NJA 1986 s. 642

M.P. och E.C. hade båda utsatts för våldtäkt av D.K.. Envar av dem förde vid Linköpings TR skadeståndstalan mot D.K. i anledning av hans brott med jur kand A.S. som förordnat biträde enligt rättshjälpslagen. Åtalen mot D.K. för våldtäkterna mot de båda kvinnorna liksom den skadeståndstalan var och en av dem förde mot D.K. handlades från början i en och samma rättegång. Vid huvudförhandlingen avskildes emellertid skadeståndsdelarna till handläggning för sig.

TR:n (t f rådmannen Günther) avgjorde skadeståndsmålet mellan M.P. och D.K. efter huvudförhandling i förenklad form och skadeståndsmålet mellan E.C. och D.K. i den för tvistemål om mindre värden stadgade ordningen. I beslut i domarna i de båda skadeståndsmålen d 30 okt 1984 anförde TR:n att A.S:s kostnadsräkningar upptog flera poster som avsåg åtgärder av kurativt slag utan direkt samband med utförandet av huvudmännens skadeståndstalan. TR:n fann A.S:s biträdesförordnanden ej avse sådana åtgärder och jämkade därför efter vad som bedömdes skäligt av A.S. yrkad ersättning för arbete som biträde åt M.P. från yrkade 8 970 kr till 6 900 kr och som biträde åt E.C. från yrkade 5 520 kr till 4 140 kr.

A.S. anförde besvär i Göta HovR, såvitt gällde de båda besluten ang biträdesersättning till henne, och yrkade att ersättning måtte fastställas i enlighet med vad hon yrkat i TR:n.

Domstolsverket bestred ändring.

HovR:n (hovrättsråden Paulsson-Nordling och Sundström, referent, samt adj led Symreng) lämnade i skilda slutliga beslut för de båda målen d 27 mars 1985 besvären utan bifall.

A.S. anförde besvär i båda målen och yrkade att HD måtte fastställa ersättning för det biträde hon lämnat sina huvudmän i TR:n enligt där ingivna kostnadsräkningar.

Domstolsverket bestred ändring.

Domstolsverket anförde i förklaring bl a: I vissa typer av mål - bl a i sådana som de nu aktuella - får det accepteras att ett biträde ställer sig till förfogande i viss mån för arbete som snarare har kurativ än juridisk karaktär. När det allmänna skall svara för kostnaden måste dock återhållsamhet iakttas i det hänseendet.

Förevarande mål har sakligt sett varit okomplicerade. A.S. har tillerkänts ersättning motsvarande 20 timmars arbete åt M.P. och 12 timmars arbete åt E.C.. Enligt domstolsverkets mening är A.S. genom TR:ns beslut skäligen gottgjord för sina insatser i respektive angelägenhet, inberäknat det kurativa arbete för vilket ersättning av allmänna medel bör utgå. Besvären bör därför lämnas utan bifall.

Målen avgjordes efter föredragning.

I fortsättningen refereras utförligt endast målet avseende ersättningen till A.S. för biträdet åt M.P..

Föredraganden, RevSekr Forsström, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande beslut: Skäl. Enligt 22 § rättshjälpslagen (1972:429) har biträde rätt till skälig ersättning för bl a det arbete som uppdraget krävt. Vid bedömningen av vad som är skäligt arvode skall enligt samma lagrum uppdragets art och omfattning beaktas samt hänsyn tas till andra omständigheter av betydelse såsom den skicklighet och omsorg uppdraget utförts med och den tid som lagts ner på uppdraget.

I samband med de ändringar i BrB beträffande sexualbrotten, som trädde i kraft d 1 juli 1984, genomfördes ett tillägg till RB - 20 kap 15 a § - av följande lydelse. Målsägande, som hörs med anledning av åklagarens talan och som med hänsyn till brottets art eller annars kan antas vara i behov av personligt stöd under rättegången, får åtföljas av lämplig person som sådant stöd. I lagstiftningsärendet (prop. 1983/84:105, JuU 25, rskr 332) uttalades bl a följande. Departementschefen anförde att en särskild fråga gäller möjligheterna för brottsoffer att få hjälp eller stöd av det allmänna under själva rättegången. Såvitt avser juridiskt biträde är här i första hand reglerna i rättshjälpslagen av intresse. Enligt den lagen gäller att rättshjälp kan beviljas personer som behöver bistånd i rättsliga angelägenheter. Inom ramen för rättshjälpen kan biträde förordnas. Departementschefen anförde vidare att den omständigheten att någon som målsägande skall höras i en rättegång inte anses innebära att en rättslig angelägenhet i denna mening föreligger. Om emellertid målsäganden framställer eget yrkande är grundförutsättningen för rättshjälp uppfylld. Om målsägandens talan inte förs av åklagaren kan allmän rättshjälp med biträdesförordnande beviljas målsäganden. Vidare sägs att när frågan nu har behandlats i den allmänna debatten har det inte heller varit behovet av juridiskt biträde för utformning av ansvars- eller skadeståndstalan som stått i förgrunden. Vad man snarare har pekat på är behovet för målsäganden att få personligt stöd i samband med de förhör som hon måste undergå liksom under domstolsförfarandet i övrigt. Beträffande frågan om eventuella kostnader för den som åtföljt målsäganden som personligt stöd anförde föredraganden efter påpekande av lagrådet följande. I den mån målsäganden undantagsvis har ådragit sig betalningsskyldighet gentemot stödpersonen och kostnaden har varit skäligen påkallad för tillvaratagandet av målsägandens rätt bör ersättningsskyldighet kunna åläggas den tilltalade enligt allmänna regler.

I förevarande fall har M.P. utsatts för våldtäktsbrott och fört skadeståndstalan. M.P. har beviljats allmän rättshjälp med biträdesförordnande för A.S.. Skadeståndstalan har avskilts för att sedermera handläggas i den för tvistemål stadgade ordningen. I den av A.S. i TR:n ingivna kostnadsräkningen upptas bl a poster som avser kontakt mellan M.P. och en annan flicka - E.C. - som utsatts för våldtäktsbrott av samme gärningsman. Frågan om ansvar för gärningarna mot båda handlades i samma rättegång. Vidare upptar kostnadsräkningen besök i TR:n före rättegången. Åtgärderna i fråga har uppenbarligen företagits dels för att ge M.P. personligt stöd, dels i syfte att underlätta genomförandet av rättegångsförfarandet i anledning av den mot M.P. begångna gärningen.

I förevarande fall har således biträde förordnats enligt rättshjälpslagen. Att det sålunda förordnade biträdet vid utförandet av sitt uppdrag därvid även företagit åtgärder som snarare ankommit på sådan stödperson som avses i 20 kap 15 a § RB framstår som naturligt. Åtgärderna får anses ha varit påkallade för att stödja målsäganden och även på annat sätt ägnade att underlätta genomförandet av rättegångsförfarandet. De är därför ersättningsgilla enligt 22 § rättshjälpslagen.

HD (JustR:n Höglund, Stark, Ehrner, referent, Freyschuss och Nyström) fattade följande slutliga beslut, ur vilket här uteslutits en redogörelse för saken och för TR:ns skäl av i allt väsentligt samma innehåll som framgår av det föregående:

"Skäl. - - - A.S. har i HD åberopat bl a följande. De åtgärder som upptagits i kostnadsräkningarna och som kan benämnas som kurativa är dels ett sammanträffande mellan henne samt M.P. och E.C. för att dessa båda skulle lära känna och stödja varandra inför huvudförhandlingen i TR:n dels ett sammanträffande med de båda kvinnorna och besök med dem i TR:n för att de skulle vänja sig vid domstolsmiljön inför huvudförhandlingen. I biträdets skyldigheter gentemot klienten ingår att på alla tänkbara sätt förbereda denne inför en förhandling; beträffande bl a våldtäktsmål är detta omöjligt om inte även kurativa åtgärder vidtas.

Enligt 22 § rättshjälpslagen (1972:429) har biträde rätt till skälig ersättning för bl a det arbete som uppdraget krävt. Vid avgränsningen av de arbetsuppgifter som uppdraget kan anses kräva måste hänsyn bl a tas till de svårigheter som i det särskilda fallet kan föreligga på grund av fysiska och psykiska påfrestningar som klienten utsatts för till följd av motpartens beteende. I fråga om sexualbrotten uppmärksammades i samband med de ändringar i BrB som trädde i kraft d 1 juli 1984 behovet för målsäganden av personligt stöd i samband med de förhör som hon måste genomgå liksom under domstolsförfarandet i övrigt (prop 1983/84:105). Behovet av sådant stöd ansågs vara så starkt att det ledde till en bestämmelse i 20 kap 15a § RB av innehåll att målsägande, som hörs med anledning av åklagarens talan och som med hänsyn till brottets art eller annars kan antas vara i behov av personligt stöd under rättegången, får åtföljas av lämplig person som sådant stöd. Behovet av personligt stöd under rättegången har således förutsatts kunna tillgodoses genom särskild stödperson. Detta hindrar emellertid inte att, när rättshjälpsbiträde förordnats, åtgärder för att stödja klienten inför en huvudförhandling i mål avsådan art som det förevarande i begränsad omfattning vidtas genom arbetsinsatser av biträdet. Såväl sammanförandet av de båda kvinnorna som besöket med dem i TR:n inför den förestående förhandlingen framstår som väl motiverade. Det arbete som A.S. nedlagt därpå får anses ha så nära samband med uppdraget som rättshjälpsbiträde för utförande av M.P.:s skadeståndstalan och ha varit så begränsat att det faller in under arbete som är ersättningsgillt enligt 22 § rättshjälpslagen.

På angivna skäl bör A.S:s ersättning för arbete fastställas till yrkat belopp.