NJA 1990 s. 460
En okänd person har i eget intresse med stöd av en förfalskad fullmakt på ett aktiebolags vägnar ansökt om återvinning av stämpelskatt och, sedan ansökningen bifallits av inskrivningsmyndigheten, fått skattebeloppet utbetalat till sig. Efter inskrivningsmyndighetens beslut har bolaget förklarat sig godkänna ansökningen men ej utbetalningen till den okände. Fråga om verkan av godkännandet.
HD
Inab Investment i Malmö AB, vars firma sedermera ändrats till Fastighets AB Skagerack, i det följande kallat Skagerack, förvärvade d 31 dec 1980 fastigheterna Eskilstorp 27:4, 27:6 och 27:7 i Eskilstorps socken, Vellinge kommun, och erhöll hos inskrivningsmyndigheten lagfart på förvärvet d 20 maj 1981. Stämpelskatten fastställdes därvid till 373 500 kr. Fastigheterna avyttrades d 1 juli 1985 till Investment AB Gothia, som d 15 aug 1985 erhöll lagfart på sitt förvärv. Stämpelskatt för sistnämnda förvärv fastställdes till 393 690 kr.
Enligt ett till inskrivningsmyndigheten i Trelleborgs domsaga d 30 juni 1986 inkommet telegram anmälde jur kand A.O., (adress, uteslutet här), att han på uppdrag av och som ombud för Skagerack ansökte om återvinning av stämpelskatt med 186 750 kr beträffande ovannämnda fastigheter och begärde anstånd för att få komplettera ansökningen. Den 2 sept 1986 kompletterade A.O. ansökningen med en rättegångsfullmakt, utvisande behörighet för honom bl a att utföra Skageracks talan om återvinning av stämpel skatten och att uppbära och kvittera alla Skagerack i saken tillkommande medel och handlingar. Samtidigt begärde A.O. att skattebeloppet skulle utbetalas till honom.
Inskrivningsmyndigheten (tingsnotarien Andréasson) biföll genom beslut d 4 sept 1986 ansökningen om återvinning.
Det återvunna skattebeloppet utbetalades sedermera genom domstolsverkets försorg till A.O..
Kammarkollegiet anförde besvär i HovR:n över Skåne och Blekinge och yrkade att HovR:n måtte undanröja inskrivningsmyndighetens beslut.
Kammarkollegiet anförde: Återvinning av stämpel skatt förutsätter en ansökan av den som är berättigad att erhålla återbetalningen. I förevarande fall har den till återbetalning berättigade, Skagerack, uppgivit att A.O. i saken inte agerat som ombud för Skagerack. Den i ärendet företedda fullmakten måste då vara oriktig. Skagerack har inte i efterhand botat denna brist genom att konfirmera fullmakten. Ett föregivet ombuds åtgärder i ett ärende kan inte delvis godtas och delvis förkastas. Eftersom beslutet således tillkommit på ansökan av annan än den som varit berättigad att söka, är det inte lagligen beskaffat. Det bör därför undanröjas.
Skagerack bestred kammarkollegiets yrkande samt anförde: Skagerack har känt till och tidigare utnyttjat möjligheten enligt 1964 års stämpelskattelag att återvinna stämpelskatt efter vidareförsäljning. Inom bolaget uppmärksammades också den nya lagen om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter, som trädde i kraft d 1 juli 1984. Av övergångsbestämmelsen till den lagen drog Skagerack emellertid slutsatsen, att återvinningsregeln inte kunde tillämpas för Eskilstorpsfastigheterna. Under våren 1987 kontaktades Skagerack av polisen i Helsingborg, som upplyste att en person, vilken uppgav sig heta A.O., på Skageracks vägnar ansökt om och beviljats återvinning av stämpelskatt för fastigheterna. Personen i fråga hade därefter även fått till sig utbetalad den sålunda återvunna stämpelskatten. Skagerack hade inte underrättats av vare sig TR:n eller domstolsverket om återvinningsbeslutet eller om att utbetalning av den återvunna skatten skulle ske. Personen med det uppgivna namnet A.O. har inte såvitt känt kunnat återfinnas av polisen. Skagerack har tagit del av en fotostatkopia av den till inskrivningsmyndigheten ingivna fullmakten. G.K., som är verkställande direktör i Skagerack och i moderbolaget Fastighets AB Bohus, kunde för polisen vitsorda att hans namnteckning på fullmakten var förfalskad. När Skagerack underrättades om TR:ns beslut om återvinning, hade tiden för en förnyad ansökan redan utlöpt. Skagerack har emellertid godkänt A.O:s åtgärd att ansöka om återvinning och TR:ns beslut härom. Skagerack hävdar att ett sådant godkännande måste vara möjligt oberoende av Skageracks inställning till den falska fullmakten. Skageracks inställning är grundad på att en återbetalning av skattemedel - även om ombud anlitats - under normala förhållanden bort ske direkt till huvudmannen. Sålunda omfattar inte enligt 12 kap 14 § RB en rättegångsfullmakt behörighet för ombudet att motta andra medel än ersättning för rättegångskostnad. Skageracks uppfattning är sammanfattningsvis att Skagerack, utan att därmed godkänna det falska fullmaktsformuläret, ändå bekräftat A.O:s åtgärd att ansöka om återvinning och godkänt TR:ns beslut härom. Att Skagerack vägrar erkänna A.O:s behörighet att lyfta den återvunna skatten kan inte få till följd att TR:ns beslut undanröjs.
HovR:n (hovrättslagmannen Aspelin samt hovrättsråden Eilard, referent, och Pering) anförde i slutligt beslut d 15 dec 1987:
HovR:ns skäl. Enligt 42 § 2 mom 2 st i 1964 års numera upphävda stämpelskattelag var den, som enligt 7 § 2 st samma lag erlagt stämpelskatt med dubbelt belopp för ett förvärv av fast egendom, berättigad att återvinna hälften av skattebeloppet om den förvärvade egendomen inom tio år övergick till ny ägare genom ett skattepliktigt fång. Ansökan om återvinning av skatten skulle i sådant fall göras senast inom ett år från överlåtelsen till ny ägare. Till följd av denna bestämmelse var Skagerack d 30 juni 1986 berättigat till återvinning av stämpelskatt med 186 750 kr.
Av utredningen framgår att en person som uppgett sig heta A.O. och vara ombud för Skagerack d 30 juni 1986 hos inskrivningsmyndigheten ansökt om återvinning av skattebeloppet samt hos inskrivningsmyndigheten styrkt sin behörighet att företräda Skagerack med en för honom utfärdad rättegångsfullmakt, som gav sken av att vara utfärdad av behörig ställföreträdare för bolaget. Det har emellertid nu framkommit att rättegångsfullmakten inte undertecknats av den person, vars namn tecknats på handlingen. Full makten har således inte medfört behörighet för nämnde A.O. att i ärendet företräda Skagerack.
Skagerack har kunnat bota denna brist genom att i efterhand godkänna full makten eller eljest godta A.O:s åtgöranden i ärendet. Det kan emellertid inte anses förenligt med grunderna för bestämmelsen i 12 kap 9 § 2 st sista punkten RB att ett godkännande endast delvis omfattar vad A.O. åtgjort. Enär Skagerack inte godkänt fullmakten eller eljest godtagit vad A.O. i ärendet åtgjort, är A.O:s åtgärd att ansöka om återvinning av stämpelskatt en ogiltig rättegångshandling. Den borde ha avvisats av TR:n. TR:ns beslut skall därför undanröjas.
HovR:ns avgörande. Med undanröjande av det överklagade beslutet avvisar HovR:n ansökningen om återvinning av stämpelskatt.
Skagerack (ombud advokaten F.V.) anförde besvär och yrkade att HD måtte fastställa inskrivningsmyndighetens beslut.
Kammarkollegiet bestred ändring.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Ingrid Olsson, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Skäl. Den person som kallade sig A.O. gjorde ansökningen i eget intresse med stöd av en falsk fullmakt. Utan kännedom om detta prövade inskrivningsmyndigheten ärendet i sak och biföll ansökningen. Skagerack, som ej fört talan i ärendet, kan inte på inskrivningsmyndighetens beslut - oavsett efterföljande godkännande av ett eller annat slag - grunda någon rätt att återfå stämpelskatt.
Inskrivningsmyndigheten skulle inte vid misstanke eller kännedom om hur det förhöll sig ha haft någon skyldighet att underrätta Skagerack för eventuell åtgärd från bolagets sida innan myndigheten meddelade beslut i ärendet. Det fel som emellertid begåtts i och med att ansökningen under föreliggande förhållanden, i stället för att avvisas, prövades i sak utgör grund för att undanröja myndighetens beslut, om detta såsom skett överklagas (jfr 50 kap 26 § RB).
Skagerack kan inte till följd av kammarkollegiets besvär ges möjlighet att tillgodoräkna sig det förmenta ombudets ansökan genom att godkänna den i besvärsmålet.
Domslut
HD:s avgörande. HD fastställer det slut vartill HovR:n kommit.
HD (JustR:n Bengtsson, referent, Gregow och Freyschuss) fattade följande slutliga beslut:
Domskäl
Skäl. Inskrivningsmyndighetens beslut meddelades på grund av en ansökan av en okänd person - "A.O." - som saknade uppdrag och vederbörlig fullmakt att handla på Skageracks vägnar. Enligt beslutet berättigades Skagerack att återfå erlagd stämpelskatt. Efter beslutet gav Skagerack myndigheten meddelande av innebörd att Skagerack godkände ansökan och skattebeslutet men däremot inte den utbetalning av skattebeloppet som skett till A.O.. I besvärsmålet har Skagerack vidhållit denna ståndpunkt.
Något hinder kan i allmänhet inte anses föreligga för en part i ett ärende av förevarande slag att även sedan ärendet avgjorts godkänna en ansökan, som en person utan fullmakt gjort för partens räkning, med påföljd att ansökningen blir giltig. Med hänsyn till att enligt 12 kap 14 § RB en rättegångsfullmakt inte utan vidare medför behörighet att uppbära belopp som utbetalas på grund av beslut i målet eller ärendet (jfr SOU 1938:44 s 172), har Skageracks godkännande inte heller nödvändigtvis behövt omfatta också utbetalningen till A.O. för att få rättslig verkan.
Emellertid är det utrett att A.O. i själva verket gjort ansökan enbart i eget intresse, på grund av en förfalskad fullmakt och som led i ett brottsligt förfarande riktat i första hand mot staten. Denna ansökan bör, trots godkännandet, inte kunna ligga till grund för ett beslut om återfående av stämpelskatt. Som HovR:n funnit skall därför inskrivningsmyndighetens beslut undanröjas.
Domslut
HD:s avgörande. HD fastställer det slut vartill HovR:n kommit.
JustR:n Nyman och Nilsson var skiljaktiga beträffande motiveringen och anförde:
Den person som kallade sig A.O. gjorde ansökningen helt i eget intresse med stöd av en falsk fullmakt. Förfarandet utgjorde ett led i ett bedrägeribrott mot staten. Skagerack är under sådana förhållanden inte berättigat till återvinning av stämpelskatt.
Inskrivningsmyndighetens beslut bör därför undanröjas.