NJA 1985 s. 226

Domskäl

TR:n (nämnden) anförde i dom d 24 febr 1983:

Domskäl. G.W. har bestritt åtalet under invändning i första hand att B.P. icke blivit kränkt av G.W:s handlingssätt och i andra hand, därest TR:n skulle finna att kränkning av B.P. ägt rum, att G.W. icke haft uppsåt att diskriminera B.P..

G.W. har beträffande sin ställning hos AB Landskronahem samt bolagets uthyrningsverksamhet uppgivit följande: Han är sedan nov 1980 anställd såsom bostadskonsulent hos AB Landskronahem. Tjänsten som bostadskonsulent är placerad i stabsställning under verkställande direktören. Som bostadskonsulent hade han enligt förefintlig befattningsbeskrivning såsom huvuduppgift att ansvara för att bolagets uthyrningsverksamhet bedrevs på sådant sätt att högsta möjliga uthyrningsgrad erhölls med beaktande av bolagets bostadspolitiska mål. Det ålåg honom vidare att besluta om placering av anvisade hyresgäster samt kontinuerligt samarbeta med bostadsförmedlingen och sociala myndigheter i olika bostadsärenden. För fullgörande av dessa uppgifter deltog G.W. såsom representant för AB Landskronahem i en samrådsgrupp, vari ingick representanter för socialförvaltningen och bostadsförmedlingen. I denna grupp, som sysslade med uthyrning av bolagets lägenheter, hade G.W. den faktiska beslutanderätten. Bolaget disponerade omkring 4 500 lägenheter i Landskrona, varav omkring 1 700 i det s k Norrestadsområdet. I detta område, där åtskilliga lägenheter är outhyrda, utgör 27,5 procent av befolkningen invandrare. Styrelseledamöterna i bolaget har vid diskussion i hyresfrågor uttalat den meningen att överrepresentation av invandrare icke skall tillåtas i något visst område. Något protokollfört styrelsebeslut härom föreligger emellertid icke.

Beträffande ifrågasatt uthyrning av lägenhet till B.P. har G.W. uppgivit följande: Första kontakten med ifrågavarande hyresärende hade han, då B.P. som är zigenare, uppsökte honom på hans kontor i sällskap med en annan zigenare vid namn B.H.. B.P. framställde önskemål om att få hyra en lägenhet av bolaget i Norrestadsområdet. G.W. upplyste B.P., att han ej kunde få hyra någon bostad i detta område, eftersom där bodde för många invandrare. Samtalet övergick sedermera i en ordväxling mellan B.H., som hyrde en lägenhet av bolaget i Norrestadsområdet, och G.W., som framförde klagomål från hyresgäster på B.H:s uppförande. Troligen en vecka senare blev G.W. uppringd av socialsekreteraren J.M., som begärde att bolaget skulle hyra ut en bostad i Norrestadsområdet till B.P.. G.W. svarade, att detta ej var möjligt, eftersom det bodde så många invandrare i detta område, samt hänvisade J.M. till bostadsförmedlingen. Vid ett sammanträde med samrådsgruppen d 28 okt 1981 förelåg en bostadsanmälan av B.P.. I denna anmälan, som kommit från bostadsförmedlingen, framställdes önskemål om en bostad om tre rum "var som helst." J.M. var föredragande i detta ärende. Såvitt G.W. kan erinra sig nämnde J.M. under föredragningen icke, att B.P. önskade erhålla en bostad i Norrestadsområdet. G.W. vidhöll emellertid sin tidigare uttalade mening att B.P. ej kunde få hyra i Norrestadsområdet, eftersom bolaget på grund av områdets invandrartäthet ej mottog flera familjer "typ zigenare, assyrier" i detta område. Detta G.W:s uttalande är korrekt återgivet i samrådsgruppens protokoll från berörda sammanträde. G.W. nämnde även, att han skulle försöka finna lösning på detta bostadsproblem i centrala delen av staden. Eftersom bolaget ej hade några lägenheter tomma där just då, kunde B.P. ej genast få tillgång till en lägenhet i centrum av staden. Under den närmaste tiden efter samrådsgruppens sammanträde ägde diskussioner rum mellan G.W. och socialförvaltningen och dessa resulterade i att B.P. erhöll en lägenhet om fyra rum och kök. Kontrakt härom tecknades mellan socialförvaltningen och bolaget d 15 nov 1981. Anledningen till att B.P. ej själv underskrev kontraktet var att han vid den tidpunkten ej nått myndig ålder. - G.W. är icke rasist, utan han bedömer varje människa som individ. Han gör vissa bedömningar av tillämnade hyresgäster i syfte att åstadkomma trivsel i ett bostadsområde. I Norrestadsområdet bodde tidigare endast en zigenar-familj, nämligen förutnämnde B.H. och dennes familj. Bolaget hade haft stora problem med B.H.. I den fastighet, där han bodde, fanns 18 bostadslägenheter. Av dessa var nio outhyrda. Anledningen härtill var att B.H. visat sig vara besvärlig att ha såsom granne. Det är känt, att invandrare av typ zigenare och assyrier ej gärna godtages som grannar av övriga hyresgäster. Får man in störande hyresgäster i en fastighet, flyttar de ordentliga hyresgästerna därifrån. Man får förmoda, att en familj som B.P:s kan bli "störig". Bolaget, som känner tryck från övriga hyresgäster, har som målsättning att hyra ut alla lägenheterna i Norrestadsområdet. Det händer emellertid dagligen, att misskötsamma personer, även svenskar, förvägras hyresrätt av bolaget. Om det hade varit en erkänt skötsam invandrare, som i stället för B.P. sökt lägenhet i Norrestadsområdet, hade denna invandrare nog fått en lägenhet där.

B.P:s bostadsanmälan, som var föremål för samrådsgruppens behandling vid dess sammanträde d 28 okt 1981, anger såsom önskad bostad en lägenhet om tre rum var som helst."

I ovannämnda protokoll från samrådsgruppens sammanträde d 28 okt 1981 anges i en bilaga, benämnd bostadslista, såsom beslut på B.P:s ansökan, att bolaget "mottager f n ej fler familjer typ zigenare, assyrier i Norrestad."

Med beaktande av att G.W. i sitt handlande haft målsättningen att undvika alltför stor invandrartäthet i Norrestadsområdet kan G.W:s vägran att låta B.P. hyra en lägenhet i detta område icke anses innefatta brott, i följd varav åtalet skall ogillas.

Domslut

Domslut. Åtalet ogillas.

Ordf, råd mannen Sjöholm, var av skiljaktig mening och anförde: I målet är utrett att G.W. haft beslutanderätten inom samrådsgruppen i ärenden angående uthyrning av lägenheter i AB Landskronahems fastigheter samt att B.P. av samrådsgruppen nekats att förhyra en lägenhet i en av bolagets fastigheter i Norrestadsområdet i Landskrona.

Visserligen anger B.P:s bostadsanmälan icke att B.P. önskat erhålla bostad just i Norrestadsområdet, men bakomliggande förhandlingar ger vid handen att G.W. måste ha haft klart för sig att detta var B.P:s primära önskemål.

Vad som anförts i samrådsgruppens protokoll, vilket verifierats av G.W., måste uppfattas så att det avgörande motivet för samrådsgruppens beslut var B.P:s etniska ursprung. Med hänsyn härtill måste G.W. anses ha gjort sig skyldig till olaga diskriminering.

Jag dömer G.W. jämlikt 16 kap 9 § 1 och 2 st BrB för olaga diskriminering till 15 dagsböter å 60 kr.

Domskäl

Domskäl. G.W. har vid huvudförhandling i HovR:n lämnat uppgifter som i allt väsentligt överensstämmer med vad han enligt överklagade domen anfört vid TR:n. Han har därjämte uppgett: Vid sammanträdet d 28 okt 1981 diskuterades såvitt angår B.P. endast frågan om uthyrning av lägenhet i Norrestadsområdet, eftersom AB Landskronahem i övrigt inte hade någon hyresledig lägenhet i sina fastigheter. B.P. nekades inte helt att hyra lägenhet. G.W. ville endast avvakta att en lägenhet blev ledig i någon av bolagets fastigheter i den centrala delen av staden, där man kunde finna den i B.P:s fall lämpligaste boendemiljön. En sådan möjlighet yppade sig också några dagar efter sammanträdet. - B.P. borde för övrigt inte ha tagits upp som bostadssökande, enär han var endast 17 år gammal. Hans ansökan kunde också ha avslagits på den grund att han saknade arbete. Någon diskussion om hans bakgrund förekom inte vid sammanträdet. G.W. kände inte till hans tidigare förhållanden. Enligt de erfarenheter G.W. hade av zigenare kunde det emellertid befaras bli problem med B.P. som hyresgäst. Det har också visat sig att i den lägenhet som B.P. tillträdde i nov 1981 och vilken han numera lämnat förekommit omfattande skadegörelse. - I sin verksamhet eftersträvade G.W. bland annat att sprida familjer av olika slag, även socialt belastade, inom olika bostadsområden. Såväl ekonomiska som sociala skäl var avgörande för hans ställningstagande i förevarande fall. Hans handlande var till fördel inte bara för bolaget och dess hyresgäster utan även för B.P. själv.

HovR:n gör följande bedömning. B.P. har enligt sin bostadsanmälan ansökt om lägenhet "var som helst" i Landskrona. Bolaget hade vid ifrågavarande tillfälle ett flertal hyreslediga lägenheter i Norrestadsområdet, medan det enligt uppgift i övrigt inte fanns någon lägenhet ledig i bolagets fastigheter. G.W., som företrädde bolaget i uthyrningsärenden, har vid sammanträdet med samrådsgruppen d 28 okt 1981 vägrat att upplåta lägenhet åt B.P. i nyssnämnda område genom att, såsom antecknats i det vid sammanträdet förda protokollet, förklara att bolaget "mottager f n ej fler familjer typ zigenare, assyrier i Norrestad". Detta uttalande i förening med vad G.W. uppgett i målet måste anses utvisa att det avgörande motivet för hans ställningstagande var B.P:s etniska ursprung. På grund härav och då det inte förekommit något av beskaffenhet att fritaga G.W. från ansvar skall han dömas för olaga diskriminering. Omständigheterna är sådana att påföljden kan bestämmas till ett lågt bötesstraff.

Domslut

Domslut. Med ändring av TR:ns domslut dömer HovR:n G.W. enligt 16 kap 9 § 1 och 2 st BrB för olaga diskriminering till 15 dagsböter å 50 kr.

G.W. (offentlig försvarare och ombud advokaten B.S.) sökte revision och yrkade i första hand att åtalet måtte ogillas och i andra hand att påföljden måtte helt efterges.

Riksåklagaren bestred ändring.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Ternert, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande dom: Domskäl. B.P:s bostadsansökan har behandlats som gällande önskemål om en lägenhet i Norrestadsområdet i Landskrona. Såsom ansvarig och med befogenhet att ensam besluta rörande AB Landskronahems uthyrningsverksamhet har G.W., när ansökningen prövades, inte låtit B.P. och dennes familj hyra någon av de lediga lägenheter som bolaget då hade tillgängliga i det aktuella bostadsområdet. G.W. har i målet motiverat sitt beslut genom att hänvisa till att bolaget, som är ett av kommunen helägt bostadsföretag, har som målsättning att i de olika bostadsområdena försöka åstadkomma en allsidig sammansättning av hyresgästerna och att därför inte ytterligare familjer tillhörande den zigenska folkgruppen borde flytta till Norrestad vid denna tidpunkt.

Det är, såsom G.W. också framhållit i sin talan, en svårlöst uppgift att försöka åstadkomma en integrerad boendemiljö utan att nödgas använda styrmedel som innebär att enskilda önskemål om bostad i vissa områden inte alltid kan tillgodoses. Enligt 16 kap 9 § BrB är det olaga diskriminering om en näringsidkare i sin verksamhet på grund av någons ras, hudfärg, nationella eller etniska ursprung eller trosbekännelse inte går honom till handa på allmänt gällande villkor. Bestämmelsen har i denna del till syfte att tillförsäkra alla befolkningsgrupper rätt till likabehandling i kontakterna med näringsidkare. I det föreliggande fallet har G.W. själv angivit att det varit B.P:s zigenska tillhörighet som varit det avgörande motivet för att inte hyra ut någon lägenhet till honom i det område där han önskat bosätta sig. Oavsett att beslutet må ha stått i överensstämmelse med bolagets bostadspolitiska intentioner, har B.P. genom G.W:s handlande blivit utsatt för en särbehandling som måste anses utgöra olaga diskriminering. Åtalet skall därför bifallas. Skäl att efterge påföljden för brottet föreligger inte.

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.

Domskäl

Domskäl. G.W. har i HD mot åtalet till en början invänt följande. Det ålåg honom att fördela det kommunala bostadsföretagets lägenheter så att minsta möjliga sociala störningar uppstod i bostadsområdena. Erfarenheten visar att en del zigenska familjer vållar svårigheter för sin bostadsomgivning. Han saknade därför inte fog för att förutse vissa problem med familjen B.P.. Han ansåg det lämpligast att B.P. fick hyra lägenhet i ett annat hus än det där redan en - med B.P. besläktad - zigenarfamilj bodde.

