NJA 1990 s. 457

När rätten med stöd av 7 kap 19 § 2 st andra meningen FB har ålagt en förälder betalningsskyldighet för rättegångskostnader i stället för barnet, är det bara föräldern som är behörig att överklaga rättens beslut i den delen,

I mål vid Huddinge TR angående omprövning av underhållsbidrag yrkade L.K. att hans skyldighet att betala bidrag för dottern K.K., född 1974, skulle upphöra. K.K:s talan fördes av hennes moder K.P.. Båda parter hade beviljats allmän rättshjälp med biträde.

TR:n (tingsfiskalen Westberg) biföll i dom d 13 sept 1988 L.K:s talan.

I fråga om rättegångskostnaderna anförde TR:n i domskälen: Med hänsyn till att barnet K.K. förlorat målet och det inte framkommit sådana särskilda skäl som föranleder till annat, skall K.P. i stället för barnet åläggas att ersätta L.K:s rättshjälpskostnader.

TR:n förpliktade K.P. att utge ersättning för L.K:s rättshjälpskostnader med 6 498 kr.

Svea HovR

K.K. såsom i vadeinlagan angiven vadekärande fullföljde talan i Svea HovR och yrkade att vardera parten skulle svara för sina kostnader vid TR:n. Som grund åberopades bl a att det skulle bli betungande för K.P. och K.K. att betala L.K:s rättegångskostnader.

HovR:n (hovrättslagmannen Wilhelmson, hovrättsrådet Arvidsson och adj led Thomas Wallin, referent) anförde i beslut d 21 aug 1989: Eftersom K.K. inte är part såvitt gäller kostnadsansvaret (se 7 kap 19 § FB och prop 1984/85:163 s 10 och 13 f) är hon inte behörig att överklaga TR:ns beslut i frågan. Att de sakomständigheter som K.K. har åberopat i HovR:n delvis rör henne själv - om än de inte utgör tillräcklig anledning för att kostnaderna vid TR:n skall kvittas - föranleder inte att undantag kan göras i detta fall. HovR:n avvisar därför K.K:s vadetalan.

K.P. anförde besvär och yrkade, såsom hennes talan fick förstås, att HD med undanröjande av HovR:ns beslut skulle visa målet åter till HovR:n för erforderlig behandling.

L.K. och domstolsverket bestred ändring.

HovR:n avgav efter förordnande av HD yttrande i målet.

I yttrandet anfördes: Den till HovR:n fullföljda talan avsåg uteslutande ett i TR:ns dom intaget beslut angående skyldighet för K.P. att ersätta kostnaderna för L.K:s allmänna rättshjälp i mål där hennes dotter K.K. var part. Mot ett sådant beslut skall enligt 49 kap 5 § 2 st RB talan föras i samma ordning som mot domen, dvs genom vad.

Av avfattningen av den bestämmelse i 7 kap 19 § 2 st FB som TR:n tillämpat i fråga om kostnadsansvaret och av motiven till denna framgår att den förälder som företrätt barnet skall behandlas som part i den delen. Särregleringen medför vidare att det är föräldern som är behörig att överklaga rättens beslut i kostnadsfrågan i ett fall som det aktuella.

I vadeinlagan anges inledningsvis att det är barnet som är vadekärande samt, under rubriken grunder, bl a att "svarande i TR:n och nu vadekärande är ett minderårigt barn". Inlagan är undertecknad av barnets ombud och biträde enligt rättshjälpslagen. Mot bakgrund härav kan inlagan formellt inte tolkas så att K.P. som där anges som ställföreträdare för barnet, fört talan mot TR:ns beslut också för egen del. Å andra sidan kan det med hänsyn till K.P:s ställning i förhållande till barnet och till saken i och för sig synas obilligt att upprätthålla ett formellt betraktelsesätt. Det skulle dock föra väl långt om vadetalan ändock upptogs till prövning i fall som det förevarande. Detta skulle i realiteten innebära att avsteg görs från det avsteg i fråga om partsställningen som den berörda bestämmelsen i FB innefattar, vilket framstår som principiellt betänkligt.

Med hänvisning till det sagda är det enligt avdelningens mening oundvikligt att barnet K.K. behandlas som vadekärande med den konsekvens som detta ställningstagande innebär.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Larson, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande beslut: Skäl. K.K. är att anse som klagande i HD.

