NJA 1987 s. 596
Fråga om ersättning till offentlig försvarare för biträde åt den tilltalade i angelägenhet som rört verkställighet av dom i annat mål.
Göta HovR
Mariestads TR meddelade d 20 nov 1985 dom i mål mellan allmän åklagare och S.J. m fl angående grov stöld m m. I målet var advokaten T.A. förordnad som offentlig försvarare för S.J.. Såväl åklagaren som S.J. fullföljde talan i Göta HovR. T.A. yrkade ersättning för försvaret av S.J. i HovR:n.
HovR:n (hovrättsråden Sjögreen och Sundström, referent, assessorn Symreng samt nämndemän) meddelade dom d 31 jan 1986. I domen anförde HovR:n i fråga om T.A:s ersättningsyrkande: T.A. har med frångående av brottmålstaxan begärt ersättning med 6 762 kr, därav 2 625 för arbete och 3 250 för tidsspillan. Av ersättningen avser två timmar arbete med anförda besvär över beslut rörande S.J:s anstaltsplacering inom kriminalvården i anledning av honom tidigare ådömt fängelsestraff. Sistnämnda arbete utgör inte kostnad för S.J:s försvar i HovR:n och är därför inte ersättningsgillt i förevarande mål. Ersättning skall därför utgå enligt brottmålstaxan.
HovR:n tillerkände T.A. ersättning med 5 312 kr 40 öre varav 1 500 kr för arbete och 2 925 kr för tidsspillan.
T.A. anförde besvär och yrkade att HD måtte tillerkänna honom ersättning för försvaret av S.J. i HovR:n med där yrkat belopp.
Domstolsverket bestred ändring.
T.A. fordrade ersättning för arbete med besvärsmålet i HD.
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Kjellkvist, hemställde i betänkande om följande beslut: Skäl. T.A. har - - - se HD:s beslut - - - en timma 45 minuter.
Av den av T.A. begärda ersättningen avsåg två timmar arbete med anförda besvär över beslut rörande S.J:s anstaltsplacering inom kriminalvården i anledning av honom tidigare ådömt fängelsestraff. Detta arbete angavs vara telefonsamtal med häktet och kriminalvårdsdirektör, författande av besvärsinlaga till kriminalvårdsverket, erhållande och genomgång av kriminalvårdsstyrelsens beslut, genomgång med S.J. samt författande och ingivande av besvärsinlaga till kammarrätten. Som grund för sitt yrkande i denna del anförde T.A. att S.J. hade av kriminalvårdsdirektören i Boråsregionen efter TR:ns dom blivit placerad på kriminalvårdsanstalten i Kumla d 29 nov 1985. Han avtjänade en förverkad villkorligt medgiven frihet på en månad och TR:ns dom hade inte vunnit laga kraft. S.J. ansåg därmed att det inte fanns någon grund för att placera honom på riksanstalt och överklagade genom T.A. kriminalvårdsdirektörens beslut. Beslutet grundade sig på det straff som hade utmätts i Mariestads TR:s dom d 20 nov 1985, och de åtgärder som han vidtagit i samband med överklagandet fick enligt T.A. anses ha så nära samband med målet att de åtgärder som vidtagits skulle innefattas i uppdraget som offentlig försvarare. I andra hand borde åtgärderna bedömas som sådant biträde av social natur vilket fick anses ligga inom uppdraget som offentlig försvarare.
HovR:n uttalade i vad avsåg sistnämnda arbete att detta inte utgjorde kostnad för S.J:s försvar i HovR:n och inte därför var ersättningsgillt i förevarande mål. Ersättning skulle därför utgå enligt brottmålstaxan, varvid ersättningen för arbete skulle bestämmas till 1 500 kr och för tidsspillan till 2 925 kr.
