NJA 1986 s. 226

Regeln i 54 § 1 st upphovsrättslagen om vederlag har inte ansetts vara tillämplig när intrång skett i rätt till titel enligt 50 § samma lag.

Stockholms TR

B.C. förde efter stämning å Pilot Music Aktiebolag vid Stockholms TR den talan som framgår av TR:ns dom.

Domskäl

TR:n (rådmännen Olle Westlander och Nöteberg samt t f rådmannen Anna Mörner) anförde i dom d 6 sept 1983: Yrkanden m m. Hösten 1972 skrev B.C. en text till den melodi som går under benämningen "Mozarts vaggsång". Texten gav han titeln "Låt mig få tända ett ljus". Nämnda melodi med B.C:s text sjöngs in av Siv Pettersson och gavs till en början ut som en singelskiva. Denna, som kom ut före julen 1972 med samma titel som B.C:s text erhållit, fick omedelbart stor framgång. Den kom att ligga på svensktoppen under 16 veckor, varav tio på första plats. Singelskivan följdes upp av en LP-produktion, som också utgavs under titeln "Låt mig få tända ett ljus. Senare har B.C:s verk utkommit på grammofonskivor insjungna av andra artister än Siv Pettersson. - Till julen 1977 utkom en LP-skiva med titeln "God Jul önskar S.s." Skivan utgavs av Pilot Music, ett bolag genom vilket sånggruppen Bröderna S. bedriver sin verksamhet, och innehöll 14 olika musikverk, varav flertalet kända julvisor. En av visorna bar titeln "Låt mig få tända ett ljus", vilket angavs såväl på skivomslagets båda sidor som på skivetiketten på den sida visan var inspelad. Visan utgjordes av "Mozarts vaggsång" men med annan text än B.C:s. Ifrågavarande LP- produktion, som även utkom i kassettform, har fram till 1982 års utgång försålts i 33 401 exemplar.

B.C. har yrkat förpliktande för Pilot Music att till honom utge 50 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämningen, d 9 mars 1982, samt anfört: Genom att låta ge ut en grammofonskiva och en kassett innehållande ett verk med identiskt samma titel som B.C:s tidigare offentliggjorda verk har det av bolaget utgivna verket lätt kunnat förväxlas med B.C:s verk. Några medgivanden till utgivandet av ifrågavarande produktioner har B.C. inte lämnat. Vid angivna förhållanden har bolaget gjort sig skyldigt till intrång i B.C:s rätt till titeln "Låt mig få tända ett ljus". Enär detta intrång skett uppsåtligen eller i vart fall av oaktsamhet är bolaget skyldigt att utge skadestånd till B.C.. Vid bestämmande av skadeståndet hävdas att bestämmelserna i 54 § 1 och 2 st upphovsrättslagen skall läggas till grund. Även om dessa bestämmelser enligt sin ordalydelse gäller ersättning för utnyttjande av verk är det avsett att de skall användas vid bestämmande av ersättning även för enbart utnyttjande av en titel. Enligt bestämmelserna är B.C. berättigad dels till skäligt vederlag för utnyttjandet av titeln dels till ersättning för annan förlust än uteblivet vederlag och för lidande. Någon särskild taxa att lägga till grund för beräkningen av vederlaget saknas när det gäller utnyttjande enbart av ett verks titel. Vederlaget måste därför bestämmas med tillämpning av 35 kap 5 § RB. Enär så är fallet även beträffande de båda andra ersättningsgrunderna hävdas att ett gemensamt belopp för samtliga ersättningsgrunder skall fastställas jämlikt nämnda lagrum. När det gäller vederlagsersättningen är att beakta att B.C. inte skulle ha givit Pilot Music rätt att använda titeln till bolagets text ens mot en betydande ersättning. Någon anledning att söka vägledning i de STIM- taxor som gäller vid lagligt utnyttjande av musikverk saknas därför. B.C:s musikverk var ett av de mest framgångsrika under 1970-talet. Det torde ha sålts i omkring 500 000 exemplar och säljs alltjämt. Pilot Music har ridit på detta verks framgång och titelintrånget har medfört att försäljningen av produktioner med B.C:s musikverk minskat. Titelintrångets negativa inverkan på försäljningen av B.C:s musikverk har förstärkts av att B.C:s text är skriven för att ha en viss anknytning till julen och av att hans musikverk säljs främst då. Till förväxlingsrisken har bidragit att möjligheten att avlyssna en grammofonskiva i samband med köpet successivt upphört. Det har inneburit ett personligt lidande för B.C. att kopplas ihop med en text som han inte vill kännas vid. I analogi med 3 § upphovsrättslagen bör vidare vid ersättningens bedömande beaktas att B.C. ej angivits såsom upphovsman till titeln i samband med att bolagets musikverk utgivits. Bolaget har inte medverkat till att lämna uppgifter om storleken av försäljningen av sitt musikverk till B.C.. Även denna omständighet bör inverka på skadestånd i förhöjande riktning.

