NJA 1987 s. 312
Sedan J sålt sin bil till W på kredit med äganderättsförbehåll, lämnade W bilen till en verkstad för reparation. Då W inte kunde betala reparationskostnaden, träffade verkstaden och W avtal om överlåtelse av bilen till verkstaden med avräkning av kostnaden från köpeskillingen, varefter verkstaden sålde bilen till annan. I mål om skyldighet för verkstaden, som inte var i god tro vid sitt förvärv av bilen, att utge ersättning till J för bilen har fråga uppkommit huruvida verkstaden är på grund av retentionsrätt berättigad till avdrag för reparationskostnaden.
TR:n
Enligt ett köpekontrakt d 4 aug 1980 sålde S-Å.J. en personbil av märket Mercedes Benz 220 D 1976 års modell till M.W. för 28 000 kr. Köparen erlade 4 000 kr kontant. Resterande belopp skulle erläggas genom avbetalningar. I köpekontraktet hade intagits sedvanligt äganderättsförbehåll. M.W. fullföljde inte sin betalningsskyldighet, och i lagsökningsutslag d 16 okt 1981 ålades han att till S-Å.J. utge 22 000 kr. Det visade sig sedan att M.W. saknade utmätningsbara tillgångar.
M.W. hade d 13 nov 1980 lämnat in bilen för reparation hos P:s i Örebro Bil AB. Reparationskostnaderna uppgick till 12 660 kr. Då M.W. inte betalade dessa kostnader kvarhöll bolaget bilen som säkerhet för sin fordran. Enligt överenskommelse d 24 febr 1981 köpte bolaget bilen av M.W. för 18 000 kr med avräkning av dennes skuld för reparationen. Den 28 april 1981 sålde bolaget bilen till en annan person för 19 000 kr.
S-Å.J. väckte talan mot bolaget vid Örebro TR och yrkade förpliktande för bolaget att till honom utge 19 000 kr jämte ränta. Som grund för sin talan anförde S-Å.J. att bolaget vid sitt förvärv av bilen inte hade vidtagit några kontrollåtgärder avseende äganderätten till bilen och därigenom visat oaktsamhet.
Bolaget medgav att utge 2 963 kr jämte ränta men bestred i övrigt bifall till käromålet. Till utveckling av sin talan anförde bolaget: När bilen mottogs för reparation d 13 nov 1980 antog bolaget att M.W. var ägare till bilen. Bolaget var således i god tro avseende äganderätten till bilen. M.W. förklarade att reparationskostnaderna skulle bestridas genom en försäkring. Sedan reparationen utförts framkom det att någon försäkringsersättning ej skulle utbetalas. Bolaget behöll bilen i avvaktan på att M.W. själv skulle erlägga reparationskostnaderna. M.W. kunde emellertid inte göra det. Bolaget överenskom därför med M.W., att bolaget skulle köpa bilen för 18 000 kr, varvid reparationskostnaderna skulle avräknas. Efter köpet uppdagades det, att bilen belastades med obetald kilometerskatt 3 377 kr. - Det är riktigt, att bolaget vid köpet av bilen d 24 febr 1981 ej företog några kontrollåtgärder angående äganderätten till bilen. Bolaget medger att utge skadestånd, dock ej med yrkat belopp. Från bilens värde, 19 000 kr, skall avräknas dels 12 660 kr för reparationskostnaderna dels ock 3 377 kr för erlagd kilometerskatt. Bolaget kan således endast vara skyldigt att utge skadestånd med resterande belopp, 2 963 kr. Bolaget hade för sina reparationskostnader retentionsrätt i bilen gentemot M.W.. I och med att bolaget förvärvade bilen från M.W. utövade bolaget sin retentionsrätt. Denna rätt har bolaget även gentemot S-Å.J.. Om bolaget ej köpt bilen av M.W. och S-Å.J. på grund av sin fordran gentemot M.W. önskat återta bilen, hade S-Å.J. ej ägt utfå bilen från bolaget utan att dessförinnan till bolaget ha betalat reparationskostnaderna. S-Å.J. hade dessutom varit tvungen att erlägga den obetalda kilometerskatten. Grunden för att bolaget i den omfattning som angivits bestrider käromålet är att S-Å.J. sålunda ej hade kunnat tillgodogöra sig värdet av bilen utan att erlägga ifrågavarande kostnader och skatt, varför den skada S-Å.J. lidit på grund av bolagets förfarande ej kan anses ha uppgått till högre belopp än vad som medgivits. S-Å.J. skall ej genom att erhålla skadestånd komma i bättre ställning än M.W. eller S-Å.J. själv, om han sålt bilen till bolaget.
