RH 2007:2

Åklagaren väckte talan mot P.R. och T.T., som tidigare lagförts för likartad brottslighet, för brott mot aktiebolagslagen jämlikt 12 kap. 7 § första stycket alternativt tredje stycket och 19 kap. 1 § första stycket 4 aktiebolagslagen (1975:1385) samt 23 kap. 4 § brottsbalken enligt följande gärningsbeskrivning. P.R. och T.T. har från den 7 december 2000 till den 4 december 2002 i Stockholm tillsammans och i samråd i egenskap av företrädare för 592 s.k. lagerbolag och deras moderbolag, vilka ägt samtliga aktier i lagerbolagen, slutit avtal innebärande att aktierna överlåtits mot att förvärvarna övertagit betalningsansvar för moderbolagens skulder motsvarande aktiekapitalen till lagerbolagen. P.R. och T.T. har härigenom såsom företrädare för lagerbolagen uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnat penninglån om 59 200 000 kr till personer som ägt aktier i lagerbolagen alternativt lämnat penninglån om 59 200 000 kr i syfte att gäldenärerna skulle förvärva aktier i lagerbolagen.

P.R. och T.T. bestred ansvar.

Åklagaren anförde till stöd för sitt yrkande i huvudsak följande. Under den av åtalet omfattade tiden har P.R. och T.T. såsom ställföreträdare för ett kommanditbolag och ett aktiebolag sålt 879 lagerbolag, varav 287 med bankintyg och 592 genom gäldenärsbyte och utan bankintyg. Vid genomgång av räkenskapsmaterial som tagits i beslag har framkommit att överlåtelserna genom gäldenärsbyte och utan bankintyg typiskt sett haft följande beskaffenhet. Enligt upprättat köpebrev/skuldebrev har kommanditbolaget eller aktiebolaget i egenskap av säljare överlåtit 1 000 aktier i ett lagerbolag för 100 000 kr. Enligt avtalet utgörs tillgångssidan i lagerbolaget av en fordran mot säljaren för vilken köparen övertar ansvaret. Vidare anges i avtalet att ”[k]öpeskillingen kvittas … genom övertagande av gäldsansvaret för fordran köpeobjektet innehar mot säljaren. Övertagandet sker genom att detta avtal skall gälla som bevis på ny skuldförbindelse uppgående till 100 000 kr.” Som villkor för skuldebrevet anges att köparen vid anfordran, dock senast ett visst angivet datum, skall betala 100 000 kr till köpeobjektet. I köpebrevet/skuldebrevet anges även att ”om köparen ej fullgör vad som sagts ovan angående reversen skall avtalet ej i sin helhet bli ogiltigt”. Den 8 april 2002 delgavs P.R. misstanke om brott av samma slag som de nu förevarande. Motsvarande dag för delgivning med T.T. var den 12 april 2002. Senast då har det stått klart för dem att sättet för försäljning enligt deras upplägg var straffbart. Brottsmisstankarna låg till grund för åtal, som väcktes den 14 juni 2002 och som prövades i tingsrätten genom dom den 20 november 2002. Genom domen dömdes P.R. och T.T. för brott mot 12 kap. 7 § tredje stycket aktiebolagslagen (1975:1385), och P.R. även för medhjälp till detta brott, till dagsböter. I dom den 16 oktober 2003 fastställde hovrätten tingsrättens dom och den 13 maj 2004 beslutade Högsta domstolen att inte meddela prövningstillstånd. I tiden efter tingsrättens dom har nio lagerbolagsförsäljningar genom gäldenärsbyte skett, varav ett mot bankintyg och åtta utan. De senare omfattas av åtalet. Av de 326 lagerbolag som P.R. och T.T. sålt genom gäldenärsbyte och utan bankintyg under år 2001 hade 40 procent försatts i konkurs per den 18 oktober 2004 vilket skall jämföras med cirka tolv procent av samtliga hos Bolagsverket det året nyregistrerade aktiebolag. Motsvarande procentsatser för de 238 lagerbolag som P.R. och T.T. sålt genom gäldenärsbyte och utan bankintyg under 2002 är 23 respektive 7.

Såväl P.R. som T.T. anförde att de objektivt sett accepterade vad åklagaren påstått om att gäldenärsbytena i sig varit att jämställa med lämnande av penninglån och att förfarandet därmed objektivt sett stridit mot låneförbudet. De hävdade dock att de subjektivt sett var i god tro och att de varken agerat uppsåtligt eller av grov oaktsamhet, inte ens efter tingsrättens dom eftersom de hade välgrundad anledning att utgå från att den skulle ändras i hovrätten.