Förbudet i 16 kap 9 § BrB mot diskriminering hindrar inte att en person med viss härkomst avvisas som bostadssökande, om det kan antas att han kommer att brista i skötsamhet som hyresgäst. Ett sådant antagande får emellertid inte stödjas på den etniska grupptillhörigheten utan måste ha sin grund i kännedom om den individuelle sökanden. G.W:s beslut att neka B.P. att hyra lägenhet i Norrestadsområdet synes inte ha baserats på sådan faktisk kännedom. Invändningen kan därför inte godtas.

G.W. har vidare åberopat att han allmänt har haft att verka för ett allsidigt boende och motarbeta segregation, inte minst när det gäller invandrare; den lämpliga kvoten i fråga om zigenare och assyrier i Norrestadsområdet var fylld när B.P. sökte lägenhet. G.W:s handlande skulle därmed inte ha varit diskriminerande.

Från början av 1970-talet har en allmän strävan för den svenska bostadspolitiken varit en allsidig hushållssammansättning i bostadsområdena (se t ex prop 1979/80:72 om bostadsanvisningslag m m, s 19 f). Denna politik har i allmänhet ansetts inkludera en utspridning av etniska minoriteter, låt vara att röster också har höjts för att en koncentration av vissa invandrargrupper till speciella bos tadsområden har sina fördelar. (Jfr redogörelsen i SOU 1984:58 s 128 ff.) Frågan huruvida straffbestämmelserna om olaga diskriminering lägger hinder i vägen för att avböja en bostadssökande ur viss folkgrupp i syfte att motverka en icke önskvärd koncentration av gruppens medlemmar till ett visst bostadsområde synes inte sällan bli aktuell, främst för kommunala bostadsföretag och inom den kommunala bostadsförmedlingen.

Bestämmelserna i 16 kap 9 § BrB kom till i samband med att Sverige tillträdde Förenta Nationernas konvention om avskaffande av alla former av rasdiskriminering. De ger uttryck för den grundläggande principen om likabehandling oavsett etniskt ursprung.

Med anledning av vad G.W. anfört bör vissa uttalanden under förarbetena uppmärksammas. De åsyftade uttalandena gjordes av departementschefen på grund av påpekanden av lagrådet (se prop 1970:87 s 128 och 131 f, jfr Kommentar till brottsbalken II, 5 uppl, s 240). De har i huvudsak följande innehåll. Med ordet diskriminera i lagtexten uttrycks att bestämmelsen omfattar endast sådana situationer där någon uppsåtligen missgynnar en person genom att behandla honom mindre förmånligt än andra. Den som har ett i och för sig legitimt eller godtagbart intresse av att ge företräde åt personer, tillhörande en viss folkgrupp, och i sådant syfte uppställer villkor som gynnar dessa kan inte sägas diskriminera övriga folkgrupper och faller sålunda inte under straffbudet. Som exempel kan anföras att det någon gång torde kunna anses legitimt att en i Sverige verksam affärsinnehavare av utländsk nationalitet ger sina landsmän särskild rabatt. Skulle däremot en affärsidkare här i riket ge rabatt åt endast svenska medborgare, torde syftet undantagslöst vara att diskriminera utländska medborgare.

De återgivna uttalandena angående innebörden av termen diskriminera i lagtexten kan inte uppfattas så, att det skulle vara straffritt att missgynna en person ur en viss folkgrupp med hänvisning till att åtgärden ytterst antas vara till fördel för gruppen i fråga. Det gäller även fall då syftet är att motverka etnisk boendekoncentration. Tvärtom talar de motiv som bär upp straffbestämmelsen för att straffbarhet skall inträda också i dessa fall. Det är tydligt att en möjlighet att rättfärdiga en sådan särbehandling som den aktuella med hänvisning till strävandena att motverka Segregering i boendet lätt skulle kunna missbrukas till att dölja andra bevekelsegrunder för den avvisande hållningen. Slutsatsen blir att G.W:s handlande inte är straffritt på den grunden att det har dikterats av önskemålet att hindra en koncentration till ett bostadsområde i kommunen av boende som tillhör vissa etniska minoritetsgrupper.

Med hänsyn till vad ovan anförts och då också övriga förutsättningar för straffbarhet enligt 16 kap 9 § BrB föreligger skall G.W. dömas för olaga diskriminering. Skäl saknas att efterge påföljden för brottet. HovR:ns domslut skall alltså fastställas.

Domslut

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.