NJA 1988 s. 661

Domskäl

TR:n (rådmannen Holmgren) meddelade dom d 29 okt 1985.

TR:n fann utrett att Märsta Byggnads AB under ifrågavarande tid bedrivit verksamhet varmed följt skyldighet att erlägga mervärdeskatt. Vidare anförde TR:n i domskälen: Det hade ålegat R.P. som ensam företrädare för bolaget att i rätt tid och ordning erlägga de skattebelopp jämte restavgifter som fastställts i LSt:ns ovan angivna beslut vilkas riktighet TR:n saknar anledning ifrågasätta. R.P:s underlåtenhet i angivet hänseende har skett, om ej uppsåtligen, i varje fall av grov oaktsamhet. Han är därför enligt det åberopade lagrummet jämte bolaget betalningsskyldig för beloppen. Skäl att jämka eller efterge beloppen föreligger ej. Statens talan skall således bifallas.

Domslut

Domslut. R.P. förpliktas att jämte Märsta Byggnads AB till staten utge mervärdeskatt och restavgifter med 65 416 kr.

Domskäl

Domskäl. Betalningsskyldighet för mervärdeskatten jämte restavgifter har inträtt i och med att LSt:n meddelat preliminära beslut. Det har skett före det bolaget försatts i konkurs. Beloppen har ostridigt ej inbetalats. R.P. har haft att betala in dem. Vad han anfört därom att hans underlåtenhet ej berott av uppsåt eller grov oaktsamhet förtjänar inte något avseende. R.P. är alltså skyldig att betala staten 65 416 kr.

Parterna är ense om att i målet fråga är om enbart R.P:s betalningsskyldighet.

Domslut

Domslut. HovR:n fastställer att R.P. skall jämlikt 48 a § lagen om mervärdeskatt till staten betala 65416 kr, utgörande mervärdeskatt och restavgifter som fastställts för Märsta Byggnads AB.

R.P. (ombud advokaten C.H.) sökte revision och yrkade ogillande av statens talan.

Staten genom riksskatteverket bestred ändring.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Bergkvist, hemställde i betänkande om följande dom: Domskäl. Fråga i målet är om R.P. - vid sidan om Märsta Byggnads AB - är betalningsskyldig för den mervärdeskatt som bolaget påförts för period 6 år 1979 och för perioderna 1 och 2 år 1980.

HD konstaterar inledningsvis att anledning saknas att frångå HovR:ns bedömning beträffande R.P:s skyldighet att svara för den bolaget påförda mervärdeskatten för period 6 år 1979 och för period 1 år 1980. HovR:ns dom skall således stå fast i denna del.

Vad härefter gäller frågan om R.P:s betalningsskyldighet för den mervärdeskatt som bolaget påförts för period 2 år 1980, gör HD följande bedömning.

Den som företräder en skattskyldig juridisk person kan, under de förutsättningar som anges i 48 a § lagen (1968:430) om mervärdeskatt, bli betalningsansvarig solidariskt med den juridiska personen för mervärdeskatt som inte erlagts i rätt tid och ordning. Innebörden av uttrycket "i rätt tid" har uttolkats av HD i avgörandet NJA 1982 s 578. Vad där uttalats gäller även lagen i dess i detta mål tillämpliga lydelse.

Den mervärdeskatt för period 2 år 1980 som nu avkrävs R.P. fastställdes av LSt:n genom beslut d 9 okt 1980. Beslutet meddelades med stöd av 33 § mervärdeskattelagen. I enlighet med vad HD uttalat i det ovan angivna avgörandet, gällde att skatt som fastställts i denna ordning skulle betalas inom tid som bestämdes av LSt:n. Av LSt:ns beslut framgår också att den bolaget påförda skatten skulle betalas inom 14 dagar efter mottagandet av beslutet. Märsta Byggnads AB försattes i konkurs d 10 okt 1980. "Rätt tid" för betalning av nu ifrågavarande mervärdeskatt inföll således efter det att bolaget försatts i konkurs. R.P. var då inte längre behörig att företräda bolaget och han kan därför inte åläggas skyldighet att betala denna mervärdeskatt eller dit hänförliga restavgifter.

Domslut. HD ändrar HovR:ns dom på det sätt att R.P. förpliktas att jämte Märsta Byggnads AB till staten utge mervärdeskatt och restavgifter med 42 744 kr.

Domskäl

Domskäl. R.P. har i HD intagit samma ståndpunkt som i HovR:n.

Av avgörande betydelse för frågan om R.P:s betalningsansvar är vid vilken tidpunkt som Märsta Byggnads AB skulle ha betalat in skatten. Vid den i målet aktuella tiden gällde att, om den skattskyldige inte lämnat deklaration, skatten skulle fastställas genom preliminärt beslut av LSt:n och att skatt som fastställts på detta sätt skulle betalas inom tid som LSt:n bestämde (se 32-37 och 43 §§ lagen, 1968:430, om mervärdeskatt i dess dåvarande lydelse). Bolaget hade inte lämnat deklaration för de aktuella redovisningsperioderna, och skattebeloppen skulle, enligt vad LSt:n förordnade i samband med beslut om skattens fastställande, erläggas inom 14 dagar efter mottagandet av skrivelse om resp beslut. De aktuella besluten fattades av LSt:n för redovisningsperiod nr 6 år 1979 d 22 april 1980, för redovisningsperiod nr 1 år 1980 - efter vad som framgår av handlingarna - d 8 juli 1980 och för redovisningsperiod nr 2 samma år d 9 okt 1980. Bolaget försattes i konkurs d 10 okt 1980.

När såsom här är fallet deklaration inte lämnats förfaller skatten inte till betalning före LSt:ns fastställelsebeslut jfr NJA 1982 s 578). Eftersom den skattskyldige därefter har viss tid på sig att betala skatten - något som är av betydelse i förevarande mål - kan betalningsskyldighet enligt 48 a § mervärdeskattelagen inte uppkomma förrän denna tid gått till ända.

R.P. har gjort gällande att bolaget fått kännedom om besluten först sedan det försatts i konkurs.

Riksskatteverket har i denna fråga anfört följande. Efter vad verket inhämtat sände LSt:n beslutet till posten, som i sin tur meddelade adressaten att det fanns en försändelse att utkvittera. Om så inte skedde inom viss tid återsändes brevet till LSt:n. Detta blev fallet enbart beträffande beslutet i juli 1980, vilket sändes ut på nytt av LSt:n i s k lösbrev och därefter inte återkom.

Med hänsyn till vad som sålunda upplysts, vilket R.P. inte bestritt, måste det antas att skrivelser om besluten d 22 april och d 8 juli 1980 kommit bolaget till handa i så god tid att tiden för att inbetala de skattebelopp besluten rört gått till ända före konkursbeslutet. R.P:s underlåtenhet att erlägga skatt enligt dessa beslut får anses grovt oaktsam. Såvitt gäller de belopp de två besluten avser är han alltså, såsom TR:n och HovR:n funnit, betalningsskyldig gentemot staten.

Vad angår det belopp som avses med beslutet d 9 okt 1980, 22 672 kr, kan enligt det sagda fris ten för inbetalning inte ha löpt ut förrän efter det att bolaget försatts i konkurs. R.P. var då inte längre behörig att företräda bolaget. Han är därför inte betalningsskyldig för detta belopp.

Domslut

Domslut. HD ändrar HovR:ns dom på det sätt att det belopp R.P. förpliktas att jämte Märsta Byggnads AB utge till staten bestäms till 42 744 kr.