NJA 1989 s. 383

Nordsales Granhaga AB försattes efter egen ansökan i konkurs d 15 juli 1983.

Efter ansökan om stämning, som inkom till Skövde TR d 24 maj 1985, yrkade konkursboet förpliktande för Sparbanken Skaraborg att till konkursboet genast utge 2 710 727 kr jämte ränta.

Till stöd för sin talan anförde konkursboet: Bolaget ingick i den s k Nordsalesgruppen, som omfattade flera bolag. Ägare till gruppen var tre företagare, bland dem R.N.. Vid konkursutbrottet hade bolaget tillgångar om ca 2 miljoner kr bestående av kundfordringar och varulager. De förmånsberättigade skulderna uppgick till ca 4 500 000 kr, varav 2 700 000 kr till banken. De icke förmånsberättigade fordringarna uppgick till 2 300 000 kr. Bristen uppgick således till 4 900 000 kr. Bolaget upptog d 28 juni 1983 ett lån i banken om 2 710 727 kr i enlighet med ett denna dag dagtecknat skuldebrev. Enligt skuldebrevet förföll lånet till betalning d 30 sept 1983. Som säkerhet för lånet ställde bolaget en generell pant vilket var en företagsinteckning med bästa rätt om 3 500 000 kr. Företagsinteckningen var emellertid redan utnyttjad till ett belopp om 2 700 000 kr för bankens tidigare engagemang i bolaget varför lånet d 28 juni 1983 i realiteten lämnades mot en säkerhet i form av ett överhypotek i företagsinteckningen om 800 000 kr. Bakgrunden till lånet var att bolaget var medvetet om att det var på obestånd. I ett försök att rädda bolaget avsåg bolagsledningen att inköpa ett bolag, benämnt AGL Arkitektkontor AB, vars enda tillgångar var likvida medel om 3 300 000 kr. Bolaget upptog således lånet d 28 juni 1983 och lånade samma dag detta belopp vidare till ett bolag benämnt Kolonnen AB. Sistnämnda bolag ingick i Nordsalesgruppen. Kolonnen AB förvärvade - samma dag - för dessa medel samtliga aktier i AGL Arkitektkontor AB. Samtliga transaktioner ägde rum på Sparbankernas bank i Stockholm dit bland andra en tjänsteman från Sparbanken Skaraborg rest. AGL Arkitektkontor AB:s tillgångar, 3 300 000, överfördes därefter från ett konto i Skandinaviska Enskilda banken till Sparbanken Skaraborg i avvaktan på vidare instruktioner från Nordsalesgruppen. Den 4 juli 1983 besökte R.N. Sparbanken och instruerade därvid banken att medlen skulle användas bland annat för amortering av lån med säkerhet i en fastighet. Dagen därpå återkallade R.N. dessa instruktioner och uppdrog åt banken att ur de medel som överförts från Skandinaviska Enskilda banken lösa Kolonnen AB:s län av Nordsales Granhaga AB samt att därefter lösa sistnämnda bolags lån från banken. Så skedde också samma dag, dvs d 5 juli 1983. Av utfärdade kvittenser framgår att Nordsales Granhaga AB ej erlade någon ränta på det lånade beloppet. Ej heller synes banken ha gottgjort bolaget någon ränta för tid under vilken de från Skandinaviska Enskilda banken överförda medlen varit insatta hos Sparbanken Skaraborg. Uppenbarligen har räntorna kvittats mot varandra. - Nordsales Granhaga AB har återbetalat lånet tio dagar före konkursutbrottet. Konkursboet gör därvid gällande att återbetalningen skett i förtid eller i vart fall med belopp som avsevärt försämrat bolagets ekonomiska ställning, att betalningen till banken inte kan betraktas som ordinär samt att betalningen varit till nackdel för bolagets borgenärer.

Banken bestred bifall till käromålet och anförde därvid: Konkursboet har inte väckt sin talan inom ett år från fristdagen d 15 juli 1983. Talan har inte heller väckts inom tre månader från det att anledning därtill blev känd för konkursboet. Sådan anledning blev känd för konkursboet senast d 5 febr 1985. Banken hänvisar härvidlag till ett av förvaltaren d 5 febr 1985 dagtecknat brev till banken varav framgår att förvaltaren då kände till att Nordsales Granhaga AB upptagit ett lån i banken, att ett bolag inköpts för lånevalutan samt att lånet därefter omedelbart återbetalades till banken. I brevet till banken begärde förvaltaren - under åberopande av att det ålåg honom att utreda vilka transaktioner som förekommit i bolaget i synnerhet kort tid före konkursen - redovisning från banken om vad som förekommit mellan banken och bolaget. Banken gör därför gällande att konkursboets talan skall ogillas redan på den grunden att den är för sent väckt.

Banken bestred i sak bifall till käromålet på följande alternativa grunder:

- Nordsales Granhaga AB har inte återbetalat lånet till banken. Mellan bolaget och banken har inte träffats något avtal om försträckning. Bolaget har uppträtt som bulvan för Kolonnen AB och därmed inte iklätt sig några förpliktelser mot banken. Kolonnen AB har återbetalat lånet. Det finns därmed ingen rättshandling att återvinna mellan Nordsales Granhaga AB och banken.

- Även om banken skulle anses ha haft en fordran mot Nordsales Granhaga AB har emellertid lånet återbetalats av tredje man i form av Kolonnen AB. En sådan återbetalning är inte återvinningsbar.

- Om Nordsales Granhaga AB befinns ha återbetalat lånet gör banken gällande att återbetalningen skett i rätt tid enligt mellan parterna träffat muntligt avtal om försträckning. Banken bestrider att betalning skett med belopp som avsevärt förringat bolagets ekonomiska ställning. Enligt bankens mening var betalningen ordinär mellan parterna i konkurslagens mening enär den skedde helt i enlighet med vad parterna från början avsett. Banken bestrider slutligen att betalningen var till nackdel för någon av Nordsales Granhaga AB:s borgenärer enär bolaget aldrig var i besittning av de av banken utlånade medlen eller aktierna i AGL Arkitektkontor AB och att därför medlen eller aktierna heller ej varit tillgängliga för Nordsales Granhaga AB.

- Om återvinning befinns kunna ske föreligger synnerliga skäl för jämkning till 0 kr enär boet annars gör en vinst på bankens bekostnad. I vart fall bör jämkning ske till 637 877 kr, vilket belopp är skillnaden mellan AGL Arkitektkontor AB:s likvida medel och omstämda beloppet.

Konkursboet genmälde: De transaktioner som skedde d 28 juni 1983 efterlämnade inte några spår i konkursbolagets bokföring. Ingen i bolaget lämnade uppgift till förvaltaren om transaktionerna. Sparbanken lämnade heller inte någon upplysning härom i samband med konkursutredningen. Av en slump påträffade förvaltaren uppgifter varav kunde uttydas att det kort före konkursen skulle ha gjorts transaktioner med ett belopp i storleksordningen två och en halv till tre miljoner kr. Den 20 nov 1984 begärde förvaltaren besked av banken om något konto öppnats för konkursbolaget i banken som beredskap för en snabb affär och om några transaktioner i så fall gjorts på kontot. I skrivelse d 14 dec samma år förklarade banken att något sådant konto ej öppnats för konkursbolaget. Efter samtal med styrelseledamöterna i konkursbolaget fick emellertid förvaltaren besked om att konkursbolaget lånat pengar i banken dagarna före konkursen och därvid förvärvat ett s k vinstbolag med mycket likvida medel samt att lånet i samband därmed omedelbart återbetalades till banken. I brev till banken d 5 febr 1985 redogjorde förvaltaren för dessa uppgifter samt begärde ytterligare uppgifter. Som svar på brevet kontaktades förvaltaren per telefon av banken d 28 febr varvid en fullständig redogörelse lämnades för de transaktioner som förevarit i juni och juli 1983. Först genom telefonsamtalet blev anledningen till återvinning känd för konkursboet. Även om förvaltaren under tiden nov 1984 - febr 1985 förstått att transaktioner företagits har konkursboet inte haft kännedom om lånevillkoren och att förtida återbetalning skett, dvs om grunderna för återvinning. Förvaltaren har saknat möjlighet att ur konkursbolagets handlingar få klarhet i ärendet. TR:n (lagmannen Holmqvist, rådmannen Carrick och hovrättsfiskalen Borg) anförde i dom d 5 juni 1986, efter redovisning av utredning i målet, under rubriken domskäl: TR:n gör följande bedömning.

I 40 b § KL stadgas att talan om återvinning subsidiärt får väckas inom tre månader från det anledning därtill blev känd. Bestämmelsen har inte utvecklats närmare i förarbetena eller i doktrinen. HD har emellertid i rättsfallet NJA 1982 s 224 haft att ta ställning till innehållet i regeln.

Bestämmelsens avfattning ger vid handen att tidsfristen börjar löpa icke först då konkursboet erhållit full vetskap om att förutsättningar för återvinning föreligger utan redan vid en tidigare tidpunkt, nämligen redan då välgrundad misstanke om att förutsättningar härför kan föreligga. Bestämmelsen syftar också till att frågan om återvinning i omsättningens intresse skall avgöras så snart som möjligt. Det är mot den bakgrunden lagberedningens uttalande (SOU 1970:75 s 179) om att en förvaltare inte får slå sig till ro om han - utan att vara säker på sin sak - misstänker att möjlighet till återvinning kan finnas skall ses.

I målet är genom konkursboets skrivelse d 5 febr 1985 till Sparbanken utrett att konkursboet vid denna tidpunkt kände till att konkursbolaget upptagit ett lån i banken och för lånevalutan inköpt ett bolag samt att lånet i samband med köpet omedelbart återbetalades. Härvid förtjänar även anmärkas att förvaltaren avslutar sin skrivelse till banken med att anföra följande: "Dels åligger det mig som konkursförvaltare att utreda vilka transaktioner som förekommit i konkursbolaget i synnerhet kort tid före konkursen och dels finns det anledning till antagande att det är ytterligare tillgångar som nu skall tillföras konkursboet. Jag emotser därför tacksamt Ert svar så snart som möjligt."

Mot bakgrund av vad ovan anförts anser TR:n att konkursboet redan d 5 febr hade tillräckliga kunskaper om bankens och konkursbolagets transaktioner för att fristen i 40 b § KL skall anses ha börjat löpa. Konkursboet, som kommit in med stämningsansökan först d 24 maj 1985, har således försuttit de frister som föreskrivs i 40 b § KL. Boets talan skall således ogillas.

Göta HovR

Konkursboet fullföljde talan i Göta HovR och yrkade bifall till sin vid TR:n förda talan.

Sparbanken Alfa, som genom fusionsavtal övertagit Sparbanken Skaraborg, bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Larsson, hovrättsråden Lundqvist och Olsson samt hovrättsassessorn Jacobsson, referent) anförde i dom d 4 febr 1988:

Domskäl

Domskäl. Parterna har som stöd för sin talan i HovR:n åberopat samma omständigheter som vid TR:n med följande tillägg.

Konkursboet: Nordsales Granhaga AB - - - försattes efter egen ansökan d 15 juli 1983 i konkurs. C.L. förordnades till konkursförvaltare. Företaget rekonstruerades men försattes efter någon tid på nytt i konkurs. C.L. förordnades till konkursförvaltare även i denna konkurs. I samband härmed fann denne av en tillfällighet att vissa uppgifter tydde på att ett lån skulle ha upptagits av Nordsales Granhaga AB strax före konkursen i juli 1983. Vid telefonsamtalet med bankdirektören J-Å.J. d 28 febr 1985 blev det känt för konkursförvaltaren att ett bolag vid namn Kolonnen AB var köpare av AGL Arkitektkontor AB, att Kolonnen AB lånat upp erforderliga medel härför av Nordsales Granhaga AB, att de obeskattade vinstmedlen om 3 348 604 kr 20 öre inbetalats av Kolonnen AB till Sparbanken d 29 juni 1983 samt att det av Nordsales Granhaga AB upptagna lånet därefter betalades tillbaka till banken. Konkursförvaltaren hade dessförinnan inte känt till vare sig Kolonnen AB:s existens eller beloppens storlek. Konkursboet vidhåller att anledningen till återvinning blev känd för konkursboet först genom telefonsamtalet d 28 febr 1985. Under tiden d 28 juni-5 juli 1983 hade Nordsales Granhaga AB en lånefordran på Kolonnen AB som inte omfattades av någon företagsinteckning.

Genom återbetalning till Sparbanken d 5 juli 1983 har banken gynnats i förhållande till konkursboets övriga borgenärer. Återbetalningen har skett i förtid eftersom lånet enligt det upprättade skuldebrevet förföll till betalning först d 30 sept 1983 men löstes in redan d 5 juli 1983. Det bestrids att avsikten - som banken gjort gällande - var att lånet omedelbart skulle återbetalas till banken.

Sparbanken: Grunderna för bestridandet är desamma som antecknats i TR:ns dom och åberopas i följande ordning. Sparbanken bestrider att konkursboet väckt talan inom tre månader från det att anledning därtill blev känd för konkursboet.

I sak bestrider banken att det träffats något avtal om försträckning mellan Nordsales Granhaga AB och banken. Bolaget har uppträtt som bulvan för Kolonnen AB och har därför inte iklätt sig några förpliktelser gentemot banken. Anledningen till att Nordsales Granhaga AB upptogs som kredittagare i skuldebrevet var förmodligen att bolaget var känt hos banken och att banken innehade inblancofullmakter utställda av bolaget. Även om banken skulle anses ha haft en fordran på Nordsales Granhaga AB så har lånet återbetalats av tredje man - Kolonnen AB - och en sådan betalning är inte återvinningsbar. För det fall att Nordsales Granhaga AB befinns ha återbetalat krediten bestrids att betalningen till banken inneburit någon nackdel för konkursboet. Det lånade beloppet var insatt på ett konto som disponerades av banken, varför Nordsales Granhaga AB inte har haft några möjligheter att lyfta beloppet. Transaktionerna d 28 juni 1983 gjordes i ett sammanhang och innebar ett borgenärsbyte genom att Nordsales Granhaga AB:s skuld till banken överfördes som en skuld till Kolonnen AB. Eftersom den nye borgenären inte intagit någon förmånligare ställning än banken har borgenärsbytet inte inneburit någon nackdel för konkursborgenärerna. Banken bestrider vidare att lånet betalats i förtid. Återbetalningen har skett helt i enlighet med vad som avtalades mellan parterna d 28 juni 1983. Varken banken eller företrädaren för Nordsales Granhaga AB hade tänkt sig att återbetalningen skulle ske enligt skuldebrevets datum. Betalningen är därför ordinär. Det bestrids att betalningen avsevärt försämrat konkursboets ekonomiska ställning. För det fall att återvinning kan ske föreligger synnerliga skäl för jämkning till noll kr eller i vart fall till 637 877 kr motsvarande det belopp som Nordsales Granhaga AB skulle ha tillförts om det bolaget fått förvärva AGL Arkitektkontor AB.

HovR:n gör följande bedömning.

Enligt 40 b § KL skall - såvitt nu är av intresse - talan om återvinning väckas inom tre månader från det att anledning därtill blev känd för konkursboet. I förarbetena (SOU 1970:75 s 179) anges att det måste förutsättas normal aktivitet hos förvaltaren. Vidare framhålls att han inte kan slå sig till ro om han misstänker att en möjlighet till återvinning kan finnas utan han måste undersöka förhållandena närmare om han inte är säker på sin sak. Av rättsfallet NJA 1982 s 224 framgår att det inte är tillräckligt att förvaltaren har skäl tro att en återvinningsbar transaktion förekommit; för att fristen skall börja löpa krävs också att misstanke föreligger mot ett bestämt subjekt. Av konkursförvaltarens brev d 5 febr 1985 framgår visserligen att han kände till att Nordsales Granhaga AB upptagit lån i banken och att medlen använts till att förvärva ett s k vinstbolag samt att lånet omedelbart därefter återbetalades till banken. I brevet anges emellertid också att konkursförvaltaren saknade kännedom om vart det förvärvade bolaget tagit vägen och att ingen egendom syntes ha till förts Nordsales Granhaga AB. Varken av brevet eller av utredningen i övrigt framgår att förvaltaren vid denna tidpunkt hade någon kännedom om lånevillkoren eller om att förtida betalning ägt rum. Han har uppgett att dessa omständigheter blev kända för honom först vid samtalet d 28 febr 1985. Någon anledning för honom att dessförinnan misstänka att återvinningstalan - vare sig i anledning av förtida betalning eller på annan grund - kunde riktas mot banken har inte framkommit. Återvinningstalan är således väckt inom rätt tid.

HovR:n fann härefter på anförda skäl att förutsättningarna för återvinning var uppfyllda och att synnerliga skäl att jämka bankens skyldighet att återbära beloppet till konkursboet inte förelåg.

Domslut

Domslut. Med ändring av TR:ns dom förpliktar HovR:n Sparbanken Alfa att till Nordsales Granhaga AB i konkurs utge 2 710 727 kr jämte ränta efter en räntesats som med 2 procentenheter överstiger gällande diskonto från d 23 mars 1985 till dagen för HovR:ns dom samt för tiden därefter med en räntesats som överstiger gällande diskonto med 4 procentenheter allt tills betalning sker.

HD

Sparbanken (ombud advokaten M.M.) sökte revision och yrkade, att HD måtte med upphävande av HovR:ns dom fastställa TR:ns domslut.

Konkursboet (ställföreträdare advokaten C.L. i egenskap av konkursförvaltare) bestred ändring.

Målet avgjordes efter huvudförhandling.

HD (JustR:n Nyman, Vängby, Lars K Beckman, referent, Lars Å Beckman och Lambe) beslöt följande dom:

Domskäl

Domskäl. HD meddelade genom beslut d 24 jan 1989 prövningstillstånd beträffande frågan huruvida talan om återvinning väckts i rätt tid samt beträffande rättegångskostnaderna i målet men fann ej skäl att meddela prövningstillstånd beträffande övriga delar av målet.

Enligt 40 b § 2 st KL (1921:225) - som fortfarande gäller i fråga om förevarande konkurs - skall talan om återvinning väckas inom ett år från fristdagen eller inom 3 månader från det att anledning därtill blev känd för konkursboet. Motsvarande bestämmelser finns nu i 4 kap 20 § KL (1987:672), som innebär att den primära ettårsfristen skall räknas från dagen för konkursbeslutet i stället för från fristdagen och att den subsidiära talefristen förlängts från tre till sex månader (se prop 1986/87:90 s 138 och NJA II 1987 s 289).

I förevarande fall innehöll inte konkursbolagets bokföring några uppgifter om återbetalningen av lånet eller ens om att bolaget haft ett lån hos sparbanken. Först i november 1984 - alltså efter ettårsfristens utgång - fick konkursförvaltaren anledning att efterforska om konkursbolaget kort tid före konkursen hade gjort transaktioner omfattande betydande belopp. Han lyckades emellertid inte få några närmare upplysningar från företrädare för konkursbolaget eller från sparbanken. Den 5 febr 1985 skrev konkursförvaltaren till sparbanken och begärde ytterligare uppgifter.

Sparbanken gör gällande att kännedom om anledningen till återvinningstalan förelåg i vart fall d 5 febr 1985 medan konkursboet hävdar att så var fallet tidigast d 28 febr 1985, då konkursförvaltaren genom ett telefonsamtal från sparbanken fick svar på sitt brev av d 5 febr 1985.

För att kännedom skall anses föreligga får förutsättas att konkursboet har tillgång till sådana uppgifter att det är möjligt att utforma en stämningsansökan. Konkursboet skall alltså veta mot vem återvinningstalan skall riktas och måste också ha klart för sig grundläggande fakta beträffande den transaktion som talan avser.

Av konkursförvaltarens brev d 5 febr 1985 framgår att han kände till att konkursbolaget upptagit ett lån i sparbanken och att detta återbetalats. Eftersom förvaltaren uppenbarligen inte kände till att det var Kolonnen AB - och alltså inte konkursbolaget - som genomförde vinstbolagsaffären är emellertid den grundläggande frågeställningen i brevet att konkursbolaget antingen borde äga vinstbolaget eller ha en fordran på den som övertog vinstbolaget. Det kan alltså inte anses visat att konkursboet före d 28 febr 1985 hade sådan kännedom att tremånadersfristen skulle börja löpa. Det kan inte heller anses att konkursboet brustit i aktivitet med följd att tremånadersfristen skulle börjat löpa redan innan konkursboet fått kännedom om anledningen till återvinningstalan (se SOU 1970:75 s 179, prop 1975:6 s 258 och 260 f samt NJA II 1976 s 213 ff).

På grund av det anförda skall konkursboets återvinningstalan anses väckt inom rätt tid. HovR:ns domslut skall alltså fastställas.

Domslut

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.