NJA 1985 s. 864

Domskäl

Skäl. Beträffande nöjdförklaringen har L.A. anfört: Sedan domen givits d 11 okt 1985 besökte han personligen TR:n samma dag och fick där de tre första sidorna av domen. Han kontaktade därvid inte sin försvarare. Av sidan två i domen framgick bl a att åtalet för stöld (bil 3 åtalspunkt 1), dvs åtalet för inbrott i hemslöjdsaffären, blivit ogillat. Visserligen framgick av samma handlingar att L.A. dömts även för häleri, men eftersom två av åtalspunkterna i den första stämningsansökningen d 1 april 1985 avsåg häleri, som dessutom erkänts, utgick han ifrån att det var dessa åtalspunkter som avsågs i domen. Eftersom han konstaterat att åtalet beträffande hemslöjdsaffären var ogillat ansåg han sig kunna godta domen. Utan att läsa igenom domen i dess helhet och utan att ta kontakt med försvararen avgav han därför söndagen d 13 okt 1985 nöjdförklaring på det av honom själv uthämtade ofullständiga exemplaret av domen. Först måndagen d 14 okt 1985 fick han tillfälle att läsa hela domen och han konstaterade då att han dömts för häleri i samband med stölden i hemslöjdsaffären. Han hade bestritt denna åtalspunkt liksom åtalet för inbrott i hemslöjdsaffären. - Han gör gällande att nöjdförklaringen har avgivits under inflytande av villfarelse beträffande innehållet i domen såvitt rör hemslöjdsaffären. Hade han känt till att han dömts för någon som helst medverkan i frågan om brottet i hemslöjdsaffären eller för att han tagit befattning med stöldgodset skulle han inte ha avgivit någon nöjdförklaring. På grund av innehållet i de tre första sidorna i domen som legat till grund för hans handlande måste villfarelsen anses vara ursäktlig.

HovR:n har från styresmannen för kriminalvårdsanstalten i Umeå inhämtat ett yttrande över omständigheterna vid L.A:s avgivande av nöjdförklaringen. I yttrandet anförs följande: L.A. återkom, efter frigång för studier, d 11 okt 1985 till anstalten. Han hade då med sig TR:ns dom och visade upp domen för tillsynsman A. och uppgav att han ville nöjdförklara sig. Han tyckte att straffets längd i och för sig var långt, men eftersom han hade blivit frikänd från ett häleri, var han nöjd. Han påstod att i fall han dömts för detta häleri hade han varit tvungen att överklaga dels eftersom han ansåg sig vara oskyldig, dels eftersom häleriet var förknippat med ett stort skadestånd. Vidare uppgav han att han ville få pågående verkställighet sammanslagen med den nya domen. I annat fall skulle han bli villkorligt frigiven d 17 okt 1985. - Tillsynsmannen tog med L.A. till anstaltens kansli och delgav honom domen enligt gällande lagstiftning. - Söndagen d 13 okt 1985 begärde L.A. att få nöjdförklara sig. I vittnes närvaro fick han på tillsynsmannen A:s expedition avge nöjdförklaring. Innan han fick skriva under nöjdförklaringen erinrades han om att en nöjdförklaring är bindande samt om gällande lagstiftning. - Den 15 okt 1985 tog L.A. på nytt kontakt med A.. Han uppgav att han nu läst hela domen och upptäckt att han även dömts för det häleri som han var oskyldig till. Detta framgick inte av den dom han erhållit hos TR:n d 11 okt 1985.

HovR:n gör följande bedömning.

Enligt 8 § lagen (1974:202) om beräkning av strafftid mm får en nöjdförklaring som avgivits enligt lagen inte återtagas. Den som avgivit sådan nöjdförklaring får följaktligen inte fullfölja talan mot domen. En förutsättning för att L.A:s vadetalan skall kunna tas upp till prövning av HovR:n är därför att L.A. inte kan anses bunden av nöjdförklaringen.

Av styresmannens yttrande framgår, att L.A. före avgivandet av nöjdförklaringen underrättats om att han inte kunde överklaga domen om han nöjdförklarade sig. L.A. har gjort gällande att han - som vid avgivandet av nöjdförklaringen endast haft tillgång till domslutet - missförstått domslutets innehåll på så sätt att han trott att åtalet för stöld alternativt häleri (åtalspunkt 1 bilaga 3) ogillats i sin helhet av TR:n och att han aldrig skulle ha avgivit nöjdförklaringen om han förstått att han dömts för häleribrott i stället för stöld. L.A:s påstående om att han varit i villfarelse om domslutets innebörd får god tagas och stöds även av styresmannens yttrande. För att L.A:s nöjdförklaring inte skall anses vara bindande för honom måste emellertid hans villfarelse även vara ursäktlig.

Av TR:ns domslut kan utläsas att L.A. dömts för bl a stöld och häleri. Det framgår vidare att åtalet för stöld enligt åtalspunkt 1 bilaga 3 har ogillats. Däremot finns i domslutet inte angivet att något häleriåtal ogillats. Väl kan domslutet bl a på grund av domsblankettens utformning anses i viss mån otydlig. L.A. har emellertid biträtts av offentlig försvarare och han borde även själv ha varit medveten om att åtalspunkt 1 i bilaga 3 alternativt omfattat åtal för häleri. HovR:n finner därför att L.A:s missuppfattning av domens innehåll inte kan anses ursäktlig.

L.A. har således icke visat någon omständighet som innebär att hans nöjdförklaring skulle vara ogiltig.

HovR:ns avgörande. HovR:n avvisar L.A:s vadetalan.