Pilot Music har bestritt skadeståndsskyldighet och anfört: Då Bröderna S. planerade en LP-produktion till julen 1977 beslöt man sig för att ta med "Mozarts vaggsång". Gruppmedlemmarna kände till B.C:s text till denna melodi. Eftersom sånggruppen är inriktad helt på religiös musik ansåg man emellertid att B.C:s text var för profan. Den skrevs därför om av en av medlemmarna så att den fick ett mera religiöst budskap. Det fanns inte någon särskild tanke bakom att välja samma titel som musikverket med B.C:s text. Medlemmarna trodde inte att det var något hinder att använda en titel som tidigare nyttjats såvida sångtexten var ny. Det finns ett flertal sånger med olika texter men med samma titel. Det bestrids att förväxlingsrisk förelegat. B.C:s version av "Mozarts vaggsång" hade upphört att vara känd då Pilot Musics skiva utkom. Därtill kommer att de som köper Bröderna S:s verk vet att dessa är religiöst inriktade och att en sång med titeln "Låt oss få tända ett ljus" därför inte skall kunna innehålla B.C:s profana text. Förväxlingsrisken minskas också av att Bröderna S:s grammofonskivor huvudsakligen säljs i sådana affärer där det ges tillfälle att avlyssna skivorna före köpet. - Skadeståndsskyldighet bestrids även på den grund att B.C. lämnat tyst medgivande att använda titeln. Det har skett genom att B.C. först i aug 1981 reagerade mot användningen. Skulle skadeståndsskyldighet anses föreligga kan endast 500 kr för personligt lidande medges som skäligt belopp. Mot ränteyrkandet finns inte något att erinra i och för sig.

Domskäl. Med hänsyn till den stora spridning B.C:s verk fick i samband med offentliggörandet och tiden närmast därefter måste antagas att sådan kännedom om detta verk förelegat under den tid som Pilot Musics verk saluförts att verken på grund av den identiska titeln lätt kunnat förväxlas. Bolaget har således vidtagit åtgärd som strider mot 50 § upphovsrättslagen. Av Pilot Musics egna uppgifter framgår att bolaget känt till att "Låt mig få tända ett ljus" utgjorde titeln på B.C:s verk. Vid angivna förhållanden och då det inte är visat att sådana omständigheter förelegat att bolaget kan anses ha fått B.C:s medgivande att använda titeln har bolaget gjort sig skyldigt till uppsåtligt intrång i B.C:s rätt till ifrågavarande titel.

Rätt till ersättning för intrång i rättigheter enligt upphovsrättslagen regleras i lagens 54 §. De båda första styckena i paragrafen behandlar intrång genom utnyttjande av verk medan 3 st reglerar annat intrång. Olovligt användande av titel - här bortses från möjligheten att titeln är ett verk - avser enligt lagens terminologi inte utnyttjande av verk. Titelintrång skall därför ersättas jämlikt 3 st. Eftersom uppsåtligt intrång föreligger är Pilot Music följaktligen skyldigt att ersätta B.C. för den förlust, lidande eller annat förfång denne kan ha förorsakats av intrånget.

