NJA 1987 s. 22
Varumärkesmål. Fråga om tillämpning av föreskriften i 25 § 2 st varumärkeslagen (1960:644) om s k användningstvång.
TR:n
(Jfr 1983 s 875)
Budejovicky Budvar, narodni podnik, Ceske Budejovice, Tejckoslovakien (nedan kallat Budvar) innehar varumärkena BUDVAR, registrerat d 18 nov 1960 under nr 90 779, BUDWEISER BUDVAR, registrerat d 27 nov 1970 under nr 133 391 med disclaimer för ordet Budweiser, och BUD, registrerat d 11 mars 1977 under nr 158 739. Varumärkena är registrerade för varuslaget öl, BUDWEISER BUDVAR även för varuslaget malt.
Anheuser-Busch Incorporated, St Louis, Missouri, USA (nedan kallat Anheuser) är ett amerikanskt bolag som bl a tillverkar och försäljer öl med begagnande av varumärkena BUDWEISER och BUD. Bolaget härleder sina rättigheter från C Conrad & Co, ett företag som under 1870-talet började brygga öl i USA och försälja detta med begagnande av varumärket BUDWEISER.
Budvar är ett tjeckiskt företag som också tillverkar och försäljer öl, varvid bl a varumärket BUDWEISER BUDVAR används. Budvar utbröts 1967 från ett år 1948 bildat företag. Detta företag härledde i sin tur sina rättigheter från ett företag som tillkommit 1946 efter nationaliseringsbeslut av den tjeckiska regeringen. Genom detta beslut sammanfördes ett antal bryggerier till ett gemensamt företag. Ett av dessa var ett bryggeri som hade börjat sin verksamhet 1795 under firma Die Budweiser Bräuberechtigen Bürgerliches Bräuhaus (nedan kallat Bräuhaus.) Ett annat var ett bryggeri vars ursprung var att finna i ett företag som grundats 1895 med firma Cesky akcievý pivovar (nedan kallat Cesky). Båda dessa bryggerier bedrev sin verksamhet i den tjeckiska staden Ceske Budejovice, vilken före 1918 och under den tyska ockupationen under andra världskriget hette Budweis.
Sedan såväl Bräuhaus som Cesky påbörjat export av öl till USA visade det sig att försäljningen av dessa företags öl kom i konflikt med Anheusers försäljning av öl under varumärket BUDWEISER. Detta ledde till en process mellan Bräuhaus och Anheuser i vilken Bräuhaus yrkade att Anheusers varumärkesregistrering av BUDWEISER i USA skulle hävas. Den 4 sept 1911 träffade företagen förlikning. Enligt denna erhöll Bräuhaus 82 500 österrikiska Kronen mot det att företaget medgav Anheuser rätt att ensamt använda BUDWEISER som varumärke för sitt öl i USA och i andra icke-europeiska länder. I avtalet förbehölls Bräuhaus rätt att vid försäljning av sina produkter inom de angivna områdena använda ordet Budweiser för att ange produkternas geografiska ursprung. Redan dessförinnan eller d 19 aug 1911 hade Cesky avgivit en skriftlig förklaring till Anheuser med samma innehåll som förlikningsavtalet i nyss angivna hänseenden.
Under 1930-talet kom de båda tjeckiska bryggerierna att vid försäljningen av öl i USA utnyttja sin rätt att begagna ordet Budweiser som ursprungsbeteckning för produkten på sådant sätt att enligt Anheusers mening utnyttjandet inkräktade på Anheusers ensamrätt till varumärkesanvändningen av ordet. Förhandlingar inleddes 1937 och dessa utmynnade i dels ett avtal d 3 febr 1939 mellan Anheuser och Bräuhaus, dels ett avtal d 7 mars 1939 mellan Anheuser, å ena, och Cesky och ett tjeckiskt exportföretag, å andra sidan. I dessa avtal, som i allt väsentligt var likalydande, åtog sig de tjeckiska företagen att i Nordamerika (i avtalen närmare preciserat) upphöra med att använda "Budweiser, Budweis och Bud" som kännetecken. Om företagen önskade ange att deras varor var framställda i Ceske Budejovice skulle de använda enbart de exakta orden "framställt/eller bryggt i Ceske Budejovice, Tjeckoslovakien" med bokstäver som inte var iögonfallande. I en särskild punkt i avtalen angavs att avtal som tidigare ingåtts mellan avtalsparterna skulle förbli i kraft i den mån de ej stred mot avtalet. För sina åtaganden erhöll de tjeckiska företagen, Bräuhaus 30 000 dollar och Cesky med medpart 65 000 dollar.
