NJA 1988 s. 205
Försäkringskassa har inte ansetts ha rätt att avräkna en underhållsskyldigs löpande betalning av bidrag på en tvistig fordran mot honom avseende underhållsbidrag för förfluten tid.
HD
K.B. och M.B. vann äktenskapsskillnad genom dom d 3 febr 1976 av Stockholms TR. I domen förordnades att M.B. skulle ha vårdnaden om parternas båda barn, Lars född 1970 och Stefan född 1973. K.B. förpliktades att till M.B. utge visst månatligt underhållsbidrag för var och en av sönerna. Genom ny dom d 15 dec 1977 fastställde TR:n att K.B. skulle betala underhållsbidrag för vartdera barnet med 450 kr i månaden från och med d 1 okt 1977. De sålunda fastställda bidragsbeloppen har därefter varit föremål för stadgade indexhöjningar. I mars 1978 beslutade försäkringskassan, efter ansökan av M.B. att bidragsförskott skulle utgå för båda barnen. I okt 1978 flyttade äldste sonen L. från M.B. till K.B. Sedan Stockholms läns allmänna försäkringskassa underrättats härom beslutade försäkringkassan med verkan från nov 1978 att bidragsförskott inte längre skulle utgå för L. I dom av d 21 aug 1979 överflyttade Stockholms TR vårdnaden om L. från M.B. till K.B. Därvid förordnades också att M.B. till K.B. som bidrag för L. underhåll skulle utge 250 kr i månaden. K.B. har under perioden mars 1978 t o m okt 1983 till försäkringskassan betalat i dom fastställda underhållsbidrag med undantag för tiden nov 1978 t o m sept 1979. Det belopp som K.B. på grund av domen d 15 dec 1977 skulle ha erlagt för S. avseende denna tid utgör sammanlagt 5 807 kr. Den 31 okt 1983 uppgick det belopp som K.B. då enligt försäkringskassan resterade med till 5 571 kr, varav 4 954 kr avsåg bidragsförskott och 617 kr överskjutande, M.B. tillkommande underhållsbidrag för Stefan.
Kronofogdemyndigheten i Stockholm (kronokommissarien Börjesson) utmätte, efter ansökan av försäkringskassan, genom beslut d 19 nov 1983 beloppet 5 571 kr i K.B. tillkommande överskjutande skatt.
K.B. anförde besvär i Svea HovR och yrkade att HovR:n måtte undanröja utmätningbeslutet.
Försäkringskassan bestred på egna och M.B:s vägnar ändringsyrkandet.
HovR:n (hovrättslagmannen Hedström, hovrättsrådet Gehlin och adj led Ekman) anförde i slutligt beslut d 29 april 1985:
Skäl. K.B. har som stöd för sin talan anfört bl a: Genom skriftligt avtal d 8 okt 1978 kom han och M.B. överens om att L. skulle flytta från modern till fadern. I avtalet anges bl a följande: "L. skall flytta till fadern K.B. under en prövotid av ca 4 månader, och går det bra skall vårdnaden skrivas över på fadern, och under denna tid behöver fadern inte betala något underhåll till M.B. för någotdera av barnen samt att barnbidraget för L. kommer till fadern." På grund av avtalet har K.B. alltså under den aktuella tidsperioden inte varit skyldig att utge något underhållsbidrag. Han häftar därför inte i skuld till försäkringskassan, i varje fall inte med större belopp än som svarar mot kassans krav på bidragsförskott. När han sedermera erhöll även den rättsliga vårdnaden om L. och bidrag till L.' underhåll bestämdes i domen d 21 aug 1979 återupptog han betalningarna till försäkringskassan enligt domen från d 15 dec 1977. Om K.B. trots avtalet skulle befinnas betalningsskyldig är underhållsskulden, som avser tiden nov 1978-sept 1979, preskriberad. De inbetalningar han gjort måste anses vara destinerade som betalning för gällande underhållsbidrag vid varje tidpunkt.
Försäkringskassan har invänt: De inbetalningar K.B. har gjort kan inte anses på visst sätt destinerade. Kassan har därför gjort avräkning på K.B:s totala underhållsskuld enligt stadgandet i 5 § Riksförsäkringsverkets kungörelse (RFFS 1977:14) om tillämpning av lagen (1964:143) om bidragsförskott m m, vilket hänvisar till 15 kap 15 § 1 st UB. Avräkning har alltså skett i första hand på äldsta utestående skuld. Kassans krav är alltså inte preskriberat. Förutom den del av den totala underhållsskulden som utgör bidragsförskott har kassan befullmäktigats av M.B. att inkassera även överskjutande underhållsbidrag. I den mån verkställd betalning ej täckt såväl kassans som barnets fordran har det vid avräkningen skett en proportionell fördelning i förhållande till fordringarnas storlek enligt vad som stadgas i 15 kap 15 § 2 st UB. - Kassan har, när man i okt 1978 fick kännedom om det avtal som K.B. åberopat, beslutat att bidragsförskott inte längre skulle utgå för äldste sonen L.. Detta underrättade kassan också K.B. om. Den överenskommelse K.B. gör gällande att han och M.B. träffat om att underhållsbidrag inte skulle utgå för något av barnen har M.B. vid förfrågan från kassan förnekat. Kassan har därför ansett att det av K.B. åberopade avtalet inte sätter förordnandet i domen d 15 dec 1977 ur kraft.
HovR:n gör följande bedömning.
På de skäl som försäkringskassan anfört finner HovR:n att kassan ägt avräkna bidragsbeloppen på det sätt som skett. De omtvistade beloppen är alltså inte preskriberade. I målet är visat att yrkade belopp är rätt beräknade.
Den av K.B. åberopade överenskommelsen har väl kunnat anföras som stöd för talan om ändring av det genom TR:ns dom d 15 dec 1977 fastställda underhållsbidraget. Däremot utgör överenskommelsen med hänsyn bl a till dess oklara innebörd i nu aktuellt hänseende och då dess giltighet bestritts av M.B. inte hinder mot den begärda verkställigheten.
På grund av det anförda skall K.B:s besvärstalan avslås.
HovR:ns avgörande. HovR:n lämnar besvären utan bifall.
K.B. (ombud advokaten U.D.) anförde besvär och yrkade att utmätningen måtte undanröjas.
Försäkringskassan och M.B. bestred ändring.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Engström, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande beslut: Skäl. Som HovR:n funnit har preskription inte inträtt.
Försäkringskassan och M.B. har som skäl för att inte tillerkänna det ingångna avtalet giltighet såvitt avser det yngsta barnet anfört att M.B. till försäkringskassan uppgett att det inte varit hennes avsikt att underhållsbidraget för det barnet skulle upphöra. Försäkringskassan har därutöver i HD gjort gällande att avtalet innefattat en otillåten kvittning mellan underhållsbidragen till de båda barnen.
Försäkringkassan och M.B. har inte gjort sannolikt att de inte kunnat åberopa den nya omständigheten vid lägre rätt och har inte ens gjort gällande att de haft giltig ursäkt att underlåta det. Deras först i HD gjorda invändning skall således inte beaktas vid bedömningen av målet.
I målet är inte visat annat än att avtalet varit gällande mellan K.B. och M.B.
Väl innehöll avtalet inget direkt uttalande att det skulle gälla framför TR:ns dom d 15 dec 1977. Emellertid kan annat inte ha varit avsett med avtalet än att, åtminstone tillfälligt, sätta TR:ns förordnande ur kraft samt att låta detta komma till försäkringskassans kännedom. Ett sådant avtal kan inte anses gå utöver vad föräldrar äger avtala om i fråga om underhålisbidrag. Försäkringskassan har därför haft att beakta avtalet vid bestämmandet av huruvida bidragsförskott skulle utgå.
Av det anförda följer att K.B. inte varit skyldig att erlägga underhållsbidrag för den tid avtalet varit gällande. Han har således ingen skuld till försäkringskassan. Beslutet om utmätning skall därför upphävas.
Domslut
HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns beslut undanröjer HD utmätningen.
HD (JustR:n Persson, Rydin, Jermsten, Sterzel och Svensson, referent) fattade följande slutliga beslut:
Domskäl
Skäl. Som antecknats i HovR:ns beslut betalade K.B. på grund av avtalet mellan honom och M.B. inte något underhållsbidrag för sonen S. under perioden nov 1978 - sept 1979. Efter TR:ns dom d 21 aug 1979 återupptog K.B. betalningarna till försäkringskassan med en första inbetalning d 28 sept 1979 på 538 kr, motsvarande bidraget för okt månad 1979 till S:s underhåll enligt TR:ns dom d 15 dec 1977 efter indexuppräkning. K.B. fullgjorde därefter fram till utmätningen d 19 nov 1983 sin underhållsskyldighet för S. genom månatliga inbetalningar till försäkringskassan med belopp som motsvarade det domfästa underhållsbidraget efter den vid varje betalningstillfälle gällande indexuppräkningen. Omständigheterna ger vid handen att K.B. med sina betalningar från och med d 28 sept 1979 avsett att fullgöra sin löpande underhållsskyldighet för S. Detta måste också ha stått klart för försäkringskassan som i okt 1978 fått del av avtalet och lagt det till grund för beslut att dra in bidragsförskottet för sonen L. från och med nov 1978.
Under angivna förhållanden har försäkringkassan inte haft rätt att, i strid med den princip som kommit till uttryck i 9 kap 5 § HB, avräkna K.B:s löpande bidrag på kassans och M.B:s tvistiga fordran avseende underhållsbidrag för förfluten tid. Den fordran mot K.B. som försäkringskassan och M.B. kan ha haft i fråga om underhållsbidrag för S. under tiden nov 1978-sept 1979 var därmed enligt 7 kap 9 § 1 st FB i sin helhet preskriberad vid tiden för utmätningen. Beslutet om utmätning skall därför upphävas.
Domslut
HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns beslut undanröjer HD utmätningen.