lagen.nu

NJA 1989 s. 102

Utländsk medborgare, som begått våldtäktsbrott mot sin hustru, har ansetts på grund av sina levnads- och familjeförhållanden inte böra utvisas ur Sverige.

Allmän åklagare väckte vid Göteborgs TR åtal mot marockanske medborgaren M.L., född 1963, för våldtäkt enligt följande gärningsbeskrivning: M.L. har d 6 aug 1988, i M.L:s och C.B:s gemensamma bostad, Mejramsgatan 33 i Göteborg, vid två tillfällen tvingat C.B. till samlag genom våld och hot, som för henne framstått som trängande fara. Våldet och hotet har bestått i att M.L. vid det första tillfället hållit en hand över C.B:s mun, slitit av henne trosorna och tvingat isär hennes ben och vid det andra tillfället genom att tilldela henne upprepade slag med öppen hand, som träffade ansiktet, hota henne genom att yttra att han hade för avsikt att allvarligt skada henne och ånyo sätta en hand över hennes mun. Våldet åsamkade C.B. ömhet i ansiktet, svullnad över vänster kind samt ett rivmärke i vänster ljumske.

Åklagaren yrkade att TR:n skulle utvisa M.L. ur riket.

TR:n (ordf t f rådmannen Nyström) anförde i dom d 1 sept 1988:

Domskäl. Ansvarsfrågan. M.L. har förnekat gärningen under påstående att han inte haft samlag med C.B. vid den av åklagaren angivna tidpunkten.

På åklagarens begäran har förhör hållits med målsäganden C.B. som berättat bl a: Hon och M.L. träffades i juli 1986 och de flyttade nästan omgående ihop. När C.B. blev med barn flyttade de till Göteborg och gifte sig i febr 1987. I april 1987 föddes deras son, J.. C.B. ansökte i juni 1988 om skilsmässa. De har dock fortsatt att bo ihop även därefter på grund av att M.L. inte velat flytta. M.L. har inte fått någon egen lägenhet och C.B. har inte vetat om hon har haft rätt att "köra ut" honom. De har haft skilda sovrum sedan i april i år. Sedan i maj har de i stort sett inte haft intimt umgänge med varandra. Dock med undantag för ett tillfälle ca två veckor innan den aktuella händelsen då de hade samlag. - Det har sedan skilsmässan varit mycket bråk mellan C.B. och M.L.. Anledningen till detta har varit att C.B. ville att han skulle flytta från lägenheten. Eftersom M.L. inte ville flytta hotade han bl a med att han skulle ta sonen med sig och åka till Marocko. Innan den aktuella händelsen hade C.B. och J. varit på semester i en stugby i Kungälvstrakten. C.B. kände att hon inte orkade med allt bråk med M.L. och att hon behövde komma bort från honom och försöka få ordning på sitt liv. Den 5 aug 1988 återvände hon och sonen J. från semestern. M.L. var då inte hemma. När M.L. kom hem vid 23-tiden, satt C.B. i soffan och tittade på TV. M.L. satte sig bredvid henne och de pratade om hur hon och J. haft det. Han hade då endast kalsonger på sig. M.L., som alltid varit mycket svartsjuk, började anklaga henne för att ha varit tillsammans med någon annan man och försökte få henne att erkänna detta. M.L. blev arg och det blev bråk mellan dem. Han menade att om C.B. kunde vara tillsammans med någon annan man kunde hon lika gärna vara tillsammans med honom. M.L. tryckte sin hand mot hennes mun och höll den där. Han lade sig på henne. C.B. försökte komma loss och försökte skrika men det gick inte eftersom hon inte fick någon luft. M.L. drog och slet i hennes kläder. C.B. drog M.L. i håret men han reagerade inte. Hon försökte även bita honom i handen, riva honom i ansiktet samt peta honom i ögonen. M.L. "slet" sedan av henne trosorna och hon ramlade ned på golvet. M.L. följde efter ner på golvet och försökte sära på hennes ben samtidigt som han vände henne från liggande på mage till liggande på rygg. M.L. trängde in i henne och påbörjade ett samlag. Samlaget varade ca 2-3 minuter varefter han "drog ut" och fick utlösning på hennes mage. M.L. reste sig sedan och gick på toaletten. C.B. grät och gick ut i köket. Hon var mycket upprörd och satte sig på golvet och tände en cigarett. M.L. kom efter en stund ut i köket. Han påstod att hon grät för att hon var skyldig. För att få C.B. att erkänna att hon varit tillsammans med någon annan, utdelade han två slag som träffade C.B. i ansiktet. M.L. sade att om hon inte slutade att gråta skulle han slå henne ännu mer. Efter ett tag lugnade sig M.L. och de satt tillsammans på golvet och pratade. C.B. grät hela tiden. M.L. bad henne om förlåtelse för att han våldtagit henne. Han sade att han älskade henne och att han ville att allt skulle bli bra igen. Han bad att hon skulle sluta gråta och att hon skulle lägga sig på soffan i vardagsrummet. C.B. kunde dock inte sluta att gråta och hon ville inte lägga sig på soffan i vardagsrummet. - C.B. kände sig säker i köket och hoppades på att M.L. skulle bli trött och gå och lägga sig. M.L. lyfte då mot hennes vilja upp henne från golvet och bar henne in i vardagsrummet där han lade henne på soffan och började att smeka henne över håret och på kroppen. C.B. kände sig då helt uppgiven och bara grät. M.L. försökte först att trösta henne men när han förstod att han inte kunde detta, blev han i stället arg och våldtog henne igen. Även denna gång lade han handen över hennes mun. C.B. bad honom låta bli och försökte komma undan genom att slingra sig ned på golvet. M.L. vände henne då om på rygg och våldtog henne direkt. C.B. vågade denna gång inte skrika eller göra för mycket motstånd eftersom hon var rädd för att M.L., som tidigare under kvällen hotat att skada både henne och J., skulle sätta hotelserna i verket. Denna gång varade samlaget i ca 15 minuter och M.L. sade att han inte skulle "dra ut" utan han skulle göra henne med barn. - M.L. hade tidigare vid flera tillfällen sagt att han skulle göra henne med barn för att J. skulle få en syster och inte vara ensam, ifall han fick en annan far. - Även denna gång drog han dock ut sin penis och fick utlösning på hennes mage. C.B. grät hela tiden och kände sig "äcklad". M.L. gick sedan på toaletten och gick därefter och lade sig. C.B. väntade till dess hon förstod att M.L. hade somnat, varefter hon tog sonen med sig och åkte till polishuset. Hon vågade inte tvätta sig eller byta kläder av rädsla för att M.L. skulle vakna.

M.L. har, närmare hörd över åtalet, uppgivit bl a: Då han vid 23-tiden d 5 aug kom hem från arbetet, hade C.B. och J. kommit hem från semestern i Kungälv. C.B. satt i soffan och tittade på TV. M.L. gick och satte sig bredvid henne. De pratade om hur hon och J. haft det och M.L. sade att han var glad att de var hemma igen. M.L. förstod på C.B. att hon inte var "riktigt glad". Hon sade att M.L. måste flytta. Han sade att han älskade henne och J. och att han ville att allt skulle bli bra. De började dock bråka och C.B. började gråta och gick ut i köket. M.L. gick efter henne. Han tände två cigarretter och gav C.B. den ena. Han bad henne sedan gå in och sätta sig i soffan igen. - Han har inte utdelat några örfilar eller hotat henne. Han "ledde" in C.B. i vardagsrummet och de satte sig i soffan och pratade. C.B. grät hela tiden. M.L. försökte trösta henne. Han sade att han stod i bostadskö men att han inte fått någon lägenhet och därför inte kunde flytta direkt. M.L. gick sedan och lade sig. När han vaknade på morgonen vid 5.45-tiden, fanns varken C.B. eller J. i lägenheten. M.L. trodde då att hon gått till en väninna. M.L. gick ut och ringde till sitt arbete varefter han gick hem och drack kaffe. Han hörde då att någon ropade "M.L." och trodde att det var C.B. och J. som kom hem. För att "skämta" med dem gömde han sig i garderoben. Det var emellertid polisen som kom. - M.L. har aldrig frågat om eller påstått att C.B. haft samlag med andra män. Han har inte heller haft samlag med eller slagit henne den aktuella kvällen. - Sedan juni månad har de haft samlag med varandra vid några tillfällen, senast tre dagar innan C.B. reste till Kungälv. - De uppgifter C.B. lämnat är inte riktiga. M.L. tror att anledningen till att C.B. hittat på det här, är för att få ut honom ur lägenheten. - Sedan skilsmässan har C.B. ofta varit ute på nätterna. När M.L. har frågat C.B. var hon varit, har hon bl a svarat att hon varit ute och letat efter gamla möbler. M.L. har dock misstänkt att C.B. prostituerat sig. Anledningen till detta är att hon efter det att de gift sig, talat om att hon tidigare prostituerat sig. - De har efter skilsmässan bråkat mycket. C.B. har då ofta provocerat M.L.. Hon har bl a slagit honom i ansiktet och lagt kryddor i hans kaffe bara för att få ut honom ur lägenheten. M.L. har hela tiden tänkt att det skulle bli bra igen mellan dem och har bl a föreslagit C.B. att de skulle uppsöka en familjerådgivningsbyrå. C.B. har inte velat detta utan hela tiden försökt att få honom att flytta.

