NJA 1986 s. 247

Mellan Oldviks Byggnads AB, å ena sidan, och Upplands regemente m fl (militärmyndigheten), å andra sidan, träffades d 28 sept 1981 en skriftlig överenskommelse med anledning av att byggnadsbolaget planerade att uppföra en hotellbyggnad i Enköping.

Enligt vad som upptogs i överenskommelsen förband sig byggnadsbolaget - förutom att uppföra hotellet med viss lägsta rumsstandard och tillämpa vissa rumspriser - att medge militärmyndigheten förtursrätt att under närmare angivna förutsättningar hyra eller till annan för förhyrning anvisa 75 eller fler rum i hotellet och förband sig militärmyndigheten att under närmare angivna förutsättningar ombesörja att viss militär personal inkvarterades på hotellet eller hänvisades dit. Överenskommelsen innehöll vidare åtagande för militärmyndigheten att utarbeta sin årliga kursplanering tillsammans med byggnadsbolaget och att därvid verka för en jämn hotellbeläggning under budgetåret.

Enligt anteckning på överenskommelsen överläts byggnadsbolagets rättigheter och skyldigheter d 1 sept 1984 på P. A. Hotell AB (hotellbolaget).

Hotellet var, enligt vad hotellbolaget upplyst, färdigt att tagas i bruk d 1 febr 1983.

Med åberopande av bl a överenskommelsen d 28 sept 1981 upprättade hotellbolaget en ansökan om stämning å staten med yrkande att staten måtte förpliktas att till hotellbolaget utge skadestånd med 1 886 000 kr jämte ränta. Ansökningen ingavs till Enköpings TR, som (tingsfiskalen Hedvalls) i slutligt beslut d 3 april 1985 fann att käromålet skulle upptagas av särskild domstol och avvisade hotellbolagets talan.

Hotellbolaget väckte därefter samma talan mot staten vid Uppsala TR, fastighetsdomstolen, som (chefsrådmannen Malmberg) i slutligt beslut d 16 april 1985 anförde bl a: Käromålet grundas i första hand på innehållet i överenskommelsen d 28 sept 1981. - - - Varken i denna eller i stämningsansökningen eller eljest i skriftväxlingen göres gällande att hyresförhållande finns eller har funnits mellan parterna. Käranden har i yttrande till Enköpings TR i forumfrågan - - - hävdat att i första hand 10 kap 2 § RB och i andra hand samma kap 6 § är tillämplig. Numera - sedan Enköpings TR avvisat kärandens talan - gör dock käranden gällande - - - att överenskommelsen skall ses som en upplåtelse av nyttjanderätt enligt 12 kap 1 § 1 st 1 p JB eller i vart fall som ett ramavtal för sådan upplåtelse och att fastighetsdomstolen lär anses behörig att handlägga tvisten. - Överenskommelsen är uppenbarligen av preliminär beskaffenhet. Den lämnar på väsentliga punkter öppet vad upplåtelse skulle komma att innebära. Det går sålunda ej att utläsa i vad mån militärmyndigheten eller den enskilde hotellgästen skulle bli att anse som hyresgäst. En närmare reglering av förhållandena har förvisso varit av parterna avsedd. Innan en sådan kommit till stånd kan enligt fastighetsdomstolens bedömande hyresavtal ej anses föreligga. Vid detta förhållande är saken ej att anse som hyrestvist. I den mån frågan om fastighetsdomstols behörighet att handlägga målet ändå må anses oviss - rättspraxis är icke lättillgänglig - synes det vara värt beaktande att tvisten, såvitt nu kan bedömas, knappast kommer att beröra bestämmelser i JB eller annan lagstiftning som det närmast ankommer på fastighetsdomstol att tillämpa. - Fastighetsdomstolen avvisar käromålet.

De båda domstolarnas avvisningsbeslut vann laga kraft.

Hotellbolaget ansökte hos HD om hänvisning enligt 10 kap 20 § 2 st RB till den av domstolarna av vilken målet bort upptagas.

Ärendet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Orremo, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande beslut:

Skäl. Käromålet avser enligt stämningspåståendena - i korthet - krav på skadestånd gentemot staten för uteblivna inkomster dels på den grund att hotellet, till följd av att militärmyndigheten i olika hänseenden brustit i sina åtaganden enligt överenskommelsen, inte tagits i anspråk av militär personal i den omfattning hotellbolaget tillförsäkrats genom överenskommelsen och genom muntliga utfästelser efter överenskommelsen dels på den grund att staten i mars 1983 förbundit sig att ekonomiskt svara för den förlust som kunde anses bero på militärmyndighetens åtgärder.

Enligt 12 kap 71 § JB skall hyrestvister med vissa angivna undantag upptagas av den fastighetsdomstol inom vars område fastigheten är belägen. Hotellbolaget kan emellertid inte anses ha grundat sin talan på att något hyresförhållande finns eller funnits mellan parterna. Med hänsyn härtill, och då vad i övrigt förekommit ej heller föranleder att tvisten kan falla under fastighetsdomstols eller annan särskild domstols kompetensområde, hör tvisten under allmän domstol. Staten har i yttrande över stämningsansökningen till Enköpings TR förklarat sig inte ha något att erinra mot att tvisten handläggs där.

På grund av det anförda hade målet bort upptagas av Enköpings TR.

HD (JustR:n Brundin, Palm, Ehrner, referent, Beckman och Solerud) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.