S-Å.J. bestred rätt till avräkning på sätt bolaget gjort gällande. Han anförde, att någon retentionsrätt för bolaget i personbilen för reparationskostnaderna ej kunde ha uppkommit, enär bolaget ej fått bilen i sin besittning på grund av uppdrag av bilens ägare och då bolaget på grund av bristande undersökning ej kunde anses ha varit i god tro beträffande äganderätten till bilen. S-Å.J. påstod dessutom att, då bolagets fordran gentemot M.W. reglerades i samband med att bolaget övertog personbilen, bolaget ej hade retentionsrätt i denna. Skulle TR:n finna att bolaget hade retentionsrätt i bilen och därmed rätt till avräkning för reparationskostnaderna, gjorde S-Å.J. gällande, att dessa rättigheter utslocknat i samband med att bolaget sålde bilen vidare, eftersom bolaget då ej längre hade bilen i sin besittning.
Beträffande kilometerskatten bestred S-Å.J. rätt för bolaget till begärd avräkning, då bolaget ej hade retentionsrätt i bilen för denna skatt och då bolaget ej erlagt skatten på grund av ett uppdragsförhållande. S-Å.J. anförde därvid, att det förhållandet att han var ägare till bilen ej kunde innebära rätt för bolaget att från skadeståndsersättningen avräkna erlagd kilometerskatt.
Domskäl
TR:n (rådmännen Lien, Ljungström och Ågren) anförde i dom d 13 jan 1984:
Domskäl. I målet är ostridigt, att bolaget vid sitt förvärv av personbilen ej vidtagit några åtgärder för att kontrollera äganderätten till bilen. Bolaget har härigenom visat oaktsamhet och är, då bilen ej längre finns i bolagets besittning, skyldigt att utge skadeståndsersättning till S-Å.J.. Ersättning till ägare av gods, vilket någon obehörigt förvärvat av annan bestäms i regel till värdet å godset vid den tidpunkt då förvärvet skedde. Parterna är ense om att personbilens värde vid förvärvstillfället uppgick till 19 000 kr. Bolaget har emellertid invänt, att från värdet skall avräknas dels de reparationskostnader bolaget nedlagt å bilen före förvärvet av bilen dels ock den kilometerskatt bolaget erlagt efter förvärvet under påstående att S-Å.J. ej kunnat tillgodogöra sig värdet av bilen utan att betala reparationskostnaderna och skatten. Beträffande reparationskostnaderna har bolaget gjort gällande att bolaget i samband med sitt förvärv av personbilen utövat sin retentionsrätt i denna gentemot M.W..
De bestämmelser som reglerar hur bolaget skulle ha förfarit vid utövandet av sin eventuella retentionsrätt i bilen finns intagna i lag om rätt för hantverkare att sälja gods som ej avhämtats. Av bestämmelserna framgår att bolaget, för att få betalning för sin fordran, skulle ha låtit försälja bilen. Försäljningen skulle ha skett under vissa former. Bolaget har emellertid ej iakttagit förevarande bestämmelser och kan ej anses ha utövat sin retentionsrätt i bilen. Tvärtom har bolaget vid köpet av bilen genom avräkningsförfarandet fått ersättning för sina reparationskostnader och därigenom avstått från sin retentionsrätt. Under sådana förhållanden kan bolaget ej nu göra gällande retentionsrätt gentemot S-Å.J. och på den grunden få rätt till avdrag för reparationskostnaderna från bilens värde. Ej heller i övrigt har bolaget förebringat någon omständighet till följd av vilken S-Å.J. skulle vara skyldig att gentemot bolaget svara för kostnaderna för den av M.W. beställda reparationen.
Vad sedan avser kilometerskatten, skall sådan skatt enligt vägtrafikskattelagen med vissa undantag erläggas av den som ägde fordonet vid ingången av den kalendermånad under vilken skatten skall betalas eller skulle ha betalats. Av vägtrafikskattelagen framgår vidare, att som ägare av fordon anses den som är eller bör vara upptagen i bilregistret som ägare. I målet har ej framkommit sådana uppgifter, att det med säkerhet kan klarläggas vem som var skyldig att erlägga ifrågavarande kilometerskatt, men med stor sannolikhet var det M.W.. I vart fall äger bolaget ej på av bolaget anförda grunder avräkna kilometerskatten från bilens värde.
Då TR:n sålunda funnit, att de av bolaget begärda avräkningarna ej kan godtagas, bör käromålet bifallas.
Domslut
Domslut. Bolaget förpliktas att till S-Å.J. utge 19 000 kr jämte ränta.
Svea HovR
Bolaget fullföljde talan i Svea HovR och yrkade att HovR:n skulle, med ändring av TR:ns dom, nedsätta bolagets betalningsskyldighet till det vid TR:n medgivna kapitalbeloppet jämte ränta.
S-Å.J. bestred ändring.
HovR:n (hovrättslagmannen von Möller, hovrättsrådet Westberg, hovrättsassessorn Sköllerholm och adj led Björkman, referent) anförde i dom d 19 dec 1984:
Domskäl
Domskäl. Parterna har i HovR:n intagit i huvudsak samma ståndpunkter som i TR:n. Bolaget har tillagt att bolaget ej påstått att retentionsrätten faktiskt utövats, utan att denna rätt åberopats för att belysa S-Å.J:s ställning för det fall att skadan ej inträffat.
Såsom TR:n funnit äger bolaget ej avräkna reparationskostnaderna eller kilometerskatten från bilens värde. Vad bolaget anfört om retentionsrätten föranleder inte till annat bedömande. TR:ns dom skall därför fastställas.
Domslut
Domslut. HovR:n fastställer TR:ns dom.
Bolaget (ombud advokaten P.R.) sökte revision med samma yrkande som i HovR:n.
S-Å.J. (ombud advokaten P.W.) bestred ändring.
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Forsström, hemställde i betänkande om följande dom: HD fastställer HovR:ns dom.
HD (JustR:n Welamson, Knutsson, Gregow, referent, Magnusson och Solerud) beslöt följande dom:
Domskäl
Domskäl. Av handlingarna i målet framgår följande. Enligt kontrakt d 4 aug 1980 sålde S-Å.J. den i målet aktuella bilen till M.W. för 28 000 kr, varav 4 000 kr betalades kontant och återstoden skulle erläggas genom avbetalningar. Kontraktet innehöll äganderättsförbehåll för S-Å.J.. Den 13 nov 1980 lämnade M.W. bilen till bolaget för reparation, för vilken kostnaden uppgick till 12 660 kr. Då M.W. inte betalade reparationskostnaden, kvarhöll bolaget bilen som säkerhet för sin fordran därå. Den 24 febr 1981 sålde M.W. bilen till bolaget för 18 000 kr, varvid bolagets fordran för reparationskostnaden avräknades från köpeskillingen. Vid bolagets förvärv uppgick obetald kilometerskatt för bilen till 3 377 kr, vilket belopp bolaget inbetalade. Bolaget sålde i april 1981 bilen till annan person. M.W. har betalat endast en mindre del av sin skuld till S-Å.J. och har, sedan han ålagts betalningsskyldighet, visat sig sakna utmätningsbara tillgångar.
M.W. saknade på grund av äganderättsförbehållet rätt att sälja bilen. Bolaget, som vidgått att det vid förvärvet inte vidtog någon åtgärd för att kontrollera äganderätten, har inte förvärvat bilen i god tro. Bolaget har därför varit skyldigt att, om S-Å.J. ville återta bilen på grund av M.W:s betalningsförsummelse, utlämna bilen till S-Å.J.. Då bolaget avhänt sig bilen är bolaget, såsom det också medgett, pliktigt att i stället utge ersättning. I målet är ostridigt att bilens värde vid bolagets förvärv var 19 000 kr.
Den ifrågavarande reparationskostnaden får med hänsyn till omständigheterna antas ha avsett en nödvändig reparation av bilen. På grund härav måste bolagets fordran mot M.W. för kostnaden, oaktat M.W. köpt bilen på kredit med äganderättsförbehåll för S-Å.J., anses ha varit förenad med retentionsrätt i bilen som gällde även mot S-Å.J.. Härav följer att bolaget ägt att sälja bilen enligt bestämmelserna i den då gällande 1950 års lag om rätt för hantverkare att sälja gods som ej avhämtats och ta ut, sin fordran ur köpeskillingen. Av det sagda följer också att, om S-Å.J. velat utfå bilen från bolaget, han haft rätt därtill endast mot betalning av bolagets fordran för reparationskostnaden.
Bolaget har visserligen åsidosatt föreskrifterna i 1950 års lag. Detta kan emellertid inte, med utgångspunkt i att det i målet är ostridigt vilket, värde bilen hade, anses ha förorsakat någon särskild skada för S-Å.J..
På grund av det anförda är bolaget berättigat att från beloppet om 19 000 kr göra avdrag med 12 660 kr, avseende reparationskostnaden.
I målet saknas utredning bl a om vem som var skattskyldig för det av bolaget erlagda kilometerskattebeloppet och om den tid som skatten avsåg. Bolagets yrkande om avdrag för skattebeloppet kan därför inte bifallas.
Domslut
Domslut. HD ändrar på det sätt HovR:ns dom att det belopp som bolaget har att utge till S-Å.J. bestäms till 6 340 kr jämte ränta.