NJA 1984 s. 707
Sedan D. utlämnats till Schweiz för att ställas till ansvar för viss brottslighet, gjordes framställning om medgivande enligt 24 § utlämningslagen att få åtala D. också för annan i Schweiz begången brottslighet, bestående i tillgrepp av viss egendom. Av den till stöd för framställningen åberopade utredningen framgick, att D. vid de med framställningen avsedda tillfällena tillgripit också egendom, som han enligt en här i riket meddelad lagakraftvunnen dom dömts för att ha tillgripit på annan plats och vid annan tidpunkt. Fråga huruvida på grund av denna dom hinder föreligger mot bifall till framställningen.
HD
Landskrona TR dömde d 2 april 1982 jugoslaviske medborgaren M.D. för bl a grov stöld till fängelse 1 år. Enligt åklagarens gärningsbeskrivning hade M.D. någon dag under tiden d 8-12 febr 1982 tillsammans och i samråd med annan person förövat inbrott i en i S:t Pauli, Hamburg, parkerad personbil och därifrån stulit en väska innehållande dampälsar, ur och guldsmycken till ett sammanlagt värde av minst 100 000 kr. Vid TR:n erkände M.D. att han begått den påstådda gärningen och att han överlämnat en del av godset till två andra personer, vilka av TR:n dömdes för häleri. TR:n förordnade vidare att visst hos M.D. och de båda andra personerna beslagtaget gods, som härrörde från brottet, skulle tas i förvar enligt lagen (1974:1065) om visst stöldgods m m. TR:ns dom vann laga kraft.
Efter framställning av Schweiz' ambassad förordnade regeringen genom beslut d 22 dec 1982 jämlikt lagen (1957:688) om utlämning för brott och den europeiska utlämningskonventionen att M.D., som då avtjänade det av Landskrona TR ådömda straffet, skulle - när hinder enligt 11 § 1 st utlämningslagen inte längre bestod - utlämnas till Schweiz för vissa under år 1981 där begångna brott.
Sedan utlämningen verkställts medgav regeringen genom beslut d 17 nov 1983 att M.D. fick i Schweiz ställas till ansvar för vissa ytterligare där under år 1981 och jan 1982 begångna brott, med förbehåll att han inte fick lagföras för gärning för vilken han dömts av Landskrona TR d 2 april 1982. Samma dag förordnade regeringen enligt lagen (1975:295) om användning av vissa tvångsmedel på begäran av främmande stat, att de föremål som hade tagits i beslag under den förundersökning som föregått domen d 2 april 1982 och som fortfarande fanns tillgängliga skulle överlämnas till Schweiz.
I en framställning d 16 juli 1984 hemställde Schweiz' ambassad hos regeringen om medgivande att M.D. fick ställas till ansvar i Schweiz för ytterligare brott, vilka angavs i en av Bezirksanwaltschaft Zürich d 24 maj 1984 utfärdad häktningsorder. Brotten betecknades i fyra fall (punkterna ND 29, ND 30, ND 31 och ND 33) som stöld, skadegörelse och hemfridsbrott samt i ett fall (punkten ND 32) som försök till stöld jämte skadegörelse och hemfridsbrott. Gärningarna var begångna i Widen/AG d 22-23 jan 1982. Det var i samtliga fall fråga om villainbrott. Enligt utredningen hade M.D. erkänt samtliga gärningar. Vidare framgick att vissa av de föremål som hade överlämnats till Schweiz enligt regeringens beslut d 17 nov 1983 hade identifierats såsom tillgripna vid de under punkterna ND 29, ND 31 och ND 33 upptagna inbrotten. Tillgreppen av dessa föremål omfattades emellertid inte av gärningsbeskrivningarna i häktningsordern.
Riksåklagaren anförde i yttrande över ambassadens framställning bl a följande. De i häktningsordern under ND 29-31 och ND 33 upptagna gärningarna torde enligt svensk rätt motsvara grov stöld och gärningen under ND 32 försök därtill. Sannolika skäl för att de begåtts av M.D. måste med hänsyn till hans erkännande och uppgifterna i polisutredningen anses föreligga. Vad gäller de fyra förstnämnda inbrotten har visserligen inte helt kunnat klarläggas i vilken mån det tillgripna godset sammanfaller med vad som omfattas av Landskrona TR:s dom. Dock torde gärningarna under ND 29, 31 och 33 omfattas av domen, varför hinder för bifall till framställningarna i dessa delar synes möta enligt 10 § 1 st utlämningslagen. Beträffande gärningen under ND 30 bör närmare utredning kunna göras av polis- eller annan behörig myndighet i Schweiz. Under förutsättning att förbehåll görs för den gärning för vilken TR:n fällt M.D. till ansvar för grov stöld bör därför framställningarna såvitt avser gärningen under ND 30 kunna bifallas. Mot lagföring i Schweiz för gärningen under ND 32 kan hinder enligt 1-10 §§ utlämningslagen inte anses möta.
HD (JustR:n Hesser, Persson, referent, och Freyschuss) beslöt d 10 okt 1984 följande yttrande: Av de gärningar som avses med den nu aktuella framställningen får de i häktningsordern under ND 29, ND 30, ND 31 och ND 33 angivna anses enligt svensk rätt motsvara grov stöld och den under ND 32 angivna försök till grov stöld. HD finner sannolika skäl föreligga att M.D. begått gärningarna.
Av handlingarna framgår emellertid att vid de under ND 29, ND 31 och ND 33 angivna inbrottsstölderna tillgripits, förutom annan egendom, föremål som omfattas av ovannämnda dom av Landskrona TR. Enligt de regler som i svensk rätt gäller i fråga om brottmålsdoms rättskraft skulle på grund av TR:ns dom åtal här i riket i motsvarande situation inte ha kunnat upptas till prövning med mindre resning beviljats. Detta hade varit fallet även om från åtalet uteslutits det stöldgods som omfattas av den meddelade domen. Vid sådant förhållande utgör, enligt 24 § 2 st utlämningslagen, jämfört med 10 § 1 st samma lag, domen hinder mot att medgiva att M.D. ställs till ansvar i Schweiz för nu berörda gärningar.
Vad gäller den under ND 30 angivna inbrottsstölden framgår ej av handlingarna att bland tillgripet gods ingår något föremål som omfattas av TR:ns dom. Med hänsyn härtill och då denna stöld utgör en i förhållande till de övriga stölderna fristående gärning, hindrar TR:ns dom inte att det begärda medgivandet lämnas. Ej heller i övrigt föreligger hinder enligt 24 § 2 st utlämningslagen, jämfört med 1- 10 §§ samma lag, mot medgivande i denna del.
Beträffande slutligen gärningen under ND 32 möter enligt 24 § 2 st utlämningslagen, jämfört med 1-10 §§ samma lag, ej hinder mot medgivande att M.D. i Schweiz ställs till ansvar härför.
JustR Knutsson, med vilken JustR Mannerfelt instämde, var av skiljaktig mening och anförde: Av de - - - se HD:s yttrande - - - begått gärningarna.
Genom Landskrona TR:s dom d 2 april 1982 fälldes M.D. till ansvar för att han i febr 1982 förövat inbrott i en parkerad bil i Hamburg och därvid tillgripit en rad föremål av olika slag. Av handlingarna i utlämningsärendet framgår att vissa av de föremål som domen avser i själva verket hade tillgripits vid de under ND 29, ND 31 och ND 33 angivna inbrottsstölderna i Schweiz. Den meddelade domens rättskraft föranleder att M.D. inte på nytt kan ställas till ansvar för tillgrepp av dessa föremål. Emellertid framgår av häktningsordern att denna inte omfattar föremålen i fråga. Vid sådant förhållande utgör inte TR:ns dom något hinder mot medgivande att M.D. ställs till ansvar i Schweiz för nu berörda i häktningsordern upptagna gärningar. Ej heller i övrigt föreligger enligt 24 § 2 st utlämningslagen, jämfört med 1-10 §§ samma lag, hinder mot bifall till framställningen.