NJA 1991 s. 103

Fråga om innebörden av uttrycket "röjer uppgift" i 19 kap 9 § BrB(vårdlöshet med hemlig uppgift).

Eskilstuna TR

Allmän åklagare yrkade vid Eskilstuna TR ansvar å B.A. och B.J. jämlikt 19 kap 9 § BrB för vårdslöshet med hemlig uppgift enligt följande gärningsbeskrivning: Mellan Fortifikationsförvaltningen och J. Constuction Company AB (JCC) har träffats en överenskommelse om säkerhetsskydd innebärande bl a att en särskild säkerhetsskyddsinstruktion skall gälla. Enligt denna instruktion skall sekretessbelagda föremål förvaras i godkända förvaringsutrymmen samt reservnycklar förvaras i för hemlig handling föreskriven ordning. B.A. i egenskap av säkerhetschef och B.J. i egenskap av betr säkerhetschef vid JCC har av grov oaktsamhet i slutet av juli 1988 röjt vid företaget förvarade hemliga handlingar, vars röjande inneburit "icke obetydligt - synnerligt men", genom att förvara reservnycklar i ett jalusiskåp av trä. Vid ett inbrott i lokalerna d 29-31 juli 1988 har gärningsmannen brutit upp jalusiskåpet och därefter med nyckel berett sig tillträde till det skåp där de hemliga handlingarna förvarades.

Åklagaren uppgav att det i skåpet förvarades två pärmar som innehöll handlingar rörande rikets militära försvar samt att det hos fortifikationsförvaltningen gällde sekretess enligt 2 kap 2 § sekretesslagen för motsvarande handlingar.

Domskäl

TR:n (ordf rådmannen Friman) anförde i dom d 11 april 1989:

Domskäl. B.A. och B.J. har vitsordat att de faktiska omständigheterna sådana dessa redovisats av åklagaren är riktiga men har bestritt ansvar i första hand på grund av att de inte förfarit grovt vårdslöst eftersom de varit i god tro då det gällde förvaringen av nycklarna och i andra hand då gärningsmannen vid inbrottet inte tagit del av hemliga handlingarna.

Närmare hörda har B.A. och B.J. uppgett i huvudsak följande. 1985 gjorde R.W. hos fortifikationsförvaltningen en säkerhetsinspektion hos JCC. B.A. var med vid inspektionen. Han upplyste R.W. om de rutiner som gällde vid hanteringen av hemliga handlingar inom företaget och talade om att reservnycklarna till säkerhetsskåpet låg i jalusiskåpet, som alltid var låst. R.W. kommenterade inte detta på något sätt och B.A. tog därför för givet att förvaringen av nycklarna var i sin ordning. Något protokoll över inspektionen upprättades inte men B.A. gjorde anteckningar om de brister i säkerheten som R.W. påtalade. Bland annat var R.W. inte nöjd med låset i dörren till den lokal där säkerhetsskåpet stod och detta antecknade B.A.. Efter inspektionen informerade han B.J. om vad som hade hänt och om de anmärkningar som R.W. haft. Dörrlåset byttes ut och även de andra av R.W. påtalade bristerna avhjälptes. Eftersom R.W. inte hade sagt något om att nycklarna till säkerhetsskåpet låg i jalusiskåpet utgick B.A. och B.J. från att R.W. godkände denna förvaring. De båda pärmarna med hemliga handlingar förvarades i ett särskilt, låst fack inne i säkerhetsskåpet.

Åklagren har åberopat en av överbefälhavaren gjord menbedömning, enligt vilken röjandet av de handlingar som förvarades i säkerhetsskåpet medfört icke obetydligt - synnerligt men.

R.W., som är biträdande säkerhetschef vid fortifikationsförvaltningen, har vittnat. Han har berättat följande. Någon gång under 1985 fick han en begäran om att informera personalen och inspektera lokalerna hos JCC i Eskilstuna. B.A. var med vid inspektionen. De gick igenom säkerhetsinstruktionen punkt för punkt. Exakt vad som sades under inspektionen kommer han inte ihåg. Han har inget minne av att B.A. berättat att reservnycklarna till säkerhetsskåpet förvarades i ett träskåp i den lokal där säkerhetsskåpet stod. Hade han hört det, skulle han ha reagerat kraftigt eftersom en sådan förvaring så klart strider mot säkerhetsinstruktionen, vilken säger att reservnycklar skall förvaras på samma sätt som hemliga handlingar. När han är ute och informerar trycker han alltid särskilt på detta att reservnycklar till säkerhetsskåp inte får förvaras sämre än den hemliga informationen. Han "håller det för helt otroligt" att han skulle ha godkänt att man hos JCC förvarade reservnycklarna till sitt säkerhetsskåp så som man nu gjort.

Det är genom B.A. och B.J:s uppgifter och den övriga utredningen styrkt att säkerhetsskåpet innehöll sådana hemliga handlingar som avses i 19 kap 7 § BrB samt att B.A. och B.J. förvarade nycklar till skåpet på det sätt som åklagaren påstått. Deras förfarande med nycklarna har lett till att handlingarna röjts (jfr bl a prop 1975/76 s 85-86). Det ligger i sakens natur att nycklar till ett säkerhetsskåp som innehåller handlingar, vilka av hänsyn till rikets försvar skall hållas hemliga, inte får förvaras så som B.A. och B.J. har gjort. Då de på grund av sin ställning som ansvariga för säkerheten hos sitt företag får antas ha haft ett särskilt skärpt säkerhetsmedvetande och särskilda insikter i vad som krävdes vid hanteringen av hemliga handlingar, måste detta vid närmare eftertanke ha framstått som självklart för dem. Därför, och med beaktande av vad R.W. uppgett, kan B.A:s och B.J:s påstående att de varit i god tro lämnas utan avseende. I stället är det uppenbart att B.A. och B.J. förfarit grovt oaktsamt.

Påföljden kan stanna vid böter.

Domslut

Domslut. TR:n dömde envar av B.A. och B.J. jämlikt 19 kap 9 § BrB för vårdslöshet med hemlig uppgift till 60 dagsböter.

Svea HovR

B.A. och B.J. fullföljde talan i Svea HovR och yrkade att åtalet mot dem skulle ogillas. I andra hand yrkade de straffnedsättning.

Åklagaren bestred ändring.

HovR:n(hovrättslagmannen Hillerudh, hovrättsrådet Andersson, referent, och hovrättsassessorn Sjöström) anförde i dom d 30 nov 1989: Utvecklande av talan. B.A. och B.J. har här anfört sammanfattningsvis följande. Även om ifrågavarande nycklar har förvarats på ett sätt som inte överensstämmer med den säkerhetsinstruktion som JCC förbundit sig att följa, kan den vårdlöshet som de ådagalagt inte anses som grov i straffrättsligt hänseende. Bestämmelsen angående vårdslöshet med hemlig uppgift straffbelägger att någon av grov oaktsamhet röjer uppgift rörande något förhållande av hemlig natur vars uppenbarande för främmande makt kan medföra men för rikets säkerhet; det är således uppgifterna - inte de handlingar som innehåller uppgifterna - som skall skyddas genom bestämmelsen. En sålunda skyddad uppgift kan anses röjd i straffbestämmelsens mening endast för det fall den faktiskt kommit till någon obehörigs kännedom. I målet har emellertid åklagaren ej ens påstått att B.A:s och B.J:s i och för sig oförsiktig förvaring av nycklarna lett till att någon obehörig fått kännedom om den skyddade informationen; sådan kännedom krävs för att brott enligt bestämmelsen skall anses ha skett. Det går inte att påstå att den som har brutit sig in i skåpet har tagit del av handlingarnas innehåll.

Åklagaren har genmält: Vid bedömandet av om oaktsamheten är grov eller ej har man att utgå från samtliga förhållanden som förelegat. B.A. och B.J. representerar ett företag som har hand om för rikets säkerhet viktiga handlingar. Gentemot fortifikationsförvaltningen har företaget åtagit sig långt gående förpliktelser i hanteringen av sådana handlingar; det finns en särskild säkerhetsinstruktion, och därtill har muntligen lämnats instruktioner om säkerhetsrutinerna. I sina befattningar har B.A. och B.J. haft ett särskilt ansvar för att känna till ifrågavarande regelverk och att detta följs. Enkelt uttryckt kan man säga att utredningen i målet visar att de aktuella handlingarna inte hade högre "förvaringsnivå" än i ett träskåp med enkel låsanordning. Vad gäller rekvisitet röjande hänvisas till prop 1975/76:174 s 85-86 och Jareborg, "Brotten", tredje häftet.

Domskäl. Åklagaren har i sin gärningsbeskrivning påstått bl a att B.A. och B.J. av grov oaktsamhet röjt vid JCC förvarade "hemliga handlingar". Det lagrum som åklagaren åberopat till stöd för sin talan är 19 kap 9 § BrB, enligt vilket lagrum den som av grov oaktsamhet befordrar, lämnar eller röjer sådan uppgift som avses i 7 § i samma kapitel döms för vårdlöshet med hemlig uppgift. Även om åklagaren icke uttryckligen angett att B.A. och B.J. genom sitt förfarande röjt uppgift av aktuellt slag, får det - särskilt med hänsyn till det lagrum han åberopat - anses att han lagt de tilltalade till last att de genom sin oaktsamhet röjt de uppgifter som fanns i handlingarna i fråga.