L.A. (offentlig försvarare och ombud advokaten H.L.) anförde besvär och yrkade att HD måtte undanröja den nöjdförklaring beträffande TR:ns dom som han avgivit samt återförvisa hans vadetalan till HovR:n för handläggning.

Riksåklagaren anförde i förklaring bl a:

Vid L.A:s nöjdförklaring har funnits tillgänglig den del av domen som kan anses i sak motsvara ett s k domsbevis, som rätten utfärdar om målets utgång, dock att ett sådant är försett med underskrift. Handlingen får enligt min mening anses ha varit tillräcklig för den befattningshavare som haft att motta nöjdförklaringen. Vad beträffar den dömde synes däremot för att nöjdförklaringen skall gälla krävas att han fått del av hela domen i vad den gäller saken. Enligt 4 § 2 st lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m m skall sålunda den dömde ha haft betänketid till andra dagen efter den då "domen avkunnades för honom vid rätten eller på annat sätt delgavs honom".

Enligt 30 kap 5 § RB skall en dom i brottmål ha ett visst innehåll. Dom som avkunnas vid huvudförhandlingen i målet eller vid annat rättens sammantrade får enligt 7 § 4 st samma kapitel begränsas så att den omfattar endast domslutet och skälen jämte meddelande av fullföljdshänvisning. I annat fall då huvudförhandling hållits i målet skall domen meddelas genom att den hålles tillgänglig å rättens kansli vid tidpunkt varom parterna skall underrättas. Någon begränsning av vad som därvid skall redovisas av domen har inte medgivits i detta fall. Den skall följaktligen i sådant fall föreligga i sin helhet.

L.A. har inte fått domen avkunnad för sig. Han har inte heller delgivits "domen" i motsvarande omfattning på annat sätt. Det är därför tveksamt om de formella förutsättningarna har förelegat för L.A. att avge nöjdförklaring.

Riksåklagaren förklarade att, om de formella kraven ansågs uppfyllda, L.A:s villfarelse inte borde anses ursäktlig och att nöjdförklaringen borde gälla.

TR:n anförde i ett av HD infordrat yttrande, att domen meddelades genom att hållas tillgänglig på rättens kansli d 11 okt 1985 kl 14, att L.A. strax efter kl 14 kom personligen till kansliet och frågade efter domen, att L.A. av en assistent erhöll ett kuvert som var avsett att sändas till L.A. och vilket innehöll de tre första sidorna av domen, målsägandeförteckning och fullföljdshänvisning, att fullständig dom samma dag med posten sändes till L.A:s offentlige försvarare samt att det var uteslutet att L.A. vid besöket på kansliet fått del av domen i dess helhet.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Boholm, hemställde i betänkande att HD måtte meddela beslut som, utöver återgivande av vad TR:n yttrat och riksåklagaren anfört, upptog följande: Skäl. Av utredningen framgår, att domen vid tidpunkten för L.A:s besök på TR:n d 11 okt 1985 strax efter klockan 14.00 fanns utskriven och även fotokopierad samt att L.A. vid besöket i ett kuvert erhöll domens tre första sidor, en målsägandeförteckning och en fullföljdshänvisning. Genom överlämnandet av kuvertet till L.A. synes väl bestämmelsen i 1 § förordningen (1978:373) om skyldighet för domstol att underrätta part om dom i brottmål m m ha uppfyllts.

Genom förfarandet har emellertid inte delgivning av domen skett på ett sätt som enligt 4 § 2 st och 5 § lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m m är en förutsättning för att den dömde efter viss betänketid skall kunna avge nöjdförklaring. Härför fordras att den dömde delgivits domen i dess helhet för det fall den inte avkunnats. Det är bara för den som mottager nöjdförklaringen som det räcker att ha tillgång till ett domsbevis, vilket närmast synes utgöra motsvarigheten till vad L.A. erhöll vid besöket på TR:n.

Har den som överväger avge nöjdförklaring inte antingen fått domen avkunnad för sig eller delgivits domen i dess helhet uppstår risk för missförstånd. Så har också skett i föreliggande fall. Genom att inte ha tagit del av domen i dess helhet har L.A. kommit att avge en nöjdförklaring som grundar sig på en missuppfattning av domens verkliga innehåll.

Enär de formella förutsättningarna för L.A. att d 13 okt 1985 avge nöjdförklaring således inte förelegat skall denna inte anses vara bindande för honom.

På grund av det anförda skall HovR:ns beslut att avvisa L.A:s vadetalan undanröjas.

HD:s avgörande: HD undanröjer HovR:ns beslut att avvisa L.A:s vadetalan, i följd varav HovR:n har att upptaga målet till fortsatt handläggning.

HD (JustR:n Holmberg, Vängby, Heuman, Magnusson, referent, och Lind) fattade följande slutliga beslut: För att en nöjdförklaring som avgetts av någon som är intagen på kriminalvårdsanstalt skall bli gällande krävs enligt 4 § 2 st och 5 § lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m m bl a att den dömde haft betänketid till andra dagen efter den då domen avkunnades för honom vid rätten eller på annat sätt delgavs honom. Bestämmelsen måste förstås så att, för den händelse något avkunnande inte har skett, den dömde skall ha delgetts domen i dess helhet.

Av utredningen framgår att den aktuella tingsrättsdomen inte har avkunnats och att L.A. före nöjdförklaringen inte har fått del av mer än domens tre första sidor, en målsägandeförteckning och en fullföljdshänvisning. De formella förutsättningarna för att nöjdförklaringen skulle bli gällande har sålunda inte varit uppfyllda.

På grund av det anförda undanröjer HD HovR:ns beslut att avvisa L.A:s vadetalan, i följd varav HovR:n har att ta upp målet till fortsatt handläggning.