NJA 1986 s. 211
Fråga om tillämpning av 8 § 1 st 3 rättshjälpslagen (1972:429).
TR:n
(Jfr 1981 s 873)
P.H. överlät enligt köpeavtal d 1 sept 1982 till sin dotter A.H. tillgångar i en gatuköksrörelse för en köpeskilling av 100 000 kr. A.H. övertog därvid betalningsansvaret för vissa skulder i rörelsen.
P.H. försattes i konkurs d 28 jan 1983.
Konkursboet ansökte om stämning på A.H. vid Bodens TR med yrkande att TR:n skulle fastställa att konkursboet ägde bättre rätt än A.H. till de tillgångar i gatuköksrörelsen som hon förvärvat enligt köpeavtalet d 1 sept 1982. Enligt konkursboet upptog köpeavtalet samtliga tillgångar i denna rörelse. I andra hand yrkade konkursboet att TR:n skulle förplikta A.H. att till konkursboet utge dessa tillgångar. I sista hand yrkade konkursboet att TR:n skulle förplikta A.H. att till konkurshoet utge 100 000 kr jämte ränta till dess betalning skedde. För den händelse TR:n skulle bifalla konkursboets i första eller andra hand framställda yrkande yrkade konkurs boet vidare, att TR:n skulle förelägga A.H. att till konkursboet avge fullständig redovisning för gatuköksrörelsen fr o m d 1 sept 1982 och förplikta henne att till konkursboet utge för denna tid uppkommet överskott. Som grund för sina yrkanden gjorde konkursboet i första hand gällande, att köpeavtalet d 1 sept 1982 upprättats för skens skull och att A.H. därför inte ägde att gentemot konkursboet åberopa köpeavtalet. I andra hand gjorde konkursboet gällande att överlåtelsen skulle gå åter enligt 30 § eller 35 § KL. I sista hand gjorde konkursboet gällande att A.H. ej till P.H. hade utgett överenskommen kontant köpeskilling om 100 000 kr, vilken köpeskilling förfallit till betalning d 1 sept 1982.
A.H. bestred konkursboets yrkanden.
A.H. ansökte om allmän rättshjälp med biträdesförordnande. Av ansökningen framgick följande: A.H. var studerande. Hon hade inkomst av tjänst om ca 8 000 kr om året. Hon beräknade för 1984 rörelsens bruttointäkt till 800 000 kr och kostnaderna till 740 000 kr. Hon ägde ej fast egendom. Hennes nettoförmögenhet översteg ej 50 000 kr. Hon ägde ej bankmedel, obligationer eller dylikt och var ej heller skuldsatt.
Domskäl
TR:n (rådmannen Morsing) anförde i beslut d 3 febr 1984: A.H. är näringsidkare och förevarande tvist har uppkommit i hennes näringsverksamhet. Allmän rättshjälp kan därför inte beviljas henne i målet. TR:n lämnar därför hennes ansökan utan bifall.
A.H. anförde besvär i HovR:n för Övre Norrland och yrkade bifall till sin begäran om allmän rättshjälp.
Domstolsverket bestred ändring.
HovR:n (hovrättslagmannen Andersson och hovrättsassessorn Hertting) anförde i beslut d 17 maj 1984:
Skäl. A.H. har som grund för besvären anfört bl a: Tvisten gäller frågan huruvida hennes ursprungliga förvärv av rörelsen kan angripas med stöd av konkurslagens återvinningsregler. Vid sitt förvärv av rörelsen var hon inte näringsidkare utan detta har hon blivit först genom att köpet fullföljts. Blott sådana tvister som uppkommit efter köpets genomförande kan därför sägas ha uppkommit i hennes näringsverksamhet. Eftersom talan riktar sig mot en transaktion som hon således gjort i egenskap av "privatperson" bör hennes rättshjälpsansökan bifallas. Om den nu angripna rättshandlingen i stället har företagits för skens skull kan ju A.H. icke alls anses ha varit näringsidkare. Vad angår verksamhetens omfattning bör noteras att den bedrivs från en mindre kioskliknande byggnad med arbetsutrymme för en-två personer. Gatuköksrörelsen har tidigare varit ett "familjeföretag" och verksamheten sköts även nu av A.H:s far, P.H.. Arrendeavtalet för gatuköket med Bodens kommun kommer dock att upphöra d 31 dec 1984. Ny tomt har visserligen erbjudits men etablering där förutsätter investering i ny byggnad och nya maskiner, varför rörelsens framtid är ytterst osäker. Med hänsyn härtill torde det vara rimligt att A.H. försöker skaffa sig annan utbildning medan fadern sköter rörelsen, utan att detta skall betraktas såsom s k sidoordnad verksamhet.