T.A. har i HD anfört bl a följande. Den felaktiga anstaltsplaceringen var en direkt följd av den icke lagakraftvunna tingsrättsdomen där han var offentlig försvarare för S.J.. I HovR:n avslöjade S.J. att ytterligare en gärningsman hade varit inblandad i den grova stöld för vilken han var åtalad. Han uppgav att han tidigare inte hade vågat berätta detta av rädsla för repressalier. Detta var också orsaken till varför han inte ville komma till kriminalvårdsanstalten i Kumla eller annan riksanstalt. Han var rädd för de personer han skulle träffa där och befarade repressalier. S.J. hade så starka betänkligheter mot denna anstaltsplacering att det framstod som nödvändigt att biträda honom i denna del. Eftersom S.J. saknade egna medel att betala biträdet i denna del skulle en vägran att biträda honom få till följd att ett överklagande aldrig skulle komma till stånd. Detta skulle i sin tur kunna inverka menligt på förhållandet mellan honom och S.J. i brottmålet, emedan det skulle kunna tolkas som om T.A. inte trodde att S.J:s rädsla var befogad. Kammarrätten har efter hovrättsförhandlingarna bifallit besvären och upphävt kriminalvårdsstyrelsens beslut.
Domstolsverket har i avgiven förklaring anfört att verket anser att T.A:s arbete i kriminalvårdsdelen faller utanför ramen för det offentliga försvararuppdraget. Dessa frågor handläggs i en helt annan processform samt härrör enligt verket inte direkt från den brottslighet som föranlett förordnandet av offentlig försvarare. Arbetet kan inte heller enligt verket anses ha sådan betydelse för brottmålet att det av den anledningen ändå bör ersättas inom ramen för det offentliga försvararuppdraget.
Förarbetena till 21 kap 10 § RB har tolkats så, att arbete som inte utgör biträde i brottmålet utan består i tillvaratagande av huvud mannens intressen i andra avseenden, skall i begränsad utsträckning kunna berättiga till ersättning men detta skall ske med betydande restriktivitet. Detta torde i första hand ha avseende på konkreta åtgärder i angelägenheter vid sidan av brottmålet men får anses ha sin tillämplighet även på andra insatser av kurativ natur (se NJA 1984 s 877).
Mot den av T.A. angivna bakgrunden till S.J:s starka betänkligheter rörande anstaltsplaceringen och de menliga följder T.A. befarade en vägran att biträda S.J. med överklagande av denna skulle föra med sig, ter det sig rimligt att han i sin egenskap av offentlig försvarare fann det nödvändigt att biträda S.J. även i denna del. Under nämnda förhållanden måste detta arbete anses ha varit påkallat för fullgörande av T.A:s uppdrag som offentlig försvarare för S.J..
Den av T.A. begärda ersättningen för arbete får bedömas som skälig.
Med hänsyn härtill och med avvikelse från brottmålstaxan bör de belopp T.A. ytterligare skall tillerkännas bestämmas till 1 125 kr för arbete och 325 kr för tidsspillan.
I enlighet med vad HD uttalat i tidigare fall kan i mål om ersättning för uppdrag som offentlig försvarare av försvararen framställt yrkande om ersättning för rättegångskostnader i målet inte lagligen bifallas (se t ex NJA 1982 s 212, jfr även NJA 1980 s 468).
Domslut
HD:s avgörande. HD tillerkänner - - - se HD:s beslut - - - utan bifall.
HD (JustR:n Brundin, Palm, referent, Lars K Beckman, Lars Å Beckman och Svensson) fattade följande slutliga beslut:
Domskäl
Skäl. T.A. begärde i sin kostnadsräkning till HovR:n ersättning för försvaret av S.J. i HovR:n med 6 762 kr, därav 2 625 kr för arbete under sammanlagt 7 timmar och 3 250 kr för tidsspillan under 10 timmar. Den sammanlagda förhandlingstiden uppgick till en timma och 45 minuter. Av den av T.A. begärda ersättningen för arbete avsåg två timmar arbete med anledning av ett beslut rörande S.J:s anstaltsplacering inom kriminalvården. Angående detta beslut framgår av handlingarna följande.
Vid tiden för TR:ns dom d 20 nov 1985 avtjänade S.J. ett fängelsestraff på grund av ett tidigare förordnande om förverkande till en tid av en månad av en honom villkorligt medgiven frihet. TR:n, som i målet dömde S.J. till fängelse 1 år, förklarade samtidigt den villkorligt medgivna friheten till återstående del, 4 månader 3 dagar, förverkad. TR:n förordnade vidare om häktning av S.J. så snart pågående straffverkställighet upphörde. Den 29 nov 1985 omplacerades S.J. från lokalanstalt till riksanstalten Kumla.
T.A. gjorde i sin kostnadsräkning gällande att omplaceringsbeslutet var felaktigt, eftersom det grundats på TR:ns dom i målet trots att denna dom inte hade vunnit laga kraft. Det arbete T.A. lagt ned i denna fråga hade därför enligt T.A. så nära samband med målet att det innefattades i uppdraget som offentlig försvarare eller var i vart fall sådant biträde av social natur att det fick anses ligga inom uppdraget. Arbetet angavs i kostnadsräkningen ha bestått i telefonsamtal med häktet och kriminalvårdsdirektören, författande av besvärsinlaga till kriminalvårdsverket, erhållande och genomgång av kriminalvårdsstyrelsens beslut, genomgång med S.J. samt författande och ingivande av besvärsinlaga till kammarrätten.
HovR:n fann arbetet inte utgöra kostnad för S.J:s försvar i HovR:n och därför inte vara ersättningsgillt i det förevarande målet. HovR:n bestämde ersättningen enligt brottmålstaxan och tillerkände T.A. 5 312 kr 40 öre, därav 1 500 kr för arbete och 2 925 kr för tidsspillan.
Till stöd för sina besvär i HD har T.A. anfört, förutom att omplaceringsbeslutet - som efter överklagandet hävdes av kammarrätten - var en direkt följd av tingsrättsdomen, bl a att S.J. var rädd för "personer" han skulle träffa på anstalten Kumla och befarade repressalier för att han i HovR:n tänkte avslöja att ytterligare en gärningsman varit inblandad i den grova stöld åtalet gällde.
Domstolsverket har förklarat sig inte ifrågasätta att de vidtagna åtgärderna med anledning av omplaceringen varit påkallade för tillvaratagande av S.J:s rätt. Enligt verket faller emellertid sådant arbete utanför ramen för det offentliga försvararuppdraget och har inte heller sådan betydelse för brottmålet att det av den anledningen bör ersättas inom ramen för uppdraget. Verket har vidare särskilt hänvisat till att angivna frågor handläggs i en helt annan processform och inte direkt härrör från den brottslighet som föranlett försvararförordnandet.
Frågan om ersättning av allmänna medel skall utgå, när den tilltalade behöver biträde i en rättslig angelägenhet som formellt är fristående från processen, får normalt prövas enligt reglerna om allmän rättshjälp. I förevarande fall har emellertid omplaceringsfrågan haft ett visst samband med målet. Därtill kom behovet av ett snabbt ingripande och dessutom praktiska skäl, eftersom uppgiften krävde en så begränsad insats som två timmars arbete. Även med beaktande av att arvodesfrågor av detta slag skall bedömas med restriktivitet (jfr NJA 1984 s 877) talar övervägande skäl för att tillerkänna T.A. den ersättning han har begärt.
T.A:s yrkande om ersättning av allmänna medel för arbete med besvärsmålet i HD kan lagligen inte bifallas (jfr NJA 1980 s 468 och 1982 s 212).
Domslut
HD:s avgörande. HD tillerkänner T.A. ytterligare ersättning av allmänna medel för försvaret av S.J. i HovR:n med 1 450 kr, varav 1 125 kr för arbete och 325 kr för tidsspillan. Denna kostnad skall stanna på statsverket.
T.A:s yrkande om ersättning för rättegångskostnader i HD lämnas utan bifall.