NJA 1985 s. 43
Ett aktiebolag med s k hemtagningstillstånd importerade gods, som var underkastat införselförbud, och dirigerade godset till ett annat företag, som bearbetade godset och återställde det till bolaget. Först därefter fick bolaget importlicens för godset. Prövning av åtal mot verkställande direktören för brott mot 5 § jämförd med 4 § 1 (1960:418) om straff för varusmuggling har skett med utgångspunkt i att godset kommit ut i den fria rörelsen i och med att det tillställdes det andra företaget för bearbetning. Fråga om verkställande direktören, som inte personligen handlagt ärendet, av grov oaktsamhet föranlett att bolaget förfogat över godset i strid mot införselförbudet.
TR:n
Allmän åklagare väckte vid Ljungby TR åtal mot direktören I.G. för varusmuggling enligt följande gärningsbeskrivning: IKEA Svenska AB, Älmhult, har såsom hemtagare enligt 1 § tullstadgan till tullkammaren i Karlshamn d 3 mars 1980 anmält gods för hemtagning. Enär föreskriven importlicens saknades, meddelade tullmyndigheten förfogandeförbud över varan, som utgjordes av 9 000 kuddöverdrag. Tullavgiften härför uppgick till 11 088 kr. Förbudet kvarstod till d 23 okt 1980, då importlicens beviljades. I strid med förfogandeförbudet har IKEA Svenska AB översänt godset till annan firma för bearbetning och även sålt av den sålunda färdiggjorda varan. Vid tullmyndighetens inspektion d 1 okt 1980 befanns endast 2 386 kuddöverdrag vara kvar i företagets ägo. I.G. har i egenskap av verkställande direktör för IKEA Svenska AB handlat av grov oaktsamhet och härigenom föranlett, att företaget förfogat över hos tullmyndighet anmält gods som varit underkastat införselförbud, varigenom godset kommit ut i den fria rörelsen.
Åtal för samma brott väcktes också mot speditionschefen J.G., vilken varit den närmast ansvarige för tullärenden inom IKEA Svenska AB.
Domskäl
TR:n (ordf lagmannen Sönnerby) anförde i dom d 12 nov 1981: I.G. och J.G. har vidgått de faktiska omständigheterna. De har emellertid bestritt ansvar och därvid anfört följande: a) gärningen har inte haft någon betydelse i tullhänseende, vilket fordras för straffbarhet enligt varusmugglingslagen; b) i allt fall är gärningen bagatellartad och bör bedömas som ringa; straff kan därför inte ådömas dem; c) under alla förhållanden brister det i de subjektiva rekvisiten; de tilltalade har inte gjort sig skyldiga till grov oaktsamhet.
Domskäl. Såsom åklagaren angivit är IKEA Svenska AB en sådan hemtagare av gods som avses i 1 § tullstadgan. Distriktstullkammaren i Karlshamn är i detta sammanhang kontrollerande tullanstalt jämlikt 35 tullagen.
Åklagaren har till utveckling av sin talan anfört följande: Att IKEA Svenska AB är hemtagare av gods innebär, att företaget får ta hem varor från utlandet för vilka i och för sig behövs införseltillstånd, d v s - importlicens. Kan man inte presentera en importlicens i samband med att en importansökan inges till tullmyndigheten, skall godset förvaras i oförändrat skick till dess att förutsättningarna för beviljande av införsel föreligger. För att företaget skall kunna få en importlicens måste företaget, hemtagaren, kunna visa en exportlicens från ursprungslandet. Om inte dessa förutsättningar föreligger, stämplar tullmyndigheterna exemplar nr 2 av tullsedeln med en stämpel som anger att förfogandeförbud råder. Då får man inte skicka godset vidare för bearbetning - det är en sådan åtgärd som skett i förevarande fall - eller packa upp och skingra godset; man får inte påbörja en avyttring exempelvis i form av försäljning. - Det i målet aktuella godset hade Indien som ursprungsland. Det hade beställts via Schweiz. Speditören, S.E. AB, underrättade d 3 mars 1980 tullkammaren i Karlshamn genom ett "Meddelande om hemtagning" att varor hemtagits av IKEA Svenska AB. Det rörde sig om ett stort antal lådor med mattor och "12 LDR ÖVERDRAG". Det sistnämnda var de aktuella kuddöverdragen. Tulldeklaranten hos IKEA, R S, skickade därefter in en tullsedel med tulldeklaration. Därvid gjordes det felet, att för kuddöverdragen angavs felaktigt statistiskt nummer. Det nummer som angavs avser bearbetat, licensfritt, material, medan man skulle ha angivit numret för obearbetat, licenspliktigt, material. Tullen rättade i deklarationen till felet och stämplade ansökningen med "Förfogandeförbud råder". Kuddöverdragen, som troligtvis uppgick till 8 250 stycken, gick omedelbart till ett företag i Göteborg för att bearbetas. Överdragen skulle fyllas med ett polyetermaterial för att sedan försäljas på IKEA-varuhus. Vid ett kontrollbesök hos IKEA upptäckte taxeringssektionen vid tullkammaren i Karlshamn att kuddöverdragen skingrats, trots att förfogandeförbud meddelats. Tullkammaren tillställde IKEA en skrivelse, daterad d 20 aug 1980. I skrivelsen påpekades bl a att det till tullförvaltaren inkommit rapport om att förfogandeförbudet överträtts. Vid inspektion d 9 okt 1980 fann man hos IKEA 3 449 färdigställda kuddar. Den 14 okt 1980 fanns det 2 386 färdiga kuddar. Importlicens meddelades d 23 okt 1980 av kommerskollegium. Då hade IKEA kunnat presentera exportlicensen som varit på villovägar.
De tilltalades försvarare har lämnat en redogörelse för vad IKEA Svenska AB och IKEA Svenska Försäljnings AB sysslar med. Bl a har han uppgivit följande: IKEA Svenska Försäljnings AB är ett renodlat försäljningsbolag för den svenska marknaden: Det driver de svenska varuhusen. IKEA Svenska AB tillgodoser grossistfunktionen för IKEA Svenska Försäljnings AB och för de enskilda utländska IKEA-landsorganisationerna. Det har ansvaret för driften av IKEA:s centrallager i Älmhult. - Försvararen har vidare lämnat uppgifter om hur många som arbetar i de två företagen och på centrallagret i Älmhult, storleken på omsättningen av varor, vilka rutiner som gäller för godshanteringen och vad som gäller vid import.
De tilltalade har uppgivit bl a följande: I.G. är sedan d 1 sept 1979 verkställande direktör för IKEA Svenska AB. J.G. blev vid samma tid speditionschef med ansvar för tull- och speditionsärenden. - Det i målet aktuella godset kommer från Indien och är köpt genom en dansk agent. För kuddöverdragen erfordrades exportlicens, som skulle tillhandahållas av den indiske säljaren. Exportlicens utfärdades d 27 dec 1979. Licensen skickades med post till IKEA och anlände förmodligen till Sverige före godset. När licensen anlände till IKEA hade den inköpare, som har hand om import från Indien, semester. Exportlicensen skickades av misstag till den danske agenten och blev liggande där en tid. Agenten skickade licensen till speditören i Göteborg. Licensen vidarebefordrades först d 15 okt 1980 till IKEA. Godset anlände med båt till Göteborg d 3 mars 1980. Speditören anmälde till tullen hemtagningen av godset, som bestod av mattor och tolv lådor kuddöverdrag. När IKEA avgav tulldeklaration d 20 mars 1980, angav man av misstag felaktigt statistiskt nummer för kuddöverdragen; man angav numret för färdiga kuddar i stället för numret för kuddöverdrag. IKEA:s deklaration registrerades hos tullen d 26 mars 1980. Strax därpå fick IKEA tillbaka ett exemplar av deklarationen. På detta exemplar hade tullen rättat det felaktiga numret och stämplat handlingen med "Förfogandeförbud råder". På den handling, som IKEA innehar, har emellertid stämpeln delvis överstrukits. Någon klarhet har inte kunnat vinnas om när och varför detta skett. I stämpeln har såsom införselvillkor angivits "Importlicens position 1 och position 2". Position 1 avser mattorna. Den är inte föremål för importlicens, medan position 2 avser kuddöverdragen. Tullen har inte på något annat sätt påpekat det fel som IKEA gjort. - I samband med att godset anlände till Göteborg underrättades IKEA av speditören om att godset fanns i hamnen. Någon gav speditören beskedet, att godset skulle köras till AB Sylvans, det företag som stod för bearbetningen av godset. Det har inte kunnat utrönas vem den person är som gav beskedet i fråga. Det gavs inte order om att kuddöverdragen skulle börja bearbetas. Sylvans började trots detta på eget initiativ att fylla överdragen med polyetermassa; Sylvans hade ett löpande uppdrag att bearbeta partier som kom dit för IKEA:s räkning. IKEA har haft laglig rätt att sända godset till Sylvans. Felet ligger i att godset börjat bearbetas där. - Den 25 april 1980 gjorde tullen ett kontrollbesök på IKEA:s centrallager i Älmhult och fick då beskedet, att kuddöverdragen fanns hos Sylvans i Göteborg. Därefter, d 6 juni 1980, besökte tullen Sylvans för att förhöra sig om överdragen. Vid flera tillfällen, sist d 14 okt 1980, tog tullen kontakt med Sylvans för att höra hur många överdrag som återstod obearbetade. Sylvans fortsatte under tiden att bearbeta överdragen. Tullen påpekade inte vid något tillfälle att förfogandeförbudet överträtts. IKEA fick importlicens för överdragen d 23 okt 1980. - Den skrivelse som tullkammaren avsände d 20 aug 1980 till IKEA uppfattades där som en allmän klagoskrift, varför påpekandet om att förfogandeförbud överträtts inte undersöktes särskilt. I.G. höll d 26 aug 1980 ett möte, vid vilket bl a J.G. var närvarande. Skrivelsen d 20 aug 1980 gicks därvid igenom, och man diskuterade hur liknande fel skulle kunna undvikas i framtiden. Detta ledde till att organisationen av tullärenden förbättrades. - IKEA har fortfarande hemtagningsrätt enligt 1 § tullstadgan.
Såsom skriftlig bevisning har åklagaren åberopat dels ifrågavarande "Meddelande om hemtagning", vilket är undertecknat av en anställd hos S.E. AB såsom ombud för IKEA Svenska AB; dels tullsedeln som är undertecknad av R S för IKEA:s räkning och som inkommit till tullkammaren d 20 mars 1980; tullsedeln visar att kuddöverdragen angivits med fel nummer och att detta rättats till av tullen varvid tullsedeln försetts med den av parterna angivna texten; dels brevet d 20 aug 1980 från tullen i Karlshamn till IKEA Svenska AB; i skrivelsen har tullkammaren anmärkt på vissa felaktigheter som gjorts av IKEA i dess tulldeklarationer. Som bilaga till skrivelsen var fogad en rapport angående misstanke om brott mot lagen (1973:80) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor. Frågan om åtal avsåg de aktuella kuddöverdragen; dels en importlicens av d 23 okt 1980, enligt vilken kommerskollegium samma dag meddelat licens för varorna.
De tilltalade har som skriftlig bevisning åberopat bl a en kopia av tullsedeln d 20 mars 1980, på vilken "Importlicens pos 1" strukits.
TR:n gör följande bedömning.
I målet framgår att IKEA Svenska AB av misstag utlämnat kuddöverdragen till bearbetning trots att de var underkastade införselförbud. Det har inte kunnat utrönas vem som givit beskedet om att kuddöverdragen skulle bli föremål för bearbetning.
Det vill synas som om flera samverkande omständigheter medverkat till att felet uppstått.
Vad i målet förekommit kan inte anses ge vid handen, att I.G. såsom verkställande direktör i företaget eller J.G. såsom närmast ansvarig för tullärendena gjort sig skyldig till grov oaktsamhet som föranlett att godset kommit ut i den fria rörelsen.
Åtalet skall därför lämnas utan bifall.
Domslut
Domslut. TR:n ogillade åtalen mot båda de tilltalade.
Göta HovR
Åklagaren fullföljde talan i Göta HovR och yrkade bifall till åtalen, varvid han justerade gärningsbeskrivningen så att det påstods att det d 1 okt 1980 funnits kvar 2 386 färdiga kuddar i företagets ägo.
De tilltalade bestred ändring.
HovR:n (hovrättslagmannen Ekblad, hovrättsråden Paulsson-Nordling, referent, och Nilsson samt nämndemännen Aaby-Ericsson och Hellström) anförde i dom d 29 okt 1982:
Domskäl
Domskäl. I.G. och J.G. har hörts i HovR:n och lämnat uppgifter av samma innehåll som vid TR:n. De har förklarat sig ej längre vidhålla invändningen att gärningen ej haft betydelse i tullhänseende.
Vittnesförhör har i HovR:n förekommit med K.J., T.Å., Agneta H och P.A..
Beträffande bolagets organisation i de delar som har betydelse för bedömningen av åtalet är upplyst följande: Sedvanliga tullärenden handhades vid tiden för förevarande affär av en avdelning för ankommande och avgående administration. Denna avdelning var via centrallagrets chef underställd verkställande direktören. Den 1 sept 1979 inrättades en tull- och speditionsavdelning i stabsfunktion, direkt underställd verkställande direktören, vilken avdelning hade rådgivande och övergripande ansvar. Frågor om importlicens för varor som infördes till riket handlades på vederbörande inköpsavdelning.
Utredningen har givit följande vid handen: Partiet kuddöverdrag var importlicenspliktigt men ankom till riket utan att licens erhållits eller ens sökts. När varan tulldeklarerades, vilket ankom på varuadministrativa avdelningen, åsattes den felaktigt ett statistiskt nummer som avsåg en licensfri vara. Sedan tullmyndigheten rättat detta fel och försett tullhandlingen med stämpel angivande förfogandeförbud har handlingen återsänts till bolaget. Godset har utan att passera bolagets centrala lager av inköpsavdelningen dirigerats direkt till bearbetaren. Härigenom kom partiet att undandragas den normala kontrollen vid ankomst av licenspliktigt gods. Bolaget har till följd härav förfogat över gods som varit underkastat införselförbud, varigenom godset kommit ut i den fria rörelsen och där bearbetats och till stor del även sålts.
HovR:n finner att den felaktiga behandlingen av varan har sin orsak främst i såväl bristande noggrannhet vid handhavandet av tull- och licensärendena som brister i bolagets organisation bestående däri att skilda avdelningar svarat för dessa frågor utan sådan samordning dem emellan att erforderlig rutin funnits för kontroll av att förfogandeförbud vederbörligen iakttogs.
För angivna förhållanden är I.G. i egenskap av verkställande direktör ytterst ansvarig. Omständigheterna är sådana att I.G. måste anses ha av grov oaktsamhet föranlett överträdelsen. Då gärningen inte kan bedömas som ringa är I.G. förfallen till ansvar för brott mot 4 § 1 och 5 § 1 st lagen om straff för varusmuggling.
Vad gäller J.G. har framkommit att denne icke vid sidan av verkställande direktören haft något eget ansvar för de tullärenden som handlades på varuadministrativa avdelningen. J.G. kan därför inte lastas för överträdelsen och åtalet mot honom kan följaktligen inte vinna bifall.
HD
I.G. (ombud advokaten B.A.) sökte revision och yrkade att HD skulle med ändring av HovR:ns dom fastställa TR:ns dom.
Riksåklagaren bestred ändring.
Riksåklagaren ingav ett utlåtande av professorn H.T., vari behandlades frågor om verkställande direktörs ansvar för lagöverträdelser som inträffat i företagets verksamhet.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Nordling, hemställde i betänkande om följande dom:
Domskäl
Domskäl. I målet är utrett att IKEA Svenska AB (i det följande kallat IKEA) i mars 1980 till Sylvans AB i Göteborg har översänt med förfogandeförbud belagt gods - kuddöverdrag - för bearbetning samt att IKEA sedermera även har sålt av den sålunda färdiggjorda varan. Vidare är i målet utrett att I.G. inte själv har handlagt det i målet aktuella importärendet. Fråga är i målet dels vid vilken tidpunkt det meddelade förfogandeförbudet har överträtts och godset har kommit ut i den fria rörelsen (4 § 1 lagen om straff för varusmuggling), dels om I.G. av grov oaktsamhet har föranlett överträdelsen.
I och med att IKEA i mars 1980 lät översända godset till Sylvans AB i Göteborg för bearbetning hade IKEA inte längre den omedelbara besittningen till godset med därav följande begränsningar i IKEA:s och tullmyndigheternas möjligheter att utöva kontroll över godset. Förfarandet innebar att IKEA åsidosatte förfogandeförbudet och att godset kom ut i den fria rörelsen.
Det påstådda brottet mot 5 § lagen om straff för varusmuggling skall därmed anses ha fullbordats i mars 1980. Vid prövningen av om grov oaktsamhet kan läggas I.G. till last har HD följaktligen inte anledning att uppehålla sig vid vad som inträffade efter mars 1980.
I.G. var i egenskap av verkställande direktör för IKEA ansvarig för att företaget drevs och organiserades på ett sådant sätt att lagöverträdelser inte skedde i dess verksamhet. Han hade sålunda att sörja för att företaget hade en tillfredsställande organisation och att underordnad personal var kompetent och tillräckligt instruerad för sina uppgifter. Han var vidare skyldig att kontrollera att personalen fullgjorde sina uppgifter ordentligt och att gripa in om det visade sig föreligga brister. För att ansvar skall kunna ådömas I.G. för den åtalade gärningen krävs att han av grov oaktsamhet har åsidosatt sina skyldigheter såvitt avser organisationen och ledningen av tull- och licensärenden eller att han av grov oaktsamhet har underlåtit att vidta åtgärder som har varit påkallade i fråga om det i målet aktuella varupartiet.
I.G. har utöver vad som är antecknat i underrätternas domar beträffande organisationen och handläggningen av tull- och licensärenden uppgivit följande. Licensärenden handlades på vederbörande inköpsavdelning, medan tullärenden handlades på tull- och speditionsavdelningen, där man i förekommande fall också kontrollerade att licens erhållits eller sökts. På inköpsavdelningen kontrollerade vederbörande inköpare före köpet om en vara var licenspliktig eller ej. Inköparen visste sålunda när licenspliktiga varor var att vänta. Till avdelningen kom exportcertifikat eller annat erforderligt dokument för godset. Så snart ett sådant dokument anlänt, ansökte inköparen hos kommerskollegium om importlicens, vare sig godset anlänt eller inte. Om godset redan anlänt visste inköparen att det var underkastat förfogandeförbud. Vid behandlingen av hemtaget gods på tullavdelningen fick vederbörande handläggare av tulldeklarationer med ledning av godsets statistiska nummer kännedom om att det rörde sig om en licenspliktig vara. Handläggaren tog då kontakt med inköpsavdelningen och kontrollerade om licens erhållits eller sökts. Om licens ännu inte erhållits föranledde tulldeklarationen att tullmyndigheten på det exemplar av tulldeklarationen som återgick - tullsedeln - stämplade att förfogandeförbud rådde. När denna tullsedel återkom till tullavdelningen togs därifrån en ny kontakt med inköpsavdelningen för kontroll av om importlicens ännu erhållits och för påpekande av förbudet att skingra godset. I anledning av den nu aktuella händelsen har IKEA överprövat sin organisation i denna del tillsammans med tullkammaren i Karlshamn och funnit att den innebär största möjliga säkerhet för en korrekt behandling av licenspliktigt gods även i det fall godset inte passerar centrallagret. Däremot har med anledning av tullkammarens skrivelse d 20 aug 1980 tull- och speditionsavdelningen förstärkts genom att tidigare kammarskrivare Agneta Hiller har anställts som sakkunnig i tullfrågor. Agneta Hiller hade redan då sedan en tid anlitats på konsultbasis för ändamålet.
Av I.G:s uppgifter, som inte är vederlagda, framgår att bolaget har haft en genomtänkt organisation för behandling av licens- och tullärenden och att handläggningen på skilda avdelningar i praktiken innebär en dubbel kontroll av importärenden. Utredningen i målet ger vid handen att det aktuella varupartiet kom att undandras denna dubbla kontroll genom misstag av enskilda befattningshavare på såväl inköpsavdelningen som tull- och speditionsavdelningen. Även om dessa befattningshavare visat prov på bristande noggrannhet vid handläggningen av ärendet är i målet inte visat att detta beror på sådana brister i I.G:s ledning av företaget att det kan läggas honom till last som grov oaktsamhet.
På grund av det anförda skall åtalet ogillas.
Domslut
Domslut. Med ändring av HovR:ns domslut fastställer HD TR:ns domslut.
HD (JustR:n Fredlund, Erik Nyman, Palm, Gad och Lind, referent) beslöt dom i enlighet med betänkandet.