Domstolsverket har anfört bl a: A.H. har genom förvärvet av rörelsen blivit näringsidkare. Att tredje man i process gör gällande att det är fråga om skenförvärv kan mot de avtalsslutande parternas uppfattning inte medföra att A.H. i rättshjälpslagens mening inte skall anses vara näringsidkare. Rörelsens omsättning är för hög för att allmän rättshjälp skall utgå. Till detta kommer att A.H. tydligen inte själv driver verksamheten utan studerar på en ort mycket långt från den ort där rörelsen bedrivs. Hon är således huvudsakligen sysselsatt med annan verksamhet än i målet aktuell rörelse. Då det rör sig om sådan s k sidoordnad verksamhet anses de sociala skälen vara svaga och praxis har följaktligen varit mycket restriktiv då det gällt att bevilja allmän rättshjälp för angelägenheter av detta slag.
I målet är ostridigt att A.H., då avtalet d 1 sept 1982 ingicks, ej var näringsidkare. Av den utav konkursförvaltaren jämlikt 185 b § KL avgivna berättelsen och omständigheterna i övrigt framgår att P.H. genom avtalet överlät hela gatuköksrörelsen till A.H.. Den angelägenhet, i vilken A.H. ansöker om allmän rättshjälp, avser en talan som väckts mot A.H. med yrkande i första hand att konkursboet skall förklaras äga bättre rätt till den egendom som avses med avtalet. Som grund för sin talan har konkursboet åberopat att avtalet tillkommit för skens skull och därför är ogiltigt. Vid nu angivna förhållanden kan A.H:s ansökan om rättshjälp icke anses angå angelägenhet, som uppkommit i hennes näringsverksamhet. Med hänsyn härtill och då förutsättningar i övrigt föreligger att bevilja A.H. allmän rättshjälp bör besvären bifallas.
HovR:ns avgörande. Med ändring av TR:ns beslut beviljar HovR:n A.H. allmän rättshjälp i angelägenhet rörande tvist i anledning av ett d 1 sept 1982 ingånget köpeavtal avseende gatukök.
Referenten, hovrättsrådet Södermark, och adj led Täckholm var skiljaktiga och anförde: A.H. har i sin ansökan om rättshjälp upptagit intäkt av rörelse. Denna uppgift liksom övriga uppgifter om hennes ekonomiska förhållanden har i enlighet med föreskriften i 13 § sista st rättshjälpsförordningen lämnats på heder och samvete. Tvisten i målet gäller visserligen i första hand giltigheten av den rättshandling varigenom A.H. förvärvat tillgångarna i ifrågavarande rörelse. Skäl saknas emellertid att vid prövningen av hennes rättshjälpsansökan icke godtaga de av henne i ansökningen lämnade uppgifterna. Vid denna prövning skall hon alltså anses som näringsidkare. Den angelägenhet i vilken A.H. sökt rättshjälp rör henne uteslutande i hennes egenskap av näringsidkare. Angelägenheten har alltså uppkommit i hennes näringsverksamhet.
Enligt 8 § 1 st 3 rättshjälpslagen får allmän rättshjälp ej beviljas näringsidkare i angelägenhet som uppkommit i hans näringsverksamhet, om ej skäl föreligger för rättshjälp med hänsyn till verksamhetens art och begränsade omfattning, hans ekonomiska och personliga förhållanden eller omständigheterna i övrigt.
