NJA 1991 s. 37
Genom fastighetsreglering överfördes samfälld mark till annan fastighet utan att en granne, som nyttjat två vägar och en byggnad på området, hördes i ärendet. Underlåtenheten att utreda rätten till vägarna och byggnaden har ansetts som domvilla och medfört att förrättningen efter besvär av grannen undanröjts.
HovR:n
I samband med en av fastighetsbildningsmyndigheten, specialenhet nr 1, i Kalmar län handlagd fastighetsreglering berörande fastigheter inom Horn Lilla skifteslag i Borgholms kommun upptogs frågan om sanering av fastighetsindelningen inom området genom överföring av samfälld mark till enskilda fastigheter. Till förrättningen kallades därför delägarna i berörda samfälligheter.
Genom fastighetsbildningsbeslut d 28 nov 1986, vilket vann laga kraft, överförde fastighetsbildningsmyndigheten ett antal samfällda områden till intilliggande delägarfastigheter. Ett sådant område, betecknat nr 4, om 0,8081 har, tillfördes därvid fastigheten Horn Lilla 1:4. Enligt fastighetsbildningsmyndighetens beskrivning utgjorde samfälligheten ett stenbrott och de fastigheter som ägde del i den var Horn Lilla 1:4, 1:27, 1:28, 2:2, 2:3, 3:2, 6:1, 8:1 och 5:1. Av karta framgår att området skildes från det närmaste skiftet på Horn Lilla 1:4 av en mellanliggande fastighet, Horn Lilla 1:11, samt att över den samfällda marken löpte två vägar, som utgjorde tillfarter till bl a denna fastighet.
B.J. anförde i egenskap av ägare till Horn Lilla 1:11 domvillobesvär i Göta HovRHHh och yrkade att HovR:n skulle undanröja fastighetsbildningsmyndighetens beslut och förordna att ny handläggning skulle äga rum vid myndigheten.
Till stöd för sin talan anförde B.J.: Hon fick kännedom om fastighetsbildningsmyndighetens beslut först vecka 49 år 1988. - Hennes fastighet Horn Lilla 1:11 gränsar till den tidigare samfälligheten. Det område av samfälligheten som ligger närmast hennes fastighet är klart avgränsat mot samfälligheten i övrigt genom en urgammal stenmur/gärdesgård, som avskiljer området och fortsätter norrut i gränsen mellan 1:11 och en grannfastighet. På det sålunda avskilda området finns en byggnad som tillhör B.J. och utgör ett tidigare bostadshus. Hon och hennes företrädare på 1:11 har alltid - utan erinringar - hävdat äganderätt till området, och först genom fastighetsbildningsmyndighetens beslut har hon fått klart för sig att området utgjorde del av samfälligheten. Över den samfällda marken löper två vägar. Den ena av dessa utgör enda tillfartsväg till den öppna åkermarken på Horn Lilla 1:11, vilken fastighet är taxerad som jordbruksfastighet och med gårdstomt omfattar ca 5 tunnland mark. den andra vägen är enda tillfartsväg för Horn Lilla 1:11 och såvitt B.J. vet även för grannfastigheten. - Fastighetsbildningsmyndighetens handläggning och beslut uppvisar en rad allvarliga fel. Frågan om nyttjanderätt eller servitut avseende den sistnämnda vägen har synbarligen ej behandlats. Det hade ålegat myndigheten att i vart fall underrätta B.J. om ärendet så att hon kunnat bevaka sin rätt till fastighetens tillfartsväg. I egenskap av ägare till Horn Lilla 1:11, angränsande till samfälligheten, skulle hon självfallet ha kallats i ärendet, som ju avsåg att överföra samfällda markområden till intilliggande fastigheter. Det genom stenmuren avskilda området hör naturligen till hennes fastighet. I egenskap av ägare till den där befintliga byggnaden, vilken under alla omständigheter har ett inte ringa återuppbyggnadsvärde, skulle hon såsom sakägare ha kallats till förrättningen. Det är uppenbart att dessa felaktigheter medfört skada för henne och fastighetsbildningsmyndighetens beslut skall undanröjas på grund av domvilla.
HovR:n (hovrättslagmannen Larsson samt hovrättsråden Ström och Olsson, referent) anförde i beslut d 21 april 1989:
Domskäl
Skäl. Av utredningen framgår att B.J. inte upptagits som sakägare i den lantmäteriförrättning som avslutades genom beslutet d 28 nov 1986 och att hon inte kallats till förrättningen. Enligt 4 kap 11 § FBL ankommer det på fastighetsbildningsmyndigheten att utreda vem som är sakägare i den utsträckning som är påkallad med hänsyn till fastighetsbildningens art och förhållandena i övrigt. Bestämmelser om kallelse till förrättningen finns så vitt nu har intresse i 4 kap 18 § samma lag och 23 § anger vad som skall gälla om kallelse inte kunnat ske. I den av fastighetsbildningsmyndigheten upprättade beskrivningen upptas inte B.J:s fastighet Horn Lilla 1:11 såsom delägare i den aktuella samfälligheten. Hon har heller inte påstått att så skulle vara fallet. B.J. har således inte varit sakägare genom att hon ägt fastighet som berörts av fastighetsregleringen. Inte heller den omständigheten att regleringen berört fastigheter som gränsar till hennes ger i enlighet med vad som uttalats i NJA 1957 s 57 henne ställning som sakägare.
B.J. har vidare gjort gällande att hon använder vägar som berörs av förrättningen samt att henne tillhörigt hus ligger på samfällighetens mark och att hon därför i egenskap av nyttjanderättshavare skulle ha kallats till förrättningen. enligt 5 kap 34 § FBL är vid fastighetsreglering nyttjanderättshavare sakägare om regleringen har betydelse för honom. I förevarande fall kan först konstateras att vägarna inte särskilt berörts av den aktuella förrättningen. Vad åter gäller den av B.J. påstådda nyttjanderätten till en del av skifte nr 4 har hon inte gjort gällande att det föreligger ett muntligt eller skriftligt avtal om nyttjanderätt eller någon annan laga grund för hennes rätt till området. Hon kan mot bakgrund härav inte heller anses som sakägare enligt 5 kap 34 § FBL.
HovR:n finner således mot bakgrund av det anförda att vid förrättningen inte förekommit sådant grovt fel som kan föranleda att beslutet undanröjs på grund av domvilla. B.J:s talan skall därför lämnas utan bifall.
HovR:ns beslut. HovR:n lämnar besvären utan bifall.
HD
B.J. anförde besvär och yrkade bifall till sin i HovR:n förda talan.
Två motparter bestred bifall till besvären. Övriga motparter hördes inte av.
Statens lantmäteriverk avgav yttrande i målet.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Hedgårdh, föreslog i betänkande följande beslut:
Domskäl
Skäl. B.J. har som grund för sin besvärstalan i HD åberopat samma omständigheter som antecknats i HovR:ns beslut och därutöver anfört bl a: I samband med att hennes fastighet avsöndrades år 1878 har uppenbarligen överenskommelse träffats om såväl det omtvistade markområdet som de båda vägarna. Överenskommelsen är att bedöma som ett muntligt servitut eller liknande. De rättigheter som sålunda tillförsäkrats hennes fastighet har därefter hävdats i generationer utan invändningar eller andra reaktioner från samfällighetsdelägarna. Området har nu utan hennes hörande och kännedom överförts till annan fastighet genom förrättningen utan att rättigheternas bestånd tillförsäkrats henne. Den nye markägaren skulle därmed ha rätt dels att kräva att hennes hus tas bort från området dels att stänga av hennes tillfartsvägar.
Redan det kartmaterial som förelegat vid förrättningen har utvisat att samfälligheten i fråga gränsar till bebyggelse samt att på området finns de omtalade vägarna och byggnaden. För den fortsatta handläggningen borde det då ha framstått som väsentligt att utreda vem som nyttjade vägarna och byggnaden samt med vilken rätt detta skedde. Vid en sådan utredning skulle B.J. ha kunnat ange vilken rättsgrund hon ansåg sig ha för sitt nyttjande. De uppgifter hon oemotsagt har lämnat i HD talar för att hon därvid skulle ha godtagits som sakägare och getts möjlighet att i denna egenskap bevaka sin rätt i ärendet. Förrättningsmannens underlåtenhet att utreda angivna frågor kan sålunda antas ha inverkat på ärendets utgång. Underlåtenheten får anses som ett sådant fel i handläggningen att fastighetsbildningsbeslutet skall undanröjas, såvitt gäller skiftet nr 4, och förrättningen återförvisas för ny handläggning i denna del.
Domslut
HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns beslut undanröjer HD fastighetsbildningsmyndighetens beslut d 28 nov 1986 om fastighetsreglering i den del som avser behandlingen av skiftet nr 4 och återförvisar förrättningen till fastighetsbildningsmyndigheten för ny handläggning i denna del.
HD (JustR:n Knutsson, Bengtsson, referent, Lind, Svensson och Lambe) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.