NJA 1986 s. 136

Domskäl

TR:n (lagmannen Chöler och rådmannen Nilsson) anförde i dom d 16 nov 1982: Yrkande m m. - - - Efter stämning på konkursboet har O.J. anfört: Han äger fastigheten Skattegården 1:17 i Lugnås socken, Mariestads kommun. I aug 1981 uppdrog han åt Vänerskog att för hans räkning sälja rätten att avverka den rotstående skog om ca 495 m3 s k och 764 st träd som enligt av Vänerskog upprättad stämplingslängd utstämplats av Vänerskog på fastigheten. O.J. och Vänerskog kom överens om att Vänerskog skulle erhålla två procent av försäljningssumman i förmedlingsprovision. Betalning för rotposten skulle enligt önskemål av O.J. erläggas d 4 jan 1982. Avverkningen fick inte påbörjas förrän full betalning erlagts. Rotposten utbjöds tillsammans med andra poster av Vänerskog till försäljning och i de tillkännagivna försäljningsvillkoren angavs att betalning skulle erläggas d 1 nov 1981. Högsta anbudet på O.J.:s rotpost - 89 100 kr - avgavs av K.I.L., Moholm. Eftersom Vänerskog skulle redovisa köpeskillingen till O.J. först d 4 jan 1982 kom Vänerskog och Orvarj på förslag av Vänerskog överens om att O.J. skulle sälja rotposten till Vänerskog som i sin tur skulle sälja den vidare till K.I.L., samt att köpeskillingen skulle av Vänerskog sättas in på spärrat bankkonto. Genom ett av Vänerskog och på dess formulär upprättat kontrakt, undertecknat av O.J. d 8 och av Vänerskog d 9 okt 1981, sålde O.J. rotposten till Vänerskog för 89 100 kr att erläggas senast d 4 jan 1982. Enligt bestämmelse i kontraktet medgavs avverknings- och utforslingsrätt till d 1 juni 1983. Vänerskog sålde därefter genom ett senare i okt upprättat kontrakt rotposten till K.I.L. för samma köpesumma att betalas d 1 nov 1981. K.I.L. betalade också beloppet denna dag. Samma dag som Vänerskog försattes i konkurs kontaktade O.J. Vänerskogs regionskontor i Skövde och fick där rådet att stoppa avverkning från K.I.L:s sida. O.J. meddelade K.I.L. att denne inte fick avverka rotposten innan O.J. fått betalt för den. Trots detta förbud påbörjade K.I.L. avverkningen mellan jul och nyår 1981 och slutförde den i jan 1982. När O.J. d 4 jan 1982 vände sig till konkursförvaltningen för att få ut köpeskillingen visade det sig att Vänerskog inte avskilt denna för O.J:s räkning utan hänvisades han att i vanlig ordning bevaka sin fordran i konkursen. - Enligt 7 kap 3 § JB är visserligen åt annan upplåten rätt att avverka skog på fastigheten att anse som nyttjanderätt. O.J. gör emellertid gällande att ifrågavarande upplåtelse av avverkningsrätt är att betrakta som köp av lös egendom och att köplagens regler i vart fall är analogiskt tillämpliga. Enligt 41 § köplagen får säljaren kräva tillbaka gods som efter konkursutbrottet utgivits till konkursboet. Om godset ej kan återställas "äge boet ej draga sig från köpet undan", dvs köpeskillingen skall betalas som en massafordran. Eftersom skogen fanns i O.J:s besittning vid konkursutbrottet och då den utgivits först därefter och ej kunnat återställas till O.J. är konkursboet skyldigt att till honom utge erhållen köpeskilling med avdrag för utfäst provision. O.J. yrkar alltså att konkursboet skall förpliktas att till honom utge 87 318 kr jämte ränta därå enligt 6 § räntelagen från d 4 jan 1982 tills betalning sker samt på beloppet belöpande mervärdeskatt 18 782 kr.

Konkursboet har bestritt bifall till käromålet och har som grund härför åberopat att avverkningsrätten är att anse som en nyttjanderätt till fast egendom och inte som köp av lös egendom. Konkursboet har vidare anfört: Kontraktet mellan O.J. och Vänerskog innehåller inte någon bestämmelse om att avverkning inte får påbörjas förrän betalning erlagts. Vänerskog har därför redan genom avtalet ägt rätt att förfoga över den till avverkning upplåtna skogen. Vänerskog har vidare före konkursutbrottet överlåtit avverkningsrätten till tredje man som också fullgjort sin betalningsskyldighet gentemot Vänerskog.

