NJA 1987 s. 763

I avtal om köp av fast egendom och om entreprenad bestämdes en köpeskilling som beräknades med länsbostadsnämndens preliminära lånebeslut som underlag. Sedan nämnden i slutligt beslut fastställt ett lägre belopp, återbetalade säljaren/entreprenören i enlighet med bestämmelse i entreprenadkontraktet mellanskillnaden. Avkastningsränta enligt 2 § 2 st räntelagen (1975:635) har ansetts inte skola utgå på det återbetalade beloppet.

TR:n

(Jfr 1985 s 352)

Makarna H. och V.B. förvärvade enligt köpeavtal i sept 1981 från AB Katrineholms Husbyggen obebyggda tomten (adress uteslutet här) för 141 000 kr. Samtidigt tecknades mellan makarna och bolaget ett entreprenadkontrakt enligt vilket bolaget åtog sig att uppföra ett småhus och utföra därtill hörande arbeten på tomten.

Kontraktet skrevs på formulär Småhus 76 och däri hänvisades till bl a AB 72:s bestämmelser. I kontraktets § 6 angavs att den sammanlagda köpeskillingen för tomt och hus, 544 000 kr, beräknats med länsbostadsnämndens preliminära lånebeslut som underlag och att kostnadsreglering senare skulle ske, dock att entreprenadsumman tillsammans med köpeskillingen för tomten inte fick överstiga det belopp som lånemyndigheten enligt bostadsfinansieringsförordningen fastställde som godtagbar produktionskostnad jämte eventuella tillägg däröver vid fastställande av slutligt försäljningspris (slutligt beslut om bostadslån). Enligt till kontraktet hörande betalningsplan skulle 32 800 kr erläggas som handpenning och resterande 511 200 kr på tillträdesdagen d 27 nov 1981.

Länsbostadsnämnden fastställde i slutligt beslut om bostadslån d 15 juli 1982 den högsta godtagna produktionskostnaden till 521 100 kr. Genom avräkning d 17 aug 1982 mellan bolaget och makarna B. utbetalades till dem - sedan vissa avdrag gjorts för extra kostnader - skillnaden, 22 900 kr, mellan den preliminära köpeskillingen och den enligt länsbostadsnämndens slutliga beslut.

Makarna B. väckte talan mot bolaget vid Norrköpings TR och yrkade att bolaget skulle åläggas att betala ränta på 22 900 kr för tiden d 27 nov 1981-d 16 aug 1982 med 2 044 kr, motsvarande diskonto plus 2 procentenheter.

Bolaget bestred kravet.

Målet handlades enligt lagen om rättegången i tvistemål om mindre värden.

Domskäl

TR:n (t f chefsrådmannen Olsson) anförde i dom d 8 nov 1983:

Domskäl. Makarna B. har, såsom de slutligt bestämt sin talan, anfört följande: Till grund för kravet på räntegottgörelse åberopas bestämmelsen om avkastningsränta i 2 § 2 st räntelagen. Stadgandet avser visserligen enligt ordalydelsen endast fordran vid återgång av betalning då avtal hävs till följd av betalningsmottagarens kontraktsbrott eller på liknande grund. Makarna B. gör emellertid gällande att stadgandet är analogt tillämpligt i förevarande fall och anser sig ha stöd härför i förarbetena till räntelagen (NJA II 1976 s 8 och 9), där uttryckligen anges att bestämmelserna kan få tillämpning inte bara vid köp av lös egendom utan också vid t ex fastighetsköp och entreprenadavtal. För skäligheten av sådan räntegottgörelse talar att det, när ifrågavarande entreprenadkontrakt ingicks, fanns utarbetat ett kontraktsformulär, upprättat i anslutning till ABS 80, Allmänna bestämmelser för småhusentreprenader där enskild konsument är köpare, vari köparen tillerkänts rätt till räntegottgörelse på överstigande belopp. Enligt formulärets 3 § sista stycke gäller nämligen följande: "Reglering till följd av lånemyndighetens slutliga beslut sker inom 30 dagar från beslutet. Ränta på tillkommande eller avgående belopp utgår fr o m tillträdesdagen fram till den dag då reglering av köpeskillingen skall ske. Ränta erläggs enligt räntesats, som med 2 %-enheter överstiger Sveriges Riksbanks vid varje tidpunkt gällande diskonto." Då avtalet ingicks gällde efter ändring i bostadsfinansieringsförordningen (1974:946) fr o m d 1 juli 1981 såsom villkor för erhållande av statliga lån för gruppbyggda småhus att köparna blev tillförsäkrade ett tillfredsställande avtalsskydd. Därmed avses ABS 80 eller likvärdiga bestämmelser.