I mål om underhållsbidrag till barn anses barnet vara part. Förlorar barnet målet får enligt 7 kap 19 § 2 st FB förordnas om särskilda skäl finns att vardera parten skall bära sin rättegångskostnad. Om sådana skäl ej finns och har barnet i rättegången företrätts av en förälder som varaktigt bor tillsammans med barnet skall enligt samma lagrum föräldern i stället för barnet åläggas att ersätta motparten dennes rättegångskostnad. I förarbetena till bestämmelsen anges att i det fallet behandlas föräldern som part i kostnadsdelen och är behörig att överklaga rättens beslut i denna del (prop 1984/85:163 s 10 och 13 f).

Bestämmelsen är tillämplig i förevarande fall. TR:ns beslut att ålägga K.P. ersättningsskyldighet för L.K:s rättshjälpskostnader, innebär ur rättslig synpunkt ingen nackdel för K.K.. Hon är därför ej behörig att fullfölja talan mot beslutet.

Domslut

HD:s avgörande. HD lämnar besvären utan bifall.

HD (JustR:n Bengtsson, Gregow, Freyschuss, Svensson, referent, och Törnell) fattade följande slutliga beslut:

Domskäl

Skäl. I mål som endast gäller underhåll till barn företräds barnet ofta av den förälder som varaktigt bor tillsammans med barnet. Om barnet därvid förlorar målet, skall föräldern i stället för barnet åläggas att ersätta motparten dennes rättegångskostnad, om det inte finns särskilda skäl att förordna att vardera parten skall bära sin rättegångskostnad (7 kap 19 § FB). I underhållsmålet är således barnet part men den förälder som företräder barnet i målet behandlas som part såvitt gäller kostnadsansvaret. Beträffande fullföljdsrätten i ett sådant fall uttalade departementschefen i förarbetena till den angivna paragrafen bl a: "Om rätten ålagt föräldern betalningsskyldighet för rättegångskostnader i stället för barnet, är givetvis föräldern behörig att överklaga rättens beslut i den delen." (Prop 1984/85:163 s 14.)

Departementschefens uttalande lämnar öppet huruvida - förutom föräldern - också barnet kan överklaga ett beslut varigenom föräldern ålagts betalningsskyldighet för rättegångskostnader i stället för barnet. Mot detta talar emellertid att barnet inte annat än indirekt berörs av utgången i rättegångskostnadsdelen. Det får sägas ligga i sakens natur att i det angivna fallet bara den betalningsskyldige föräldern har rätt att fullfölja talan.

I förevarande mål hade K.P. lämnat fullmakt "att utföra och bevaka min/vår talan i mål mot L.K. angående underhållsmål". Fullmakten lämnades av K.P. "såsom ställföreträdare för K.K.". Den måste dock bl a med hänsyn till de nämnda rättegångskostnadsreglerna förstås så att den omfattade också K.P:s egen talan såvitt avsåg hennes ansvar för motpartens rättegångskostnader.

I den vadeinlaga som inkom till HovR:n angavs visserligen barnet K.K. som vadekärande med modern K.P. som ställföreträdare, varjämte som grund för vadetalan anfördes att vadekäranden var ett minderårigt barn. Någon tvekan förelåg emellertid inte om vad vadetalan gick ut på. Saken gällde således K.P:s eget betalningsansvar för L.K:s rättegångskostnader i TR:n. De egentliga skälen för en ändring i TR:ns avgörande angavs vara K.P:s svaga betalningsförmåga och avsaknad av hemförsäkring med rättsskydd. Som framgått är partsställningen i kostnadsfrågan komplicerad, och förarbetena lämnar inte någon klar ledning hur fullföljd av talan i en sådan fråga skall gå till. Med hänsyn till det anförda bör inte den angivna rubriceringen i vadeinlagan vara avgörande för inlagans tolkning. Den hade i stället bort uppfattas som en vadeinlaga på K.P:s vägnar.

Eftersom HovR:n följaktligen inte bort avvisa vadetalan, bör HovR:ns beslut undanröjas och målet återförvisas dit för erforderlig behandling.

Domslut

HD:s avgörande. Med undanröjande av det överklagade beslutet visar HD målet åter till HovR:n för erforderlig behandling.