NJA 1987 s. 240
Frågan om motparts skyldighet att enligt 31 § rättshjälpslagen ersätta kostnaden för parts rättshjälp skall prövas av domstolen utan särskilt yrkande även till den del som motsvarar partens egna avgifter för rättshjälpen.
(Jfr RÅ 1983 2:48)
Nybro Golv AB väckte vid Kalmar TR talan mot L-O.E. och yrkade ersättning av denne för levererade varor och utfört arbete med 23 723 kr jämte ränta.
L-O.E., som hade allmän rättshjälp i målet med advokaten B.R. som biträde, bestred bolagets talan.
I dom d 23 nov 1983 biföll TR:n bolagets talan i dess helhet och förpliktade L-O.E. att ersätta bolaget dess rättegångskostnader. Rättshjälpsavgiften för L-O.E. fastställdes till 2 380 kr.
Göta HovR
L-O.E. fullföljde talan i Göta HovR och yrkade att det belopp han hade att utge till bolaget skulle nedsättas till 9 237 kr 10 öre jämte ränta. Vidare yrkade han befrielse från skyldigheten att ersätta bolagets rättegångskostnader vid TR:n.
Bolaget bestred ändring.
HovR:n (hovrättsråden Löwendahl, Åkesson, referent, och Rundgren samt adj led Mannergren) biföll i dom d 5 juni 1984 L-O.E:s ändringsyrkande i huvudsaken. Vidare föreskrev HovR:n i domslutet: Med ändring av TR:ns dom jämväl i fråga om rättegångskostnaderna befriar HovR:n L-O.E. från skyldigheten att ersätta bolaget för rättegångskostnader vid TR:n och förpliktar bolaget att ersätta kostnaden för L-O.E:s rättshjälp därstädes med 10 564 kr. Därav skall 2 380 kr utgivas till L-O.E. och 8 184 kr till statsverket.
HovR:n ålade dessutom bolaget att ersätta statsverket kostnaden för L-O.E:s rättshjälp i HovR:n med 7 702 kr.
Bolaget sökte revision och yrkade befrielse från skyldigheten att ersätta kostnaderna för L-O.E:s rättshjälp vid TR:n.
L-O.E. och domstolsverket bestred ändring.
Betänkande
HD avgjorde målet efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Öhrström, hemställde i betänkande om följande beslut: Skäl. L-O.E. har i målet beviljats allmän rättshjälp genom rättshjälpsnämndens i Malmö beslut d 19 mars 1981. Eftersom beslut som avses i 31 § rättshjälpslagen inte meddelats i målet före d 1 maj 1983 skall i fråga om motparts skyldighet att ersätta kostnader i anledning av rättshjälpen 33 § rättshjälpslagen, i enlighet med övergångs bestämmelserna till ändringen av lagrummet, tillämpas i dess fr o m sistnämnda datum gällande lydelse. Enligt bestämmelserna i angivna lagrum skall tappande part förpliktas att av kostnaderna för motparts rättshjälp utge den del som överstiger fastställd rättshjälpsavgift till staten samt belopp motsvarande rättshjälpsavgiften direkt till parten. Enligt vad som i allmänhet gäller om parts kostnad kan underrätts beslut såvitt gäller ersättningsskyldighet för den del av rättshjälpskostnader som motsvarar fastställd rättshjälpsavgift inte upptagas till prövning av högre instans med mindre yrkande därom framställts. L-O.E. har i vadeinlagan till HovR:n - förutom ändring i huvudsaken - yrkat undanröjande av den honom ålagda förpliktelsen att ersätta bolaget dess rättegångskostnader i TR:n. Han har inte heller därefter i HovR:n framställt något yrkande om ersättning för sina egna rättegångskostnader i TR:n. HovR:n har vid detta förhållande ägt pröva endast frågan om bolagets ersättningsskyldighet gentemot staten för rättshjälpskostnaderna i TR:n.
Vad härefter angår den av HovR:n bestämda fördelningen av ansvaret för kostnaderna i TR:n är följande att anteckna: L-O.E. har slutligen genom HovR:ns dom förpliktats att till bolaget utge 9 327 kr 10 öre av det ursprungligen yrkade beloppet om 23 723 kr. Med tillämpning av 18 kap 4 § RB skall L-O.E. alltså anses ha tappat målet i motsvarande del. Då skäl inte föreligger till annan bedömning bör bolaget därför inte förpliktas ersätta staten dess kostnader för L-O.E:s rättshjälp till mer än en fjärdedel.
På grund av det anförda skall HovR:ns beslut att förplikta bolaget att ersätta L-O.E. dennes kostnader i TR:n undanröjas samt bolagets återbetalningsskyldighet för på staten belöpande andel av rättshjälpskostnaderna nedsättas till 2 046 kr.
Domslut
HD:s avgörande. Med undanröjande av HovR:ns beslut såvitt avser kostnaderna i TR:n i anledning av den L-O.E. beviljade allmänna rättshjälpen förpliktar HD Nybro Golv AB att till staten utge 2 046 kr av dessa kostnader.
