NJA 1989 s. 266
Den s k helgtaxan har ansetts tillämplig på arbete som offentlig försvarare utfört under helgdag för att överklaga ett efter förhandling under samma helg meddelat häktningsbeslut.
Stockholms TR beslöt efter häktningsförhandling lördagen d 16 juli 1988 om häktning av P.O.. Vid förhandlingen biträddes P.O. av advokaten B.N. som offentlig försvarare.
B.N. överklagade såsom ombud för P.O. häktningsbeslutet i Svea HovR och yrkade att P.O. skulle försättas på fri fot.
HovR:n (hovrättslagmannen Hillerudh, hovrättsrådet Sjögren och adj led Ingrid Andersson, referent) lämnade i beslut d 21 juli 1988 besvären utan bifall. I frågan om ersättning till B.N. anförde HovR:n i beslutet: B.N. har yrkat ersättning enligt helgtaxan med 490 kr för arbete 30 minuter. Den särskilda helgtaxan är emellertid inte tillämplig i förevarande fall. B.N. tillerkänns för försvaret av P.O. i HovR:n ersättning av allmänna medel med 245 kr.
HD
B.N. anförde besvär och yrkade bifall till sitt i HovR:n framställda ersättningsyrkande.
Domstolsverket bestred ändring.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Holmstrand, föreslog i betänkande följande beslut: Skäl. Av utredningen i målet framgår att s k helgförhandling har ägt rum i TR:n och att häktningsbeslutet som meddelats vid denna har överklagats till HovR:n. Arbete med överklagandet har skett under helgen. Frågan i målet gäller vilken ersättning som skall utgå för detta arbete.
Den fastställda taxan för ersättning till offentlig försvarare i TR och HovR (brottmålstaxan) innehåller uppgift om en timkostnadsnorm. Denna var under år 1988 490 kr. Brottmålstaxan innehåller vidare regler om ersättning i mål där helgförhandling har ägt rum. Ersättning för arbete som lagts ned i anledning av helgförhandling under bl a lördag och söndag utgick under år 1988 med 980 kr för varje arbetad timme.
I förevarande mål är brottmålstaxan inte tillämplig. Även om taxan inte är tillämplig brukar emellertid normalt ersättning till offentlig försvarare bestämmas med utgångspunkt i taxans timkostnadsnorm (se t ex NJA 1979 s 584). På motsvarande sätt bör ersättning för arbete som lagts ned under en helg inför eller under en helgförhandling utgå med det belopp som enligt taxan gäller vid helgförhandling. Det arbete som har lagts ned i nu aktuellt mål har däremot utförts efter en helgförhandling. Fråga är om det ändock finns anledning att bestämma ersättningen efter det högre beloppet.
Den grundläggande regleringen i fråga om ersättning till offentlig försvarare finns i 21 kap 10 § 1 st RB. Enligt detta stadgande skall bl a uppdragets art och omfattning beaktas vid bedömningen av vad som är skäligt arvode.
Det huvudsakliga syftet med reformen att införa helgförhandlingar var att snabbare än tidigare låta ett frihetsberövande bli föremål för domstolsprövning. Någon snabbare handläggning när det gäller överklaganden av häktningsbeslut har däremot inte direkt åsyftats. Vid detta förhållande saknas det anledning att bestämma ersättningen för sådant arbete med överklagande av beslut vid helgförhandling som efter denna lagts ned under helgen till högre belopp än 490 kr i timmen.
Domslut
HD:s avgörande. HD fastställer HovR:ns beslut i den del det överklagats.
HD (JustR:n Knutsson, Jermsten, referent, Gad och Solerud) fattade följande slutliga beslut:
Domskäl
Skäl. Det arbete för vilket B.N. yrkat ersättning har enligt uppgift utförts under söndagen d 17 juli 1988. Arbetet bestod i att B.N. på uppdrag av sin klient iordningställt underlag för ett snabbt överklagande av ett under föregående dag, vid s k helgförhandling, meddelat beslut om häktning. Frågan i målet är om nämnda arbete skall ersättas med ledning av den vanliga timkostnadsnormen, vilken i detta fall var 490 kr, eller enligt den s k helgtaxan på 980 kr för varje arbetad timme.
Den med stöd av 21 kap 10 § 2 st RB fastställda taxa för bestämning av ersättning till offentlig försvarare som gällde vid denna tid, Brottmålstaxa i TR och HovR (DVFS 1988:5, B 32 och 1988:8, B 32:1), innehåller bl a följande av intresse i detta sammanhang. Under "1 Tillämpningsområde" anges i 1 st som en förutsättning för att taxan skall vara tillämplig att det är fråga om ett mål där en eller flera huvudförhandlingar förekommit. I 2 st sägs dock att vad som anges i bl a 1 st inte gäller då ersättning skall bestämmas till offentlig försvarare för arbete som utförts i anledning av häktningsförhandling som ägt rum under söndag, allmän helgdag, lördag, midsommarafton, julafton eller nyårsafton (helgförhandling). "I dessa fall utgår särskild ersättning enligt 7." Den fullständiga texten under rubrikerna 7 Helgförhandling 7.1 Allmänt lyder: "I mål där helgförhandling ägt rum erhåller den offentlige försvararen ersättning för arbete som under söndag, allmän helgdag, lördag, midsommarafton, julafton eller nyårsafton lagts ned i anledning av förhandlingen med 980 kr för varje arbetad timme."
Varken intentionerna bakom reformen med helgförhandlingar, sådana dessa kommit till uttryck i förarbetena (prop 1986/87:112 och JuU 1987/88:7), eller de i brottmålstaxan införda kommentarerna till taxans bestämmelser ger någon närmare ledning för hur den nu föreliggande frågan bör bedömas. Principiella och praktiska skäl kan anföras för såväl klagandens som domstolsverkets ståndpunkter. Under sådana förhållanden ligger det närmast till hands att tillmäta ordalagen i brottmålstaxan en avgörande betydelse. Det arbete varom nu är fråga har onekligen utförts på en "helgdag" och "i anledning av" en under samma helg hållen häktningsförhandling.
På grund av det anförda skall B.N. tillerkännas yrkad ersättning för sitt arbete i HovR:n.
Domslut
HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns beslut i den del det överklagats tillerkänner HD B.N. för försvaret av P.O. i HovR:n ersättning av allmänna medel med 490 kr för arbete.
JustR Svensson var av skiljaktig mening och anförde: Att brottmålstaxan tillförts särskilda regler om helgförhandling har sin grund i de nya bestämmelserna om häktning. För att motsvara Europarådets krav på en snabb domstolsprövning av häktningsfrågor har TR:na ålagts beredskap under helgerna. Däremot har någon ändring inte skett i överrätternas rutiner beträffande överklagade häktningsbeslut; häktningsreformen har inte syftat till snabbare avgöranden också av besvärsmålen.
Frågan i målet är om B.N:s arbete under söndagen med att iordningställa ett underlag för ett snabbt överklagande av föregående dags häktningsbeslut skall anses ha skett "i anledning av förhandlingen". Ordalagen utgör inte hinder mot att föra in B.N:s arbete under punkten 7.1 av brottmålstaxan; problemet är i stället att det citerade uttrycket är så vitt att däri inryms också t ex den situationen att försvararen arbetar under en helg med att överklaga eller begära omprövning av ett häktningsbeslut som har meddelats vid helgförhandling en eller flera veckor tidigare. Det framstår emellertid som uppenbart att den högre ersättningen inte bör komma i fråga i sistnämnda fall.
Uttrycket "i anledning av förhandlingen" får därför anses ha en snävare innebörd än enligt vanligt språkbruk. Taxan kan sägas jämställa en helgförhandling med ett mål där huvudförhandling har förekommit och det ställer sig då naturligt att tillerkänna försvararen vid en helgförhandling ersättning i motsvarande mån. Därvid förtjänar att påpekas att försvarararvodet anses innefatta ersättning också för genomgång med huvudmannen av domen eller beslutet. Arbete med att överklaga faller emellertid utanför vad som är ersättningsgillt i underinstansen och bör i enlighet härmed inte ersättas enligt helgtaxan.
På grund av det anförda skall B.N:s talan lämnas utan bifall.
Samtidigt med det refererade målet och på samma sätt avgjordes ett annat mål mellan advokaten B.N. och domstolsverket (SÖ 276), ett mål mellan advokaten U.E. och domstolsverket (SÖ 277) samt ett mål mellan advokaten B.P. och domstolsverket (SÖ 278).