B.C. har hävdat, att ersättning motsvarande skäligt vederlag skall utgå, oavsett om titelintrånget medfört ekonomisk skada. I princip nyttjas i svensk rätt inte skadestånd för att ersätta annat än för den skadelidande uppkommen ekonomisk och ideell skada. Visserligen förekommer i svensk rätt att vederlagsersättning kan utgå för obehörigt utnyttjande av annans egendom, oavsett om detta medfört ekonomisk skada, men någon allmän rättsgrundsats med detta innehåll torde inte föreligga.

Uttrycket förlust, lidande eller annat förfång hämtades vid upphovsrättslagens tillkomst från 27 a § lagen (1919:381) om rätt till litterära och musikaliska verk och avsågs inte att ges annat innehåll än det hade där. Den äldre lagen innehöll ursprungligen en regel i 24 § om skyldighet att ersätta "all skada". Anledningen till ändringen var att man ville undanröja tveksamhet om att ersättning även skulle utgå för personliga obehag och olägenheter och på ett oförtydbart sätt ange att även skada av annan än ekonomisk art kommer i betraktande (se NJA II 1931 s 137).

Inte heller vad som förekom vid upphovsrättslagens tillkomst ger stöd för antagande att lagstiftaren avsett att ersättning enligt 3 st skulle omfatta annat än verklig ekonomisk eller ideell skada och således inte vederlag för utnyttjande oavsett förlust. Den vidare rätt till ersättning som diskuterades och delvis genomfördes avsåg endast utnyttjande av verk. Det kan inte anses näraliggande att vid titelintrång tillämpa den för utnyttjande av verk genomförda vederlagsersättningen eftersom en titel till ett verk, i motsats till verket som sådant, i praktiken inte kan utnyttjas kommersiellt genom överlåtelse och metoden att bestämma ersättningen såsom uteblivet vederlag därför i detta fall inte är lämplig. På grund av det anförda är B.C. berättigad till ersättning endast för den ekonomiska och den ideella skada han kan ha lidit till följd av titelintrånget.

B.C. har hänvisat till att av förarbetena till upphovsrättslagen framgår att vid skadeståndsberäkningen tillfullo bör beaktas vad intrånget betytt för målsäganden i ekonomiskt och ideellt hänseende liksom att där ges en anvisning om att skadan med stöd av 35 kap 5 § RB kan uppskattas till skäligt belopp. Måttliga krav bör i enlighet härmed ställas på utredning om skadans omfattning. Emellertid måste domstolens uppskattning bygga på omständigheter som part har påstått i målet. Såvitt gäller ideell skada har nämnda uttalanden inte inneburit att den traditionellt måttliga nivån har frångåtts. Det kan inte komma i fråga att - såsom B.C. hävdat - utdöma ett högt skadestånd enbart för att markera rättsordningens ogillande av att någon olovligen använder en titel i fall där rättighetsinnehavaren vid förfrågan bestämt skulle ha motsatt sig ett sådant nyttjande. För en sådan markering kan upphovsrättslagens straffbestämmelser tjäna.

Den ekonomiska skada som B.C. påstått hänför sig till negativ inverkan på försäljning av verk med hans text. Utredning om försäljningen av sådana verk före och efter offentliggörandet av Pilot Musics verk har inte förebragts ens i form av påståenden. Däremot är upplyst att bolagets ifrågavarande skivor och kassetter försålts i 33 401 exemplar intill utgången av år 1982. Det framstår inte som sannolikt att förekomsten på dessa skivor och kassetter av titeln "Låt mig få tända ett ljus" bland ett flertal kända julsånger nämnvärt påverkat försäljningen av verk med B.C:s text. Inte heller föreligger någon utredning om B.C:s vinst per försåld skiva eller kassett annat än en uppgift från en part i ett samtidigt handlagt mål att vederlag vid utnyttjande av B.C:s text skulle ha utgått med högst 10 öre per försålt verk. Den ideella skadan har väsentligen bestått i att B.C:s titel kommit att användas utan hans godkännande. En sådan skada har en viss likhet med olovliga ingrepp i en upphovsmans verk men får i regel antas vara mindre omfattande. Av betydelse för skadans storlek är omfattningen av utnyttjandet. Med beaktande av angivna omständigheter får B.C. skäligen anses gottgjord med 4 000 kr.

Domslut

Domslut. Pilot Music Aktiebolag skall till B.C. utge 4 000 kr jämte ränta därå enligt en räntefot som motsvarar det av riksbanken fastställda, vid varje tid gällande diskontot med tillägg av 4 procentenheter från d 9 mars 1982, till dess betalning sker.

Svea HovR

B.C. fullföljde talan i Svea HovR och yrkade helt bifall till sin vid TR:n förda talan.

Bolaget bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Nilsson, hovrättsrådet Hallmo, referent, samt adj led Claesson-Norell och Halvorsen) anförde i dom d 15 febr 1985:

Domskäl

Domskäl. Parterna har i HovR:n åberopat samma omständigheter till stöd för sin talan som vid TR:n.

HovR:n gör följande bedömning.

I 50 § upphovsrättslagen stadgas förbud mot att göra litterärt eller konstnärligt verk tillgängligt för allmänheten under, såvitt nu är i fråga, sådan titel att verket eller dess upphovsman lätt kan förväxlas med förut offentliggjort verk eller dess upphovsman.

Som TR:n inledningsvis anfört i sina domskäl måste med hänsyn till den stora spridning B.C:s verk fick i samband med offentliggörandet och tiden närmast därefter antas att sådan kännedom om detta verk förelegat under den tid som Pilot Musics verk saluförts att verken på grund av den identiska titeln lätt kunnat förväxlas. Bolaget, som enligt dess egna uppgifter kände till att "Låt mig få tända ett ljus" utgjorde titeln på B.C:s verk, har vid sådant förhållande såsom TR:n funnit uppsåtligen vidtagit åtgärd som strider mot 50 § upphovsrättslagen.

HovR:n tar härefter upp frågan om den ersättning Pilot Music har att utge med anledning av åtgärden.

På grund av en direkt hänvisning i 53 § upphovsrättslagen gäller att åtgärd som innebär överträdelse av förbudet i 50 § föranleder straffansvar enligt samma regler som vid intrång i upphovsrätt.

Bestämmelser om ersättning för åtgärder som innebär intrång i upphovsrätt eller överträdelse av rättigheter enligt upphovsrättslagen ges i 54 § upphovsrättslagen. Stadgandet upptar i 1 och 2 st bestämmelser som avser utnyttjande av verk. Ersättning skall enligt 1 st, vilket inte uppställer något krav på att utnyttjandet sker uppsåtligen eller av oaktsamhet, utgå i form av skäligt vederlag för utnyttjandet. Bestämmelsen i 1 st är därmed tillämplig även vid utnyttjanden som sker i god tro. Sker utnyttjandet uppsåtligen eller av oaktsamhet, kan enligt 2 st komma i fråga ersättning också för annan förlust än uteblivet vederlag och därutöver även ersättning för lidande eller annat förfång. 3 st upptar bestämmelser om ersättning vid intrång, som innefattar annat än olovligt utnyttjande av verk. Bestämmelserna omfattar åtgärder som, om de begåtts uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, skulle ha varit straffbara enligt 53 §. För att ersättningsskyldighet skall föreligga krävs även enligt 3 st att åtgärden vidtagits uppsåtligen eller av oaktsamhet. Ersättning enligt 3 st utgår för förlust, lidande eller annat förfång som upphovsmannen eller hans rättsinnehavare haft av åtgärden. I 57 § 1 st upphovsrättslagen finns en uttrycklig bestämmelse enligt vilken vad som föreskrivs i bl a 53 och 54 §§ har motsvarande tillämpning i fråga om de i 5 kap behandlade s k närstående rättigheterna. Motsvarande hänvisning saknas beträffande titelskyddet.

Tvistefrågan i målet gäller främst om ersättning motsvarande skäligt vederlag för utnyttjandet av titeln skall utgå. B.C. har i detta hänseende även i HovR:n anfört att 54 § 1 och 2 st - trots lagens ordalydelse - är tillämpliga också vid utnyttjande av en titel som skyddas av bestämmelsen i 50 §.