Sedan Anheuser under 1970-talet mera allmänt börjat marknadsföra sitt öl i Europa uppkom tvist mellan parterna om Anheusers rätt att vid denna marknadsföring begagna varumärket BUDWEISER.
Anheuser väckte talan mot Budvar vid Stockholms TR och yrkade att registreringarna avseende varumärkena BUDVAR, BUDWEISER BUDVAR och BUD skulle hävas enligt 25 § 2 st varumärkeslagen. Till grund för yrkandet anförde Anheuser: Talan avseende de två förstnämnda varumärkena väcktes d 25 sept 1979. Under de senaste fem åren före sagda dag har Budvar inte tagit dessa båda varumärken i bruk här i landet. Vad angår BUD har det ännu inte tagits i bruk trots att mer än fem år förflutit efter registreringen. Budvar har inte visat skäl för sin underlåtenhet att använda märkena.
Budvar bestred Anheusers talan och anförde: Varumärkena BUDVAR och BUDWEISER BUDVAR har av Budvar använts här i landet sedan 1974. Det görs gällande att Budvar äger tillgodoräkna sig användning ända fram till dagen för domen och i allt fall användning fram till dagen för delgivningen av stämningen. De båda märkena har brukats genom att öl från Budvar i flaskor, försedda med etiketter innehållande varumärket "Budweiser Budvar", serverats besökare vid tolv mässor under tiden juli 1974-jan 1980, varvid i några fall även reklammaterial försett med varumärket utnyttjats. Budvar har under senare hälften av 1970-talet förhandlat med Systembolaget och Vin- & Spritcentralen om import av Budvars öl "Budweiser Budvar". Den diskussion som därvid förekommit per korrespondens och vid sammanträffanden och den avsmakning av ölet som gjorts har också inneburit användning av de båda varumärkena. Slutligen har Budvar sedan början av 1982 startat försäljning här i landet av ett särskilt för den svenska marknaden tillverkat öl kallat "Budweiser Budvar". Till mitten av 1983 har hit införts 650 000 1 av detta öl. Vad gäller BUD har detta märke inte tagits i bruk i Sverige men Budvar hävdar att man fullgjort användningstvånget beträffande detta märke genom det nyss angivna utnyttjandet av de båda övriga märkena. - Skulle Budvar ej anses ha tagit varumärkena i bruk görs gällande att företaget haft giltig ursäkt för sin underlåtenhet. Budvar tillverkade tidigare öl uteslutande med en alkoholhalt av 4,1-4,2 procent. På grund av den svenska alkohollagstiftningen kunde detta öl säljas endast genom Systembolaget. Budvar hade sålunda endast en kund här i landet att bearbeta. Förhandlingarna med Systembolaget utmynnade i att bolaget i juli 1981 meddelade att man i och för sig var intresserad av att sälja Budvars öl men att en förutsättning var att tvisten med Anheuser kom till en lösning. För att komma in på den svenska detaljhandeln utanför Systembolaget krävdes att Budvar började tillverka ett nytt öl med lägre alkoholstyrka. Innan detta kunde beslutas krävdes ingående företagsekonomiska överväganden. Det tog sedan även tid att finna en agent inom Sverige och att framställa ett välsmakande öl av lägre alkoholstyrka än den man var van vid. Mot denna bakgrund är det ursäktligt att Budvar kommit att saluföra öl på den svenska marknaden först i början av 1982. - Skulle TR:n anse att hävningsgrund föreligger på grund av underlåten användning hävdas allt fall att Anheuser inte kan åberopa denna grund mot Budvar. De avtal som 1911 och 1939 träffades mellan Anheuser och Budvars föregångare innebar att avtalsparterna delade upp marknaden mellan sig så att de tjeckiska företagen förbehölls rätten att ensamma försälja öl med begagnande av kännetecknet Budweiser i Europa. Av detta förbehåll följer att Anheuser inte kan ingripa mot Budvars registrering av Budweiser-märken.
Anheuser genmälde: Vad Budvar uppgivit om sina kontakter med Systembolaget och Vin- och Spritcentralen, om ölserveringen på olika mässor och om ölförsäljningen med början 1982 ifrågasätts inte. Det medges att dessa åtgärder i och för sig får tillgodoräknas såväl BUDVAR som BUDWEISER BUDVAR. Däremot bestrids att användning av något av dessa märken medför att även användning av BUD skall anses föreligga. Endast utnyttjande av ett märke i dess registrerade form räknas. Användning efter tidpunkten för talans väckande kan inte beaktas. I fråga om BUDVAR och BUDWEISER BUDVAR väcktes talan d 25 sept 1979. Avgörande är sålunda vad som förekommit beträffande dessa båda märken under femårsperioden d 25 sept 1974-d 25 sept 1979. Vid de kontakter som Budvar under denna tid haft med svenska statliga företag och vid den ölservering som under samma period förekommit på olika mässor har BUDVAR och BUDWEISER BUDVAR inte använts på sådant sätt och i sådan omfattning att de kan anses ha tagits i bruk i varumärkeslagens mening. Någon giltig ursäkt för den underlåtna användningen föreligger inte. Den svenska alkohollagstiftningen har inte utgjort något hinder, vilket visas av att Budvars ölförsäljning nu kommit igång i Sverige trots att de lagliga möjligheterna att importera öl ej förändrats under senare år. - 1911 och 1939 års avtal reglerade uteslutande de tjeckiska företagens rätt att utnyttja ordet Budweiser och därifrån härrörande benämningar som varumärke på den amerikanska marknaden. Under de förhandlingar som föregick 1939 års avtal klargjorde Anheuser för de tjeckiska företagen att Anheuser inte var intresserat av att träffa avtal om den europeiska marknaden. Något medgivande till registrering av BUDWEISER-märken i Europa eller något avstående från att angripa Budvars registreringar av sådana märken kan alltså inte utläsas i avtalen.
Domskäl
TR:n (rådmännen Olle Westlander och Djurberg samt t f rådmannen Mörner) anförde i dom d 25 nov 1983:
Domskäl. Varken av varumärkeslagen eller dess förarbeten framgår uttryckligen i vad mån användning av varumärke efter talans väckande skall beaktas vid bedömande av om en varumärkesinnehavare uppfyllt lagens krav på användning av varumärke. Budvar har hänvisat till ett uttalande av departementschefen beträffande vilken tidpunkt som skall vara avgörande för bedömningen av huruvida en varumärkesinnehavare alltjämt är näringsidkare. Enligt detta uttalande bör det i princip vara läget vid domen som läggs till grund för bedömningen (se prop 1960:167 s 146). Uttalandet saknar helt motivering. Det är ingalunda självklart, att det skall tolkas extensivt såtillvida, att en varumärkesinnehavare som underlåtit att bruka sitt varumärke under fem år, räknat från det att brukandet upphörde tills talan mot honom väcktes, skall anses ha uppfyllt lagens krav på användning om han återupptar brukandet innan dom faller i målet. Eftersom en sådan talan alltså kan väckas tidigast då fem år förflutit från det att brukandet upphörde måste ett beaktande av departementschefens uttalande även i nämnda fall innebära att den i lagtexten angivna femårsperioden kan komma att väsentligt överskridas. Så t ex skulle enligt uttalandet den varumärkesanvändning som Budvar påbörjat i början av 1982 genom försäljningen av öl av märket Budweiser- Budvar tillgodoräknas Budvar trots att nära 2 1/2 år förflutit efter talans väckande. Ett sådant överskridande av den femårsperiod som legat till grund för talans väckande låter sig inte väl förena med lagens ordalydelse och står även i motsättning till ett av syftena med bestämmelsen, nämligen att förhindra att ej brukade varumärken under längre tid belastar varumärkesregistret. En betydelsefull skillnad mellan de båda hävningsgrunderna, som bör beaktas, är att den varumärkesinnehavare som underlåter att använda sitt märke inom föreskriven tid har möjlighet att åberopa giltig ursäkt för detta. Motsvarande möjlighet saknar den som lägger ned sin näringsverksamhet. I den mån departementschefen med sitt uttalande åsyftat att förhindra obilliga hävningar av varumärken synes varumärkesinnehavaren i det förra fallet redan vara väl tillgodosedd i detta hänseende genom möjligheten att göra gällande giltig ursäkt.
Med beaktande av det anförda framstår det såsom närmast till hands liggande att välja dagen för talans väckande som utgångspunkt för femårsperioden. Vid bedömningen av frågan om huruvida Budvar iakttagit användningstvånget utgår TR:n följaktligen från vad som förekommit under de fem år som förflutit fram till d 25 sept 1979, då talan väcktes i förevarande mål.
Ostridigt är att under den angivna femårsperioden öl av märket Budweiser Budvar serverats vid tio fackmässor, att till dessa mässor levererats sammanlagt 224 kartonger envar innehållande 24 flaskor öl, att vid tre av dessa mässor förekommit reklammaterial för nämnda öl i form av glas, underlägg, ölöppnare eller servetter, att dessa mässor ägt rum i Stockholm eller Göteborg, att av dessa mässor en industrimässa våren 1975, en elmässa hösten 1975 och en kemimässa hösten 1978, samtliga i Göteborg, besökts av resp 19 500, 20 500 och 6 900 personer samt att en av mässorna, Dagens hushåll i Göteborg hösten 1977, var öppen för allmänheten. Det är vidare ostridigt att Budvar sedan hösten 1977 förhandlat med Systembolaget och Vin- & Spritcentralen om försäljning av bl a Budweiser Budvar-öl i systembutikerna.
Anheuser har medgivit att vad som sålunda ostridigt förekommit får - vid bedömande av om användningstvånget uppfyllts - tillgodoräknas såväl märket BUDVAR som märket BUDWEISER BUDVAR men inte märket BUD.
Av förarbetena till 1960 års varumärkeslag framgår, såsom tidigare framhållits, att ett syfte med det genom denna lag införda användningstvånget var att förhindra att varumärkesregistret belastas med märken som inte brukas. För att detta syfte skall uppnås fordras att man ställer vissa krav på begagnandet av ett märke för att det skall kunna anses ha tagits i bruk. Detta krav bör gälla såväl sättet för och syftet med varumärkesanvändningen som omfattningen av denna. Användningen måste vara inriktad på omsättning av varumärkesinnehavarens produkter och inte ha en alltför obetydlig omfattning.
Vad gäller användningen av BUDVAR och BUDWEISER BUDVAR vid Budvars kontakter med Systembolaget och Vin- & Spritcentralen har denna användning varit uteslutande hänförlig till förhandlingarna med representanter för nämnda företag om försäljning av Budvars öl i systembutiker. Att varumärkena varit synliga för dessa representanter och utnyttjats i kontakterna med dessa kan inte tillmätas någon betydelse för frågan om huruvida användningstvånget uppfyllts. Beträffande den påstådda varumärkesanvändningen på mässorna har denna skett genom att de som besökt den tjeckiska avdelningen på resp mässa bjudits på öl av bl a märket Budweiser Budvar och att dessa besökare kunnat se flaskor och i vissa fall reklammaterial försedda med detta varumärke. Det har inte gjorts gällande att avsikten med denna ölservering varit att förbereda en introduktion av ifrågavarande ölmärke på den svenska marknaden. Att detta varit fallet motsägs också av att ölserveringen ägde rum på mässor långt innan kontakt togs med Systembolaget och Vin- & Spritcentralen om försäljning av ölet i Sverige. Huvudsyftet med ölserveringen på mässorna synes sålunda inte ha varit att marknadsföra själva ölprodukten utan att utnyttja denna för att locka besökarna till affärer avseende de på mässorna utställda tjeckiska produkterna. Enligt TR:ns mening bör en varumärkesinnehavare inte få tillgodoräkna sig en varumärkesanvändning med sådant huvudsyfte som ett brukande av varumärket i den mening som avses i 25 § 2 st varumärkeslagen. Av det sagda följer att varumärkena BUDVAR och BUDWEISER BUDVAR inte kan anses ha varit i bruk under den period varom är fråga.
Den svenska alkohollagstiftningen har visserligen medfört att Budvar inte här i landet kunnat sälja det öl som Budvar saluför på andra håll. Detta har emellertid inte utgjort någon giltig ursäkt för Budvar att ta ifrågavarande varumärken i bruk, eftersom möjlighet funnits att sälja andra ölprodukter här i landet. Ostridigt äger också en sådan försäljning rum sedan början av 1982. Även om Budvar måste ges viss tid för att ta fram denna nya produkt är det - med beaktande av att BUDVAR inregistrerades 1960 och BUDWEISER BUDVAR 1970 - uppenbart att denna försäljning startats alltför sent efter nämnda registreringar för att giltig ursäkt skall kunna anses föreligga.
På grund av det anförda och då någon självständig användning eller ursäkt för underlåten användning ej påståtts beträffande varumärket BUD föreligger hävningsgrundjämlikt 25 § 2 st varumärkeslagen beträffande samtliga varumärken varom är fråga i målet. 1911 och 1939 års avtal ger inte enligt sin ordalydelse vid handen att Anheuser givit Budvar ensamrätt att i Europa försälja öl med begagnande av ordet Budweiser eller därifrån härledda kännetecken. Att detta skulle vara åsyftat med avtalen motsägs av de dagboksanteckningar som nedtecknats av Anheusers representant vid de förhandlingar som föregick 1939 års avtal. Det är därför inte styrkt att Anheuser åtagit sig att inte angripa Budvars registreringar i Sverige.
På grund av vad som anförts skall Anheusers talan bifallas.
Domslut
Domslut. TR:n häver varumärkesregistreringarna 90 799 BUDVAR, 133 391 BUDWEISER BUDVAR och 158 739 BUD.
Svea HovR
Budvar fullföljde talan i Svea HovR och yrkade ogillande av Anheusers vid TR:n förda talan.
Anheuser bestred ändring.
HovR:n (hovrättslagmannen Nilsson, hovrättsråden Gyllenswärd, referent, och Hallmo samt hovrättsassessorn Halvorsen) anförde i dom d 26 juni 1985:
Domskäl
Domskäl. Var och en av parterna har i HovR:n utvecklat sin talan på samma sätt som vid TR:n enligt dess dom.
Vad till en början angår slutpunkten för den i 25 § 2 st varumärkeslagen angivna femårsperioden delar HovR:n TR:ns uppfattning att denna slutpunkt bör vara dagen för talans väckande. Det skall härvid särskilt beaktas att kravet på viss tids användning, såsom TR:n funnit, skulle undergrävas om det skulle vara tillåtet för en varumärkesinnehavare att tillgodoräkna sig även användning som ägt rum efter nyssnämnd tidpunkt.
Det är ostridigt mellan parterna att varumärket BUD inte alls använts inom den sålunda bestämda femårsperioden. Vad gäller de båda övriga varumärkena, BUDVAR och BUDWEISER BUDVAR, anser HovR:n att vad Budvar anfört om dessas användning under den aktuella femårsperioden inte visar att sådana marknadsföringsåtgärder vidtagits, som kan anses innebära ett uppfyllande av användningstvånget.
Lika med TR:n finner HovR:n att Budvar inte visat giltig ursäkt för sin underlåtenhet att använda ifrågavarande märken.
Grund för hävning av varumärkesregistreringarna föreligger alltså enligt 25 § 2 st varumärkeslagen.
HovR:n delar också TR:ns bedömning att det inte visats att Anheuser genom 1911 och 1939 års avtal åtagit sig att inte angripa Budvars registreringar i Sverige. Såsom TR:n funnit skall Anheusers talan därför bifallas.
Domslut
Domslut. HovR:n fastställer TR:ns domslut.
Budvar (ombud advokaten F.E.) sökte revision och yrkade ogillande av Anheusers i målet förda talan.
Anheuser (ombud advokaten S.Z. och jur dr L.H.) bestred ändring.
Målet avgjordes efter huvudförhandling.
HD (JustR:n Erik Nyman, Persson, Gregow, Solerud, referent, och Lars Å Beckman) beslöt följande dom:
Domskäl
Domskäl. Med avvikelse som anges i det följande har parterna i HD utvecklat sin talan på huvudsakligen samma sätt som i TR:n och HovR:n.
I 25 § 2 st varumärkeslagen stadgas att en varumärkesregistrering må hävas om märket inte varit i bruk under de fem senaste åren och innehavaren inte visar skäl för sin underlåtenhet att använda märket. Målet rör tillämpningen av detta s k användningstvång.
Vad till en början gäller frågan om slutpunkten för den angivna femårsperioden, har Budvar i HD vidhållit sin inställning att den skall vara dagen för domen men frånfallit ståndpunkten att ett alternativ skulle vara den dag när Budvar delgavs stämning i målet.
Om innehavaren av ett registrerat varumärke skulle kunna freda registreringen från hävning genom att påbörja bruk av varumärket först under målets handläggning i första instans eller ännu senare, ställs den som lider förfång av registreringen i en så vansklig situation att han många gånger skulle avstå från att föra talan om hävning. Genom att efter talans väckande påbörja ett bruk av varumärket skulle innehavaren kunna göra en talan mot honom mycket oviss. Innehavare av registrerat varumärke skulle som en följd härav i praktiken kunna komma att få behålla sin registrering, även i fall då innehavet utgjort exempel på sådant missförhållande som lagstiftaren genom införandet av användningstvång avsett att komma till rätta med (jfr prop 1960:167 s 149). Bestämmelsen skulle därmed komma att till stor del sakna verkan. Redan av nu anförda skäl bör den i 25 § 2 st varumärkeslagen avsedda femårsperioden beräknas med dagen för talans väckande som slutpunkt.
Budvar har gjort gällande att varumärket BUDWEISER BUDVAR varit i bruk under de senaste fem åren fram till d 25 sept 1979, då talan angående hävning av varumärket väcktes. Som användning av varumärket har Budvar därvid i huvudsak åberopat följande i målet ostridiga förhållanden. Öl tillverkat av Budvar serverades besökare vid tio mässor. Tillhandahållandet skedde utan vederlag. På mässorna tillhandahölls ölet i stånd, där flaskor med öl och varumärket exponerades på hyllor. Vid några av mässorna förekom dessutom reklammaterial med varumärket. Budvar förde förhandlingar med Systembolaget och Vin- & Spritcentralen om försäljning i systembutikerna av öl från Budvar. I samband med dessa förhandlingar lämnades fyra - fem kartonger öl till Systembolaget som smakprov.
Genom registrering av varumärke förvärvar näringsidkare ensamrätt till märket såsom särskilt kännetecken för att från andras varor skilja sådana varor som han tillhandahåller i sin rörelse (1 § 1 st varumärkeslagen). Såvitt här är av intresse avses med vara som tillhandahålls i rörelsen i första hand vara som säljs men också vara vilken såsom led i rörelsen lämnas utan vederlag (jfr prop 1960:167 s 39 f). När fråga är om varumärkesintrång anses ett varumärke vara använt såsom kännetecken för vara, bl a när det är anbragt på en vara som tillhandahålls eller på dess förpackning (4 § varumärkeslagen). Användning kan också föreligga när varumärket åberopas i reklam för varan.
I målet är inte fråga om användning av varumärket BUDWEISER BUDVAR i samband med vara som under den i målet relevanta tiden såldes eller på annat sätt mot vederlag tillhandahölls på marknaden. Syftet med användningstvånget torde emellertid inte kräva att bruk av varumärket, som enligt 25 § 2 st varumärkeslagen fredar från hävning, begränsas till fall av användning i samband med omsättning i nu avsedd mening. Ett tillhandahållande av vara utan vederlag kan, i vart fall i kommersiella sammanhang, visserligen inte ensamt för sig betraktas som sådant bruk. Förhållandet kan emellertid bli ett annat om varumärket kan anses använt i reklam eller annan förberedande marknadsföringsåtgärd till främjande av avsättningen av en vara som ännu inte kommit ut på marknaden. Som förutsättning härför bör dock gälla att varan inom en med hänsyn till förhållandena rimlig tid kommer att finnas tillgänglig för den omsättningskrets inom vilken den skall avsättas och på vilken åtgärden ytterst har avseende. När man i enlighet med det nu anförda i och för sig godtar att ett varumärke - under här angivna förutsättningar - kan anses ha varit i bruk redan genom marknadsföringsåtgärder till främjande av avsättning av vara som ännu inte är tillgänglig på marknaden, följer också därav att vad som förekommit efter femårsperioden inte kan frånkännas all betydelse. Detta kan nämligen skänka den erforderliga belysningen åt de tidigare vidtagna åtgärderna.
De av Budvar åberopade förhandlingarna med Systembolaget och Vin- & Spritcentralen kan inte anses innebära att varumärket varit i bruk i den mening som avses i 25 § 2 st varumärkeslagen. Även om mässdeltagande av det slag som här är i fråga skulle kunna godtas som marknadsföringsåtgärd som förut sagts, så har emellertid försäljningen påbörjats först lång tid efter talans väckande i målet. Vid nu angivna förhållanden kan varumärket BUDWEISER BUDVAR inte anses ha varit i bruk under den i målet aktuella femårsperioden.
Vad gäller varumärkena BUDVAR och BUD har inte ens påståtts att de varit i bruk som självständiga varumärken.
Lika med TR:n och HovR:n finner HD att Budvar inte förmått visa att det förelegat sådana skäl för underlåtenheten att använda varumärkena BUDWEISER BUDVAR, BUDVAR och BUD som avses i 25 § 2 st varumärkeslagen.
HD delar TR:ns och HovR:ns bedömningar att det inte kan anses visat att Anheuser genom avtalen från 1911 och 1939 förbundit sig att inte angripa Budvars registreringar i Sverige.
Domslut
Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.