NJA 1985 s. 355
Fråga i mål om ersättning för upplåtelse av ledningsrätt huruvida det ålegat rätten att, utan att part i behörig ordning yrkat det, ta upp fråga om jämkning enligt 13 § 1 st ledningsrättslagen (1973:1144) jämfört med 4 kap 4 § 2 st expropriationslagen (1972:719).
Enligt kontrakt om kraftledningsservitut, dagtecknat d 25 sept 1974 och d 10 juni 1975, mellan Statens Vattenfallsverk och dödsboet efter S.L. medgav dödsboet Vattenfall såsom ägare av strömfallsfastigheten stadsägan 630 + 645 m fl i Trollhättans kommun att framdraga och för all framtid bibehålla en kraftledning från Tenhult till Barsebäck över den dödsboet tillhöriga fastigheten Södra Rörum 4:14 i Södra Rörums socken, Hörby kommun. Inskrivning till säkerhet för servitutsrätten beviljades av inskrivningsmyndigheten i Eslövs domsaga d 28 dec 1977.
På ansökan av Vattenfall omvandlade fastighetsbildningsmyndigheten, specialenhet nr 1 i Malmöhus län, genom beslut vid förrättning, avslutad d 23 april 1981, servitutet till en icke fastighetsanknuten ledningsrätt i Södra Rörum 4:14.
Enligt ersättningsbeslut d 23 april 1981 ålade fastighetsbildningsmyndigheten Vattenfall att inom två månader efter det ersättningsbeslutet vunnit laga kraft utge ersättning till dödsboet för den upplåtna ledningsrätten med 24 876 kr jämte ränta. Av beloppet 24 876 kr utgjordes 200 kr av särskild ersättning för det ledningar framdragits över två åkerområden. Återstoden utgjorde ersättning för upplåten mark, förtidig avverkning och framtida produktionsminskning. I dessa avseenden hade Vattenfall erbjudit och dödsboet accepterat en ersättning om 17 136 kr. Detta belopp uppräknades av fastighetsbildningsmyndigheten efter konsumentprisindex från okt 1977 (441) till april 1981(635) till ett belopp om 24 676 kr.
Dödsboet anförde besvär i Malmö TR, fastighetsdomstolen, och yrkade ersättning utöver det ostridiga beloppet 17 136 kr med 8 589 kr. Å det sammanlagda beloppet yrkades uppräkning enligt konsumentprisindex från tillträdesdagen d 5 juni 1975 till dagen för TR:ns utslag. Vidare yrkades ränta.
Vattenfall bestred ändring.
TR:n (chefsrådmannen Nilson, rådmannen Andréasson, fastighetsrådet Hjukström samt nämndemännen Jönsson och Hansson) meddelade utslag d 4 juni 1982. TR:n fann att ersättning inte skulle utgå med högre belopp än vad fastighetsbildningsmyndigheten bestämt. TR:n uttalade att, eftersom allmänna prisläget höjts efter tillträdesdagen, ersättningen skulle jämkas med hänsyn därtill. Konsumentprisindex för juni 1975 var 344 och senast kända index 686. Den jämkade ersättningen blev 686 x 17 336/344 = 34 571 kr.
TR:ns avgörande. Vattenfall förpliktades att ersätta dödsboet för upplåtelsen av ledningsrätt med 34 571 kr jämte 6 procent ränta därå från d 1 jan 1975 till dess betalning skedde.
Vidare förpliktades Vattenfall att ersätta dödsboet för rättegångskostnader, dock med lägre belopp än vad dödsboet yrkat.
Såväl Vattenfall som dödsboet anförde besvär i HovR:n över Skåne och Blekinge.
Vattenfall yrkade att ersättningen för upplåtelsen av ledningsrätt skulle fastställas till 27 044 kr.
Dödsboet yrkade att HovR:n måtte förplikta Vattenfall att ersätta dess rättegångskostnader vid TR:n med där fordrat belopp.
Parts ändringsyrkande bestreds av motpart.
HovR:n (hovrättsråden Nelander och Rolf Andersson, fastighetsrådet Carlander samt hovrättsassessorn Lundström, referent) anförde i utslag d 22 juni 1983:
Skäl.
