NJA 1989 s. 14

Allmän åklagare yrkade vid Göteborgs TR ansvar å verkställande direktörerna i tre olika försäkringsföretag enligt 14 § 1 st, 34 § 1 och 36 §konkurrenslagen (1982:729) för grovt brott mot anbudskartellförbudet under påstående att envar av dem under en angiven tidsperiod i sin egenskap av verkställande direktör för ett av företagen uppsåtligen i samförstånd med andra näringsidkare tillämpat en överenskommelse, International Group Agreement, innebärande vid anbudstävlan dels att samarbete skulle förekomma i fråga om premiers storlek innan anbud lämnades dels att någon skulle avstå från att lämna anbud, allt vid tillhandahållande av försäkring inom landet. Gärningen angavs för envar av de tilltalade vara att bedöma som grov, enär den utgjort ett led i en organiserad, omfattande samverkan.

Till offentliga försvarare för de tilltalade förordnades d 15 febr 1985 advokaterna F.V., Göteborg, samt K.K. och J.G.R., båda i Stockholm, i fortsättningen gemensamt kallade Advokaterna.

För det biträde som Advokaterna lämnat sina huvudmän i TR:n yrkade de ersättning för arbete med 800 kr i timmen, F.V. för 50 timmar, K.K. för 32 timmar, vartill kom 5 timmar under resa för vilka han yrkade 300 kr per timme, samt J.G.R. för 42 timmar.

TR:n (ordförande rådmannen Täcklind) ogillade i dom d 17 dec 1985 åtalet mot samtliga de tre tilltalade och anförde i domen i fråga om ersättning till Advokaterna som offentliga försvarare bl a: Rättegångskostnaderna. - - - Den av domstolsverket fastställda brottmålstaxan gäller ej i målet. Emellertid måste till stor del de normer, som gäller enligt denna, kunna tjäna som utgångspunkt vid bestämmande av ersättning till försvararna i detta mål.

Viss del av det av F.V., K.K. och J.G.R. utförda arbetet, för vilket de yrkar ersättning, hänför sig till tiden före d 15 febr 1985, då de förordnades till offentliga försvarare i målet. Den del av arbete som ligger före deras förordnande får emellertid anses ha varit till nytta i målet och får antagas ha skett under förutsättning att de skulle förordnas till offentliga försvarare för sina huvudmän. TR:n finner därför att försvararna skall tillerkännas ersättning av allmänna medel även för arbete, som utförts innan de förordnades till offentliga försvarare för sina huvudmän.

Målet rör ett ovanligt rättsområde och är av inte okomplicerad natur. Försvararuppdragen har varit omfattande. Försvararna har utfört sitt arbete på ett förtjänstfullt sätt. TR:n anser därför att den av dem angivna tidsåtgången får godtagas. Målets beskaffenhet får anses motivera att ersättning för arbete utgår med högre belopp än vad som skulle ha tillerkänts dem som offentliga försvarare enligt brottmålstaxan. Med hänsyn till omständigheterna finner TR:n att 600 kr i timmen får anses som skälig ersättning i målet. I domslutet tillerkände TR:n såsom ersättning av allmänna medel för arbete F.V. 30 000 kr, K.K. 20 700 kr och J.G.R. 25 200 kr.

Domstolsverket anförde besvär i HovR:n för Västra Sverige och yrkade att ersättningen för arbete skulle bestämmas enligt den för år 1985 gällande timkostnadsnormen 335 kr till för F.V. 16 750 kr, K.K. 12 220 kr och J.G.R. 14 070 kr.

Advokaterna bestred ändringsyrkandena.

Domstolsverket anförde i HovR:n bl a: Domstolsverket delar TR:ns uppfattning att målet rör ett ovanligt rättsområde och är av icke okomplicerad natur. Domstolsverket ifrågasätter inte att försvararna utfört sitt arbete på förtjänstfullt sätt. Omständigheterna är emellertid inte tillräckliga som grund för att tillerkänna försvararna ersättning utöver timkostnadsnormen.