Domskäl. Varken den avtalade avverkningstiden eller villkoren i övrigt ger anledning att bedöma avtalet mellan Vänerskog och O.J. på annat sätt än såsom upplåtelse av sådan rätt att avverka skog på fastigheten vilken enligt 7 kap 3 § JB är att anse som nyttjanderätt. Förutsättningar för att analogiskt tillämpa av O.J. åberopad bestämmelse i köplagen kan enligt TR:ns mening inte anses föreligga. Vid sådant förhållande och då annan grund för käromålet inte åberopats skall detta ogillas.

Domslut

Domslut. Käromålet ogillas.

Tingsfiskalen Zelano var skiljaktig i fråga om motiveringen och yttrade: Jag delar majoritetens bedömning att det är fråga om nyttjanderätt och att 41 § köplagen ej kan tillämpas analogt. Enligt min mening är dock grunden för käromålet sådan att även följande bedömning bör göras. I enlighet med HD:s avgörande i rättsfallet NJA 1900 s 70 har O.J. efter det att Vänerskog gått i konkurs haft rätt att hindra att avverkningsrätten utnyttjades innan han fick betalt. K.I.L:s åtgärd att i strid mot av O.J. meddelat förbud avverka och föra bort utsynade träd kan emellertid inte tillerkännas någon verkan i förhållandet mellan konkursboet och O.J.. Käromålet skall således ogillas.

Domskäl

Domskäl. Den enligt avtalet mellan O.J. och Vänerskog upplåtna avverkningsrätten är, såsom TR:n funnit, att bedöma som en nyttjanderätt enligt 7 kap 3 § JB.

Förhållandet mellan parterna i händelse av nyttjanderättshavarens obestånd är ej reglerat i lag utan får bedömas enligt allmänna kontraktsrättsliga grundsatser.

Vid köp av lös egendom har verkan av köparens obestånd reglerats i 39-41 §§köplagen. Säljaren har enligt dessa stadganden bl a rätt att frånträda avtalet. Om köparen försatts i konkurs innan köpeskillingen guldits och om godset utgivits till konkursboet, kan säljaren återtaga godset eller - om detta ej är möjligt - kräva att konkursboet vidbliver avtalet och upptager fordran på köpeskilling som massafordran. Den förevarande upplåtelsen av avverkningsrätt företer så stora likheter med ett köpeavtal - den avser en rotpost som skulle uttagas under en kort tidrymd - att de grundsatser som sålunda lagfästs i fråga om köp av lös egendom redan på grund härav torde få anses tillämpliga även på upplåtelsen.

Vänerskog har, innan betalning erlagts till O.J., överlåtit avverkningsrätten enligt avtalet till K.I.L.. Enligt överlåtelsen skulle K.I.L. erlägga betalning för sitt förvärv till Vänerskog. Så har också skett. Sedan Vänerskog försatts i konkurs har K.I.L. mot O.J:s bestridande tillgodogjort sig avverkningsrätten. Då K.I.L. därvid handlat såsom innehavare av Vänerskogs rätt har O.J. ägt göra gällande sin stoppningsrätt hos konkursboet och sålunda - då godset ej kunnat återställas - kräva att konkursboet upptager hans fordran på köpeskillingen som massafordran i konkursen. Om beloppen och räntan råder i och för sig ej tvist. O.J:s talan skall således bifallas.

Domslut

Domslut. Med ändring av TR:ns domslut förpliktar HovR:n konkursboet att till O.J. utgiva dels 87 318 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) från och med d 4 jan 1982 tills betalning sker, dels på beloppet belöpande mervärdeskatt, 18 782 kr.

Referenten, adj led Orstadius, var av skiljaktig mening och anförde: Jag delar majoritetens uppfattning att fråga är om ett nyttjanderättsavtal och att det närmare förhållandet mellan parterna är att bedöma enligt allmänna kontraktsrättsliga grundsatser. Dessa leder emellertid enligt min mening inte till att konkursboet, som inte haft någon befattning med den av K.I.L. avverkade skogen, kan åläggas betalningsansvar för denna. I likhet med TR:n anser jag därför att käromålet skall ogillas.

Domslut

Domslut. HD - som anmärker att

konkursboet lämnat obestritt O.J:s påstående att Vänerskog för egen räkning förvärvat avverkningsrätten och därefter överlåtit den till K.I.L. - fastställer HovR:ns dom.