NJA 1986 s. 56

En person bröt uppsåtligen vid fyra tillfällen mot det s k låneförbudet i 12 kap 7 § aktiebolagslagen (1975:1385). Det sammanlagda beloppet av de lagstridiga lånen översteg bolagets egna kapital. Även om en icke frihetsberövande påföljd i och för sig var att föredra från individualpreventiv synpunkt, har fängelse påföljd ansetts påkallad av allmänpreventiva skäl.

Eksjö TR

Allmän åklagare yrkade vid Eksjö TR ansvar å direktören O.Å. jämlikt 12 kap 7 § 1 st och 19 kap 1 §aktiebolagslagen med följande påstående: O.Å. har varit aktieägare, styrelseledamot och verkställande direktör i Å:s Maskin AB med säte i Sävsjö, vilket bolag försatts i konkurs d 17 nov 1981. Aktiebolaget har lämnat följande penninglån i strid mot det s k låneförbudet:

- 63 506 kr 25 öre d 29 dec 1980 till O.Å. som återbetalat d 20 jan 1981,

- 175 000 kr d 5 jan 1981 till O.Å.,

- 65 000 kr d 3 juni 1981 till O.Å.,

- 400 000 kr d 16 maj 1980 till en svåger till O.Å., B.S., vilket återbetalats d 10 april 1981 jämte ränta, sammanlagt 458 105 kr,

- 458 105 kr d 10 april 1981 till O.Å..

De under punkterna 2, 3, och 5 nämnda lånen till O.Å. har varit oreglerade vid konkursutbrottet. O.Å. är som företrädare för aktiebolaget bärare av det straffrättsliga ansvaret för överträdelserna, som skett uppsåtligen eller av grov oaktsamhet.

Domskäl

TR:n (ordf lagmannen Annerén) anförde i dom d 24 jan 1985:

Domskäl. Till utveckling av åtalet har åklagaren anfört följande: O.Å:s Maskin AB började sin verksamhet 1970 och sysslade till en början med reparation och uthyrning av truckar. Efter någon tid kom bolagets verksamhet även att omfatta försäljning av mobila lyftkranar. Är 1976 uppförde bolaget en större anläggning i Sävsjö. Under andra hälften av 1970-talet ökade bolaget sin upplåning varav följde att likviditeten blev ansträngd på grund av ökade räntekostnader. År 1979 träffade bolaget avtal om leverans av ett antal lyftkranar från ett företag i England. Leveransen försenades vilket i sin tur ledde till att bolagets presumtiva kunder tröttnade och vände sig åt annat håll. Bolagets omsättning sjönk från omkring 22 milj kr år 1980 till omkring 11 milj kr under tiden jan-nov 1981. Enligt konkursbouppteckningen uppgick bolagets tillgångar till omkring 22 milj kr och dess skulder till omkring 44 milj kr. Av bolagets 1 000 aktier ägde O.Å. och hans hustru 260 vardera och deras två barn 240 vardera. Bolagets styrelse utgjordes av O.Å. med hans hustru som suppleant.

O.Å., som har vitsordat de faktiska omständigheterna, har bestritt ansvar under åberopande av att han hade en kvittningsgill motfordran på bolaget.

Närmare hörd har O.Å. uppgett följande: Under senare hälften av 1970-talet expanderade bolaget snabbt. Detta berodde bl a på att bolaget blev generalagent i Skandinavien för ett engelskt företag som tillverkade lyftkranar. Det var också på detta företags anmodan som anläggningen i Sävsjö byggdes 1975-76. Under tiden för bolagets expansion var han för bolagets räkning nästan jämt på resande fot. De kostnader som han härvid hade för resor, hotellrum, representation och dylikt översteg vida de högsta belopp som enligt olika bestämmelser för resekostnadsersättning m m är tillåtna för angivna slag av kostnader. Över huvud taget hade han under bolagets expansionsskede höga levnadsomkostnader. Han var därför tvungen att uppta privata lån. År 1977 hade han för sådana ändamål privat lånat omkring 92 000 kr. Dessa privata lån ökade och vid slutet av 1980 uppgick de till omkring 580 000 kr. Under bolagets uppbyggnadsskede gick O.Å. ensam eller tillsammans med sin hustru i borgen för vissa av bolagets skulder. Sålunda gick han och hans hustru 1977 i borgen för ett lån om 1 milj kr från PK-banken. Han gick ensam i borgen för ett leasingkontrakt och för ett kreditkortskontrakt. Han skrev också såsom personlig utställare på förlagsväxlar om sammanlagt 4,33 milj kr med bolaget såsom acceptant. I egenskap av utställare blev han därför solidariskt med bolaget direkt betalningsskyldig gentemot banken för lån till bolaget om nu angivna belopp. Hans åtaganden såsom borgensman eller utställare av förlagsväxlar uppgick vid konkursutbrottet till sammanlagt 6 690 470 kr. Han har emellertid på grund av dessa åtaganden personligen krävts på betalning först efter konkursutbrottet. De lån han tog ut ur bolaget gjorde han huvudsakligen för att "lägga in det totala engagemanget i bolaget". Uttagen om 175 000 kr och 65 000 kr gjorde han för att kunna avbetala på sina tidigare nämnda privata skulder om ca 580 000 kr. Dessa skulder hade han ju åsamkats för kostnader som rätteligen kanske bort belasta bolaget. Lånet till B.S. om 400 000 kr, vilken är gift med en halvsyster till hans hustru, var från början avsett att vara kortvarigt. B.S. behövde hastigt pengar för att kunna förvärva en fastighet på en auktion. Avsikten var att en inteckning i fastigheten snarast skulle tas ut och att ett vanligt banklån därefter skulle ordnas. Det drog emellertid av olika skäl ut på tiden med återbetalningen. När B.S. betalade tillbaka lånet jämte ränta använde O.Å. på samma sätt som tidigare dessa medel till att betala sina nämnda privata skulder med. Vad slutligen gäller lånet i dec 1980 om 63 506 kr 25 öre förhåller det sig så att dessa pengar anlände till bolaget från en kund i form av en check. Härvid var kontoret på bolaget på grund av jul- och nyårshelgerna stängt. Han löste därför checken och satte in pengarna på sitt privata bankkonto. Efter trettondagshelgen 1981 återbetalade han pengarna till bolaget. Han minns inte om han under mellantiden använde någon del av dessa medel till privata utgifter. - O.Å. var när lånen från bolaget lämnades medveten om aktiebolagslagens bestämmelser om låneförbud. Eftersom han i egenskap av utställare på förlagsväxlar solidariskt med bolaget var personligen betalningsskyldig för lån till bolaget om 4,33 milj kr hade han emellertid en kvittningsgill motfordran på bolaget, vilken översteg låneuttagen. Det förhållandet att han vid tidpunkten för de olika låneuttagen ur bolaget ännu inte hade krävts på betalning på grund av förlagsväxlarna saknar enligt hans uppfattning betydelse.

TR:n gör följande bedömning.

Av utredningen framgår att O.Å., som var styrelseledamot och verkställande direktör i bolaget, beslutat om utbetalning av de av åklagaren angivna penninglånen från bolaget.

Vad gäller lånet till B.S. konstaterar TR:n att denne ej tillhör den personkrets, som omfattas av låneförbudet i aktiebolagslagen. Åtalet kan därför såvitt gäller detta lån ej vinna bifall. O.Å. har gjort gällande att han hade en kvittningsgill motfordran på bolaget, eftersom han såsom utställare av förlagsväxlar med bolaget såsom acceptant jämte bolaget var betalningsskyldig för lån till bolaget. Av utredningen framgår, att - vid tidpunkten för lånen från bolaget - O.Å:s betalningsansvar såsom utställare av växlarna ej gjorts gällande och att han ej heller i övrigt hade någon kvittningsgill motfordran på bolaget. Vid angivna förhållande skall åtalet bifallas såvitt gäller övriga av bolaget lämnade lån.

Den brottslighet O.Å. gjort sig skyldig till kan enligt TR:ns mening sonas med böter. Bötesstraffet bör med hänsyn till lånebeloppens storlek sättas förhållandevis högt.

Domslut

Domslut. TR:n, som ogillade åtalet under 4), dömde O.Å. jämlikt 12 kap 7 § 1 st och 19 kap 1 §aktiebolagslagen för brott mot lagen till 80 dagsböter å 50 kr.

Göta HovR

Båda parter fullföljde talan i Göta HovR. Åklagaren yrkade att påföljden bestämdes till fängelse. O.Å. yrkade att åtalet måtte ogillas helt.

HovR:n (adj led Wingqvist-Ekholm, referent, samt nämndemännen Haegerström och Rubensson) fastställde i dom d 25 april 1985 TR:ns dom.

Hovrättsrådet Olsson, med vilken hovrättsrådet Maiander förenade sig, var skiljaktig i påföljdsdelen och anförde: O.Å. lånade mycket stora belopp från bolaget, som ägdes av honom själv och hans familj. Enligt min mening kan annan påföljd än fängelse inte komma i fråga. Jag finner att påföljden skall bestämmas till fängelse 2 mån.

HD

Riksåklagaren sökte revision och yrkade att HD måtte bestämma påföljden till fängelse.

O.Å. (ombud advokaten L.B.) bestred ändringsyrkandet.

I revisionsinlagan anförde riksåklagaren bl a: Penninglån till aktieägare, styrelseledamot eller verkställande direktör i ett bolag kan innebära såväl en urholkning av bolagets kapital som en form av skatteflykt från låntagarens sida. Låneförbudsreglerna Utgör därför ett skydd för främst bolagets borgenärer men även för dess aktieägare och anställda. De medför även att ersättning för engagemang i bolaget måste tas ut i form av lön eller arvode eller som vinstutdelning och på så sätt bli underkastad beskattning (prop 1973:93 s 90 ff, rop 1975:103 s 486 ff).

Å:s Maskin Aktiebolag har försatts i konkurs d 17 nov 1981. Bolagets finansiella ställning synes ha varit mindre god under de närmast föregående åren och ha påtagligt försämrats Under 1980 varefter de ekonomiska problemen blivit akuta under 1981. Under sistnämnda år har O.Å. personligen utställt förlagsväxlar om sammanlagt 4 330 000 kr, vilka växlar accepterats av bolaget. Därjämte har O.Å. såväl ensam som tillsammans med sin hustru gått i borgen för bolagets skulder.

De lån som lämnats O.Å. av bolaget har enligt uppgift använts till betalning av privata skulder. Av lånen har vid konkursutbrottet återstått ett sammanlagt belopp om 698 105 kr. Sett från bolagets synpunkt har kontanta medel om närmare 700 000 kr genom lånen till O.Å. omvandlats till en värdelös fordran.

Mot bakgrund särskilt av bolagets ekonomiska ställning framstår O.Å:s brott som ett allvarligt åsidosättande av det skydd för bolagets borgenärer som låneförbudet skall utgöra. Detta förhållande liksom storleken av det sammantagna lånebeloppet medför att påföljden bör bestämmas till fängelse.

Målet avgjordes efter huvudförhandling (riksåklagaren genom t f byråchefen Louise Roos).

HD (JustR:n Holmberg, Jermsten, Broomé, Lind, referent, och Beckman) beslöt följande dom:

Domskäl

Domskäl. Enligt det s k utbetalningsförbudet i 12 kap 1 § aktiebolagslagen får utbetalning till bolagets aktieägare ske endast i viss omfattning och i viss ordning. Till denna bestämmelse anknyter reglerna i 12 kap 7 § samma lag om förbud mot penninglån till bolagets aktieägare och vissa andra personer, däribland ledamöter i bolagets styrelse samt bolagets verkställande direktör. Utbetalningsförbudet är inte straffsanktionerat vilket däremot är fallet med låneförbudet.

O.Å. har som en allmän invändning gentemot åtalet anfört, att han haft "kvittningsrätt mot bolaget på den grunden att han utställt förlagsväxlar på över fyra miljoner kr, som accepterats av bolaget. Att en person, som ingår i den personkrets som avses i låneförbudet, kan ha fordringar på bolaget innebär emellertid inte, enligt vad som följer av lagtexten i 12 kap 7 § aktiebolagslagen, att bolaget skulle ha rätt att ge honom ett penninglån som kan möjliggöra kvittning med fordringarna mot bolaget. Vad O.Å. invänt rörande kvittningsrätt saknar alltså redan på grund härav betydelse i målet.

Av utredningen framgår att O.Å. i slutet av december 1980 mottog en betalning på 63 506 kr 25 öre i form av en check utställd av Södra Skogsägarna till bolaget. Vid en efter bolagets konkurs verkställd taxerings- och skatterevision medgav O.Å. att han använde dessa medel för att reglera privata skulder och att medlen tillfördes bolaget först d 20 jan 1981 genom en insättning på bolagets postgiro. O.Å. har i HD vidgått, att han kan ha använt en del av medlen för att betala privata skulder.

O.Å. var ensam styrelseledamot och verkställande direktör i bolaget och ägde dessutom 260 av de 1 000 aktierna i bolaget. Hans åtgärd att för egen räkning använda medel, som av tredje man tillställts bolaget, och därefter återställa medlen till bolaget innebär att han låtit bolaget lämna honom ett penninglån i strid mot 12 kap 7 § aktiebolagslagen

Utredningen visar vidare att O.Å. överträtt låneförbudet dels d 5 jan 1981 då han lånade 175 000 kr från bolaget dels d 3 juni 1981 då han lånade 65 000 kr från bolaget.

Av taxerings- och skatterevisionen liksom av O.Å:s egna uppgifter framgår att han i maj 1980 lät en person vid namn B.S. få ett lån från bolaget på 400 000 kr. Den 10 april 1981 återbetalade B.S. beloppet jämte upplupen ränta, sammanlagt 458 105 kr, till O.Å., som emellertid inte tillställde bolaget beloppet utan använde det för egen räkning. Först d 30 okt 1981 bokfördes beloppet som en bolagets fordran på O.Å..

Genom TR:ns i denna del lagakraftvunna dom är avgjort, att lånet till B.S. inte innebar någon överträdelse av låneförbudet. B.S. synes ha utgått från att han erhållit lånet av O.Å. personligen. Självfallet var O.Å. trots detta skyldig att tillställa bolaget betalningen på 458 105 kr och se till att den bokfördes i bolaget i vederbörlig ordning. O.Å:s underlåtenhet att göra det och hans åtgärd att använda beloppet för egen del måste uppfattas så att han i strid mot låneförbudet lät bolaget låna honom beloppet.

För påföljdsbedömningen är att särskilt framhålla följande. O.Å. har vid fyra olika tillfällen överträtt låneförbudet. Överträdelserna måste anses ha skett uppsåtligen. Det sammanlagda beloppet av de lagstridiga lånen uppgår till 761 611 kr, varav 698 105 kr var obetalda när bolaget försattes i konkurs i nov 1981. Någon säkerhet för lånen ställdes inte. I bolagets årsredovisning för räkenskapsåret 1980 angavs bolagets egna kapital vid räkenskapsårets utgång uppgå till 503 350 kr. Enligt en uppgift av riksåklagaren, som lämnats obestridd av O.Å., hade planenliga avskrivningar inte gjorts till fullo, varför det egna kapitalet vid räkenskapsårets utgång i själva verket skulle ha uppgått till endast 116 000 kr.

Genom O.Å:s förfarande har alltså de viktiga intressen som från både allmän och enskild synpunkt uppbär låneförbudet allvarligt åsidosatts. Endast böter kan inte komma i fråga. Även med beaktande av att O.Å.:s personliga förhållanden är sådana att från individualpreventiv synpunkt en icke frihetsberövande påföljd i och för sig är att föredra, måste av allmänpreventiva skäl fängelsepåföljd anses påkallad. Straffet bör bestämmas till fängelse en månad.

Domslut

Domslut. HD ändrar på så sätt HovR:ns dom att påföljden bestäms till fängelse 1 mån.