lagen.nu

NJA 1987 s. 407

Ett aktiebolag häftade, när det försattes i konkurs, i skuld till postverket på grund av att bolaget hade övertrasserat sitt postgirokonto. Sådana inbetalningar från bolagets gäldenärer som bokförts på kontot, sedan bolaget försatts i konkurs men före utgången av den i 21 § 1 st första meningen KL angivna fristen, har, vid bedömning av tillämpligheten av nämnda lagrum, till den del de motsvarade postverkets fordran mot bolaget per konkursdagen ansetts såsom betalning som bör jämställas med betalning av konkursgäldenären direkt till postverket.

(Jfr 1937 s 351, 1944 s 571, 1969 s 27 och 1978 s 194)

Personaly System Line AB i konkurs förde genom konkursförvaltaren, advokaten E.A-H., efter stämning å postverket vid Stockholms TR den talan som framgår av TR:ns dom.

TR:n (tingsfiskalen Wahlqvist) avgjorde målet med tillämpning av lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre värden och anförde i dom d 7 maj 1984: Yrkanden m m. Efter ansökan om stämning har Personaly System Line AB i konkurs, nedan kallat konkursboet, yrkat förpliktande för postverket att utge 3 434 kr 66 öre, jämte ränta enligt 5 § räntelagen på 248 kr för tiden d 5-6 juli 1983, på 3 346 kr för tiden d 7-10 juli 1983 samt på 3 434 kr 66 öre från d 11 juli 1983 till dess betalning sker. Till grund för käromålet har konkursboet anfört: Postverket har, av inbetalningar som skett över postgiro till konkursboet efter konkursutbrottet, tillgodogjort sig omstämt belopp utan att jämlikt 121 § KL vara berättigat därtill. Konkursboet har väl haft en skuld till men ej någon fordran på postverket då konkursbeslutet meddelades.

Postverket har bestritt konkursboets talan med undantag av ett räntebelopp av 88 kr 66 öre. Till grund för bestridandet har postverket anfört att det inte rör sig om en kvittningssituation utan i stället om en betalningssituation i ett kontokurantförhållande, där 21 § KL är tillämplig.

Konkursboet har anfört: Konkursboet hade vid konkursutbrottet d 30 juni 1983 en skuld till postverket på grund av ett övertrasserat postgiro uppgående till 3 346 kr. Efter konkursutbrottet gjordes kundinbetalningar till postgirot, vilka postgirot tillgodogjorde sig d 5 juli 1983 med 248 kr, d 7 juli 1983 med 3 098 kr och d 11 juli 1983 med 88 kr 66 öre eller tillhopa 3 434 kr 66 öre. Till stöd för åtgärden har postverket åberopat 21 § KL. Nämnda lagrum kan icke vara tillämpligt på ovannämnda rättshandling. Enligt konkursboets bedömning rör det sig om ett kvittningsförfarande, som dock enligt 121 § KL förutsätter att såväl skuld som fordran uppkommit före konkursen. Så har inte varit fallet, varför kvittningen icke är tillåten. Postverket skall därför återbetala 3 434 kr 66 öre jämte yrkad ränta.

Postverket har anfört: I målet föreligger oenighet mellan parterna om postverkets förfarande att efter det bolaget försatts i konkurs tillgodogöra sig på bolagets postgirokonto inkommande medel för att täcka en på kontot förekommande brist, utgör ett kvittningsförfarande enligt 121 § KL eller stöder sig på bestämmelserna i 21 § samma lag. Bolaget hävdar att det är fråga om ett kvittningsförfarande vilket postverket bestrider. Skulle emellertid postverkets åtgärder anses utgöra kvittning så är postverket ense med bolaget om att en sådan kvittning efter konkurs är otillåten. Beloppet skall i så fall återgå till konkursboet/bolaget. - Tvistefrågan i målet torde kunna koncentreras till frågan om postverket för de av postverket vidtagna åtgärderna kan åberopa innehållet i 21 § KL. Med andra ord omfattar bestämmelsen i 21 § nämnda lag förfaranden liknande dem som postverket vidtagit. Postverket vill anföra följande till stöd för att 21 § KL är tillämplig. - Innehav av ett postgirokonto grundas på ett avtal mellan postverket genom postgirot och kunden. Detta avtal innebär ett åtagande eller förpliktelse för postgirot att bl a ta emot inbetalningar, gireringar m m avsedda för kundens konto och svara för bokföring av dessa på kontot, behandla av kunden insända betalningsuppdrag samt avisera kunden om utförda bokföringsuppdrag. Kunden å sin sida skall bl a svara för att täckning finns för beordrade utbetalningar. Uppstår ändå underskott på kontot skall detta täckas så snart som möjligt. Det av postgirot utförda bokföringsarbetet får ses som en serie av rättshandlingar mellan postgirot och kontohavaren i egenskap av antingen avsändare eller mottagare av bokförda belopp. Kontohavaren beordrar postgirot att t ex girera ett belopp till annan kontohavare. När postgirot bokför av beloppet från hans konto har beloppet kommit ur hans besittning och i postgirots. Postgirot har sedan skyldighet att se till att beloppet bokförs in på avsett postgirokonto. När så skett kommer det i denna kontohavares besittning. Den omständigheten att en kontohavare försätts i konkurs ändrar den rättshandling som kreditering eller debitering av belopp på kontot innebär endast så att konkursboet genom konkursförvaltaren blir motpart. Detta förhållande kan dock inte anses inträffa förrän efter den tidpunkt som anges i 21 § KL eller den tidigare tidpunkt då det visas att postgirot inte var i god tro. Ett postgirokonto är en variant av den rättsfigur som brukar kallas kontokurantavtal. Fordringar som är hänförliga till avtalsförhållandet räknas av till ett nettosaldo. I litteraturen hävdas att en sådan avräkning sker löpande eller intermittent. Avgörande för hur avräkningen skall ske torde vara det enskilda rättsförhållandets natur. I vad mån en insättning på ett postgirokonto som visar underskott skall betraktas som en betalning i samband med konkurs synes inte ha diskuterats i litteraturen. Vad som gäller beträffande checkräkningskonto har dock varit föremål för behandling i såväl praxis som doktrin. I NJA 1937 s 351 slogs fast att varje insättning på checkräkningskonto som visar ett negativt saldo är att betrakta som betalning. Denna ståndpunkt har därefter inte ifrågasatts. Diskussion har dock förts om insättningen/betalningen skall betraktas som betalning av förfallen eller icke förfallen skuld samt om den kan anses ordinär (Löfmarck SvJT 1981 s 330 ff och Walin, Materiell konkursrätt s 145 ff). Enligt postverkets uppfattning saknas anledning att bedöma en insättning på ett postgirokonto annorlunda än vad som gäller för checkräkningskonto. Walin (Materiell konkursrätt s 150) har också helt generellt uttalat "I ett fast kontokurantförhållande är överhuvud tveksamt om man bör tala om kvittning beträffande den avräkning som skall äga rum". Vad nu sagts talar enligt postverkets uppfattning för att en insättning på ett postgirokonto som visar underskott skall betraktas som en betalning. Enligt vad som tidigare anförts är en insättning på i detta fall bolagets postgirokonto att betrakta som en betalning om kontot - såsom i det nu aktuella fallet - visar underskott. Om insättningen/betalningen - som i nuvarande tvist - sker efter det bolaget försatts i konkurs är därför kärnfrågan om en sådan betalning kan göras gällande mot bolagets konkursbo. Det är inte fråga om en kvittningssituation. Postverket utgår först från den situationen att bolaget hade verkställt betalningen/insättningen efter konkursutbrottet. I ett sådant fall följer av 20 § KL att postverket i princip inte kan åberopa betalningen mot bolaget. Emellertid sägs i 21 § samma lag: "Rättshandling mellan gäldenär och annan, som företages senast dagen efter den då kungörelse om konkursbeslutet var införd i Post- och Inrikes Tidningar, skall utan hinder av vad som sägs i 20 § gälla, om det ej visas att den andre ägde kännedom om beslutet eller att det förekom omständigheter som gav honom skälig anledning antaga att gäldenären var försatt i konkurs."

