I mål vid Skövde TR yrkade O:s Rör i Ljungby AB förpliktande för Fastighetsaktiebolaget Stockholms Badhus att till O:s Rör utge 24 479 kr 50 öre jämte ränta avseende ersättning för omläggning av spillvattenledningar. Badhuset bestred O:s Rörs talan. Parterna fordrade ersättning för sina rättegångskostnader.

TR:n (rådmännen Holmqvist, Cederberg och Rydstedt) ogillade i dom d 9 juni 1983 käromålet och förpliktade O:s Rör att ersätta Badhuset dess rättegångskostnader med fordrade 23 131 kr, varav 22 500 kr utgjorde ombudsarvode, jämte ränta.

O:s Rör vädjade mot TR:ns dom i Göta HovR i fråga om rättegångskostnaderna med yrkande att ersättningen för Badhusets kostnader skulle nedsättas till 10 000 kr, därav 7 000 kr i ombudsarvode.

Badhuset bestred ändring och fordrade ersättning för sina kostnader i HovR:n. Badhuset anförde bl a att O:s Rör i TR:n inte hade något att erinra mot Badhusets kostnadsyrkande.

HovR:n (hovrättslagmannen Larsson och hovrättsrådet Lindstam) anförde i beslut d 8 mars 1984:

Skäl. Den av "rörbolaget" fordrade ersättningen för ombudskostnader vid TR:n framstår i och för sig som oskäligt hög i förhållande till målets beskaffenhet. På grund härav och då bolaget inte visat att ersättningen varit påkallad av särskilda omständigheter skall den nedsättas.

HovR:ns avgörande. HovR:n ändrar på det sätt TR:ns domslut att rättegångskostnadsersättningen bestämmes till 15 631 kr, därav 15 000 kr i ombudsarvode, jämte ränta enligt lag.

Badhuset skall stå sina kostnader i HovR:n.

Hovrättsrådet Sundström och hovrättsassessorn Swantesson, referent, var skiljaktiga och anförde: Det har inte framkommit att omständigheterna i målet - en köprättslig tvist mellan två näringsidkare - är sådana att den av Badhuset yrkade rättegångskostnadsersättningen kan anses som oskälig. TR:ns dom skall därför fastställas såvitt nu är i fråga.

Badhuset (ombud jur kand H.B.) anförde besvär och yrkade att TR:ns beslut i fråga om rättegångskostnaderna måtte fastställas

och att O:s Rör måtte förpliktas att ersätta Badhuset dess rättegångskostnader i HovR:n.

O:s Rör lät sig inte avhöra.

Sveriges advokatsamfunds styrelse avgav efter förordnande av HD yttrande i målet. I yttrandet anfördes:

HD har berett Sveriges advokatsamfund tillfälle att avge yttrande i följande principfråga: Vilken betydelse bör i tvistemål, vari allmän rättshjälp ej förekommer, tillmätas olika uttalanden av parts ombud över motsidans kostnadsräkning? Samfundets styrelse anför med anledning därav följande.

Handläggningen av frågor om rättegångskostnad är allmänt sett underkastad dispositionsprincipen. Nu gällande lag innehåller inte någon föreskrift om att rätten skall bereda part tillfälle att yttra sig över motpartens kostnadsyrkande. Likväl torde rätten ha skyldighet att höra parterna i kostnadsfrågan.

Det förekommer ofta att parts kostnadsyrkande inte uttryckligen vare sig medges eller bestrids. Uttalanden som vanligen förekommer i samband med bedömning av motpartens kostnadsräkning är medgivande och vitsordande av skäligheten i och för sig. Stundom sägs att yrkandet om ersättning lämnas utan erinran.

Vid huvudförhandling i TR:n i förevarande mål synes ingen av parterna över huvud taget ha yttrat sig över motpartens kostnadsyrkande. Av protokollsanteckningen "Ombuden gör inga erinringar mot respektive kostnadsräkningar." får dock anses framgå att TR:n berett parterna tillfälle att uttala sig i kostnadsfrågan.

Styrelsen anser att frågan om rättegångskostnadernas skälighet är fullt ut underkastad parternas förfogande liksom andra förmögenhetsrättsliga anspråk. Det finns enligt styrelsens mening inte några bärande skäl för en annan uppfattning just i fråga om rättegångskostnader. Styrelsen konstaterar också att annan slutsats inte kan förenas med det faktum att parterna vid uppgörelse utom rätta och i samband med förlikningar i rättegång förfogar över kostnadsfrågorna.

Med denna styrelsens uppfattning följer att samfundet menar att parts inställning till motpartens yrkande om ersättning för rättegångskostnad bör utredas i målet på samma sätt som inställningen till motpartens yrkande i saken och att de uttalanden motparten gör om sin inställning till yrkandet om rättegångskostnad bör ges samma följd som partens uttalande om sin inställning till motpartens yrkande i saken. När en part, i likhet med rörbolaget i förevarande fall, avstår från att anföra erinringar mot motpartens yrkande om kostnadsersättning bör detta anses liktydigt med ett medgivande. Rättens prövning begränsas i så fall till frågan om fördelning av kostnadsansvaret och om jämkning jämlikt 18 kap 4 § RB. Skulle i ett fall som detta utrymme finnas för prövning av kostnadsyrkandets skälighet blev följden att rätten i många fall skulle komma att avgöra kostnadsfrågan på grundval av omständigheter eller överväganden som den yrkande parten inte fått tillfälle att yttra sig över. Detta vore oförenligt med grundläggande principer för processordningen. Endast om part förklarar sig överlämna kostnadsfrågan till rättens prövning bör sådan företas.

Den ståndpunkt i rättegångskostnadsfrågan som rörbolaget intog i HovR:n innebär enligt styrelsens mening ett återtagande av medgivande som gjorts i TR:n och bör därför vara att bedöma mot bakgrund av stadgandet i 50 kap 25 § 3 st RB.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Svensson, hemställde i betänkande, att HD måtte meddela följande beslut: Skäl. Badhuset har såsom grund för sin talan i HD anfört: HovR:n har funnit, att ombudskostnaden för Badhuset skall nedsättas, då denna är oskäligt hög, utan att ta hänsyn till att motparten på fråga i TR:n lämnat de yrkade rättegångskostnaderna utan erinran. HovR:n torde kunna beakta motpartens återtagande av sitt i lägre rätt gjorda medgivande endast då parten påvisat, att återkallelsen föranletts av alldeles speciella omständigheter. En sådan omständighet kan inte utgöras av att parten förlorat målet i den undre instansen, och detta har i vart fall inte påståtts av motparten. Först då HovR:n vid en bedömning funnit, att part ägt återta sitt tidigare medgivande, kan HovR:n göra en skälighetsbedömning av de yrkade rättegångskostnaderna. HovR:n har uppenbarligen förbisett, att motparten i TR:n lämnat kravet på rättegångskostnader utan erinran.

I protokoll, fört vid huvudförhandlingen i målet vid TR:n, står särskilt antecknat: "Ombuden gör inga erinringar mot respektive kostnadsräkningar." Härav får åtminstone anses framgå, att TR:n berett parterna tillfälle att uttala sig i kostnadsfrågan och att ingen av dem haft något att invända mot motpartens kostnadsyrkanden i sig. Genom de processhandlingar som sålunda företagits, antingen de grundats på aktivt handlande eller kunnat utläsas ur passivt beteende, har frågan om rättegångskostnadernas skälighet i och för sig å ömse sidor blivit otvistig mellan parterna, och TR:n har vid den utgång målet fått i huvudsaken haft att utan skälighetsprövning bifalla Badhusets rättegångskostnadsyrkande. O:s Rör har i HovR:n inte anfört några som helst skäl för att bolaget skulle få frånfalla sin vid TR:n redovisade inställning till motpartens yrkande om rättegångskostnader. Den återkallelse av processhandlingen som skett genom överklagandet till HovR:n hade alltså, med stöd av 50 kap 25 § 3 st RB, bort lämnas utan avseende av HovR:n och samma omständigheter läggas till grund för avgörandet i rättegångskostnadsdelen som vid TR:n, när det gäller kostnaderna där.

På grund av det anförda bör TR:ns domslut vad gäller rättegångskostnaderna fastställas och Badhusets yrkanden om rättegångskostnader i HovR:n och HD bifallas.

HD:s avgörande. Med ändring av det slut HovR:ns beslut innehåller fastställer HD TR:ns domslut i fråga om rättegångskostnaderna och förpliktar O:s Rör att ersätta Badhuset dess rättegångskostnader i HovR:n med 1 000 kr, utgörande ombudsarvode.

O:s Rör förpliktas ersätta Badhuset dess rättegångskostnader i HD med 1 000 kr, utgörande ombudsarvode.

På ersättningsbeloppen skall utgå ränta enligt lag.

HD (JustR:n Brundin, Rydin, Solerud, Lars Beckman, referent, och Svensson) fattade följande slutliga beslut:

Skäl. Badhuset har till stöd för sin talan i HD åberopat att O:s Rör vid huvudförhandlingen i TR:n lämnade de av Badhuset yrkade rättegångskostnaderna utan erinran och att O:s Rör i HovR:n inte anfört någon omständighet som skulle ge O:s Rör rätt att återta det härigenom gjorda medgivandet.

I protokoll, fört vid huvudförhandlingen i målet vid TR:n, har antecknats "Ombuden gör inga erinringar mot respektive kostnadsräkningar". Härav framgår att TR:n berett parterna tillfälle att uttala sig i kostnadsfrågan och att ingen av dem haft något att erinra mot skäligheten av yrkade belopp. Genom de processhandlingar som parterna sålunda företagit får var och en av dem anses ha medgett skyldighet att - under förutsättning att motparten vinner målet - utge ersättning för dennas rättegångskostnader med fordrat belopp. Vid detta förhållande har TR:n haft att med hänsyn till utgången i målet utan skälighetsprövning bifalla Badhusets rättegångskostnadsyrkande.

Ett återtagande i högre rätt av ett vid lägre rätt gjort villkorligt medgivande med karaktär av processhandling kan beaktas endast om det föranleds av alldeles speciella omständigheter. O:s Rör har i HovR:n inte anfört någon omständighet som skulle berättiga företaget att återta det vid TR:n gjorda medgivandet. HovR:n hade följaktligen bort, liksom TR:n, lägga medgivandet till grund för sitt avgörande beträffande rättegångskostnaderna vid TR:n.

På grund av det anförda skall Badhusets talan i HD bifallas.

HD:s avgörande. Med ändring av det slut HovR:ns beslut innehåller fastställer HD TR:ns domslut i fråga om rättegångskostnaderna

och förpliktar O:s Rör att till Badhuset för dess rättegångskostnader i HovR:n utge 1 000 kr, utgörande ombudsarvode, jämte 6 procent ränta från d 8 mars 1984 till dess betalning sker.

O:s Rör skall ersätta Badhuset dess rättegångskostnader i HD med 1 000 kr, utgörande ombudsarvode, ävensom ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) från dagen för HD:s dom tills betalning sker.