RH 2012:50

Skaraborgs tingsrätt

Åklagaren väckte åtal mot U.D. för bland annat brott mot aktiebolagslagen enligt följande gärningsbeskrivning.

PR-B AB, nedan kallat bolaget, med säte i Falköpings kommun har bedrivit verksamhet under tiden 25 februari 2005 fram till konkursdagen den 5 januari 2009. U.D. har varit styrelseledamot och formell företrädare för bolaget. U.D. har uppsåtligen eller av grov oaktsamhet av bolagets medel lämnat penninglån till sig själv under tiden 1 januari - 31 december 2007 med 1 030 000 kronor och under tiden 1 januari - 31 december 2008 med 1 077 378 kronor, totalt 2, 1 miljoner kronor. Lånen har inte varit tillåtna eftersom U.D. varit styrelseledamot i bolaget.

U.D. erkände brottet.

Tingsrätten (rådmannen Magnus Patriksson samt nämndemännen Nils Haggård, Katali Jarefjäll och Barbro Lund) dömde U.D. för, förutom brott mot aktiebolagslagen, otillbörligt gynnande av borgenär och bestämde påföljden till villkorlig dom med samhällstjänst 75 timmar. Om fängelse i stället hade valts som påföljd skulle fängelse två månader ha dömts ut.

Åklagaren överklagade tingsrättens dom och yrkade att hovrätten skulle skärpa straffet och döma U.D. till i första hand fängelse.

U.D. bestred ändring.

Hovrätten (hovrättslagmannen Charlotta Riberdahl, referent, hovrättsrådet Hans Träff och hovrättsassessorn Andreas Rung samt nämndemännen Britt Andersson och Medeleine Hermansson) fastställde tingsrättens dom och anförde som skäl i fråga om påföljd följande.

Påföljd

U.D. ska dömas för dels otillbörligt gynnande av borgenärer, dels för brott mot aktiebolagslagens låneförbud bestående i att U.D. i egenskap av styrelseledamot för bolaget PR-B lämnat penninglån till sig själv under 2007 och 2008. Det sammanlagda beloppet av de lagstridiga lånen uppgår till 2,1 miljoner kronor och överträdelsen av låneförbudet måste anses ha skett uppsåtligt. PR-B har under åren 2007 och 2008 haft en omsättning mellan två och tre miljoner kronor. Genom förfarandet har U.D. för egen räkning tagit ut nästan hälften av bolagets omsättning de aktuella åren. Uttagen ur bolaget har skett systematiskt, det har sammantaget handlat om avsevärda belopp och någon återbetalning av lånen har inte skett. Uttagen har dock bokförts löpande i bolagets bokföring och U.D. har, såvitt framgår av utredningen, deklarerat penninglånen som intäkt av tjänst.

I målet har fråga uppkommit om brott mot aktiebolagslagens låneförbud är brott av sådan art att påföljden normalt ska bestämmas till fängelse. Vid bedömningen av frågan om ett brott ska anses vara ett s.k. artbrott är det av avgörande betydelse om allmänpreventiva hänsyn kan anses göra sig gällande med särskild styrka. Högsta domstolen har i NJA 1986 s. 56 ansett att en fängelsepåföljd framstod som nödvändig av allmänpreventiva skäl i ett fall där en person uppsåtligen vid fyra tillfällen brutit mot låneförbudet i dåvarande 12 kap. 7 § aktiebolagslagen (1975:1385). Härtill kommer att ett framträdande syfte med låneförbudsregeln i aktiebolagslagen är att förhindra att uttag sker ur ett bolag för privat konsumtion utan att vederbörande betalar skatt (se prop. 1973:93 s. 66). Brott mot låneförbudet i aktiebolagslagen är brott som normalt kan vara svårt att upptäcka och liksom vid skattebrottslighet kan det tänkas att ett fängelsestraff kan ha större preventiv betydelse än i andra sammanhang. Dessa omständigheter talar med styrka för att uppsåtliga brott mot låneförbudet i aktiebolagslagen är brott av sådan art att påföljden normalt ska bestämmas till fängelse.

Av utredningen framgår, såvitt avser de förbjudna lånen, att U.D. löpande gjort stora uttag, dels kontant, dels genom överföringar mellan sitt och bolagets konton. Visst belopp har sedan bokförts som U.D:s lön medan resterande belopp successivt ökat det förbjudna lånets storlek. Under perioden 1 januari till 31 december 2007 ökade det beloppet med 1 030 000 kr och under perioden 1 januari till 31 december 2008 med 1 077 378 kr. I sina deklarationer, avlämnade den 16 juni 2008 respektive den 15 juni 2009 har U.D., utöver lön och förmåner, redovisat en inkomst om 1 030 000 kr respektive 1 077 378 kr, vilket avser de förbjudna lånen. Skatterevisionen har avslutats i denna del utan några beskattningsändringar.

Ett framträdande syfte med bestämmelsen om låneförbud har varit att förhindra att uttag sker ur ett bolag för privat konsumtion utan att vederbörande betalar skatt. I förevarande fall har dock U.D. deklarerat de förbjudna lånen som inkomst av tjänst i sina inkomstdeklarationer för respektive beskattningsår. Något skatteundandragande syfte kan därför inte läggas honom till last. Även om det sålunda är fråga om ett artbrott är artvärdet i förevarande fall inte särskilt högt.

Sammantaget kan straffvärdet för den samlade brottsligheten uppskattas till två till tre månaders fängelse. I förevarande fall utgör det inte hinder mot att bestämma påföljden till villkorlig dom i förening med samhällstjänst, en påföljd som får anses lämplig för U.D. och som han också samtyckt till. Vid en samlad bedömning bör tingsrättens dom fastställas.

Hovrättens dom meddelad: den 10 maj 2012.

Mål nr: B 2455-11.

Lagrum: 21 kap. 1 § och 30 kap. 1 § första stycket 4aktiebolagslagen (2005:551).

Rättsfall: NJA 1986 s. 56.

Litteratur: Prop. 1973:93 s. 66; Jan Kleineman, Juridisk Tidskrift 1997/98 nr 3 s.707.