Försvararna har erhållit ersättning för arbete med ett belopp som överstiger gällande timkostnadsnorm. Vid fastställande av ersättning för arbete är tidsåtgången en viktig faktor. Domstolen måste i varje enskilt fall ställa sig frågan vilken tid som en i förhållande till uppdragets natur erfaren försvarare skulle ha behövt för att lösa uppgiften. Denna tid bör därefter multipliceras med den gällande timkostnadsnormen för att man på så sätt skall kunna få fram ett normalarvode som utgångspunkt för den fortsatta bedömningen. Vid denna bedömning korrigeras resultatet med hänsyn bl a till de omständigheter som numera anges i 21 kap 10 § 1 st RB (jfr prop 1972:4 s 275 och 329). Har försvararen utfört ett komplicerat uppdrag med stor skicklighet är det en anledning att höja ersättningen utöver normalarvodet. Har försvararen däremot utfört uppdraget oskickligt skall ersättningen nedsättas. Den här beskrivna ordningen medför att man premierar den som arbetar snabbt och skickligt medan den oerfarne inte får ersättning för det extra arbete han måste lägga ner på grund av sin oerfarenhet. Förutsättningen för att förhöjd ersättning skall kunna utgå bör således vara dels att domstolen finner angiven tidsåtgång skälig för fullgörande av uppdraget, dels att biträdet utfört arbetet med sådan skicklighet att den angivna tidsåtgången framstår som lägre än den tid som "genomsnittsadvokaten" skulle ha behövt för samma uppdrag.

HD har i rättsfallet NJA 1982 s 421 tillerkänt rättshjälpsbiträde ersättning med högre belopp än vad en tillämpning av timkostnadsnormen skulle leda till. - - - I beslutet har HD relativt utförligt redogjort för de kriterier som gjort att timkostnadsnormen frångåtts. HD har - utöver biträdets skicklighet och omsorg - fäst avseende vid att målet i fråga varit så omfattande att biträdets normala verksamhet lidit men, vilket kompenseras utöver timkostnadsnormen.

Nu förevarande mål har inte krävt någon större arbetsinsats av någon av försvararna. Visserligen har målet rört ett ovanligt rättsområde, men förhållandena i målet har varit tämligen okomplicerade och den rättsliga doktrinen på området ganska lättillgänglig. Till detta kommer att huvudmännen måste ha varit "experter" på ifrågavarande rättsområde, vilket rimligtvis måste ha underlättat försvararnas arbete. Såvitt domstolsverket kunnat finna av utredningen i målet motsvarar 30-50 timmar den tid som "genomsnittsadvokaten" skulle ha behövt lägga ned på uppdraget. Den angivna tidsåtgången framstår således inte som så låg att försvararna i målet bör honoreras särskilt för sin skicklighet. Skäl att frångå timkostnadsnormen i brottmål då ersättningen till försvararna skall bestämmas föreligger därför ej.

HovR:n (hovrättslagmannen Holmberg, hovrättsrådet Josefson och hovrättsassessorn Sandgren, referent) anförde i slutligt beslut d 7 okt 1986: Som TR:n anmärkt är brottmålstaxan ej tillämplig i målet.

Enligt 21 kap 10 § 1 st RB har offentlig försvarare rätt till skälig ersättning av allmänna medel för bl a det arbete som uppdraget krävt. Uppdragets art och omfattning skall därvid beaktas. Vidare skall hänsyn tas till andra omständigheter av betydelse såsom den skicklighet och omsorg som uppdraget har utförts med och den tid som har lagts ned på uppdraget.

Målet har, som TR:n har anmärkt, rört ett ovanligt rättsområde och varit av inte okomplicerad natur. Det har krävt specialkunskaper inom områdena försäkringsrätt och konkurrensrätt. Såsom åtalet var utformat hade försvararna att lägga ner ett omfattande förarbete på att utreda och ange de olika grunderna för bestridandet. Anledning saknas att ifrågasätta den av försvararna angivna tidsåtgången. På grund härav och då försvararna, såvitt framkommit, utfört sina uppdrag med skicklighet och omsorg bör ersättningen för deras arbete kunna utgå med högre belopp per timme än vad som motsvarar den för 1985 gällande timkostnadsnormen. Ersättningen bör dock inte bestämmas till högre belopp än 450 kr i timmen.