Såsom domstolsverket framhållit bedriver A.H. studier på en ort som är belägen långt från den där rörelsen bedrivs. Hon kan alltså uppenbarligen inte själv arbeta i rörelsen. Rörelsen är en i förhållande till hennes huvudsakliga sysselsättning, studierna, sidoordnad verksamhet. Det har inte påståtts att hon skulle finansiera sina studier genom rörelsen. Det förefaller inte heller sannolikt att så skulle vara fallet. Hon är alltså inte för sin försörjning beroende av rörelsen. På grund av det anförda och då ej heller i övrigt skäl föreligger att mot huvudregeln i 8 § I st 3 rättshjälpslagen bevilja A.H. rättshjälp lämnar vi besvären utan bifall.
Domstolsverket anförde besvär och yrkade undanröjande av HovR:ns beslut.
A.H. (ombud advokaten O.O.) bestred ändring.
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Rexed, hemställde i betänkande om följande beslut: Skäl. När A.H. förvärvade rörelsen med korvkiosken var hon inte näringsidkare. Då förutsättningar förelåg att bevilja rättshjälp skall domstolsverkets besvärstalan mot HovR:ns beslut ej bifallas.
Domslut
HD:s avgörande. HD lämnar domstolsverkets besvärstalan utan bifall.
HD (JustR:n Höglund, Erik Nyman, referent, Jermsten, Lind och Beckman) fattade följande slutliga beslut: Skäl. Den angelägenhet för vilken A.H. har ansökt om allmän rättshjälp avser en talan som väckts mot henne av P.H.:s konkurs bo. Enligt stämningsansökningen yrkade konkursboet i första hand att det skulle fastställas att konkursboet ägde bättre rätt än A.H. till tillgångarna i gatuköksrörelsen, i andra hand att A.H. skulle till konkursboet utge de tillgångar i rörelsen, vilka hon förvärvat genom avtalet med P.H. d 1 sept 1982, och i sista hand att hon skulle förpliktas att till konkursboet utge 100 000 kr jämte ränta.
Den sålunda av konkursboet väckta talan innefattar mot A.H. riktade anspråk, som avser tillgångar i den rörelse som hon förvärvat genom avtalet med P.H.. Tvisten måste anses utgöra en angelägenhet som uppkommit i hennes näringsverksamhet.
Enligt 8 § 1 st 3 rättshjälpslagen får allmän rättshjälp ej beviljas näringsidkare i angelägenhet som uppkommit i hans näringsverksamhet, om ej skäl föreligger för rättshjälp med hänsyn till verksamhetens art och begränsade omfattning, hans ekonomiska och personliga förhållanden eller omständigheterna i övrigt.
Av utredningen i målet framgår att A.H. bedriver studier på en ort som är belägen långt från den där rörelsen bedrivs. Hon kan alltså inte antas ha möjlighet att själv arbeta i rörelsen. Denna är att uppfatta som en i förhållande till hennes huvudsakliga sysselsättning, studierna, sidoordnad verksamhet. Grund saknas för att anta att hon skulle finansiera sina studier genom rörelsen eller vara beroende av denna för sin försörjning.
På grund av det anförda och då ej heller i övrigt skäl föreligger att mot huvud regeln i 8 § 1 st 3 rättshjälpslagen bevilja A.H. allmän rättshjälp skall såsom TR:n funnit hennes ansökan därom lämnas utan bifall.
Enligt 49 a § 3 st rättshjälpslagen skall, om beslut om rättshjälp undanröjs, den som haft rättshjälpen själv bära kostnaderna för denna. Om särskilda skäl föreligger får dock förordnas att kostnaderna eller del därav skall betalas av staten. Frågan huruvida den mot A.H. förda talan utgjort en angelägenhet i hennes näringsverksamhet har rört en föreskrift beträffande allmän rättshjälp för näringsidkare som lämnar utrymme för olika tolkningar. Med hänsyn härtill föreligger särskilda skäl för att förordna att - frånsett rättshjälpsavgift och tilläggsavgift - den rättshjälpskostnad som uppkommit i anledning av HovR:ns beslut inte skall ersättas av A.H. utan skall bäras av staten.
Domslut
HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns beslut lämnar HD A.H:s ansökan om allmän rättshjälp utan bifall.
HD förordnar att de rättshjälpskostnader som uppkommit i anledning av HovR:ns beslut och som överstiger A.H:s rättshjälpsavgift, 1 830 kr, och tilläggsavgift, 260 kr, skall betalas av staten.