Bestämmelsen avser också betalning (Prop 1975:6 s 188). Således kan postverket - under förutsättning av god tro - ända fram till dagen efter kungörelsen i Post- och Inrikes Tidningar tillgodogöra sig insättningen. I det nu aktuella fallet är det emellertid inte bolaget som verkställt insättningen utan annan, tredje man, här kallad X.. I en sådan situation kan det synas tveksamt om vare sig 20 § eller 21 § KL är tillämpliga enligt sina ordalydelser. Det är ju X. som betalar och inte bolaget. Emellertid bör enligt postverkets ståndpunkt skiljas mellan två sidor av en sådan situation. Den ena är mellan X. och bolaget. X. betalar det betalningen avser till bolaget. Denna betalning sker genom insättning på ett av bolaget anvisat postgirokonto som har brukats som betalningskanal. Detta leder till den andra sidan, nämligen förhållandet mellan bolaget och postverket. Genom insättningen på postgirokontot minskar det negativa saldot. Detta har sin grund i det förhållandet att bolaget före konkursutbrottet öppnat och använt postgirokontot för mottagandet av betalningar. Den med insättningen följande betalningen av postverkets på grund av kontots negativa saldo uppkomna motfordring mot bolaget har således inte något med X. att göra. Detta kan bl a belysas av att det är en tillfällighet om X. genom att använda av bolaget anvisat betalningssätt råkar åstadkomma ett läge varigenom bolagets kontoskuld regleras; för detta erfordras ju att postgirokontot har ett negativt saldo. Således bör det infriande av postgirots fordran mot bolaget som sker genom X:s insättning på postgirokontot inte betraktas som en X:s betalning utan som en följd av en av bolaget tidigare vid tagen disposition nämligen att anvisa postgirokontot för betalning förenad med att bolaget inte vidtagit någon ändring av dessa dispositioner. Situationen kan jämställas med att bolaget gett t ex en bank ett stående betalningsuppdrag, därvid banken även efter konkursutbrottet genomför betalningar; bestämmelserna i 20 och 21 §§ KL bör vara att tillämpa som om bolaget själv hade verkställt betalningen. Det bör också framhållas att en betalning som en bolagets gäldenär gör till annan (postverket) i återvinningshänseende betraktas som om bolaget hade gjort den själv (Walin a a s 147). Det torde vara klart att en konkursgäldenär med för konkursboet gentemot postverket bindande verkan under tid som anges i 21 § KL kan förfoga över på postgirokontot inflytande medel. Om kontot vid konkursutbrottet visar underskott och postgirot bokför in- och utbetalningar är detta fortfarande rättshandlingar mellan konkursgäldenären och postverket/postgirot. Dessa rättshandlingar måste gälla under i 21 § angivna förutsättningar. Som exempel kan nämnas att postgirot bokför en inbetalning på ett konto som inte enbart täcker ett på konkursdagen befintligt underskott utan även medför ett plussaldo på kontot. Om kontohavaren förfogar över plussaldot skulle detta - om 21 § KL skall tolkas på annat sätt än postverket gör gällande - innebära att den rättshandling - konkursgäldenärens uttag av överskottet - inte kunde klandras medan den rättshandling - postgirots bokföringsåtgärd varigenom bristen på kontot täcks - kunde klandras.

Domskäl. TR:n gör följande bedömning.

Såsom huvudregel beträffande godtrosskydd stadgas i 21 § 1 st KL att rättshandling mellan gäldenären och annan, som företas senast dagen efter den då kungörelse om konkursbeslutet var införd i Post- och Inrikes Tidningar, skall utan hinder av rådighetsförbudet i 20 § gälla om det ej visas att den andre ägde kännedom om beslutet eller att det förekom omständigheter som gav honom skälig anledning antaga att gäldenären var försatt i konkurs.

Bestämmelsen avser således förhållandet mellan konkursgäldenaren och annan. I förevarande tvist har ej konkursboet utan annan verkställt inbetalningar till postgirokontot. Det kan därför här inte anses vara fråga om rättshandling mellan gäldenären/bolaget och postverket. Vid sådant förhållande kan postverket inte åberopa innehållet i 21 § KL till stöd för sina åtgärder att tillgodogöra sig på postgirokontot inkommande medel för att täcka en på kontot uppkommen brist. Såsom konkursboet anfört är postverkets åtgärder att bedöma som kvittning, vilken inte är tillåten enligt 121 § KL.

Om belopp och ränta i sig råder inte tvist.

Käromålet skall alltså bifallas.

Domslut. Postverket skall till konkursboet betala 3 434 kr 66 öre jämte ränta - - -.

Postverket fullföljde talan i Svea HovR och yrkade att konkursboets talan måtte ogillas.

Konkursboet bestred ändring.

HovR:n (hovrättspresidenten Blom, hovrättslagmannen Hedström, hovrättsrådet Gehlin samt adj led Ekman, referent) anförde i dom d 29 april 1985:

Domskäl. Konkursboet har som grund för käromålet anfört att postverket av de inbetalningar som efter konkursutbrottet influtit på postgirokontot tillgodogjort sig 3 434 kr 66 öre utan att vara berättigat därtill enligt 121 § KL. Att postverket i och för sig varit berättigat till omedelbar betalning av beloppet har däremot ej ifrågasatts. Vad tvisten gäller är endast huruvida postverkets åtgärder innefattat kvittning eller, såsom postverket menar, sådan rättshandling som avses i 21 § KL.

HovR:n gör följande bedömning.

Enligt 21 § 1 st första punkten KL skall en rättshandling mellan konkursgäldenären och annan som företas senast dagen efter den då konkursbeslutet kungjordes gälla om det inte visas att den andre var ond tro. Om konkursgäldenären inom den angivna tiden betalar en skuld skall betalningen således, om ond tro inte föreligger hos betalningsmottagaren, gälla och inte kunna bringas att återgå. I den mån insättning på postgirokonto sker under samma tid med belopp som motsvarar konkursgäldenärens/kontoinnehavarens skuld till postgirot och om postverket sedan tillgodogör sig beloppet, måste därigenom anses att en betalning av skulden på kontot har skett, vilken är att jämställa med en betalning som konkursgäldenären själv verkställer. Den rättshandling som har skett genom insättningen och postverkets tillgodogörande av beloppet är således - oavsett vilken av parterna som skall anses ha företagit den - att anse som en sådan rättshandling som avses i 21 § 1 st första punkten KL.

Konkursbeslutet kungjordes d 6 juli 1983. Postverket har medgivit konkursboets talan avseende ett belopp om 88 kr 66 öre som postverket tillgodogjorde sig d 11 juli. Beträffande övriga belopp är ostridigt att postverekt har tillgodogjort sig dessa inom den i lagrummet angivna tiden och att postverket inte varit i ond tro beträffande konkursutbrottet. Dessa postverkets åtgärder skall därför gälla.

På grund av det anförda skall käromålet ogillas utom såvitt avser det belopp om 88 kr 66 öre som postverket har medgivit att betala.

Domslut.

- HovR:n upphäver TR:ns dom.

- HovR:n förpliktar postverket att till Personaly System Line AB i konkurs betala 88 kr 66 öre jämte ränta enligt 5 § räntelagen från d 11 juli 1983 till dess betalning sker. Konkursboets talan i övrigt ogillas.

Konkursboet sökte genom konkursförvaltaren revision och yrkade att HD måtte med upphävande av HovR:ns dom fastställa TR:ns dom.

Postverket (ombud chefsjuristen L.M.) bestred ändring.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Molin, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande dom:

Domskäl. Prövningen i HD gäller frågan om postverket, sedan bolaget d 30 juni 1983 försatts i konkurs, haft rätt att tillgodoföra sig därefter till och med d 7 juli 1983 till bolagets postgirokonto av kunder till bolaget verkställda inbetalningar, i den mån så erfordrades för att täcka postverkets fordran på grund av bolagets övertrasseringar av kontot per konkursdagen, uppgående till 3 346 kr.

Konkursboet har som enda grund för sin talan i målet åberopat att postverket genom kvittning tillgodogjort sig ifrågavarande inbetalningar och att förutsättningar för kvittning enligt 121 § 1 st KL inte förelegat, eftersom inbetalningarna skett först efter det att bolaget försatts i konkurs.

Postverket har invänt att verket inte tillgodogjort sig de till kontot verkställda inbetalningarna genom kvittning utan såsom betalning för sin fordran mot bolaget på grund av att detta övertrasserat sitt postgirokonto, vilka inbetalningar verket mottagit inom sådan tid och under sådana förutsättningar i övrigt att betalningarna enligt bestämmelserna i 21 § 1 st första meningen KL skall gälla.