Av förarbetena till 50 § upphovsrättslagen (NJA II 1961 s 329 f) framgår att titelskyddet är avsett att hindra att utomstående obehörigen utnyttjar det betydande ekonomiska värde som titeln på ett litterärt eller konstnärligt verk äger för upphovsmannen. Bestämmelsen skall enligt förarbetena också skydda upphovsmannens personliga intresse som kan lida intrång, om titeln på hans verk utnyttjas obehörigen.

Såväl bestämmelsens utformning som dess förarbeten visar att bestämmelsen är avsedd att skydda inte bara titelinnehavarens ekonomiska och personliga intressen utan att den också skall tillgodose det allmänna intresset att förhindra förväxling av verk och upphovsmän. Detta är klart utsagt i auktorrättskommitténs betänkande (NJA II 1961 s 329). Det kommer till uttryck även genom att titelskyddet, liksom för övrigt det s k klassikerskyddet enligt 51 § upphovsrättslagen, till skillnad från det skydd för andra intressen som upphovsrättslagen erbjuder inte är begränsat till någon viss föreskriven giltighetstid. I fråga om behovet av en tidsgräns och utformningen av påföljderna för överträdelse av förbudet i 50 § upphovsrättslagen hänvisas i förarbetena dessutom uttryckligen till att 50 § avsåg att skydda inte endast den enskilde utan även vissa allmänna intressen (NJA II 1961 s 332). Detta senare syfte skulle motverkas om bestämmelsen tolkades på så sätt att den gav innehavaren av rätten till titeln möjlighet att mot ersättning upplåta rätten att för ett nytt verk utnyttja titeln på ett redan offentliggjort verk på sådant sätt att det nya verket lätt kunde förväxlas med det tidigare. På grund härav talar övervägande skäl för att den rätt till skydd för en titel på ett tidigare offentliggjort verk som 50 § erbjuder inte kan bli föremål för förfogande eller överhuvud för överlåtelse. Ersättning i form av skäligt vederlag för utnyttjandet kan då inte utgå med stöd av bestämmelserna i upphovsrättslagen.

I förarbetena till 50 § upphovsrättslagen uttalades att i fråga om påföljder vid överträdelse av stadgandet skulle gälla samma regler som vid intrång i upphovsrätt. Vidare uttalades vad gäller 54 § upphovsrättslagen att stadgandet var tillämpligt, utom vid intrång i upphovsrätt, jämväl då överträdelse skedde av stadgandet i 50 §. Uttalandet rörande 50 § torde knappast kunna ges vidare innebörd än att överträdelse kan medföra såväl straffansvar som skyldighet att utge skadestånd. Det senare av uttalandena anger i och för sig att ersättningsskyldighet föreligger vid såväl straffbara som icke straffbara intrång. Uttalandet berättigar enligt HovR:s mening dock inte till slutsatsen att därmed avsetts att slå fast att ersättning vid straffria intrång kan komma i fråga - förutom vid intrång av åtminstone oaktsamhet - också i det fall intrång sker i god tro. De här redovisade uttalandena i förarbetena föranleder vid sådant förhållande inte HovR:n att ta annan ställning än den tidigare angivna.

I överensstämmelse med det anförda finner HovR:n - lika med TR:n - att skadeståndet skall beräknas med stöd av 54 § 3 st upphovsrättslagen, där det talas om förlust, lidande eller annat förfång.

B.C. har inte framställt yrkande om ersättning på annan grund än sådan som hänför sig till bestämmelserna i upphovsrättslagen. Vad angår omfattningen av den skadeståndsskyldighet som Pilot Music vid sådant förhållande har att fullgöra finner HovR:n inte skäl till annan bedömning än TR:n gjort. HovR:n finner således - lika med TR:n - att B.C. är berättigad till ersättning endast för den ekonomiska och den ideella skada han kan ha lidit till följd av titelintrånget. Omständigheterna är i målet sådana att domstolen har att med stöd av 35 kap 5 § RB uppskatta skadan till skäligt belopp.

I HovR:n har inte förebragts omständighet som - vid den ställning HovR:n tagit vad avser skadeståndsskyldighetens omfattning - föranleder HovR:n att bestämma ersättningens storlek annorledes än TR:n gjort.

Domslut

Domslut. HovR:n fastställer TR:ns domslut.

HD

B.C. (ombud advokaten M.M.) sökte revision och yrkade att hans talan måtte bifallas helt.

Pilot Music Aktiebolag (ombud advokaten U.D.) bestred ändring.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Olsson, hemställde i betänkande, att HD måtte fastställa HovR:ns dom.

HD (JustR:n Stark, Persson, Heuman, Gregow och Lind, referent) beslöt följande dom:

Domskäl

Domskäl. Pilot Music har i HD vitsordat att titlarna till de aktuella sångtexterna är lätt förväxlingsbara och att Pilot Music uppsåtligen gjort intrång i B.C:s titelskydd enligt 50 § upphovsrättslagen.

Den huvudsakliga tvistefrågan i målet är därmed huruvida B.C. inte endast har rätt till ersättning för förlust, lidande och annat förfång på grund av intrånget - vilket parterna i och för sig är ense om att han har - utan också har rätt till vederlag enligt 54 § 1 st upphovsrättslagen för Pilot Musics utnyttjande av titeln.

Genom bestämmelsen i 54 § 1 st upphovsrättslagen tillförsäkras upphovsmannen rätt till skäligt vederlag för den händelse någon i strid mot lagen utnyttjar hans verk. Rätt till skäligt vederlag föreligger även om utnyttjandet skett i god tro. Rätten till vederlag är inte beroende av att intrånget medfört ekonomisk eller ideell skada för upphovsmannen.

Det titelskydd som grundas på 50 § upphovsrättslagen innefattar inte något skydd för ett litterärt eller konstnärligt verk utan endast ett skydd för verkets beteckning. Den som gör intrång i detta titelskydd utnyttjar följaktligen en titel och inte ett verk. Eftersom det i stadgandet i 54 § 1 st upphovsrättslagen uttryckligen anges som förutsättning för rätt till vederlag att ett verk har utnyttjats, får stadgandets avfattning anses ge ett klart uttryck för att intrång i titelskydd inte ger upphov till rätt till vederlag.

Av förarbetena till 50 och 54 §§upphovsrättslagen framgår att lagstiftaren velat skilja mellan intrång i titelskydd och intrång i rätten till verket. Bl a framhöll departementschefen i anslutning till 54 § - för det fallet att rätten till titeln finns på en hand och rätten till det skyddade verket på en annan - att den som hade rätten till titeln borde ha en självständig talerätt och att ett sådant fall täcktes av den generella skadeståndsregeln i 54 § 3 st ifall uppsåt eller ovarsamhet hade förelegat (NJA II 1961 s 354).

I första hand lagtexten men även förarbetena ger alltså stöd för uppfattningen att reglerna i 54 § 1 st upphovsrättslagen om vederlag inte är tillämpliga vid intrång i titelskyddet enligt 50 § samma lag. Det kan tillfogas att det skulle te sig förvånande om rätt till vederlag skulle föreligga vid titelintrång mot bakgrund av att sådan rätt inte föreligger vid intrång i upphovsmannens s k droit moral enligt 3 § upphovsrättslagen (NJA 1974 s 94).

HD finner att Pilot Music endast kan åläggas att utge skadestånd enligt 54 § 3 st upphovsrättslagen för intrånget i B.C:s rätt till sångtiteln "Låt mig få tända ett ljus".

TR:n och HovR:n har uppskattat den skada B.C. lidit till 4 000 kr. Vad som förekommit i målet föranleder inte HD att frångå den bedömningen.

Domslut

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.

Samtidigt med det refererade målet och på samma sätt som detta avgjordes ett likartat mål mellan B.C. och N.B.G. ang skadestånd enligt 54 § upphovsrättslagen (nr DT 14).