P.R. anförde till stöd för sitt bestridande i huvudsak följande. Han började läsa juridik år 1992. Han har själv formulerat avtalstexter och handhaft den juridiska sidan, medan T.T. mer haft med den ekonomiska sidan att göra. De slutade sälja lagerbolag genom gäldenärsbyte i och med tingsrättens dom den 20 november 2002. Han förstår inte varför han i förhör den 30 juni 2004 skulle ha sagt att de ändrat rutinerna i samband med att åklagaren väckte åtal avseende tre tidigare försäljningar och att kunden efter ändringen genom att uppvisa ett bankintyg var tvungen att tillskjuta 100 000 kr till det nybildade bolaget samt att de inte släppte iväg något bolag till en kund förrän de sett intyget. Vad han uppgav var att försäljningsrutinen ändrades i och med tingsrättens dom, i vart fall var det så som han har menat. Under hela sin studietid diskuterade han med studiekamrater och lärare frågor om bildande och försäljning av bolag. Diskussionerna innefattade ofta frågor om penninglån. Även en skiljaktig mening av regeringsrådet Gustaf Petrén var föremål för upprepade meningsutbyten. Han hade själv mot bakgrund av detta uppfattningen att den verksamhet som han och T.T. bedrev var laglig och inte kunde ifrågasättas. Inte heller någon av deras samarbetspartner såsom revisionsbyråer har trott att den verksamhet som han och T.T. bedrev var olaglig. Då han emellertid ville vara riktigt säker begärde han i oktober 2000 in ett utlåtande från en advokatbyrå och blev vid erhållet svar än mer säker att det inte var olagligt att lämna penninglån på sätt som skett. Tingsrättens dom kom som en chock och de sammankallade ett möte med olika experter. Vid mötet den 13 december 2002 beslutades om ändring av tillvägagångssättet för överlåtelser i tiden från tingsrättens dom. I stället för de åtta av åklagaren efter tingsrättens dom påtalade försäljningarna räknar han själv till fem. Att de kom att genomföras enligt det gamla systemet berodde på skilda åtaganden från kunder. I de fall lagerbolagen sedermera försatts i konkurs har förvaltarna regelmässigt accepterat penninglånet om han och T.T. haft en dokumentation om köparen och dennes ekonomi. Det har dock i vissa fall ställts krav på pengar, vilket i en del fall resulterat i att de gått in och betalat lagerbolagens skulder, i andra fall att förlikning uppnåtts.

T.T. anförde till stöd för sitt bestridande i huvudsak följande. Det var P.R. som arbetade fram avtalen. De ändrade metoden med gäldenärsbyten efter tingsrättens dom. På grund av uttalanden av de experter, som de hela tiden hade kontakt med, misstänkte han inte några felaktigheter i deras förfarande efter delgivning av brottsmisstanke i april 2002. Han minns inte närmare när och hur diskussionerna fördes. Han trodde inte att det fanns någon risk för att förfarandet skulle vara straffbart. Han vet inte hur det kommer sig att det i förhör med honom den 30 juni 2004 finns antecknat att de efter att de åtalats under 2002 fått klart för sig att de sålt bolag felaktigt och att de efter åtalet ändrat upplägget så att köparen måste uppvisa ett bankintyg med låsta pengar för aktiekapitalet eller intyg från en revisor alternativt en värderingsman på att apportegendom tillskjutits.

Samtliga parter överklagade tingsrättens dom. Åklagaren yrkade att hovrätten skulle döma P.R. för uppsåtligt brott mot aktiebolagslagen till fängelse och T.T. för brott mot aktiebolagslagen i enlighet med gärningspåståendet till fängelse.

P.R. och T.T. yrkade var för sig att hovrätten skulle ogilla åtalet för brott mot aktiebolagslagen.

Parterna bestred varandras ändringsyrkanden.

Åklagaren anförde till vidareutveckling av sin talan att det av protokoll från förhör med P.R. framgick att P.R. den 30 mars 2000 informerats om att uppgifter som han har lämnat kunde föranleda misstanke om brott mot 12 kap. 7 § aktiebolagslagen samt att han vid förhöret den 17 oktober 2000 delgetts misstanke om brott mot 12 kap. 7 § aktiebolagslagen för samma slags förfarande som är aktuellt i detta mål även om förhören avsåg andra bolag. Åklagaren tillade att den utredningen lades ned genom beslut den 6 augusti 2001 på grund av att preskription inträtt samt att P.R. måste ha fått del av beslutet och förstått innebörden, dvs. att förfarandet var brottsligt men att det nu var för sent att väcka åtal. Åklagaren framhöll vidare att P.R. lämnat olika uppgifter om vid vilken tidpunkt han upphörde med att sälja lagerbolag med gäldenärsbyte dels vid förhör den 8 april 2002, dels enligt tingsrättens dom den 20 november 2002 och dels enligt hovrättens dom den 16 oktober 2003.

P.R. gjorde, i förnyat förhör i hovrätten, följande tillägg till de uppgifter han lämnat vid tingsrätten. Innan han år 1998 startade försäljningen av lagerbolag hade han ingående diskuterat frågor kring denna verksamhet med bland annat sina lärare på universitetet däribland professor Erik Nerep. Någon visade honom en skiljaktig mening av regeringsrådet Gustaf Petrén i ett avgörande från år 1977 (anm: se R 1977:81) och han blev då övertygad om att upplägget med att köparen av lagerbolaget med lagerbolagets godkännande övertog betalningsansvaret för lagerbolagets fordran på moderbolaget var lagligt. Det var ett för köparen av aktiebolaget smidigt och snabbt förfarande och hans affärsidé byggde på detta. Det är riktigt att han den 17 oktober 2000 delgavs misstanke om brott mot 12 kap. 7 § aktiebolagslagen men han förnekade brott eftersom han hade uppfattningen att förfarandet var lagligt. Han har inget minne av att han skulle ha fått del av åklagarens beslut den 6 augusti 2001 att lägga ned förundersökningen eller orsaken därtill. Att han den 8 april 2002 delgavs misstanke om brott mot aktiebolagslagen och i juni 2002 fick del av åtalet i det målet föranledde honom inte att ändra uppfattning om förfarandets laglighet eftersom han var övertygad om att han skulle frikännas. Tingsrättens dom den 20 november 2002 var en total överraskning för honom och först då började han inse att det förfarande som han använt sig av var olagligt. Så snart som han och T.T. fått del av tingsrättens dom beslöt de att ändra rutinerna och att i fortsättningen endast sälja lagerbolag mot bankintyg eller motsvarande. Fram till dess hade de använt sig av förfarande med gäldenärsbyte och det måste bero på missförstånd att det finns andra uppgifter i förhör och domar om vad de har sagt i denna fråga. Att det har förekommit sju försäljningar med gäldenärsbyte efter tingsrättens dom kan det finnas flera förklaringar till. Mallen med gäldenärsbyte kan ha råkat ligga kvar i handlingarna, vilket de kan ha missat eftersom november brukar vara en särskilt stressig månad. Det kan också ha varit åtaganden till kunder som har beställt bolag redan under oktober 2002. Han är övertygad om att han och T.T. i samtliga dessa fall har kontrollerat att det fanns bankintyg redan vid förvärvet. När bankintyg förekom lades det alltid in i akten. Han har ingen annan förklaring till att bankintyg inte har återfunnits i akterna till dessa försäljningar än att de måste finnas hos banken. Det är riktigt att samma formulär med gäldenärsbyte har använts i samtliga 592 fall som åtalet omfattar och att det är han eller T.T. som undertecknat dem. Han ifrågasätter inte längre att gäldenärsbytena varit att jämställa med beviljande av nya lån och därmed strider mot låneförbudet i 12 kap. 7 § aktiebolagslagen. Det är han som har stått för det juridiska upplägget och formulerat handlingarna. T.T, som är ekonom, har förlitat sig på de uppgifter om lagligheten av förfarandet som han har fått av honom.

T.T. gjorde, i förnyat förhör i hovrätten, följande tillägg till de uppgifter han lämnat vid tingsrätten. Han har förlitat sig på de upplysningar som han har fått av P.R. angående den juridiska konstruktionen av lagerbolagsförsäljningarna. Eftersom det inte verkade bli några följder av att P.R. vid olika tillfällen var på förhör så antog han att de kunde fortsätta med samma förfarande. Efter tingsrättens dom den 20 november 2002 beslöt de att genast upphöra med förfarandet. De kallade också olika intressenter, däribland en advokat, till ett möte den 13 december 2002 där situationen diskuterades. Vid mötet fattades beslut om att i fortsättningen sälja bolag endast mot uppvisande av bankintyg eller annan handling som visar att lagerbolaget tillförs aktiekapital. Beträffande de sju försäljningar med gäldenärsbyte som ägt rum efter tingsrättens dom tror han att de har kontrollerat att bankintyg funnits. Det är riktigt att bankintyg eller motsvarande handling inte hittats i akterna för dessa sju försäljningar.