Med ändring av det överklagade beslutet nedsätter HovR:n försvararersättningarna, för F.V:s del till 22 542 kr, varav 22 500 kr för arbete, för K.K:s del till 17 956 kr, varav 15 900 kr för arbete, och för J.G.R:s del till 21 996 kr, varav 18 900 kr för arbete.

Vad försvararna har uppburit därutöver på grund av TR:ns beslut skall de genast betala tillbaka till staten.

Advokaterna anförde besvär och yrkade att HD måtte fastställa TR:ns beslut om ersättning till dem av allmänna medel.

Domstolsverket bestred ändring och hänvisade i allt väsentligt till vad domstolsverket anfört i HovR:n.

Sveriges Advokatsamfund, som av HD beretts tillfälle att yttra sig i målet, anförde i yttrande d 15 juni 1988: I ett fall som detta, där brottmålstaxan inte är tillämplig, gör sig följande synpunkter gällande.

Såsom anförts av TR:n och HovR:n rör målet ett ovanligt rättsområde av komplicerad natur. Försvararuppdraget har krävt specialkunskaper inom områdena försäkringsrätt och konkurrensrätt. Vidare framgår att dessutom erfordrats omfattande insikter och erfarenhet i fråga om sjörätt. Det är för samfundet känt att anlitade försvarare besitter kunskaper och erfarenhet av angivet slag.

Den av försvararna nedlagda tiden har tvivelsutan varit erforderlig. Med hänsyn till målets karaktär anser sig samfundet härtill kunna uttala, att advokater som saknat angivna insikter och erfarenheter, hade behövt lägga ned avsevärd tid redan för att inhämta de baskunskaper inom i målet aktuella rättsområden, som hade erfordrats för att fullgöra ett försvararuppdrag. Den omständigheten att advokater med särskild kompetens förordnats till försvarare har sålunda totalt sett varit ägnad att förbilliga och effektivisera försvararinsatsen. Härigenom har också kvaliteten på det rättsliga förfarandet i målet höjts.

Försvararna i målet har en verksamhet och en kontorsorganisation som allmänt sett drar höga kostnader. Verksamheten bedrivs i nära samarbete med näringslivet inom området och medför bl a krav på tillgång till kvalificerad och språkkunnig personal, avancerad kontorsutrustning samt stora, representativa och centralt belägna lokaler. Kraven är i vissa avseenden större än vad som gäller för en advokat, som mer renodlat inriktar sig på brottmål. Allt detta sammantaget - inte minst de höga lokalhyrorna i Stockholm och Göteborg - ger en kostnadsnivå, som nödvändiggör höjda arvodesnivåer.

Bedömningen av advokatarvoden i andra likartade sammanhang är härvid av intresse. Arbetsdomstolen har således i en av försvararna åberopad dom redan d 23 dec 1985 utdömt en ersättning om 1 000 kr per timme till en advokat, med en av AD i domen närmare beskriven kompetens inom arbetsrätten. En timdebiteringsnorm om 1 000 kr per timme för kvalificerat advokatarbete inom det affärsjuridiska området accepteras av den domstol, som torde handlägga de flesta kommersiella målen av större beskaffenhet, nämligen Stockholms TR. (Se exempelvis TR:ns beslut d 19 mars 1987 i mål T 3-1369-86, som fastställts av Svea HovR d 9 dec 1987.) TR:n fastslår där att en ersättning om 1 000 kr per timme är marknadsmässig för kvalificerat advokatarbete i tvist mellan näringsidkare. Samfundet delar den uppfattningen. Det finns enligt samfundets mening inget sakligt skäl att anse att en lägre ersättning skall utdömas för vad som ostridigt är kvalificerat advokatarbete i en rättegång med partsställning som den förevarande.

Det är ett rättssäkerhetsintresse att de personer, som åtalas för gärningar inom mer speciella rättsområden, kan som försvarare anlita advokater med fullgod kompetens. Det är också ett rättssäkerhetsintresse att dessa advokater kan åta sig försvararuppdrag och påräkna ersättning, som motsvarar vad de på marknaden erhåller för tjänster inom sina rättsområden.

Enligt samfundets mening finns, med tillämpning av RB 21:10, ej anledning att utdöma lägre ersättning än vad som fordras i målet.

Betänkande

HD (JustR:n Palm, Rydin, referent, Gregow, Gad och Svensson) fattade följande slutliga beslut: