NJA 1987 s. 453

R.V. födde d 8 juli 1975 sonen M.. Helsingborgs TR förklarade i dom d 9 maj 1977 S.G. vara fader till M.V. och förpliktade honom att utge underhållsbidrag för denne.

S.G. (ombud advokaten B.S.) ansökte i HD om resning i målet.

R.V. förelades i egenskap av ställföreträdare för M.V. att inkomma med förklaring men lät inte höra av sig.

HD avgjorde ärendet efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Andrén, hemställde i betänkande om följande beslut: Till stöd för resningsansökningen har S.G. åberopat ett d 10 jan 1986 dagtecknat protokoll angående utvidgad rättsgenetisk undersökning i faderskapsärende avseende R.V., M.V. och S.G.. I protokollet har avgivits det utlåtandet, att resultatet av den utvidgade rättsgenetiska undersökningen gör det osannolikt att S.G. skulle kunna vara barnets fader.

På grund av vad sålunda förekommit beviljar HD jämlikt 58 kap 1 § 1 st 3 RB resning i målet samt förordnar att målet ånyo skall upptagas av Helsingborgs TR.

HD (JustR:n Welamson, Knutsson, Persson, Gregow, referent, och Freyschuss) fattade följande slutliga beslut: Av handlingarna i ärendet framgår följande.

M.V. föddes d 8 juli 1975. Normal konceptionstid inföll under tiden d 11 sept-d 10 nov 1974. I målet vid TR:n uppgav R.V. under sanningsförsäkran bl a att hon under juli 1974 flyttat från Helsingborg till Borlänge och kort därefter till Falun, att hon härvid lärt känna en person vid namn J.E., att hon visserligen vid ett tillfälle övernattat tillsammans med denne men att de inte haft samlag, att hon vid ett tillfälligt besök i Helsingborg träffat S.G. på en pub på kvällen d 9 okt 1974, att de blivit sprit- och narkotikapåverkade, att de hade tagit in på ett hotell över natten och haft samlag, varvid ingen av dem använt preventivmedel, samt att hon inte hade haft samlag med någon annan är S.G. från det att hon flyttat till Borlänge till dess hon flyttat tillbaka till Helsingborg i mitten av nov 1974, sedan hon blivit gravid. S.G. uppgav, likaså under sanningsförsäkran, att det var riktigt att han och R.V. övernattat på ett hotell d 9-d 10 okt 1974 och därvid haft samlag, att ingen av dem använt preventivmedel, att S.G. inte fått sädesavgång beroende på narkotikapåverkan samt att han hade hört att R.V. haft samlag med andra män under den aktuella tiden men att han inte kunde namnge någon. I protokoll d 29 juni 1976 över rättsserologisk undersökning av R.V., M.V., S.G. och J.E. uttalade statens rättskemiska laboratorium att resultatet av blodundersökningen gjorde möjligheten av J.E:s faderskap i så hög grad osannolik, att det på vetenskapens dåvarande ståndpunkt torde få anses uppenbart att J.E. inte var barnets fader, samt att resultatet av undersökningen däremot inte uteslöt möjligheten att S.G. var fader till barnet. Faderskapsindex för S.G. uppgick enligt protokollet till 28.

TR:n, som fann det framgå att R.V. och S.G. haft samlag med varandra natten mellan d 9 och d 10 okt 1974, uttalade i sina domskäl att utredningen i målet inte gav skäl till antagande att R.V. haft samlag med annan man under konceptionstiden, utom möjligen med J.E.. På grund av vad som sagts i det föregående i domen och med hänsyn till samtliga omständigheter fick det enligt TR:n anses sannolikt att barnet avlats av S.G..

Till stöd för resningsansökningen har S.G. åberopat protokoll d 10 jan 1986 från statens rättskemiska laboratorium över utvidgad rättsgenetisk undersökning avseende R.V., M.V. och S.G.. I protokollet har laboratoriet avgivit det utlåtandet, att resultatet av undersökningen gör det osannolikt att S.G. skulle kunna vara barnets fader. Utlåtandet grundas på det undersökningsresultatet att barnet under normala arvsgångsbetingelser måste ha ärvt ett visst blodgruppsanlag (HLA B8) från sin fader samt att S.G. saknar detta anlag. Enligt en till protokollet bilagd handling rörande undersökningsresultatet uppgår total uteslutningskapacitet inklusive basundersökning till 99,4 %.

Det nu åberopade utlåtandet över utvidgad rättsgenetisk undersökning innebär att möjligheten av att S.G. är fader till M.V., blodgruppsstatistiskt sett, framstår som mycket ringa. Med hänsyn härtill och till vad som framkom i målet vid TR:n får det anses sannolikt att, om det nu förevarande utlåtandet förebragts i TR:n, detta skulle ha lett till att talan mot S.G. hade ogillats.

På grund av det anförda beviljar HD jämlikt 58 kap 1 § 1 st 3 RB resning i målet samt förordnar att målet skall ånyo upptas av TR:n.