Bolaget har genmält: Enligt 1 § och 2 § 1 sträntelagen är huvudregeln att - därest ej annat är avtalat eller särskilt föreskrivet - ränta ej skall utgå för tid innan fordringen är förfallen till betalning. Undantagsbestämmelsen i 2 § 2 st avser den situation som uppkommer då avtal hävs under speciella förutsättningar. I förevarande fall är fråga om fullbordat köp som blivit bestående. Det finns då ej ens analogivis något utrymme för undantagsbestämmelsen. - Bolaget började inte att använda formulär enligt ABS 80 vid upprättande av entreprenadkontrakt på gruppbebyggelse av småhus förrän i slutet av 1981, då de lånebeviljande myndigheterna började tillhandahålla köparna sådana blanketter. Att köpare som därefter tecknade kontrakt kom att tillförsäkras ränta på tillkommande belopp kan ej påverka makarna B:s rätt till avkastningsränta.

TR:ns bedömning.

Enligt ordalydelsen av 2 § 2 st räntelagen avser däri stadgade undantag från huvudregeln, att ränta ej utgår för tid innan fordran förfallit till betalning, endast sådana fall då betalning skall återgå på grund av att avtal hävts. Förarbetena till räntelagen ger enligt TR:ns mening icke stöd för den tolkningen att stadgandet är analogt tillämpligt på även nu förevarande återgång av betalning. Käromålet kan därför ej bifallas.

Domslut

Domslut. Käromålet ogillas.

Göta HovR

Makarna B. fullföljde talan i Göta HovR.

Sedan HovR:n vägrat prövningstillstånd och makarna B. anfört besvär över detta beslut beslöt HD att meddela tillstånd till målets prövning i HovR:n (NJA 1985 s 654).

I HovR:n yrkade makarna B. bifall till sin vid TR:n förda talan.

Bolaget bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Larsson, hovrättsrådet Mogren och adj led Karlsson, referent) anförde i dom d 12 juni 1986:

Domskäl

Domskäl. Enligt 2 § 2 st räntelagen utgår s k avkastningsränta för fordran som avser återgång av betalning då avtal hävts till följd av betalningsmottagarens kontraktsbrott eller på liknande grund. Bestämmelsen torde enligt förarbetena (prop 1975:102 s 116) kunna begagnas när en köpeskilling har betalats i sin helhet och det därefter blir bestämt att avdrag på köpeskillingen skall ske. HD har också i rättsfallet NJA 1985 s 352 förpliktat säljare av fastighet att utge avkastningsränta på belopp som han haft att återbära till följd av att köpeskillingen blivit nedsatt på grund av att fastigheten avvikit från vad köparen haft anledning räkna med vid köpet.

Förevarande mål gäller en återbetalning som parterna redan vid köpeavtalets ingående förutsett och reglerat i entreprenadkontraktet. Återbetalningen har sin grund i lånemyndighetens beslut och är sålunda inte en följd av betalningsmottagarens kontraktsbrott eller därmed liknande orsak. På grund härav och då ej heller i övrigt föreligger skäl att analogt tillämpa 2 § 2 st räntelagen kan makarna B:s talan inte vinna bifall.

Domslut

Domslut. HovR:n fastställer TR:ns domslut.

Makarna B. (ombud advokaten R.B.) sökte revision och yrkade bifall till sin i HovR:n förda talan.

Bolaget (ombud advokaten N.O.S.) bestred ändring.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Bergforsen, hemställde i betänkande om följande dom: HD fastställer HovR:ns dom.

HD (JustR:n Knutsson, Vängby, Heuman, Lind, referent, och Lars K Beckman) beslöt dom i enlighet med betänkandet.