Av utredningen framgår att handlingarna i fråga innehöll sådan uppgift som avses i 19 kap 7 § BrB. Vad härefter gäller frågan huruvida uppgifterna röjts i den mening som avses i 19 kap 9 § BrB, är följande att beakta. Av förarbeten framgår bl a att det straffbara området är avsett att vara begränsat till avsändande, offentliggörande eller annat röjande av sådan hemlig uppgift varom fråga är (prop 1948:80 s 127). Enligt vad departementschefen uttalade i samband med införandet av BrB, skulle tillämpligheten av bestämmelsen inte alltid förutsätta ett direkt utlämnande; även grov oaktsamhet vid handhavandet av de hemliga uppgifterna torde enligt departementschefen kunna hänföras under stadgandet (prop 1962:10 s B 278; jfr även prop 1974/76:174 s 85 f). För att detta syfte med bestämmelsen klarare skulle framgå av lagtexten fick lagrummet i BrB, på hemställan av lagrådet, i princip den lydelse det alltjämt har (a prop s B 465).

Straffbestämmelsen tar, som framgår bl a av nämnda lagförarbeten, sikte på situationer där den hemliga uppgiften, genom någons grovt oaktsamma förfarande, uppenbaras eller på annat sätt görs tillgänglig för obehörig; detta kan ske exempelvis genom att en handling med uppgifterna förvaras på ett sätt som inte är säkert (jfr Jareborg, 1986, s 185 ff). Att - som B.A. och B.J. gör gällande - i rekvisitet "röjande" lägga in även ett krav på att obehörig faktiskt har tagit del av den hemliga uppgiften är inte en förutsättning för straffbestämmelsens tillämplighet. Bestämmelsen innebär i stället att det för straffansvar är tillfyllest att någon av grov oaktsamhet har gjort det möjligt för obehörig att ta del av den hemliga uppgiften. I målet är utrett att, vid inbrott i det skåp vari handlingarna med de hemliga uppgifterna förvarades, obehörig haft den möjligheten. Det är således styrkt att hemlig uppgift röjts.

I frågan huruvida B.A. och B.J. ådagalagt grov vårdslöshet på sätt som förutsätts för ansvar, bedömer HovR:n saken så: Bestämmelsen i 19 kap 9 § BrB motsvarar 8 kap 6 § 2 st strafflagen i dess lydelse av år 1948. Straffrättskommittén hade i sitt betänkande, vilket ledde fram till 1948 års ändringar i strafflagen, föreslagit att ansvar skulle inträda om gärningen begåtts av oaktsamhet. Som exempel på gärningar vilka kunde medföra straff enligt bestämmelsen anförde kommittén att någon förvarar handling innehållande hemlig uppgift ovarsamt så att obehörig får del av innehållet (SOU 1944:69 s 136). I propositionen (prop 1948:80) med förslag till lydelse av nämnda stadgande i strafflagen infördes dock kravet på grov oaktsamhet. Departementschefen anförde härvid att straff för vårdslöshet med hemlig uppgift framför allt torde vara behövligt för ämbets- och tjänstemän samt sådana enskilda, exempelvis ingenjörer och sjökaptener, vilka genom sin yrkesutövning får kännedom om hemliga uppgifter (a prop s 127). - Några närmare riktlinjer för hur vårdslöshetsbedömningen bör göras har inte angetts i förarbetena. I doktrinen har emellertid uttalats att stadgandets tillämpning begränsas till uppenbart oursäktliga fall (H-G Axberger, Tryckfrihetens gränser, 1984, s 264). Utredningen i målet visar att det mellan fortifikationsförvaltningen och JCC hade träffats en s k säkerhetsöverenskommelse. Enligt den säkerhetsinstruktion som gällde för nämnda bolag skall sekretessbelagda föremål, bl a handlingar, förvaras i godkända förvaringsutrymmen (p 9 i instruktionen). I instruktionen anges vidare att bl a reservnycklar skall "förvaras i för hemlig handling föreskriven ordning"(p 10). I målet är styrkt att B.A. och B.J. har underlåtit att förvara nycklarna på det sätt som anges i säkerhetsinstruktionen, dvs de har inte förvarat nycklarna på ett sätt som är avsett att hindra att de hemliga uppgifterna röjs. Denna deras underlåtenhet har medfört att den eller de som brutit sig in i bolagets lokaler på ett relativt enkelt sätt har kunnat bereda sig tillgång till det skåp vari handlingarna förvarades. Att t ex en inbrottstjuv på sätt skett skulle kunna ta sig in i skåpet är en risk med vilken såväl B.A. som B.J. bort räkna, särskilt som de innehade befattning som säkerhetschef resp biträdande säkerhetschef vid bolaget. Med hänsyn härtill och till att stränga krav i aktsamhetshänseende bör upprätthållas i förevarande sammanhang, får B.A. och B.J. anses genom grov oaktsamhet ha orsakat att de hemliga uppgifterna röjts.

På grund av det anförda och då det heller inte finns skäl att lindra det av TR:n utmätta straffet, skall TR:ns domslut fastställas.

Domslut

Domslut. HovR:n fastställer TR:ns domslut.

B.A. och B.J. (ombud för båda advokaten D.L.) sökte revision och yrkade ogillade av åtalet.

Riksåklagaren bestred ändring.

I revisionsgenmäle anförde riksåklagaren: Gärningen vårdslöshet med hemlig uppgift beskrivs som att någon befordrar, lämnar eller röjer uppgift som avses i 19 kap 7 § BrB. Före den lagändring som trädde i kraft d 1 jan 1982 beskrevs gärningen i det aktuella lagrummet som att någon befordrar, lämnar tydligt att orden befordra, lämna och röja var ekvivalenta. Orden "eller eljest" togs emellertid bort efter förslag från justitieutskottet. Ändringen var en följd av att uttrycket "eller eljest" enligt lagförslaget förekom på två ställen i 5 § samma kapitel men med olika innebörd. Justitieutskottet ansåg att uttrycket eljest framför röja var i det närmaste överflödigt. (Jfr JuU 1981/82:8 s 7). Såvitt framgår av förarbetena var lagändringen alltså inte avse att innebära någon ändring i sak av gärningsinnehållet.

Det är enligt min mening uppenbart att ordet "befordrar" innebär att fullbordat brott föreligger redan i och med avsändandet av ett brev innehållande en uppgift av ifrågavarande slag. Att någon obehörig tagit del av den hemliga uppgiften kan således i detta fall inte vara en förutsättning för att gärningen skall vara straffbar. Vad som kriminaliserats kan sägas vara ett handlande där den ansvarige avhänder sig kontrollen över att den hemliga uppgiften inte görs tillgänglig för obehörig.

Om innebörden av ordet röja i detta sammanhang skulle vara den som de tilltalade gör gällande skulle det innebära en begränsning av straffansvaret för den som avhänder sig kontrollen över att en hemlig uppgift inte blir tillgänglig för obehörig genom vårdslös förvaring av hemliga handlingar jämfört med den som befordrar en sådan uppgift. Såsom framgår av vad jag ovan anfört torde detta inte ha varit lagstiftarens mening.

Mot bakgrund av det sagda och på de skäl som HovR:n anfört vill jag hävda att HovR:ns tolkning av bestämmelsen - också med beaktande av legalitetsprincipen - bör godtas.

Emellertid anser jag att förutsättningarna för fällande dom är uppfyllda i detta fall även om lagrummet är att tolka så att straffansvar skall kunna utkrävas av den som av grov oaktsamhet röjer en hemlig uppgift endast m obehörig fått del av uppgiften.

I målet är utrett att obehörig gjort inbrott i det skåp vari handlingarna med de hemliga uppgifterna förvarades. Däremot har det inte kunnat utredas huruvida den eller de som utförde inbrottet faktiskt tillägnat sig innehållet i handlingarna som innehöll de hemliga uppgifterna.

Enligt min mening skulle det vara att ställa alltför stora krav på bevisningen vid vårdslöshet med hemlig uppgift om det krävdes utredning i sådant avseende. På grund av brottets natur torde det vara vanligt förekommande att det inte är möjligt att utreda huruvida så varit fallet.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Krantz, hemställde i betänkande att HD måtte fastställa HovR:ns dom.

HD (JustR:n Nyman, Jermsten, Gregow, referent, Lind och Munck) beslöt följande dom:

Domskäl

Domskäl. B.A. och B.J. har till stöd för sin talan i HD åberopat att de inte kan anses ha röjt uppgifter i de ifrågavarande handlingarna, eftersom åsidosättandet av säkerhetsföreskrifterna såvitt visats inte lett till att uppgifterna kommit till någon obehörigs kännedom.

Riksåklagaren har gjort gällande att det för straffansvar för röjande av hemlig uppgift inte krävs att någon obehörig har fått del av uppgiften. I fall ett sådant krav anses böra uppställas har riksåklagaren hävdat att kravet är uppfyllt i detta fall, eftersom inbrott har skett i det skåp vari handlingarna förvarades och det då inte kan fordras särskild utredning i nämnda hänseende.

Av utredningen i målet framgår följande. Enligt överenskommelse mellan fortifikationsförvaltningen och J. Construction Company AB (JCC) skulle hemliga handlingar hos JCC förvaras i godkända förvaringsutrymmen och reservnycklar till sådana utrymmen förvaras i den ordning som var föreskriven för hemliga handlingar. Hos JCC förvarades i ett godkänt säkerhetsskåp två pärmar innehållande hemliga handlingar. Reservnycklar till säkerhetsskåpet förvarades av B.A. och B.J. i ett låst jalusiskåp av trä, vilket stod i samma lokal som säkerhetsskåpet. Vid ett inbrott i lokalerna i juli 1988 bröt gärningsmannen upp jalusiskåpet och beredde sig med hjälp av en reservnyckel tillträde till säkerhetsskåpet.

Enligt 19 kap 9 § BrB gäller att den som av grov oaktsamhet befordrar, lämnar eller röjer sådan uppgift som avses i 7 § - dvs uppgift rörande något förhållande av hemlig natur vars uppenbarande för främmande makt kan medföra men för rikets säkerhet - skall dömas för vårdlöshet med hemlig uppgift.

De i säkerhetsskåpet hos JCC förvarade handlingarna innehöll, enligt vad som får anses framgå i målet, sådana hemliga uppgifter som avses i 19 kap 7 § Brb.

B.A:s och B.J:s förfarande att förvara reservnycklarna till säkerhetsskåpet i ett vanligt skåp av trä har medfört att dessa nycklar utan större svårighet kunnat tillgripas av någon obehörig som tagit sig in i lokalen och att denne därmed lätt kunde skaffa sig tillgång till innehållet i säkerhetsskåpet. Med hänsyn härtill, till att förvaringen av reservnycklarna inneburit ett klart åsidosättande av säkerhetsföreskrifterna och till B.A:s och B.J:s ställning som säkerhetschef respektive biträdande säkerhetschef måste förfarandet i och för sig anses utgöra grov oaktsamhet.

När det gäller frågan huruvida B.A. och B.J. genom sitt förfarande kan anses ha röjt uppgifter ur de i säkerhetsskåpet förvarade handlingarna är följande att beakta. Uttrycket "röjer uppgift" i bestämmelsen innebär enligt vanligt språkbruk att en uppgift avslöjas eller uppenbaras. Detta förutsätter att det finns någon person, för vilken uppgiften görs tillgänglig. Det torde dock inte alltid kunna krävas att denne faktiskt har fått kännedom om uppgiften. Det bör sålunda som regel vara tillräckligt att en handling med hemliga uppgifter har kommit i någon obehörigs besittning. Även vissa andra, närliggande situationer bör omfattas. Däremot kan inte varje möjlighet att ta del av en uppgift, som har beretts någon obehörig, medföra att uppgiften skall anses ha röjts; en sådan ordning skulle i realiteten innebära att det oaktsamma handlandet i sig ofta skulle medföra straffansvar. Avgörande för straffansvar bör främst vara om uppgiften har blivit tillgänglig för någon obehörig under sådana omständigheter, att man måste räkna med att den obehörige kommer att ta del av uppgiften.

Det bör inte komma i fråga att på grund av uttalanden i lag förarbetena vidga bestämmelsens tillämpningsområde till situationer som ligger helt vid sidan av vad som sålunda kan anses följa av ordalydelsen. Varken de motivuttalanden vartill hänvisas i TR:ns och HovR:ns domar eller andra uttalanden i förarbetena till bestämmelsen eller dess tidigare motsvarighet ger för övrigt stöd för en sådan vidgad tillämpning.

I målet är upplyst att vid inbrottet tillgripits, förutom en i lokalen befintlig kamera, två kulsprutepistoler jämte ammunition som förvarades i säkerhetsskåpet. Det har däremot inte kunnat klarläggas huruvida gärningsmannen tagit någon befattning med de i säkerhetsskåpet förvarade hemliga handlingarna. Omständigheterna är inte heller sådana att de hemliga uppgifterna likväl kan anses ha röjts. Åtalet skall därför ogillas.

Domslut

Domslut. Med ändring av HovR:ns dom lämnar HD åtalet mot B.A. och B.J. utan bifall.