Fullmakt

Handlande i annans namn för annans räkning.

En fullmakt är en utfästelse från en fullmaktsgivare/huvudman till tredje man om att en särskilt utsedd person (fullmäktigen) har rätt att företa rättshandlingar (exv slutande av avtal) i fullmaktsgivarens namn. Fullmäktigen medverkar till avtalets slutande, men det resulterande avtalet involverar bara fullmaktsgivaren och tredje man (10 § 1 st och 25 § AvtL).

En kritiserad men dock ofta använd definition av fullmakt är " en till tredje man riktad förklaring av huvudmannen varigenom denne åtar sig följderna av den rättshandling ställföreträdaren å hans vägnar företager".

En fullmakt är ofta skriftlig (för vissa typer av avtal är den skriftliga formen obligatorisk se 27 § 2 st AvtL), men även ställningsfullmakt och s.k. § 18-fullmakt gäller.

En fullmakts gränser utgörs av fullmäktigens befogenhet (vad han har rätt att/får göra enligt fullmaktsgivaren) och hans behörighet (vad han har rätt/kan att göra enligt fullmakten). För § 18-fullmakter är dessa alltid samma sak.

Om fullmäktigen går utöver sin behörighet blir det resulterande avtalet inte bindande för fullmaktsgivaren (såvida denne inte väljer att ratihabera avtalet). Tredje man får då ett skadeståndsanspråk mot fullmäktigen (AvtL 25 §), om tredje man inte var i ond tro.

Typer av fullmakter:

Självständiga fullmakter (dvs fullmakter där tredje man kan bilda sig en uppfattning om fullmaktens existens och innehåll)

Ställningsfullmakt: se 10 § 2 st AvtL
Meddelande till tredje man: se 13 § AvtL
Kunggörelsefullmakt: 14 § AvtL
Skriftlig fullmakt: 16 § AvtL
Prokura: se även prokuralagen
Toleransfullmakt (ej lagreglerad)
Kombinationsfullmakt (ej lagreglerad)

Osjälvständig fullmakt

Uppdragsfullmakt: se 18 § AvtL så kallad § 18-fullmakt

Lagrum som reglerar förhållandet mellan de olika parterna:

Förhållandet huvudmannen/fullmaktsgivaren och tredje man - 10 § 1 st AvtL och 26 § AvtL
Förhållandet huvudmannen/fullmaktsgivaren och fullmäktigen - HB 18:4
Förhållandet fullmäktigen och tredje man - 25 § AvtL