HD (JustR:n Welamson, Knutsson, referent, Vängby, Gregow och Magnusson) fattade följande slutliga beslut:
Domskäl
Skäl. HovR:n har i samband med ändring av TR:ns dom i saken ålagt bolaget att ersätta kostnaderna för L-O.E:s rättshjälp i TR:n. Till stöd för sitt yrkande att bli befriad från denna ersättningsskyldighet har bolaget åberopat dels att L-O.E. inte i HovR:n framställde något yrkande i kostnadsfrågan
dels att HovR:ns dom i sak innebar att bolagets talan delvis bifölls.
Frågan om skyldighet för motpart att ersätta kostnaderna för parts rättshjälp i mål eller ärende vid domstol skall enligt 31 § 1 st rättshjälpslagen bedömas enligt de regler som gäller om rättegångskostnader. Beslut i ersättningsfrågan skall meddelas i samband med att målet eller ärendet avgörs (32 §), och den ersättningsskyldige skall åläggas att betala den del av ersättningen som motsvarar rättshjälpsavgift och tilläggsavgift till parten samt återstoden till staten (31 § 1 st och 33 §).
Det råder inte något tvivel om att domstolen är skyldig att utan yrkande pröva frågan om betalningsskyldighet mot staten. Bolagets invändning aktualiserar frågan om detsamma gäller för belopp som skall betalas till en enskild part eller om det här skall krävas ett yrkande från partens sida i enlighet med vad som föreskrivs om rättegångskostnader i 18 kap 14 § RB.
Detta problem förelåg inte med rättshjälpslagens ursprungliga lydelse. Enligt denna skulle nämligen hela ersättningen betalas till staten, varefter den del av beloppet som översteg statens kostnad skulle betalas ut till den enskilde. Någon annan ordning var inte möjlig med det då gällande systemet, som innebar att kostnadsfördelningen mellan staten och den part som hade rättshjälp skulle fastställas av rättshjälpsnämnden sedan domstolens handläggning slutförts (prop 1972:4 s 339).
Efter lagändringar år 1979 och 1983 gäller numera att domstolen skall fastställa rättshjälpspartens avgifter när målet eller ärendet avgörs och att motpartens ersättningsskyldighet skall fördelas mellan staten och rättshjälpsparten i enlighet härmed. Av förarbetena till dessa lagändringar kan inte utläsas någon avsikt att kräva särskilt yrkande för att en part skall kunna få ersättning för sina egna rättshjälpskostnader (prop 1978/79:90 s 181 f, prop 1982/83:61 s 37 ff). Någon ändring har inte heller gjorts i den grundläggande regeln i 31 § att den som är ersättningsskyldig skall åläggas att utge ersättningen.
Varken lagtexten eller förarbetena ger sålunda stöd för att ersättningsfrågan skall hand läggas olika beroende på om ersättningen skall betalas till staten eller till en enskild part. Goda skäl kan också anföras mot en sådan skillnad. Den kan inte upprätthållas i samtliga fall då betalningsskyldighet skall åläggas. När ett sådant beslut skall meddelas exempelvis av en förvaltningsmyndighet som inte jämställs med domstol enligt rättshjälpslagen eller av en skiljenämnd kan sålunda någon fördelning inte göras (jfr 31 § 5 st). Ett krav på särskilt yrkande skulle vidare lätt kunna förbises av rättshjälpsparten med resultat att han går miste om sin ersättningsrätt. Från motpartens synpunkt är å andra sidan ett sådant krav av begränsad betydelse. Han måste nämligen alltid räkna med att domstolen självmant prövar ersättningsfrågan såvitt gäller statens kostnader och torde dessutom i allmänhet inte känna till hur stor del av rättshjälpskostnaden som den enskilda parten själv har stått för.
På grund av det anförda finner HD att frågan om motparts skyldighet att ersätta kostnaden för parts rättshjälp skall prövas av domstolen utan särskilt yrkande även till den del som motsvarar partens egna avgifter. Detta överensstämmer med vad som har ansetts gälla på förvaltningsprocessens område (RÅ 1983 2:48).
Vad härefter beträffar frågan om fördelningen av parternas kostnader i TR:n är följande att anföra. Bolaget yrkade där betalning av L-O.E. med 23 723 kr jämte ränta. L-O.E. bestred bolagets talan i dess helhet. Genom HovR:ns dom tillerkändes bolaget 9 237 kr 10 öre jämte ränta. Då underlag saknas för någon annan bedömning bör kostnaderna fördelas med hänsyn till utgången i målet. Bolaget bör sålunda åläggas att ersätta en fjärdedel av kostnaderna för L-O.E:s rättshjälp i TR:n. Detta belopp uppgår till 2 641 kr.
När rättshjälpskostnader skall ersättas endast delvis skall enligt 33 § 2 st rättshjälpslagen beloppet fördelas mellan staten och den enskilda parten med hänsyn härtill. De sammanlagda kostnaderna för L-O.E:s rättshjälp i TR:n och HovR:n har uppgått till (10 564 + 77 02 =) 18 266 kr. Härav skall bolaget ersätta (2 641 + 7 702 =) 10 343 kr. Av
detta belopp skall ((10 343/18 266) x 2380 =) 1348 kr betalas till L-O.E. och återstoden till staten.
Domslut
HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns domslut bestämmer HD det belopp varmed bolaget skall ersätta kostnaderna för L-O.E:s rättshjälp i TR:n till 2 641 kr. Därav skall 1 348 kr betalas till L-O.E. och 1 293 kr till staten.