NJA 1989 s. 804
Forum vid åtal för olaga trålfiske från utländskt fartyg på svenskt sjöterritorium.
Helsingborgs TR
Allmän åklagare yrkade vid Helsingborgs TR ansvar å danska medborgarna O.N., B.C. och A.T. för olaga trålfiske enligt följande:
- O.N. med danska fiskefartyget H 28 Mona Nielsen som har en motorstyrka om 440 hk, har d 30 dec 1986 omkring kl 18.45 uppsåtligen idkat fiske med trål 2,4 sjömil in på svenskt vatten i Öresund utanför Nyhamnsläge, Höganäs kommun, där sådant fiske är förbjudet.
- B.C. med danska fiskefartyget H 208 Marianne som har en motorstyrka av 310 hk och A.T. med danska fiskefartyget H 192 som har en motorstyrka av 298 hk har d 30 dec 1986 omkring kl 18.40 uppsåtligen idkat fiske med trål (partrålning) ca 2,4 sjömil in på svenskt vatten i Öresund utanför Nyhamnsläge, Höganäs kommun, där sådant fiske är förbjudet.
Åklagaren yrkade vidare förverkande av värdet av använda trålar.
O.N., B.C. och A.T. vitsordade att de vid tillfället befunnit sig med resp fartyg på den angivna platsen. De bestred emellertid åtalet under påstående att de ej trålat inom förbjudet område. De bestred även de särskilda yrkandena.
I målet hördes som vittnen två kusttullassistenter.
Domskäl
TR:n (ordf rådmannen Assarson) meddelade dom d 30 sept 1987. TR:n fann genom utredningen styrkt att O.N. och A.T. bedrivit olaga trålfiske och att B.C. måste ha deltagit i fisket tillsammans med A.T..
TR:n dömde, med tillämpning av 2 § 2 mom 2 st och 8 § 1 st kungörelsen (1933:282) med vissa bestämmelser rörande fiskeriförhållandena i de till Sverige och Danmark gränsande farvattnen och 35 c § lagen (1950:596) om rätt till fiske, O.N., B.C. och A.T. för olaga trålfiske att utge normerade böter. Förordnande meddelades om värdeförverkande.
O.N., B.C. och A.T. fullföljde talan i HovR:n över Skåne och Blekinge och yrkade ogillande av åtalet och förverkandeyrkandena.
HovR:n (hovrättslagmannen Aspelin samt hovrättsråden Winquist och Nilsson, referent) anförde i beslut d 31 mars 1989: De mot O.N., B.C. och A.T. förda åtalen avser gärningar förövade å utländska fartyg under resa inom riket. Enligt 19 kap 2 § RB skall åtal för sådant brott upptagas, om ej regeringen för visst fall förordnar annat, av den rätt där den misstänkte skall svara i tvistemål i allmänhet eller av rätten i den ort, där han gripits eller eljest uppehåller sig. O.N., B.C. och A.T., som alla har hemvist i Danmark, har ej tvistemålsforum här i riket. De har ej heller gripits härstädes och uppehåller sig inte här. På grund härav och då regeringens förordnande om åtals väckande vid Helsingborgs TR ej föreligger, har TR:n ej varit behörig att upptaga målet.
HovR:n har att i förevarande fall självmant pröva TR:ns behörighet.
På grund av det anförda prövar HovR:n lagligt att med undanröjande av TR:ns dom avvisa de mot O.N., B.C. och A.T. förda åtalen.
HovR:ns avgörande upptog beslut även om rättegångskostnader.
Riksåklagaren anförde besvär och yrkade att HD måtte undanröja HovR:ns beslut om avvisning av åtalen och återförvisa målet till HovR:n för erforderlig behandling.
O.N., B.C. och A.T. (ombud för samtliga advokaten Per-Olov Sköld) bestred ändring.
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Lindvall, hemställde i betänkande att HD måtte meddela beslut enligt följande: Skäl. Enligt 2 kap 1 § BrB skall för brott som begåtts här i riket dömas enligt svensk lag och vid svensk domstol. För att åtala brott, som begåtts inom riket å utländskt fartyg av utlänning och riktar sig mot utlänning eller utländskt intresse krävs dock enligt 2 kap 5 § BrB särskilt förordnande av regeringen eller myndighet som regeringen bemyndigat.
Det brott som åklagaren påstått att motparterna gjort sig skyldiga till är att de på angivna tidpunkter d 30 dec 1986 uppsåtligen idkat fiske med trål på svenskt vatten där sådant fiske är förbjudet.
De bestämmelser som reglerar fisket kring Sveriges kuster måste antas vara uppställda i svenskt allmänt intresse och särskilt åtalsförordnande enligt 2 kap 5 § BrB har därför inte varit behövligt.
Frågan om vid vilken domstol åtal skall väckas regleras av bestämmelserna i 19 kap RB. Som allmänt forum anges i 19 kap 1 § RB rätten i den ort där brottet förövades. I 19 kap, 2 § RB sägs dock att brott som förövats på utländskt fartyg under resa inom riket skall upptas av den rätt där den misstänkte har att svara i tvistemål eller rätten i den ort där han gripits eller eljest uppehåller sig, om inte regeringen för visst fall förordnar annat.
Den som olovligen idkar fiske med trål på svenskt territorialvatten kan inte anses vara under resa. Frågan om behörig domstol för sådant brott regleras således inte i 19 kap 2 § RB utan faller under den allmänna forumbestämmelsen i 19 kap 1 § RB. Helsingborgs TR har därför varit behörig att pröva målet. På grund härav skall målet återförvisas till HovR:n för fortsatt handläggning.
Domslut
HD:s avgörande. HD undanröjer - - - se HD:s beslut - - - dess återupptagande.
HD (JustR:n Palm, Heuman, referent, Lind, Solerud och Törnell) fattade följande slutliga beslut:
Domskäl
Skäl. Allmänt forum i brottmål är enligt 19 kap 1 § 1 st första meningen RB rätten i den ort där brottet förövades. Enligt stadgandets lydelse omfattas även sådana brott som förövas på svenskt yttre territorialvatten av forumregeln. Emellertid föreskrivs i 19 kap 2 § i fråga om bl a brott, som begås på utländskt fartyg under resa inom eller utom riket, att forum i första hand är den domstol som regeringen i det konkreta fallet förordnar. Subsidiära fora är rätten där den misstänkte skall svara i tvistemål i allmänhet eller där den misstänkte gripits eller eljest uppehåller sig.
Fråga uppkommer nu om var de av åklagaren påstådda brotten - olaga trålfiske - förövats. De åtalade har befunnit sig ombord på fartygen och fisket har skett från fartygen. De brottsliga handlingar, som avses med åtalen, har företagits på fartygen. Gärningarna har emellertid också ägt rum utanför fartygen i svenskt vatten.
Det kan förtjäna anmärkas att ställningstagandet att de påstådda brotten förövats också inom riket är väl förenligt med innebörden av den vedertagna folkrättsliga principen om rätt för utländska handelsfartyg till oskadlig genomfart. Brotten har nämligen här sträckt sina verkningar utanför fartyget och kuststaten anses ha rätt att ingripa när det som sker på fartyget kan sägas störa kuststatens lugn, ordning eller säkerhet. (Se SOU 1930:6 s 288 f och Eek m fl, Folkrätten, 4 uppl 1987, s 412 ff.)
Frågan om behörig domstol regleras vid angivna förhållanden av den allmänna forumbestämmelsen i 19 kap 1 §. Helsingborgs TR, vars domkrets omfattar det svenska sjöterritorium där fisket skall ha bedrivits, är därför behörig domstol. HovR:n skulle alltså ha prövat de danska fiskarnas vadetalan i sak. Målet får nu visas åter till HovR:n.
Vid denna utgång skall HovR:ns beslut att av allmänna medel tillerkänna O.N. och medparter ersättning för rättegångskostnader undanröjas och frågan prövas med hänsyn till utgången av vadetalan. Också frågan om återbetalningsskyldighet till staten för kostnaderna för bevisning i HovR:n skall prövas ånyo.
Domslut
HD:s avgörande. HD undanröjer HovR:ns beslut och återförvisar målet till HovR:n för erforderlig behandling.
Frågan om skyldighet att ersätta rättegångskostnader i HD skall prövas av HovR:n i samband med målet efter dess återupptagande.