Vattenfall har i HovR:n till stöd för sitt påstående att dess ersättningserbjudande hänför sig till penningvärdenivån d 1 okt 1977 åberopat en mellan Vattenfall och Lantbrukarnas riksförbund i april 1977 träffad överenskommelse.
Mot dödsboets bestridande är inte visat att det mellan parterna träffats överenskommelse om att värdetidpunkten skall vara en annan än tillträdesdagen d 5 juni 1975. Uppräkning av ersättningen skall därför ske från denna tidpunkt. Den jämkade ersättningen blir därför, som TR:n funnit, 34 571 kr.
Skäl att frångå TR:ns bedömning beträffande rättegångskostnaderna där föreligger ej.
HovR:ns avgörande. HovR:n fastställer TR:ns utslag.
Dödsboet anförde besvär. Prövningstillstånd meddelades i fråga om uppräkning av ersättningen för upplåtelsen av ledningsrätten men ej beträffande dödsboets talan i övrigt, vilken avsåg rättegångskostnader.
Dödsboet yrkade att ersättningen för upplåtelsen av ledningsrätten måtte uppräknas enligt konsumentprisindex från det indextal, 686, som legat till grund för uppräkning i TR:n, till indextalet 753, vilket hänförde sig till tiden för HovR:ns utslag. Dödsboet upplyste att den utdömda ersättningen utbetalats till dödsboet efter HovR:ns utslag.
Vattenfall bestred ändring.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Gustafson, hemställde i betänkande, att HD måtte meddela följande utslag:
Domskäl
Skäl. Av handlingarna i målet framgår att dödsboet - såsom Vattenfall framhållit - i HovR:n inte yrkat jämkning av det av TR:n fastställda ersättningsbeloppet. Denna underlåtenhet kan inte avhjälpas genom att yrkande om sådan jämkning framställes i HD. Höjning av ersättningen med anledning av dödsboets härstädes förda talan kan därför endast ifrågakomma, därest - såsom dödsboet får anses göra gällande - det skall anses ha ålegat HovR:n att uppräkna ersättningen oberoende av yrkande.
Vid bedömande av frågan huruvida det skall anses ha ankommit på HovR:n att självmant jämka ersättningen är följande att beakta.
I fråga om ersättning för upplåtelse av ledningsrätt äger enligt 13 § 1 st ledningsrättslagen bestämmelserna i 4 kapexpropriationslagen (ExL) motsvarande tillämpning. Dylik ersättning skall sålunda, när tillträde ägt rum och värderingen därför skall hänföras till tiden för tillträdet, enligt 4 kap 4 § 2 st ExL jämkas med hänsyn till höjning i allmänna prisläget efter värdetidpunkten. Bestämmelserna om ersättning för upplåtelse av ledningsrätt är liksom reglerna om expropriationsersättning - med undantag för vad som föreskrivits till skydd för innehavare av panträtt i fastigheten - av dispositiv natur. Denna dispositionsfrihet måste anses omfatta även frågor om kompensation för penningvärdeförsämring efter förtida tillträde. I mål av denna art kan därför parterna ha utformat sin talan med beaktande av överenskommelser, varigenom hänsyn redan tagits till förändringar i penningvärdet efter det att tillträde ägt rum. Förarbetena vid tillkomsten i samband med 1971 års ändringar i expropriationslagstiftningen av den ifrågavarande, numera i 4 kap 4 § 2 st ExL intagna kompensationsregeln ger ej heller stöd för uppfattningen att den Utgör en till domstolen riktad handlingsregel av beskaffenhet att skola tillämpas oberoende av yrkande av den ersättningsberättigade.
Vid angivna förhållanden föreligger ej skäl att inom ramen för parternas dispositionsfrihet vid tillämpning av kompensationsregeln göra avsteg från den i 17 kap 3 § RB för dispositiva mål angivna grundsatsen att dom ej må ges över annat eller mera än vad part i behörig ordning yrkat.
Enär dödsboet, i enlighet med vad sålunda anförts, inte lagligen ägt att utan yrkande därom i HovR:n erhålla jämkning av den av TR:n fastställda ersättningen, kan dödsboets talan i HD inte vinna bifall.
Slut. HD lämnar besvären utan bifall.
HD (JustR:n Fredlund, Welamson, Palm, referent, Magnusson och Bergqvist) beslöt utslag i enlighet med betänkandet.