NJA 1988 s. 430

I strafföreläggande d 26 febr 1987 förelade åklagarmyndigheten i Lidköping M.F. 20 dagsböter å 65 kr för vårdslöshet i trafik jämlikt 1 § 1 st trafikbrottslagen (1951:649). Enligt föreläggandet hade M.F. d 13 febr 1987 "fört personbil på Torggatan i Vara och därvid brustit i omsorg och varsamhet till förebyggande av trafikolycka genom att ha företagit en så kallad handbromssväng". M.F. betalade böterna d 26 mars 1987.

M.F. anförde besvär över föreläggandet hos Lidköpings TR, som i beslut d 10 febr 1988 lämnade hans besvärstalan utan bifall. Sedan M.F. anfört besvär över TR:ns beslut lämnade Göta HovR i beslut d 16 mars 1988 besvären utan bifall. Mot HovR:ns beslut fick talan inte föras.

M.F. (ombud advokaten C.B.) ansökte hos HD om resning och hemställde att strafföreläggandet måtte undanröjas.

TR:ns och HovR:ns beslut i besvärsmålet bilades HD:s beslut i resningsärendet.

TR:n anförde i sitt beslut d 10 febr 1988: Yrkanden m m. M.F. har yrkat att strafföreläggandet undanröjs och därvid anfört bl a: Det är riktigt att han gjorde en handbromsvändning på Torggatan i Vara. Anledningen till att han betalade det i strafföreläggandet angivna bötesbeloppet var att han kände sig bunden av att han vid polisingripandet accepterat polismännens påstående att gärningen var straffbar och därför sagt sig vara beredd att mottaga ett strafföreläggande. Handbromsvändning är en helt pålitlig metod som möjliggör en vändning med betydligt mindre svängradie än en konventionell sväng och kan i sig inte utgöra ett brott. Den aktuella korsningen ligger strax utanför centrala Vara där Torggatan är omkring 9 m bred och Allégatan något smalare. På platsen finns varken refuger eller heldragen spärrlinje och där står sällan parkerade bilar. Där fanns således gott om plats att vända säkert. Den aktuella kvällen var det mycket kyligt och något halt varför Vara låg så gott som öde. M.F. behärskar handbromsvändning efter seriös övning varför han inte kan beläggas med att ha tagit någon trafikfarlig risk. - Eftersom strafföreläggandet ej överensstämmer med lag skall det enligt 59 kap 5 § 1 st 3 RB undanröjas.

Åklagaren har bestritt ändring, samt har som skriftlig bevisning åberopat bl a primärrapport.

Skäl. Enligt 48 kap 11 § RB anses betalning av böter i strafföreläggande som godkännande om det inte framgår att den misstänkte ej har avsett att godkänna föreläggandet. Vidare skall enligt 59 kap 5 § strafföreläggandet undanröjas om föreläggandet ej överensstämmer med lag.

Vad i målet förekommit ger ej anledning anta att det vid betalningen framgått att M.F. ej avsett att godkänna föreläggandet.

Frågan gäller därefter om strafföreläggandet ej överenstämmer med lag. För att denna besvärsgrund skall vara tillämplig krävs att rättstillämpningen framstår som felaktig på grundval av det i målet föreliggande materialet och ej först i belysning av senare framkomna fakta. Den i strafföreläggandet upptagna gärningsbeskrivningen har grundats på uppgifterna i primärrapporten och uppfyller rekvisiten för vårdslöshet i trafik i 1 § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott. Vad M.F. anfört till stöd för sin talan är således ej av beskaffenhet att medföra undanröjande av strafföreläggandet. M.F:s besvärstalan skall därför lämnas utan bifall.

Beslut. M.F:s talan lämnas utan bifall.

HovR:n anförde i sitt beslut d 16 mars 1988: Skäl. M.F. har i HovR:n anfört bl a: Gärningsbeskrivningen i strafföreläggandet har följande lydelse. "Ni har fört personbil på Torggatan i Vara och därvid brustit i omsorg och varsamhet till förebyggande av trafikolycka genom att ha företagit en så kallad handbromssväng." Åklagaren har härigenom påstått att en handbromssväng i sig utgör vårdslöshet i trafik. Eftersom en handbromssväng är en teknik, som inte självständigt kan vara ett förfarande som utgör brott, är åklagarens rättstillämpning felaktig. Strafföreläggandet skall undanröjas utan att resningsförfarande skall behöva tillgripas.

HovR:ns bedömning.

Som TR:n funnit framgår inte att M.F. ej avsett att godkänna strafföreläggandet.

Huruvida en så kallad handbromssväng utgör vårdslöshet i trafik är beroende av en bedömning av det enskilda fallet. Åklagaren har, när han utfärdat strafföreläggandet, på grund av uppgifterna i primärrapporten gjort den bedömningen, att M.F. gjort sig skyldig till vårdslöshet i trafik. Denna rättstillämpning kan inte anses strida mot lag. Inte heller i övrigt strider strafföreläggandet mot lag. Besvären skall lämnas utan bifall.

Beslut. HovR:n lämnar besvären utan bifall.

Resningsärendet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Ingrid Olsson, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande beslut: I en primärrapport om händelsen har antecknats följande. Två polismän som färdades i polisbil observerade den bil som fördes av M.F. och följde efter den. Polisbilen befann sig ca 50 m bakom när M.F. vid en korsning företog en s k handbromsvändning, varvid bilen okontrollerat snurrade runt och hela gatan togs i anspråk för manövern. För polismännen uppgav M.F. att han hade ansett sig kunna göra en handbromsvändning, eftersom han inte hade iakttagit någon bil i backspegeln.

M.F. har till stöd för sin resningsansökan anfört i huvudsak följande. Vid ingripandet gjorde - - - se HD:s beslut - - - prövas på nytt.

M.F. har inte åberopat nya omständigheter eller bevis som vid en prövning efter åtal sannolikt skulle ha lett till att han frikänts eller till att brottet hänförts under en mildare straffbestämmelse.

Vad M.F. anfört om att han betalade böterna och därmed godkände föreläggandet under den felaktiga föreställningen att en handbromsvändning i sig var straffbar och vad som i övrigt förekommer i ärendet utgör inte heller synnerliga skäl för att frågan om han begått det i föreläggandet angivna brottet skall prövas på nytt.

På grund av det anförda avslår HD M.F:s resningsansökan.

HD (JustR:n Palm, Jermsten och Heuman) fattade följande slutliga beslut: M.F. har till stöd för sin resningsansökan åberopat 58 kap 2 § punkt 3 (numera punkt 4) RB men får också anses ha gjort gällande resningsskäl som avses i punkt 5 i samma lagrum. Han har anfört i huvudsak följande. Vid ingripandet gjorde polismännen uttalanden som fick honom att tro att det var förbjudet att använda handbroms vid vändning. Han förklarade sig därför beredd att ta emot ett strafföreläggande. Det föreläggande som senare utfärdades hade också en gärningsbeskrivning som enligt hans uppfattning innebar påstående om att handbromsvändningen som sådan hade utgjort vårdslöshet i trafik. När M.F. betalade böterna och därmed godkände föreläggandet hade han - mot bakgrund av polismännens uttalanden och föreläggandets avfattning - den felaktiga föreställningen att han använt sig av en förbjuden teknik och därför inte kunde undgå ansvar. Vad han genom betalningen erkände var endast att han hade gjort en handbromsvändning. Den primärrapport som låg till grund för strafföreläggandet men som han först senare fick del av ger en felaktig bild av hans körsätt. Med hänsyn till trakfikförhållandena och till att M.F. hade särskild träning som bilförare har hans handbromsvändning inte inneburit något trafikfara. Han har således inte gjort sig skyldig till något straffbart. Om han hade haft klart för sig vad som lades honom till last och vilka förutsättningar som gällde för straffbarhet, skulle han i stället för att betala böterna ha låtit saken gå till åtal. Han kan som vittne åberopa en kamrat som var passagerare i hans bil vid tillfället. Ett åtal skulle sannolikt ha lett till att han frikänts eller att brottet bedömts mildare. I vart fall föreligger synnerliga skäl att frågan huruvida han är skyldig till vårdslöshet i trafik prövas på nytt.

Vad M.F. sålunda och i övrigt anfört kan inte anses innefatta nya omständigheter eller bevis i förhållande till vad som prövades i besvärsmålet. Hans påståenden ger inte heller anledning till antagande att HovR:n vid sin prövning gjort sig skyldig till en uppenbart felaktig rättstillämpning.

På grund av det anförda avslår HD M.F:s resningsansökan.

Referenten, JustR Gad, med vilken JustR Svensson instämde, var skiljaktig beträffande motiveringen och gillade betänkandet.