Enligt den av postverket åberopade regeln i 21 § KL skall sådan rättshandling mellan konkursgäldenären och annan som företagits sedan gäldenären försatts i konkurs men senast dagen efter den då kungörelse om konkursbeslutet var införd i Post- och Inrikes Tidningar gälla, om det ej visas att den andre på visst närmare angivet sätt var i ond tro. Konkursbeslutet kungjordes d 6 juli 1983. De till bolagets postgirokonto verkställda inbetalningarna som bokförts till och med d 7 juli 1983 har således skett inom den i den åsyftade lagbestämmelsen angivna tiden. Det är vidare ostridigt att postverket inom samma tid inte var i ond tro beträffande bolagets konkurstillstånd.

Konkursboet har emellertid mot tillämpning av 21 § KL invänt att inbetalning till kontot gjorts av annan än bolaget och att det därför inte har förekommit rättshandling mellan konkursgäldenären och postverket.

Ledning för bedömning av konkursboets invändning kan hämtas från den ståndpunkt som i praxis intagits vid tillämpning av KL:s regler om återvinning. I sådana fall har i fråga om checkräkningskonto med kredit varje insättning ansetts utgöra en betalning, i den mån beloppet motsvaras av ett saldo kontohavaren till last och inte tages ut igen (se NJA 1937 s 351 och från senare tid NJA 1978 s 194). HD finner samma synsätt böra anläggas vid tillämpning av 21 § KL. Insättningar på ett övertrasserat postgirokonto bör bedömas på samma sätt som insättningar på ett checkräkningskonto med kredit, vilket utvisar ett negativt saldo. Enligt vad som får anses framgå i målet har kundernas inbetalningar gjorts efter bolagets anvisningar och bör därför jämställas med betalningar direkt av bolaget (jfr NJA 1944 s 571, 1969 s 27 och 1978 s 194).

Av det sagda följer att postverket enligt bestämmelsen i 21 § 1 st första meningen KL ägt rätt att tillgodoföra sig de inbetalningar varom nu är fråga.

Enligt 21 § 1 st andra meningen KL skall överlåtelse av eller annat förfogande över egendom, som på grund av den i första meningen angivna regeln skall gälla, likväl, om konkursboet utan oskäligt uppehåll yrkar det, gå åter mot att boet ersätter den andre vad han utgivit jämte nödvändig eller nyttig kostnad (se härom prop 1975:6 s 188). Konkursboet har emellertid inte framställt yrkande om återgång av betalning på sådan grund.

Till följd av det anförda skall konkursboets revisionstalan lämnas utan bifall.

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.

HD (JustR:n Sven Nyman, Ehrner, referent, Heuman, Lars K Beckman och Nyström) beslöt dom i enlighet med betänkandet.

Metadata

Domstol
Högsta Domstolen
Avgörandedatum
1987-05-07
Målnummer
T280-85
Lagrum
21 § 1 st. första meningen konkurslagen (1921:225)
Rättsfall
NJA 1937 s. 351
NJA 1944 s. 571
NJA 1969 s. 27
NJA 1978 s. 194
Litteratur
Sökord
Aktiebolag
Konkurs
Postgirokonto
Övertrassering
Betalning
Källa
Domstolsverket

Rättsfall som hänvisar till detta (5)

NJA 1996 s. 333: Ett bolag sålde en kort tid före sin konkurs en stor del av sin rörelse. Enligt köpeavtalet utgjordes köpeskillingen av att köparen övertog betalningsansvaret för vissa av bolagets skulder. I...
NJA 2000 s. 685: Fråga - i mål om återvinning i konkurs - om ett avtal mellan konkursgäldenären och en kommun, där parterna betecknats köpare och säljare, reellt sett utgjort ett kommissionsavtal.
NJA 2007 s. 599: Fråga i konkurs om resebyrå varit redovisningsskyldig mot flygbolag för mottagna biljettintäkter och om flygbolagen haft separationsrätt till utestående fordringar mot flygbolagens kunder. Jfr NJA...
NJA 2017 s. 1140: Fråga om när en betalningstransaktion ska anses ha skett vid tillämpning av 3 kap. 1 och 2§§konkurslagen när den utförts med utnyttjande avI) checkräkningskredit respektiveII) innestående kontomedel.
NJA 2017 s. 1140: Fråga om när en betalningstransaktion ska anses ha skett vid tillämpning av 3 kap. 1 och 2 §§ konkurslagen när den utförts med utnyttjande avI) checkräkningskredit respektiveII) innestående...
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation