NJA 1988 s. 532

Allmän åklagare yrkade vid Sandvikens TR ansvar å S-E.J. för otukt med barn under påstående att S-E.J. vid upprepade tillfällen under tiden sommaren 1980-hösten 1982 haft könsligt umgänge med L.S. född 1968, som under tiden juli 1980-febr/mars 1982 varit fosterhemsplacerad hos S-E.J. och hans hustru.

L.S. yrkade - under åberopande av att hon under lång tid utsatts för upprepade fall av otukt med barn och genom gärningarna åsamkats allvarlig kränkning av sin integritet samt kännbart psykiskt lidande - skadestånd av S-E.J. med 20 000 kr jämte ränta.

S-E.J. förnekade de gärningar som åklagaren lade honom till last och bestred L.S:s skadeståndsanspråk. Som i och för sig skäligt skadestånd vitsordade han 5 000 kr jämte ränta.

L.S. som beviljats allmän rättshälp med biträde, hördes som målsägande i TR:n.

TR:n (ordf lagmannen Lid) fann i dom d 10 jan 1986 styrkt att S-E.J. under tiden vårvintern 1981-hösten 1982 vid upprepade tillfällen gjort sig skyldig till de gärningar åklagaren lagt honom till last och att de var att bedöma som otukt med barn. TR:n ansåg brottet vara grovt och dömde S-E.J. jämlikt 6 kap 3 § 2 st BrB i dess lydelse före d 1 juli 1984 för otukt med barn till fängelse 3 år 6 mån och förpliktade S-E.J. att utge skadestånd till L.S. med yrkade 20 000 kr jämte ränta. TR:n förpliktade vidare S-E.J. att utge full ersättning för Lena S:s rättshjälpskostnader med 9 994 kr 70 öre och förordnade, att därav skulle betalas 1 200 kr till L.S. motsvarande hennes rättshjälps- och tilläggsavgifter, och återstoden till staten.

S-E.J. fullföljde talan i HovR:n för Nedre Norrland <R> och yrkade i första hand ogillande av all mot honom i målet förd talan och befrielse från återbetalningsskyldighet för L.S:s rättshjälpskostnader.

Åklagaren och L.S. bestred ändring.

L.S. hördes på nytt i HovR:n.

HovR:n (hovrättsråden Englund och Sterner, referent, samt adj led Wersäll) förklarade i dom d 19 mars 1986 S-E.J. övertygad om brottet otukt med barn och bedömde brottet som grovt men fann att straffet kunde sättas lägre än det av TR:n utdömda. I fråga om skadeståndet och rättshjälpskostnaderna anförde HovR:n i domskälen: Vad gäller skadeståndet finner HovR:n med erfarenhet av andra jämförbara fall att detta skäligen bör bestämmas till 15 000 kr. - Vid nyss angiven bedömning i skadeståndsfrågan bör S-E.J:s skyldighet att utgiva ersättning enligt rättshjälpslagen jämkas.

HovR:n ändrade på det sättet TR:ns dom att fängelsestraffet sänktes till 2 år 6 mån och att skadeståndet till L.S. bestämdes till 15 000 kr jämte ränta. I fråga om ersättningsskyldighet för L.S:s rättshjälpskostnader vid TR:n bestämde HovR:n, med ändring av TR:ns dom, det belopp som S-E.J. skulle utge till 7 496 kr eller 3/4 av de totala rättshjälpskostnaderna, varav 6 596 kr skulle betalas till staten och 900 kr till L.S. För L.S:s rättshjälpskostnader i HovR:n förpliktades S-E.J. att utge ersättning med ett till 3/4 av de totala rättshjälpskostnaderna jämkat belopp om 5 313 kr, varav 5 223 kr skulle betalas till staten och resterande 90 kr till L.S.

Nämndemannen Gillström var av skiljaktig mening i fråga om straffets längd och fastställde i den delen TR:ns dom.

I fråga om skadeståndets storlek var nämndemännen Gillström och Höcke skiljaktiga och fastställde i den delen TR:ns dom.

I övrigt förekom ej skiljaktiga meningar.

L.S. (ombud advokaten H.W.) sökte revision och yrkade att S-E.J. måtte förpliktas utge full ersättning för hennes rättshjälpskostnader i såväl TR:n som HovR:n.

S-E.J. (ombud advokaten K.A.) bestred ändring.

Betänkande

HD (JustR:n Höglund, Palm, Rydin, Gregow och Svensson, referent) fattade följande slutliga beslut: