NJA 1984 s. 777

Domskäl

Skäl. I 13 kap 11 § 2 st JB föreskrivs - i saklig överensstämmelse med vad som förut gällde enligt 4 kap lagen (1907 nr 36 s 1) om nyttjanderätt till fast egendom - att, om fastighetsägaren eller tomträttshavaren under näst sista året av den period för vilken tomträttsavgäld löper väcker talan om omprövning av avgälden, rätten skall bestämma avgälden för den kommande perioden på grundval av det värde marken ägde vid tiden för omprövningen. Tvekan kan föreligga om den rätta processuella behandlingen av en uppkommen fråga, huruvida talan har väckts inom den föreskrivna tiden. Valet står närmast mellan att bedöma den som ett spörsmål om rättegångshinder, vilket domstolen enligt 34 kap 1 § 2 st RB har att beakta självmant, och att uppfatta den som en fråga rörande själva saken, vilken enligt 17 kap 3 § RB beaktas endast efter invändning (jfr NJA 1978 s 132 och 1981 s 330). Avgörande för valet torde vara just vilket intresse som finns av att domstolen ex officio bevakar att talefristen iakttas; att invändning i detta mål faktiskt har gjorts om att stämningsansökan kom in för sent påverkar inte bedömningen av principfrågan.

En grundläggande regel i det sedan år 1954 gällande systemet för uttag av tomträttsavgäld är att avgälden skall utgå med oförändrat belopp under en och samma längre period. Endast om vissa ändrade förhållanden skulle uppkomma får beloppet justeras, "jämkas", under en löpande period. (Se 13 kap 10 och 12 §§ JB.) Härtill ansluter ganska fixa regler i den redan berörda 13 kap 11 § JB om ordningen för omprövning av avgälden för kommande tidsperiod. Lagstiftaren har här gått så långt att en överenskommelse mellan markägaren och tomträttshavaren om annan ändring av avgälden än genom jämkning inte får träffas senare än ett år före utgången av den löpande perioden; en därefter tillkommen överenskommelse är inte bindande (prop 1953:177 s 39 f). Har avgälden för den kommande tidsperioden inte bestämts genom överenskommelse eller dom enligt föreskrifterna i lagrummet, skall den utgå med samma belopp som förut.

Föreskrifterna om hur avgälden får omprövas har till främsta syfte att för tomträttshavaren skapa trygghet angående den framtida innebörden av tomträttsavtalets ekonomiska förpliktelser. Stabiliteten i avgäldsregleringen är emellertid av intresse även för den som har panträtt eller annan rättighet i tomträtten, låt vara att i första hand andra bestämmelser griper in till skydd för rättighetshavarens säkerhet (se 13 kap 21 och 24 §§ samt 21 kap 5 § JB).

Det synes inte stämma väl överens med bestämmelserna i 13 kap 10 och 11 §§ JB och ändamålet bakom dem att - ens i frånvaron av invändning från svaranden - till saklig behandling ta upp en talan angående omprövning av tomträttsavgälden vilken har väckts senare än under näst sista året av den löpande perioden. Det får i stället anses ankomma på rätten att självmant beakta, om talan har väckts i rätt tid. Har så inte skett, bör, enligt vad som inledningsvis angavs, rättens avgörande komma till uttryck i ett beslut om avvisning.

Det anförda innebär att, som TR:n funnit, B.H:s påstående om att stämningsansökan inkommit för sent rätteligen framställts som en invändning om rättegångshinder. Av skäl som TR:n har angett har emellertid B.H. saknat fog för sin invändning.

B.H:s besvär skall alltså lämnas utan bifall.

Slut. HD lämnar besvären utan bifall.

Samtidigt med det refererade målet och på samma sätt som detta avgjordes ett likartat mål mellan B.W. o a och Norrköpings kommun (nr SÖ 572).