övrigt ska A.-L.C:s överklagande lämnas utan bifall.

Genom utslag i mål om betalningsföreläggande den 31 augusti 2012 och den 20 mars 2013 förpliktade Kronofogdemyndigheten K.B. att till Trafikförsäkringsföreningen betala vissa kapitalbelopp jämte ränta och kostnader. K.B. ansökte inte om återvinning av utslagen.

K.B. klagade i hovrätten över domvilla. Till stöd för sin klagan gjorde han gällande att han inte blivit delgiven Kronofogdemyndighetens förelägganden att yttra sig över ansökningarna om betalningsföreläggande. Hovrätten fann att han inte visat att det förekommit någon domvilla och avslog därför hans klagan.

K.B. har överklagat till H.D. Frågan i målet är om de tidigare avgörandena på grund av domvilla ska undanröjas.

Av 59 kap. 1 § första stycket 2 RB följer att en dom som har vunnit laga kraft ska undanröjas på grund av domvilla om domen givits mot någon som inte har varit rätteligen stämd. Bestämmelsen gäller även Kronofogdemyndighetens utslag (se 59 kap. 5 § RB och NJA 1993 s. 427).

När utslagen meddelades var K.B. under 18 år. A.-L.C. och H.B. hade då gemensam vårdnad om honom. Av 11 § delgivningslagen (2010:1932) följer att vid delgivning med en fysisk person som är omyndig är det dennes ställföreträdare som är behörig delgivningsmottagare i stället för personen själv. Ställföreträdare för en omyndig person är i regel båda föräldrarna gemensamt när dessa har gemensam vårdnad (se 10 kap. 2 § FB). Både A.-L.C. och H.B. ska därför ha blivit delgivna Kronofogdemyndighetens förelägganden för att giltiga delgivningar med K.B. ska ha kommit till stånd.

Av utredningen framgår att Kronofogdemyndigheten gett en stämningsman i uppdrag att delge ansökningarna om betalningsföreläggande med A.-L.C. och H.B. Vid sådan delgivning ska enligt 32 § delgivningslagen en handling lämnas till delgivningsmottagaren om han eller hon påträffas. Stämningsmannen ska enligt 31 § delgivningslagen dokumentera åtgärden. Om en handling har lämnats över till delgivningsmottagaren personligen följer det av 39 § delgivningslagen att delgivning har skett i och med detta.

Ett delgivningskvitto som är undertecknat med den söktes namn kan i regel godtas som ett tillräckligt bevis för att den sökte själv är delgiven de handlingar som kvitterats. Detta gäller även vid stämningsmannadelgivning. Om den som klagar över domvilla gör gällande att han eller hon likväl inte har tagit emot handlingarna och någon annan olovligen har tecknat namnet på kvittot, får det normalt ankomma på klaganden att lämna en plausibel förklaring till detta och dessutom lägga fram åtminstone någon bevisning som stöder förklaringen. (Se NJA 2008 s. 890.)

Endast ett intyg av en stämningsman om att handlingar har lämnats ut till en viss delgivningsmottagare utgör också ett starkt bevis för att delgivning med den personen har skett. Ett sådant intyg kan dock inte anses utgöra ett tillräckligt bevis om den som sökts för delgivning i efterhand kan visa att stämningsmannen tagit fel på person eller av misstag intygat att en delgivning har kommit till stånd. Det får även i sådant fall ankomma på en klagande, som påstår att han eller hon likväl inte har tagit emot några handlingar, att lämna en rimlig förklaring till detta och dessutom lägga fram åtminstone någon bevisning som stöder förklaringen.

I målet finns ett delgivningskvitto med A.-L.C:s namn tecknat på platsen för underskrift för den som kvitterat aktuell försändelse. På samma delgivningskvitto har stämningsmannen A.K. den 19 augusti 2012 intygat att försändelsen har överlämnats till delgivningsmottagaren personligen.

K.B. har anfört att det är H.B. som utan hans och A.-L.C:s vetskap undertecknat delgivningskvittot med A.-L.C:s namn och att denne undanhållit post från honom och A.-L.C. Han har som skriftlig bevisning åberopat polisförhör med A.-L.C., H.B. och A.K. I förhöret med A.-L.C. har hon angett att det inte är hon som har kvitterat försändelsen utan att någon annan har skrivit hennes namn på fältet för kvittering på delgivningskvittot. I polisförhöret med H.B. har han medgett att han olovligen har skrivit A.-L.C:s namn på delgivningskvittot från den 19 augusti 2012 och att han under tiden mellan mars 2012 och oktober 2013 gömt undan post för A.-L.C. I förhöret med A.K. har hon angett att H.B. kan ha missuppfattat henne vid något tillfälle och skrivit A.-L.C:s namn i stället för sitt namn på ett delgivningskvitto.

K.B. har lämnat en plausibel förklaring till att A.-L.C., trots att hennes namn tecknats på delgivningskvittot, inte har tagit emot ansökningen om betalningsföreläggande. Hans förklaring får stöd av den i HD åberopade bevisningen. Med hänsyn till det kan delgivningskvittot inte anses utgöra tillräckligt bevis för att A.-L.C. delgivits ansökningen om betalningsföreläggande. Därmed finns inte heller tillräckligt bevis för att K.B. blivit delgiven betalningsföreläggandet på ett sätt som lagen kräver. Med ändring av hovrättens beslut ska Kronofogdemyndighetens utslag undanröjas och målet återförvisas till myndigheten för fortsatt behandling.

I målet finns ett delgivningskvitto där H.B:s och A.-L.C:s namn står antecknade på platsen för mottagare av försändelsen. På samma delgivningskvitto har stämningsmannen A.K. den 7 mars 2013 intygat att försändelsen har överlämnats till ”delgivningsmottagaren personligen”.

K.B. har även i denna del, som det får förstås, anfört att försändelsen endast har mottagits av H.B. som undanhållit post från honom och A.-L.C. Han har som skriftlig bevisning åberopat samma bevisning som rörande utslaget den 31 augusti 2012 (se p. 10).

K.B:s uppgifter om att H.B. har dolt inkommande post för honom och A.-L.C. skulle visserligen kunna utgöra en förklaring till att A.-L.C. inte fått del av handlingarna. Någon bevisning som ger stöd för påståendet att A.-L.C., trots stämningsmannens intygande, likväl inte har tagit emot den nu aktuella försändelsen har dock inte lagts fram. K.B. har därmed inte visat att det förekommit någon omständighet som utgör domvilla. Hans överklagande ska därför i denna del lämnas utan bifall.

Det anförda leder till slutsatsen att Kronofogdemyndighetens utslag den 31 augusti 2012 nr 14-76307-12 i mål nr 14-181964-11 ska undanröjas och att det målet ska visas åter till Kronofogdemyndigheten för fortsatt behandling. I övrigt ska K.B:s överklagande lämnas utan bifall.