C.B. har som kommentar till M.L:s uppgifter förklarat att det är riktigt att hon tidigare prostituerat sig. Hon hade då just fyllt 17 år och kom inte överens med sina fosterföräldrar som kallade henne för "hora". Hon prostituerade sig då vid ca 20 tillfällen som en hämnd mot dem. - En månad innan hon och M.L. gifte sig berättade C.B. detta för M.L.. Han ville ändå gifta sig med henne. - Det är också riktigt att hon vid ett tillfälle tillsammans med en kamrat varit ute på natten och letat efter gamla möbler som folk slängt eller ställt i soprum. - Vidare är det riktigt att C.B. hällt kryddor i hans kaffe. Detta har hon gjort som en hämnd när de bråkat och M.L. hotat henne.

Åklagaren har som skriftlig bevisning åberopat ett rättsintyg och två sakkunnigutlåtanden.

C.B., som på TR:n gjort ett trovärdigt intryck, har lämnat en detaljrik berättelse över vad som förevarit mellan henne och M.L. den aktuella kvällen. Hennes berättelse stöds av vad som redovisats i det åberopade rättsintyget angående att hon uppvisat ett färskt rivmärke i vänster ljumske samt att man vid laboratorieundersökning av utstryk från vagina kunnat påvisa en spermie. Även de åberopade sakkunnigutlåtandena av statens kriminaltekniska laboratorium lämnar stöd åt hennes uppgifter. Av utlåtandena framgår att sperma förekommer på den T-tröja C.B. sagt sig ha haft på sig under samlagen samt att det vid blodgruppsbestämning av besudlingen inte kunnat uteslutas att sperman kommer från M.L..

M.L:s uppgift att det inte förekommit något samlag under kvällen synes däremot närmast stå i strid med de redovisade undersökningsfynden.

Vid en samlad prövning av det anförda och övrig utredning finner TR:n att C.B. är att bedöma som helt trovärdig och att hennes berättelse utgör övertygande bevisning för att M.L. våldtagit henne på sätt åklagaren påstått. Åtalet är styrkt.

Det våld M.L. använt har, även fast det utövats under hot om ytterligare våld mot C.B. eller sonen J., varit av mindre allvarlig art och har, bortsett från några örfilar, närmast bestått i ett fysiskt betvingande av C.B. genom överlägsen styrka. Varken detta förhållande eller det förhållandet att M.L. och C.B. tidigare sammanlevt och även efter brytningen haft intimt umgänge med varandra kan dock medföra att våldtäktsbrotten bör anses mindre allvarliga och därför hänförliga under den lägre straffskalan i 2 st av 6 kap 1 § BrB. TR:n godtar således åklagarens rubricering av gärningarna.

Påföljdsfrågan. M.L. är tidigare ostraffad.

Annan påföljd än fängelse kan inte komma i fråga.

Utvisningsfrågan. M.L. har bestritt åklagarens yrkande om utvisning.

Beträffande M.L:s förhållanden och hans anknytning till Sverige har upplysts bl a följande. M.L. är född och uppvuxen i Marocko, där hans föräldrar fortfarande bor. Enligt egen uppgift kom han till Sverige i april 1986. Han beviljades uppehållstillstånd d 15 dec 1986. I febr 1987 gifte sig M.L. och C.B. och i april samma år föddes deras son J.. I juni i år ansökte C.B. om skilsmässa och från ungefär samma tid har M.L. anställning som banvakt vid SJ. M.L. saknar permanent uppehållstillstånd och hans nuvarande uppehållstillstånd löper ut d 2 nov 1988. M.L. talar inte svenska.

Enligt 40 § 2 st utlänningslagen (1980:376) får en utlänning utvisas på grund av brott endast om det med hänsyn till gärningens beskaffenhet och övriga omständigheter kan befaras att han kommer att fortsätta med brottslig verksamhet här i landet eller om brottet är sådant att han inte bör få stanna kvar i riket. Dessutom skall enligt 41 § 1 st samma lag hänsyn tas till utlänningens levnads- och familjeförhållanden samt till hur länge han vistats i Sverige.

Vad som framkommit i målet ger inte stöd för antagandet att M.L. kommer att fortsätta med brottslig verksamhet om han får stanna kvar här. Dock är det brott M.L. gjort sig skyldig till av så allvarligt slag att det i sig föranleder att han inte bör få stanna kvar i riket.

Efter vad som hänt mellan M.L. och C.B. är mänskligt att döma relationerna mellan dem helt brutna. Den enda familjeanknytning här i riket som återstår för M.L. är således sonen J.. Det kan dock befaras att det som inträffat mellan M.L. och C.B. även kommer att inverka negativt på M.L:s möjligheter att i framtiden kunna ha en naturlig kontakt och ett naturligt umgänge med sonen. TR:n anser mot bakgrund härav samt övriga omständigheter att M.L:s familjeförhållande inte utgör hinder mot utvisning. Inte heller kan levnadsförhållandena i övrigt eller den tid han vistats i riket utgöra sådant hinder. M.L. skall därför utvisas ur riket.

Det men M.L. åsamkas genom utvisningen har TR:n beaktat vid bestämningen av påföljd för brotten.

Domslut. TR:n dömde M.L. enligt 6 kap 1 § 1 st BrB för våldtäkt till fängelse 2 år och utvisade honom ur riket med förbud att återvända hit.

M.L. fullföljde talan i HovR:n för Västra Sverige och yrkade ogillande av den mot honom förda talan. I andra hand yrkade han att brottet skulle anses som mindre allvarligt och att beslutet om utvisning skulle upphävas.

Åklagaren bestred ändring.

HovR:n (hovrättsrådet Gislev, referent, samt nämndemännen Wittgren och Warme) anförde i dom d 14 okt 1988:

Domskäl. I HovR:n har C.B. och M.L. hörts på nytt. De har därvid berättat i huvudsaklig överensstämmelse med vad som redovisats i TR:ns dom, C.B. med följande tillägg och förtydliganden: Efter det första samlaget satt hon och M.L. på golvet i köket under uppskattningsvis en timma. C.B. grät hela tiden. M.L. sa att hon inte fick ringa till polisen och att han i så fall skulle skada både C.B. och J.. Hon var orolig för J. eftersom M.L. sagt att han skulle ta honom till Marocko och att det inte var några problem att få ett pass. M.L. hade också sagt att om inte han fick pojken skulle inte C.B. heller få denne. Hon var vid det andra samlaget närmast apatisk.

I likhet med TR:n finner HovR:n att tilltro skall sättas till C.B:s berättelse och att åtalet härigenom är styrkt.

Det våld och de hotelser som förekommit kan inte anses särskilt graverande. Med hänsyn härtill och med beaktande av C.B:s och M.L:s tidigare relationer får det första våldtäktsbrottet anses vara av mindre allvarlig art. C.B. har efter det första samlaget klart gett uttryck åt sin förtvivlan över det inträffade. Genom att trots detta på nytt våldta C.B. har M.L. visat sådan hänsynslöshet att denna våldtäkt bör hänföras under 6 kap 1 § 1 st BrB.

I frågorna om påföljd och utvisning ansluter sig HovR:n till TR:ns bedömning.

Domslut. HovR:n fastställer med tillämpning även av 6 kap 1 § 2 st BrB TR:ns domslut.

Hovrättslagmannen Lindqvist och adj led Orlov Baumann var av skiljaktig mening och anförde: I likhet med majoriteten finner vi att det våld och de hotelser som förekommit inte kan anses vara särskilt graverande samt att våldtäkten vid det första tillfället med hänsyn härtill och med beaktande av C.B:s och M.L:s tidigare relationer får anses vara av mindre allvarlig art. Det förhållandet att M.L. på nytt tilltvingat sig samlag med C.B. är allvarligt och för C.B. mycket kränkande, men utgör enligt vår mening inte ensamt skäl för att våldtäkten skall bedömas på annat sätt än vid det första tillfället. Med tillämpning av 6 kap 1 § 2 st BrB dömer vi därför M.L. för våldtäkt till fängelse 1 år 6 mån. Vid denna bedömning finner vi att M.L. skall utvisas ur riket men att den tid under vilken han förbjuds att återvända hit kan begränsas till d 14 okt 1998.

M.L. (offentlig försvarare advokaten G.L.), som förklarat sig nöjd med den ådömda påföljden, sökte revision och yrkade att HD skulle upphäva, alternativt tidsbegränsa, förordnandet om utvisning.

