NJA 1991 s. 173
Vid återgång av köp på talan av köparen har säljaren, under åberopande av ett fastställt offentligt ackord, medgett återbetalning av blott mindre del av köpeskillingen. TR:n har funnit ackordet ej omfatta fordringen på återbetalning och har förpliktat säljaren att, mot utbekommande av godset, utge köpeskillingen i dess helhet. HovR:n, dit säljaren fullföljt talan med yrkande att han måtte förpliktas att, mot återfående av godset, utge endast det medgivna beloppet, har avvisat yrkandet. Fråga om grund för avvisning förelegat.
HD
R.S. träffade i maj 1985 avtal med D H Investia AB - efter ändring av firman PMF Produktiv Marknadsföring AB - som innebar att R.S. omgående betalade in 170 760 kr till ett avkastningskonto hos PMF och att R.S. erhöll diamanter värderade till investerat belopp. I avtalet förband sig PMF att på R.S:s begäran därom "omsätta" diamanterna för hans räkning. Omsättningen skulle ske till dagspris men om R.S. begärde omsättning inom ett år från investeringsdatum hade han rätt att erhålla lägst det investerade beloppet 170 760 kr.
G.C. träffade under år 1984 tre liknande avtal med Investia - PMF - med ett sammanlagt investeringsbelopp om 112 319 kr.
Avtalen hävdes av R.S. d 10 mars 1987 och av G.C. d 3 juni 1987. Därvid åberopades att PMF gjort sig skyldigt till avtalsbrott genom att inte omsätta investeringsobjekten och inte återbetala i vart fall investerade belopp.
PMF inställde betalningarna d 23 jan 1986 och oprioriterade borgenärer erbjöds senare ett ackord med 25 procent. Beslut om förhandling om offentligt ackord fattades d 6 maj 1986. Konkursdomaren fastställde ackordet i beslut d 4 juli 1986.
R.S. och G.C. väckte var för sig talan mot PMF vid Stockholms TR med yrkande att TR:n skulle förklara att de varit berättigade att häva avtalen och förplikta PMF att mot återfående av diamanterna återbetala de investerade beloppen jämte ränta.
PMF godtog att avtalen hävdes men medgav, under åberopande av att fordringarna omfattades av det fastställda ackordet, att mot återfående av diamanterna betala endast 25% av de yrkade beloppen.
Som grund för sin invändning att R.S:s fordran omfattades av ackordet anförde PMF: R.S. lämnade d 13 sept 1985 in diamanterna för omsättning. Enligt avtalet var därför PMF förpliktat att senast d 13 nov 1985 betala minst 170 760 kr till R.S.. Vid tidpunkten för betalningsinställelsen hade R.S. alltså en penningfordran på PMF. I andra hand påstås att fordringen skall anses ha uppkommit redan då avtalet ingicks.
I fråga om G.C:s fordringar anförde PMF: G.C. hade en penningfordran på PMF per dagen för beslutet om förhandling om offentligt ackord, eftersom det redan före borgenärssammanträdet stod klart för G.C. att PMF inte skulle uppfylla sina åtaganden enligt avtalen. I andra hand påstås att fordringen skall anses ha upp. kommit redan då avtalen ingicks.
R.S. och G.C. hävdade att fordringarna inte omfattades av ackordet och åberopade därvid dels att ett ackord inte påverkar en återgång av ett ömsesidigt avtal dels att fordringen i vart fall hade uppkommit först i och med att avtalen hävdes.
TR:n (rådmännen Forsström och Tell samt t f rådmannen Lampa) meddelade domar i målen d 25 sept 1989. Domarna är likalydande bortsett från den skillnad som beror av partsställningen och yrkade belopp.
Här återges TR:ns dom i målet mellan R.S. och PMF. TR:n anförde:
Domskäl. Enligt 19 § ackordslagen (1970:847) är ett fastställt ackord bindande för alla borgenärer, kända eller okända, som enligt 12 § samma lag hade rätt att deltaga i ackordsförhandlingen. I 12 § ackordslagen anges, såvitt är av intresse i detta mål, att endast borgenärer vilkas fordringar uppkommit före beslutet om förhandling om offentligt ackord får deltaga i ackordsförhandlingen.
Parterna är ense om att avtalet av d 24 maj 1985 skall hävas och att hävningen i princip skall få till följd att parternas prestationer på ömse sidor skall återgå, dvs R.S. skall återlämna diamanterna och PMF skall återbetala det investerade beloppet 170 760 kr. PMF har emellertid hävdat att R.S:s fordran skall reduceras med hänsyn till ackordet.
Frågan i målet är alltså om en fordran som avser återfående av en utförd prestation vid återgång av ett ömsesidigt förpliktande avtal omfattas av ett fastställt ackord.
Varken ordalydelsen av bestämmelserna i 12 § och 19 § i 1970 års ackordslag, som väsentligen överensstämmer med motsvarande bestämmelser i 1921 års ackordslag, lagmotiv, rättspraxis eller doktrin ger, såvitt TR:n har kunnat finna, någon klar vägledning för besvarandet av denna fråga. Uppenbarligen tar bestämmelserna i första hand sikte på penningfordringar i egentlig mening. En återgång av ett avtal innebär emellertid att avtalsparterna i princip skall försättas i samma situation som om avtalet inte hade ingåtts. Detta kan inte uppnås om den ena parten skulle vara skyldig att till fullo återbära vad han mottagit på grund av avtalet medan den andra parten, ackordsgäldenären, endast skulle behöva återbära en del av motpartens prestation. En sådan ordning framstår enligt TR:ns mening inte som rimlig. Det bör dessutom noteras att en återgång av ett avtal inte påverkar ackordsgäldenärens ekonomiska ställning i de fall prestationerna på ömse sidor är likvärdiga. Mot bakgrund av det nu anförda anser TR:n att övervägande skäl talar för att avsikten inte kan ha varit att bestämmelserna i 12 och 19 §§ackordslagen skall omfatta även en fordran som har uppkommit vid återgång av ett ömsesidigt förpliktande avtal.
Av det anförda följer att R.S. är berättigad att återfå hela det investerade beloppet mot att han återlämnar diamanterna. Käromålet skall alltså bifallas.
Domslut
Domslut. TR:n förpliktar PMF att, mot återfående av de diamanter som anges som investeringsobjekt i domsbilaga 1 (här utesluten; red:s anm), genast till R.S. betala 170 760 kr jämte ränta enligt 5 § räntelagen från d 24 maj 1985 till dess betalning sker.
PMF fullföljde talan i båda målen i Svea HovR. PMF yrkade att HovR:n skulle förplikta bolaget att, mot återfående av de diamanter som angivits som investeringsobjekt, till R.S. och G.C. betala 25% av de av dem yrkade beloppen jämte ränta.
R.S. och G.C. gjorde gällande att PMF inte ägde framställa sådant yrkande i målen i HovR:n och yrkade att bolagets vadetalan skulle avvisas.
HovR:n (hovrättslagmannen Didon, hovrättsrådet Åke Holmberg och t f hovrättsassessorn Niklas Jonson) meddelade d 18 april 1990 i sak likalydande beslut i målen enligt följande: En vadekärande som intagit ställningen av svarande vid TR:n kan med sin vadetalan inte uppnå annat eller mera än ett ogillande, helt eller delvis, av kärandens talan. Ett bifall till PMF:s yrkande att bolaget förpliktas utge endast 25 procent av R.S:s fordran mot återfående av samtliga diamanter skulle kunna medföra ett sämre resultat för R.S. än om hans talan ogillades. Detta yrkande avvisas därför.
Det framstår som oklart huruvida PMF med sin vadetalan avser att R.S:s talan i vart fall skall ogillas.
Bolaget föreläggs att inom två veckor förtydliga sitt yrkande i det avseendet. Efterkoms ej föreläggandet kan vadetalan komma att avvisas i dess helhet.
Referenten, hovrättsrådet Bolte, var skiljaktig och anförde: Parterna var vid TR:n ense om att avtalet d 24 maj 1985 skulle hävas och att prestationerna å ömse sidor skulle återgå. Den fråga, som återstod för TR:n att pröva, var, huruvida det belopp som PMF hade att återbetala till R.S. skulle reduceras med hänsyn till det för PMF:s oprioriterade borgenärer fastställda ackordet. PMF:s vadetalan, sådan jag uppfattar den, går inte utöver vad TR:n i överensstämmelse med parternas dispositioner haft att pröva i sak. På grund härav och då ej heller eljest anledning förekommer att i någon del avvisa PMF:s vadetalan kan jag inte biträda majoritetens avvisningsbeslut. Jag anser att målet, i befintligt skick och efter kumulation med mål T 1038/89, skall utsättas till huvudförhandling.
Bolaget, nu under firma Barnaco Invest AB, (ombud advokaten P.B.) anförde besvär och yrkade att HD måtte undanröja HovR:ns avvisningsbeslut och visa målen åter till HovR:n.
R.S. och G.C. (ombud för båda advokaten T.H.) bestred yrkandena.
Målen avgjordes efter föredragning genom gemensamt beslut.
Föredraganden, RevSekr Larson, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande beslut: Skäl. R.S. och G.C. förde vid TR:n talan mot bolaget avseende hävande av ingångna avtal samt yrkade, för att prestationerna skulle ömsesidigt återgå, förpliktande för bolaget att mot återfående av vissa diamanter till dem utge bestämda penningbelopp. Bolaget bestred käromålen endast på det sättet att beloppen skulle med hänsyn till ett fastställt offentligt ackord nedsättas till 25%. Vad TR:n hade att pröva i enlighet med parternas dispositioner var hur stor bolagets återbetalningsskyldighet skulle vara. TR:n biföll käromålen helt. I HovR:n yrkade bolaget ändring av domarna i överensstämmelse med bestridandena. Bolagets vadetalan går således ej utöver vad som var uppe till prövning vid TR:n.
HD:s avgörande. Med undanröjande av HovR:ns avvisningsbeslut visar HD målen åter till HovR:n för erforderlig behandling.
HD (JustR:n Vängby, Bengtsson, Heuman, Törnell och Lambe, referent) fattade följande slutliga beslut:
Domskäl
Skäl. R.S. och G.C. förde vid TR:n talan mot bolaget avseende hävande av ingångna avtal, varvid de yrkade förpliktande för bolaget att, mot återfående av vissa diamanter, till dem utge bestämda penningbelopp. Bolaget förklarade sig godta att avtalen hävdes men medgav, under åberopande av ett fastställt offentligt ackord, att utge endast 25% av yrkade belopp.
Bolagets talan innebar ej något yrkande om åläggande för R.S. och G.C. att utge diamanterna mot en reducerad likvid utan endast att bolaget bestred att R.S:s och G.C:s rätt till återbetalning efter ackordet kunde avse mer än 25% av erlagda belopp. Vid dom i enlighet med bolagets ståndpunkt skulle bolaget alltså icke på grund av domen kunna erhålla verkställighet hos R.S. eller G.C.. Bolagets talan går sålunda ej utanför ramen för käromålen.
Även i ett fall när betalningsförpliktelsen är förenad med ett motprestationsvillkor gäller nämligen den allmänna principen att, om yrkandet om betalning har fog för sig endast till viss del av begärt belopp, dom ges på det lägre beloppet, om ej särskilda omständigheter föranleder till annat. Part som i ett sådant fall enbart önskar fullt bifall till sitt yrkande och således motsätter sig dom över ett lägre belopp får ange detta vid utförandet av sin talan. (Jfr Westberg, Domstols officialprövning, s 360 och 420.)
I HovR:n har bolaget yrkat ändring av domarna i överensstämmelse med den ståndpunkt bolaget intog i TR:n. Någon ändring av talan föreligger således inte.
Skäl till avvisning saknas, varför avvisningsbesluten skall undanröjas.
Domslut
HD:s avgörande. Med undanröjande av HovR:ns avvisningsbeslut visar HD målen åter till HovR:n i avvisade delar.