Riksåklagaren bestred ändring. För det fall att förordnandet om utvisning upphävdes yrkade han en skärpning av fängelsestraffet.

Målet avgjordes efter huvudförhandling (riksåklagaren genom byråchefen Bo Wiegert).

HD (JustR:n Knutsson, Palm, Jermsten, Lars Å Beckman och Danelius, referent) beslöt följande dom:

Domskäl. Som TR:n och HovR:n funnit har M.L. begått två våldtäktsbrott mot sin hustru C.B.. Anledning saknas att frångå HovR:ns bedömning att det ena brottet är av sådant slag som avses i 6 kap 1 § 2 st BrB och att det andra brottet är att hänföra till 1 st i samma lagrum.

Brotten är av sådan svårhetsgrad att de enligt 40 § 1 st utlänningslagen (1980:376) kan föranleda utvisning. För att utvisning skall kunna ske krävs dock också enligt 2 st i samma lagrum att det på grund av gärningarnas beskaffenhet och övriga omständigheter kan befaras att M.L. kommer att fortsätta med brottslig verksamhet här i riket eller att brotten är sådana att han inte bör få stanna kvar. Dessutom framgår av 41 § utlänningslagen att även hans levnads- och familjeförhållanden skall tillmätas vikt vid avgörandet av om han skall utvisas ur Sverige.

Som TR:n och HovR:n funnit saknas skäl till antagande att M.L. kommer att fortsätta med brottslig verksamhet i Sverige. Vid bedömningen av om de brott han begått är sådana att han ändå skall kunna utvisas bör framför allt beaktas att brotten utgjorde allvarliga kränkningar av C.B:s personliga integritet. Detta förhållande kan emellertid inte ensamt vara avgörande. När hänsyn tas till samtliga omständigheter, bl a att gärningarna begicks under inflytande av den spända situation som rådde mellan makarna inför en planerad skilsmässa, kan ifrågasättas om brotten var sådana att de enligt 40 § 2 st utlänningslagen utgör skäl för utvisning av M.L.. Även om så skulle vara fallet måste emellertid i förevarande fall stor betydelse tillmätas M.L:s nuvarande relationer till sin hustru och sin son. I detta hänseende har upplysts att C.B. nyligen har återkallat sin tidigare till domstol ingivna begäran om äktenskapsskillnad, och hon har inför HD förklarat att hon vill återuppta samlevnaden med M.L. när denne har avtjänat sitt fängelsestraff. Hon har i detta sammanhang gett uttryck för en stark önskan att M.L. skall få stanna i Sverige för att här kunna leva tillsammans med henne och deras son. M.L. har på liknande sätt förklarat att han vill fortsätta äktenskapet med C.B. och efter sin frigivning på nytt leva tillsammans med henne och sonen.

Med hänsyn till M.L:s och C.B:s samstämmiga önskemål om en gemensam framtid i Sverige får M.L:s levnads- och familjeförhållanden i vart fall numera anses vara sådana att han inte skall utvisas ur Sverige med anledning av de mot C.B. riktade brotten.

Vid fastställandet av det fängelsestraff som ådömts M.L. har domstolarna tagit hänsyn till det men som skulle åsamkas honom genom utvisningen. Eftersom skäl saknas att bedöma brotten på ett mildare sätt än HovR:n gjort, bör upphävandet av utvisningen föranleda en viss skärpning av fängelsestraffet.

Domslut. HD ändrar HovR:ns dom på sådant sätt att förordnandet om M.L:s utvisning upphävs och straffet bestäms till fängelse 2 år 3 mån.

Metadata

Domstol
Högsta Domstolen
Avgörandedatum
1989-03-10
Målnummer
B1037-88
Lagrum
40 § utlänningslagen (1980:376)
41 § utlänningslagen (1980:376)
Litteratur
Sökord
Utlänningslagen
Utvisning
Källa
Domstolsverket

Rättsfall som hänvisar till detta (3)

NJA 2005 s. 283: Fråga om utvisning av en utlänning som har återfallit i grov narkotikabrottslighet och som bott i Sverige sedan år 1983 och har en femtonårig dotter här.
NJA 2006 s. 388: En utlänning, som har återfallit i brott, har utvisats trots att han har en i Sverige bosatt snart 13-årig dotter.
NJA 2007 s. 425: En man som gjort sig skyldig till våldtäkt har utvisats ur Sverige trots att han har fem underåriga barn i landet.
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation